TREC. Ett fantasieggande jätteprojekt i energibranschen

Sedan IPCC-rapporten kom verkar i alla fall i media de flesta ha accepterat att det föreligger ett problem och intresset har glidit över till frågan om lämpliga åtgärder.  Kyoto-protokollet, egentligen helt överspelat nu, bidrar likafullt till att fokus hamnar dels kring sparsamhet dels alternativa förnyelsebara energikällor. Miljörörelsen, främst Miljöpartiet, men också Svenska Naturskyddsföreningen, en del andra organisationer och främst förstås socialdemokraterna under Göran Persson har fått agera som om de ensamma utgjorde alla goda krafter. Snälla förslag om sparsamhet och ett asketiskt förhållningssätt har utgjort ett väsentligt inslag. Typ: (förlåt) flyg inte utomlands, åk inte bil – i varje fall inte ensam, använd energisparlampor, köp bara kravmärkta produkter, undvik allt som fraktats långa sträckor, sortera sopor etc. Listan på åtgärder av detta slag kan göras lång.  Alla små åtgärder säkert riktiga och ledande ett tuppfjät i rätt riktning.  Både var för sig och tillsammans lider de av felet att vara sorgligt inadekvata. Det är inte heller sannolikt att man skulle kunna räkna med en tillräcklig åtlydnad annat än möjligen under vapenhot.

 

Tekniska åtgärder diskuteras naturligtvis även av miljörörelsen men när kärnkraft inte får användas, utan istället snarast möjligt skall avvecklas, när vattenkraft inte får byggas ut och när vindkraft visserligen accepteras men ändå får käppar i hjulen av miljövänner som störs av utseendet, bullret och kollisionsrisken för fåglar; då har man gjort det svårt för sig. Endast biobränslen tycks återstå och möjligen solceller, trots att sol är en bristvara hos oss.  Och det är inte svårt att bevisa att biobränslen till stor del inte minskar några utsläpp och i många fall direkt ökar dem ytterligare och än lättare är det att påvisa att den markareal som står till förfogande är fullständigt otillräcklig. De minskar bruket av fossila bränslen, men det är faktiskt växthusgaserna som är problemet.

Vetenskap och ingenjörskonst är i varje fall i Sverige satta på undantag i diskussionen, trots att vi utnämnt oss själva till hela världens spjutspets när det gäller att hantera miljöproblem. Det görs dock en del även på andra håll och i en helt annan skala.

 

Romklubben är ett sällskap bestående av politiker på toppnivå och av vetenskapsmän.  Sedan det grundades 1968 har det efter eget åtagande arbetat med att lösa de problem som mänskligheten ställs inför.  De lite äldre av oss minns säkert detta illustra sällskap. 1972 utkom de med ”Tillväxtens Gränser”, en då mycket läst och diskuterad bok. Den har för övrigt varit på tapeten nu igen och gisslats för att profetiorna då, om mänsklighetens undergång kring just förlidna sekelskifte, inte precis slagit in. Nu har de varit främsta initiativtagare till förverkligandet av en storslagen och fantasieggande idé.

 

Det aktuella projektet kallas TREC, vilket uttytt läses The Trans-Mediteranean Renewable Energy Cooperation. Ett nätverk av i huvudsak soldrivna kraftverk kompletterat med vindkraftparker, vanliga solcellsanläggningar, vattenkraftverk, geotermal energi och biobränsleeldade kraftverk är tänkt att byggas runt Medelhavet. Det sträcker sig från Hormozsundet i öster, till Kanarieöarna i väster, Island i norr och söderut ett stycke ner i Afrika, till en tänkt linje mellan Senegal och Afrikas Horn. Sammanlagt omfattas ett 30- tal solvärmekraftanläggningar s.k. CSP (Concentrated Solar Power), runt 20 vindkraftparker samt ett mindre antal stora kraftanläggningar av andra slag.  Hela nätet binds samman av ett kraftnät av en typ som kallas HVDC (High Voltage Direct Current power), en viktig förutsättning för projektet eftersom det till stor del handlar om transport av el över mycket långa sträckor, bland annat korsas Medelhavet på 4 ställen av dess kablar. Det rör sig om högspänd likström, en teknik som behärskas av såväl ABB som Siemens och sedan många år finns i drift på ett stort och ökande antal ställen runtom i världen över avstånd som kan variera från några få kilometer upp till som längst 1420 km. (Cabora Bassa – Mozambique.) De samlade energiförlusterna inom hela detta vittomspännande elföretag med eltransporter över sträckor a 1000 km och mer har beräknats ligga kring 10 – 15 %.

 

Projektet skall vara fullt utbyggt kring 2050 och då förse Europa med 700 Terawattimmar per år, vilket svarar mot produktionen från drygt 100 kärnkraftverk och utgör 5 ggr mer än Sveriges hela elförbrukning. Det framräknade elbehovet i Europa kommer då att vara täckt till 25 % från TREC och då har man inte räknat in den el som projektet levererar i närområdena i Afrika och Främre Asien.

 

Huvuddelen av denna elektricitet kommer från ovan nämnda CSP-anläggningar. Dessa kraftvärmeverk utgörs av ett spegelsystem som koncentrerar solljus till ett vätskemedium, vanligen någon temperaturtålig olja, som hettas upp till 300-500 grader C och leds till kraftverket där el produceras med ångturbiner eller Stirling-motorer. Dessutom leds värme dagtid även till ackumulatortankar innehållande smält salt som kan hettas upp till 5-600 grader C. Nattetid eller om solen av annan anledning inte skiner används detta värmeöverskott till att hålla kraftverket igång.

 

Det finns tre typer. Den vanligaste består av långa rader med tråglika mot solen konkava reflektorer med ett rör i centrum för vätskemediet och uppställda i långa rader.  Under dagens lopp vrids trågen i vertikalled genom en längsgående axel så att solljuset hela tiden maximalt fokuseras på röret.

 

I en annan variant står plana reflektorer orienterade på olika avstånd utmed omkretsen till ett centralt beläget torn med en högt placerad behållare för vätskemediet placerad i fokus för speglarna. Det här systemet lämpar sig bra för hybridproduktion, d.v.s. samkörning med fossilt bränsle, vilket kan höja effekt och verkningsgrad en del.

 

Vidare finns en liten variant bestående av en stor parabolspegel som i reflektionscentrum har en liten behållare som värms och direkt driver en intill placerad Stirlingmotor med generator. Denna typ är i första hand tänkt för små anläggningar som förser ensligt placerade anläggningar, gårdar eller bostäder med el.

 

Trågsystemet anses mest utvecklat. Vid Kramer Junction södra Kalifornien finns en sådan anläggning i kommersiell drift sedan 1985. 1990 var det fullt utbyggt och nådde en årlig produktion på 924 GWh. Under maximal produktion sommartid når det en verkningsgrad på 21 %, klart bättre än vad solceller klarar. Sedan tillkomsten har det levererat 15 TWh och fungerar utmärkt. För varje kvadratmeter som solvärmeverket upptar av öknens yta sparas en emission av 200-300 kilo koldioxid per år. Livstiden beräknas till 25-30 år. Det mesta av materialet kan dock återanvändas i efterföljande verk.

 

Flertalet av de planerade CSP-anläggningarn i TREC kommer att ligga kustnära vid Atlanten, Medelhavet, Röda Havet, Indiska oceanen eller Persiska bukten. Överskott på processvärme kan där nyttiggöras till avsaltning av havsvatten. I alla dessa områden lever man som bekant i konstant brist på denna vara. Projektet kommer att skapa sysselsättning för åtskilliga tiotusental i de berörda områden, både under uppförandetiden och senare för drift och underhåll.

 

Baserat på erfarenheter från befintliga anläggningar kalkylerar man med att inledningsvis kunna leverera osubventionerad elektricitet till ett pris på c:a 0,7 SEK/KWh varav 0,15 SEK utgör transmissionskostnad i HVDC-nätet. Man kalkylerar med att successivt uppnå både förbättrad teknik och skalfördelar och menar att när hela nätet är fullt utbyggt hamnar kostnaden runt 0,50 SEK/KWh varav 0,10 SEK är framledningskostnad.

   

Projektet i sin helhet drivs naturligtvis inte bara av Club of Rome utan även av Hamburg Climate Protection Foundation och National Energy Research Center i Jordanien som intiativtagare, samt senare av en lång rad myndigheter och organisationer från 17 olika stater runt Medelhavet, samt även av Australien som är intresserade av ett eget projekt av samma typ. Även Greenpeace medverkar.

 

Uppförandet kommer att ske som tre delprojekt.

 

Det första syftar till att förse GAZA-remsan med elektricitet och färskvatten. Själva kraftverken kommer att ligga i Egypten på Sinais strand mot Röda Havet och elektricitet och vatten för försörjning av 2-3 miljoner människor kommer att ledas i rör genom Sinaiöknen. Det är initiativtagarnas förhoppning att detta åtagande skall kunna bli en vändpunkt i den olyckliga sociala och ekonomiska utveckling som präglat området, särskilt som vattenfrågan varit en viktig punkt i oenigheten mellan Israel och Palestina. Den totala kostnaden är beräknad till 5 miljarder Euro.

 

Nästa delprojekt handlar om Yemens huvudstad Sanaa, belägen inne i landet på högplatån på en höjd av 2200 m ö h. 2 miljoner människor bor i området som är ett betydelsefullt kulturellt världsarv.  Det hotas nu av en humanitär och social katastrof när de grundvattenreserver som finns i högplatån hotar att ta slut inom de närmaste 15 åren. Det har övervägts att flytta hela befolkningen från området till helt nya boplatser, kostnadsberäknat till 27 miljarder Euro. Att bygga solkraftverk som avsaltar havsvatten nere vid kusten och som använder en del av elektriciteten till att pumpa upp vatten till staden skulle kosta 5 miljarder Euro och alltså utgöra ett minst sagt lockande alternativ.

 

I ett tredje projekt kommer man att bygga det nätverk av högspända likströms-kablar som skall transportera en stor del av elkraften från alla anläggningar runt Sahara genom Medelhavet till Europa. För de första 10 GW-en kommer kostnaden att bli 5 miljarder Euro. Sammanlagd kostnad för hela systemet med alla färdigbyggda solkraftverk kommer att bli 400 miljarder Euro att fördela över 30 år.  Utslaget per person för den halva miljard människor som bor i området blir kostnaden mindre än 250 svenska kronor om året. Då har vi i Europa fått hjälp med 25 % av vårt el-behov vilket nästan räcker att göra oss helt oberoende av fossila bränslen. Hundratusentals människor, främst i de områden av världen som idag hör till de allra sämst ställda har fått sysselsättning och försörjning, långt fler har fått elström till sitt hushåll och rent vatten att dricka. Yemen har fått sin huvudstad räddad och Israel och Palestina har blivit av med i alla fall ett problem av alla som de har att lösa.

 

Just för tillfället sysslar man med att kommunicera ut idén och finna finansiärer. Man får hoppas att detta lyckas och att hela projektet kommer till utförande.

 

Ytterligare läsning kan hittas på www.TREC-EUMENA.net 

Bengt Axmacher  bengt.axmacher@backtobalance.se                            www.backtobalance.se

Kommentarer inaktiverade.