Tillgång och efterfrågan på fossila bränslen

De stora bolag som gräver upp jord och berggrund, borrar hål i den långt ut på kontinentalsockeln och snart nog borrar även i djuphaven, förefaller leva ett liv långt bortom all politisk reglering.  Det händer då och då att jag funderar över hur deras verksamhet fungerar och vilken betydelse de har för den globala klimatförsämringen.

För visst är det så att allt som man försöker göra för att hejda koldioxidutsläppen, visserligen till 90% eller så handlar om fossila bränslen, men allt som görs, eller som man försöker göra, handlar om att påverka efterfrågan på ena eller andra sättet.

Det finns ju en tillgångssida också.

Då och då läser man lite lugnande och syrliga inlägg från skeptiker  som påpekar att tillgången till fossila bränslen snart har  passerat toppen,. När det har skett och tillgången minskar dröjer det inte länge förrän vi s k alarmister får bo i tält och hålla värmen medelst cykling så mycket vi bara kan önska oss.

Jag undrar det. Sedan ganska lång tid tillbaka, så där en 30 -40 år i alla fall, har det talats om att nu är festen snart över,  oljan tar slut och det är dags för åkarbrasor och livets allvar. Det tycks alltid vara bara så där en 5-10 år kvar.  Ändå kommer väl i sinom tid nu en ny kontinent i dagen, Antarktis, och tekniken att borra sig ner även under djuphavens bottnar torde också vara klar. Kolreserverna räcker i ytterligare minst 100 år, sedan tillkommer oljesand och skiffrar, som är mer komplicerat och dyrare att bryta och ger högre koldioxidutsläpp per energienhet dessutom. De torde om priset håller sig där det är nu eller högre, vara lönsamma att tillgodogöra sig och då kan vi fortsätta med fossileldning i ytterligare säkert 100 år innan vi måste ta till metanhydrat av vilket det torde finnas dubbelt så mycket som samtliga andra fossila bränslen tillhopa. Dock svårare att utvinna, men finns det bara råd förefaller ingenting omöjligt i sammanhang som detta.

Rädslan för att fossila bränslen skall ta slut behöver inte plåga oss på allvar förrån om 300  år eller så. Då kommer koldioxidhalten,. som f n ökar med 3 ppm om året att vara i närheten av 1500 ppm.  Gränsen till hälsovådlig koldioxidhalt för människan ligger vid 800 ppm och gränsvärdet för en åttatimmars arbetsdag ligger vid 2000 ppm, så då börjar vi få det riktigt marigt om inte klimatet har kokat oss till kalops allaredan.

Det förefaller som om man borde fundera lite över tillgångarnas nyttjande alltså.

Eftersom behovet nu ökar i takt med de framsteg som Kina och Indien gör så stiger priset, drivet av efterfrågan. Skulle efterfrågan framöver sjunka, t ex på grund av en framgångsrik miljöpolitik med alltmer förnyelsebar energi, så skulle motsatsen inträffa, priset sjunker igen eftersom det med nuvarande vanligaste brytningsmetoden – enkel upphinkning i stort sett –  ligger långt långt över utvinnings-kostnaderna.  Och då, när priset faller, skulle det allt vara bra frestande att skjuta ytterligare åtgärder till klimatets fromma på framtiden. Detta har vi ju de facto prövat på en gång, vid oljekrisen 1974.

 Kommen hit var jag redan för flera veckor sedan, för ovanstående är en parkerad kladd som fått ligga till sig, i brist på tillräckliga kunskaper från min sida om t ex ekonomi, och också lite i brist på bra åskådningsexempel när man bor i ett land som bortsett från obetydliga mängder skiffer just inte har några fossila bränslen – torv räknas väl inte dit? (Tror Naturskyddsföreningen har bestämt det.)

Nu idag (12/12) har jag friserat texten en obetydlig aning för nu har det anlänt material från en som kan mer än jag och har gott om åskådningsexempel. Och så skriver han bättre än jag.

George Monbiot är det jag syftar på.

(För den som händelsevis inte vet vem han är. Författare till boken Heat, flerfaldigt prisbelönad brittisk journalist som har en världsberömd kolumn i The Guardian och en hemsida som har mer än en kvarts million träffar varje månad.)

Idag kom en ny tänkvärd artikel, som jag verkligen rekommenderar till läsning.

Den börjar med hans sedvanliga energiska tilltal:

Mina damer och herrar. Jag har svaret! Otroligt som det kan tyckas, har jag snubblat över den enda teknologi som kan rädda oss från vår skenande klimatförändring. Ut ur mitt hjärtas godhet offererar jag detta till er utan kostnad. Inga patent, ingen fotnot, inga dolda paragrafer. Allaredan har denna teknologi, en radikalt ny slags Carbon Capture and Storage,  skakat om vetenskapsmännen. Den är billig, den är effektiv och den kan institueras omedelbart. Den kallas … lämna kvar fossila bränslen i backen.

Han berättar vidare hur han häromdagen tillsammans med ett antal kumpaner besökte ett öppet kolbrott i Ffos-y-fran i South Wales, där de ockuperade grävmaskinerna, så att arbetet fick avslutas för dagen.  De motiverades av ett faktum som klokhuvudena i Bali totalt syns ha missat. Alla fossila bränslen som tas upp kommer också att gå åt.

Monbiot påpekar vidare att alla regeringar nu anstränger sig mer eller mindre helhjärtat för att få folk att låta bli att förbruka så mycket fossila bränslen. Men det är bara efterfrågesidan man intresserar sig för.  och det måste naturligtvis slå varenda en som läser detta att tillgångs-sidan intresserar man sig inte för !? eller det gör man förvisso fast tvärtom; man gör vad man kan för att säkra en oavbruten tillgång.

Monbiot fullständigt bubblar över av exempel. Givetvis är alla hämtade från England där han bor och verkar, men han påpekar att situationen torde vara i allt väsentligt densamma  vart man än vänder sig i världen. Där fossila bränslen finns, där gör man (politikerna) allt man kan för att utvinna dem utan minsta tanke på att de kommer att späda på det elände som de i andra sammanhang säger sig verka för med hull och hår.

Brittiska regeringen t ex har sedan år 2000 gett alla kolföretag bidrag med tillhopa 220 miljoner £  för att hjälpa dem med att öppna nya gruvor eller att hålla redan existerande i fortsatt brytning. Den gruva Monbiot var med om att ockupera, kommer att fortsätta producera kol tills den ökat koldioxiden med i det närmaste 30 miljoner ton, lika mycket som den samlade emissionen från 55 miljoner människor under ett år.

2006 lämnades i England in 12 nya ansökningar om brytningstillstånd i lika många nya dagbrott. Alla godkändes utom två. 

Den brittiska regeringen har en policy att maximera Storbritanniens  existerande olje- och gasreserver. För att stödja ny produktion har man garanterat företagen 90% rabatt på de licensavgifter de skall betala för att prospektera kontinentalhyllan.  Man hoppas att de också skall öppna nya fält väster om Shetlandsöarna och har också planer för att framtvinga förnyad uppumpning ur övergivna områden. Använder inte kompanierna sina koncessioner fullt ut blir de återkallade och överlämnade till någon annan.  Ytterligare minst 28 miljarder fat ser man fram emot att få upp ur Nordsjöns botten.

Förra veckan medgav regeringen skattereduktion till kompanierna i Nordsjön. Finansministern Angela Eagle förklarar att avsikten är att säkerställa att ingen olja lämnas kvar som går att pumpa upp. Monbiot anser att policyn fungerar så här upp med varenda droppe som kan utvinnas, sedan ber vi till Gud att ingen använder dem.

Samma önsketänkande råder över hela världen. International Energy Agency (IEA) varnar i en av sina prognoser för att omedelbar aktion krävs för att stoppa koldioxid-utsläppen.  Den aktion de rekommenderar är  att investera 22 trillioner $  i ny infrastruktur för energi, varav det mesta är reserverat för att utvinna, transportera och bränna fossila bränslen.

Monbiot tar också upp frågan om Carbon Capture och påpekar att frågan är på tapeten, men att det finns problem. I England finns inte ens någon liten provanläggning ännu.  Den föreslagna teknologin kan f ö bara användas vid stationära anläggningar, som kraftverk eller fjärrvärmeanläggningar. Det kan inte heller uteslutas att man aldrig lyckas prestera någon rimligt fungerande anläggning.

Monbiot berättar vidare att Kanada just har börjat prospektera en jätteanlägging för att utvinna olja ur oljesand och hävdar att det finns tillräckligt av den varan för att koka hela planeten.

Den horribla sanningen är, avslutar Monbiot, att varje kolreducerande program på jorden är ett bedrägeri.  Utan åtgärder på tillgångssidan så är skenande klimat-förändringar oundvikliga hur mycket man än försöker begränsa efterfrågan. Samtalen på Bali är meningslösa om de inte också åstadkommer ett program syftande till att lämna fossila bränslen kvar där de är. ( min översättn.)

2 svar till “Tillgång och efterfrågan på fossila bränslen“

  1. Erland skriver:

    Vad finns att tillägga, utom att mannen har rätt och våra politiker alltid talar med kluvna tungor när det egna reviret finns med i bilden.

    Vad gäller kolets framtid är det intressant att läsa ”WWF’s Energy Vision for 2050” där i deras noggranna analys kolet nödvändigtvis och fortfarande kommer att stå för minst 25% av väldens energi år 2050 om man verkligen satsar allt på alternativ. Men då utan utsläpp, hur det nu skall gå till.

    På tal om när oljan tar slut, upplyste mig en verklig expert om det uppenbara, nämligen aldrig! Ingen kommer nämligen att ha råd att köpa den sista droppen.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Gläder mig Erland, att du håller med, även om det förefaller mig självklart att Monbiot har rätt, och att det är hög tid att han framför det. Jag känner mig lite stolt som tyckte jag anade detta tidigt, men det är väl snarare underligt att jag aldrig läst det någonstans eftersom det är så uppenbart.
    Det allra värsta är att det kommer nog att tigas ihjäl. Politiker tycks ha en viss känsla för vad de aldrig skall läsa om.

Lämna ett svar