På spaning

Spanarna är mitt favoritprogram i P1. Efter att alla veckans morgnar letts vid samhälls-redaktionens alla förnumstiga tankeutbyten i ändlösa repriser, kommer dom som en välbehövlig glad stund på fredagen. Brukar föredra Jonas Hallberg, lite omständlig men tar den lätta mobbning de andra utsätter honom för med godmodighet. Men de är bra allesammans och igår var inte Jonas med. Istället kunde man lyssna till Per Naroskin, som, möjligen i medvetande om att det var internationella klimatdagen idag, tog upp just klimatfrågan.

Han gav röst åt den uppfattning som vem som helst borde vara medveten om. Frågan har tuggats så länge att man börjar tröttna på den. I början fanns en viss opposition, tandlös såtillvida att vartefter allt färre tog den på allvar. Nu har det svängt om till glättat anfall från skeptikernas sida och lyhördheten för detta tycks öka. Det är inte fråga om tyngd i några argument. Sakkunskapen talar ofta en bra bit över vad man hänger med på, och när motparten, skeptikerna ägnar sig mer åt att tycka eller hänvisa till sunda förnuftet  så kan det vara enklast att falla in i trallen.

I glada vänners lag för ingen  gärna längre ämnet på tal. Neej va, inte nu. eller möjligen, kan vi ta det en annan gång, heter det då.

När det måste avhandlas kvickt, om det skall avhandlas alls utan allergiska reaktioner eller gäspningar hos närsittande, får den som inte blir långrandig både övertaget och sista ordet. Det gynnar skeptikerna som bara alltför gärna avfärdar det hela som trams. För det går inte att ta en seriös diskussion om det här utan långrandighet.

Per hade sökt på global warming och jokes på Google och fick över en halv miljon träffar, och tog lite exempel. Han har också letat lite bland alla goda råd som cirkulerar för den som vill vara s k klimatsmart. En del kunde han väl godta, men det som fastnade var att man skall inte spola varje gång man kissar, man skall dela potatisarna i bitar innan man kokar dem och man skall välja jordbegravning framför kremering.

Det värsta är att sådana råd visserligen låter tokigt bisarra, samtidigt som ingen betvivlar att de getts på fullt allvar. Det gynnar inte saken. Själv hittar jag på Naturskydds-föreningens hemsida följande tips:

  • Ta cykeln
  • Kör snålt
  • Dela bil
  • Råd inför bilköpet
  • Tvätta bilen rätt
  • Välj rätt däck
  • Renare båtmotor
  • Välj bra miljöval

Sammanfattningsvis under urbriken Växthuseffekten står det: Vilka transportsätt vi väljer påverkar i hög grad vårt klimat. 

Om flyget finns det en hel del att studera och mycket man vill protestera emot.

Mest anmärkningsvärd är en jämförelse mellan tåg och flyg, Stockholm – Göteborg.

Flyg medför utsläpp med 66380 gram för en person enkel resa. Motsvarande utsläpp för järnväg påstås vara 2,6 gram. Hur är detta möjligt? Jo, järnvägen kör el efter tariffen bra miljöval .

Eftersom det skulle vara en jämförelse mellan koldioxidutsläpp kan man inte räkna så. Den el som kommer i nätet är inte öronmärkt utan varje kund får ett genomsnitt av all svensk el. Betalar man en dyrare tariff så blir det inte mindre mängd koldioxid för det, någon annan tvingas stå där med skammen att använda el från oljekraftverk och kolkraftverk. Men det är samma el ! Det är priset som skiljer.

Det är fånigt och ohederligt av Naturskyddsföreningen att räkna på detta sätt, särskilt som skillnaden mellan tåg och flyg i vilket fall som helst är avsevärd och till tågets fördel. Nu blir argumentet sämre

Ett populärt råd är att välja lågenergilampor i stället för vanliga glödlampor. Jomenvisst. Jag har haft lågenergilampor sedan de först kom för c:a 20 år sedan. Och det finns det många andra som också haft länge. Det påverkar hur stor minskningen blir.  I Amerika har någon räknat ut att om varje amerikanskt hushåll byter ut sina lampor så skulle man spara lika mycket el som man får från 2 hela kolkraftverk. Bra, men inte så bra som man kunde tro för i Amerika finns det 1438 kolkraftverk. 

Persontåg vill ingen åka med längre därför att alla tåg med kol prioriteras, så persontåg har blivit ett långsamt färdsätt.  I Kina färdigställs ett nytt kolkraftverk i veckan, så effekten av  ett glödlampsutbyte i Amerika är borta efter två veckor. Inte ett argument för att låta bli lampbyten naturligtvis, men ett argument för att tänka efter vad som eventuellt kan vara vettigare än så.

När jag var liten grabb var det världskrig. Mina föräldrars lilla bil stod uppallad på bockar hela kriget, militärerna hade tagit däcken. Alla avstånd under en mil cyklade man, på längre håll var det buss eller tåg som gällde.  Välja mat var enkelt, det var ransonering på det mesta, kött, socker, mjöl, havregryn, smör och mjölk och även på en del andra förnödenheter. Berättar man det för barn idag så säger dom: Att ni fann er i det?

Det var ju ingen konst, när inga alternativ fanns. Konstigt nog mådde man bra ändå. Jag vill kalla min barndom för mycket lycklig och många av mina jämnåriga tycker likadant.  Som läkare i vuxen ålder har jag haft anledning sätta mig in i hur folkhälsan varit vid olika tider. Så bra som under kriget har den aldrig varit.

Miljörörelsen skulle helst se att vi kunde återvända till något liknande levnadssätt. Jag har bara en sak att invända; det är omöjligt. Ingen skulle gå med på det, med mindre än att det bleve krig igen, och den lösningen vill naturligtvis ingen se, även om det efter vad jag hört finns små sekter ute på vänsterkanten som tycker att det är ett alternativ.

 Jag tror dessvärre att man måste tänka sig åtgärder som är genomförbara. Jag är också medlem i Naturskyddsföreningen, men av just detta skäl överväger jag att inte förlänga det.

Jag repeterar vad jag skrev för några dagar sedan. Flyget står för 2-3 % av de samlade koldioxidutsläppen. Kolkraften ligger runt 30% och är den största källan till el. Det är inte rationellt att favorisera förnumstiga råd som visserligen går i rätt riktning, men gör det med myrsteg. Det krävs rationalitet. Politiker har en benägenhet att skjuta in sig på att det skall vara rättvis mellan nationerna,  det skall vara rättvist mellan olika energislag och det skall slutligen vara rättvist mellan olika människor. 

Jag är lika mycket för demokrati som någon annan skulle jag tro, men det är vettigare att i detta läge göra vad som är uppenbarligen mest rationellt och snabbast leder till målet – stopp på ökningen av koldioxid i atmosfären.  Att så fort det låter sig göra utveckla teknologin som möjliggör kolfångst och sekvestrering, och under tiden acceptera ett moratorium för byggande av flera kolkraftverk är det som ger i särklass störst effekt. Att förstärka produktion av el på andra sätt kommer god tvåa. Det är bra att vindkraften byggs ut så fort det bara går, men det skulle vara ändå bättre om miljörörelsen ville acceptera att vattenkraften snabbt fick byggas ut och att vi fick återuppta byggandet av kärnkraftverk.

Kärnkraftens dödsoffer stannar fortfarande vid något hundratal. Kolbrytningen medför mellan några hundra och några tusen döda varje år. Vad kol och oljan sammantaget kostar i miljöförstöring går nästan inte att räkna ut. Det är bisarrt att kärnkraften skall föranleda sådant rabiat motstånd, när det som är mycket värre stillsamt accepteras som nödvändigt.

Står vi inför förändringar som kan föranleda att tusentals arter av både växt och djurliv utrotas, vilket dessutom inkluderar många högt stående djur som isbjörnar och valrossar, så går det inte att himla med ögonen och tala vemodigt om skäggig strimlav och sotflyn.

I Kina har Jiang Lin, en av vetenskapsmännen i Kinas Uthålliga Energi Program i ett färskt tal uttalat sig så här:.

“Without carbon capture and sequestration, we are all toast.”

Prof James E  Hansen säger: Kan vi lösa frågan om koldioxidfångst och sekvestrering vid källan i våra kolkraftverk, så är minst halva slagt vunnet mot koldioxidökningen.

Ett svar till “På spaning“

  1. Erik Sandblom skriver:

    Bengt, om all el ändå blandas så spelar det ingen roll vilken elleverantör man väljer. Eller?

    Såhär skriver Konsumentverket om grön el:

    En vanlig missuppfattning är att det skulle vara meningslöst att välja någon särskild slags el eftersom all elektricitet ändå blandas i elnätet.
    Men det är inte det som är poängen. Istället fungerar det som med pengar och banker: det viktiga är inte att vissa bestämda sedlar når olika personer eller företag, utan att summorna stämmer.
    Elmarknaden fungerar på liknande sätt. En elhandlare som till exempel säljer 100 MWh vindkraftsel till sina kunder måste själv köpa in lika mycket vindkraftsel. Därför kan du vara säker på att lika stor mängd miljömärkt el som du har betalt för kommer att köpas in av elhandlaren.

    http://www.elpriser.konsumentverket.se/mallar/sv/artikel_kopguide.asp?lngCategoryId=1455&lngArticleId=3120

    Så visst är banverkets el helt grön.

    Även om Banverket inte köper grön el så är den ganska koldioxidfri ändå, eftersom det mesta av elen i Sverige kommer fråm kärnkfraft och vattenkraft.

Lämna ett svar