Lufthavet. Vårt förorenade täcke.

Min gode vän Bengt Sagnell, min namne bland alptopparna, kommunicerar flitigt med mig, ger välvilligt stöd, har alltid gott om kloka kommentarer och lämnar lite egen text över då och då att fritt förfoga över.  Som följande t.ex:

Utan att över huvud diskutera om människans utsläpp är boven i den stigande temperaturen är det ett tillräckligt argument för en minskning, att alla utsläpp i våra dyra luft måste minska för att få en bättre miljö för alla. Redan min gamle biologilärare, Carl H Lindroth, påpekade för oss att vårt brukbara lufthav inte är tjockare än förnissan på en vanlig jordglob! Och i den öser vi ut vår rök och våra avgaser sedan begynnelsen, och mycket blir kvar i hundratals år. Och inte kan vi vädra ut röken som i ett vanligt rum, heller!

(Min första tanke vid läsningen av detta var att han allt kunde skatta sig lycklig som fick ha Carl H Lindroth – känd från Radio och TV, även om det nu är några år sedan – som biologilärare.)

Skulle inte de sista kvardröjande skeptikerna kunna anamma dessa ovedersägliga  sanningar.

Folk som hämtar sin livsvisdom från vänster, brukar ofta anföra detta som något slags argument för att liberalismen och marknadsekonomin, av detta skäl om inte för något enda annat, måste diskvalificeras som system. Jag delar inte den uppfattningen. Däremot hävdar jag att vi måste sluta uppfatta atmosfären som en fri nyttighet.  Det måste vara möjligt att betrakta den som en samäga, i likhet med världshaven och  Antarktis utan att vare sig någon eller alla för den skull skall ha fritt förfogande. Det måste vara möjligt att på något vis reglera detta så att utnyttjandet kunde kostnadsbeläggas, när det på något sätt ändrar sammansättningen. Då tillkommer ett nytt kostnadsställe i alla redovisningar från näringsverksamhet som påverkar atmosfären, och det är inte längre fritt fram att ösa ut vare sig koldioxid eller gifter.  

Men det borde ordnas så att inte politiker genast uppfattade detta som en nationell rättighet, en nyttighet att beskatta för att  förse den egna staten med ytterligare medel.  

Lämna ett svar