Att väga sina ord.

Vetenskapsmän med några år på nacken inom sin speciella syssla; att finna ny kunskap, utvecklar en språklig stil som syftar till att ge information till i första hand kollegor, i andra hand andra personer med intresse för och grundliga kunskaper inom ämnesområdet. Det är ingen lätt konst att lära sig, men en förutsättning för att man skall bli framgångsrik. Saklighet, begripliga hypoteser och argument samt stöd för alla påståenden är vägen. Först den förfarne i konsten klarar  så småningom av att stoffera ut texten en smula med ironi, sarkasm och metaforer som gör läsningen inte bara informativ utan också njutningsrik.

Ibland är vetenskapsmän saker på spåren som kan komma att innebära paradigmskiften, ingrepp i människors vardag eller insikter om faror med konsekvenser för en hel mänsklighet. Det kan då vara svårt att förhålla sig sval och balanserad,  särskilt om man tycker sig förstå att andra inte vill inse allvaret i en situation eller uppvisar ignorans, arrogans eller rentav aggresivitet.  Klimatfrågan har blivit en sådan fråga.

Själv har jag har upplevt att med begränsad kunskap inför ett område som är intressant och kontroversiellt så står man ibland tveksam inför tolkningar där det finns flera möjligheter, eller i varje fall där det finns oenighet bland vetenskaps-männen själva.  I klimatfrågan har det sedan ett bra tag funnits två läger, IPCC eller den etablerade vetenskapen samt en blandad flock, döpt till the Denial Industry. Jag har i flera tidigare inlägg berört detta.

Naturligtvis försöker man tolka divergenser så intellektuellt hederligt som möjligt genom att väga argument mot varandra. Klarar man inte det kan det inte hjälpas att ett mer eller mindre uppövat språköra kommer en till hjälp. Vilken sida verkar genuint vetenskaplig och vilken blandar mer eller mindre öppet in andra argument eller rentav sentiment – s k hidden agenda.  Vem blir ovettig och tar till glåpord och okvädinsord? Personligen har jag alltmer känt mig benägen att lyssna till IPCC-gruppen. Själv tycker  jag nu att verkligheten börjar komma ifatt prognoserna, till och med förbi om man sätter tilltro till  senaste månadens rapporter, vilket styrkt mig i mitt ställningstagande.

Det intressanta nu är att det börjar utkristallisera sig en grupp vetenskapsmän som placerar sig mer eller mindre på andra sidan IPCC, förda dit av en känsla av att nya uppenbara realiteter ser ut att bli bortförhandlade under FN:s ledning, som nu modererar alarmerande signaler i fel riktning.

Det går naturligtvis att märka på resonemang och sakliga argument var olika  personer hör hemma, men det börjar också märkas på språket att det finns en än så länge förmodligen ganska liten grupp som vill pressa fram mera aktivitet och mera beslutsamhet från dem som makten haver.

En sådan person är säkerligen Prof James Hansen. 

 Inför IOWA  Utilities Board var Prof James Hansen  22 oktober i år inbjuden till ett vittnesbörd om den aktuella situationen inför att ett nytt kolkraftverk övervägdes i trakten. Med Hansens egna ord:

Jag lämnar vittnesbörd här som en privat medborgare, bosatt i Kintnersville Pennsylvania med uppdrag från planeten,  från livet på Jorden, inklusive alla arter och raser.

Man kan knappast undgå att märka att det rör sig om en person som känner allvaret i sitt uppdrag.

Hela texten inlusive illustrationer finns som pdf-dokument här. Det innehåller i allt väsentligt det jag skrev om igår, fast långt mera fylligt. Dessutom innehåller det åtskilligt med information om den forskning på klimatet under de senaste 400-500’000 åren som baseras på bl a borrkärnor ur  Antarktis is och på olika sediment. Så långt jag kunnat se är det en lätt popularisering av den stora studie ”Climate change and trace gases” som James Hansen och medförfattare publicerade i maj 2007.

Några sidor in i texten skriver Prof Hansen följande (min översättn).

Kol kommer att avgöra huruvida vi kommer att öka klimatförändringen eller sakta ner människans inverkan. Ökat fossilt CO2 i luften idag, jämfört med  den pre-industriella atmosfären beror till 50% på kol, 35% på olja och 15% på gas. När oljereserverna passerat sin höjdpunkt kommer kol att bestämma CO2-halten. Nyligen, efter att ha föreläst vid en high-schoolsammankomst i min hemstad, Denison, IOWA körde jag från Denison till Dunlap, där mina föräldrar är begravna. Större delen av 20 miles stod ändlösa rader av tåg parkerade, från  lok till kabyss var  hälften av vagnarna fyllda med kol. Om vi inte kan stoppa byggandet av flera koleldade kraftverk, kommer dessa koltåg att vara dödens tåg – inte mindre ohyggliga än om de vore godsvagnar på väg till krematorier, lastade med oräkneliga arter.

Så hur många utrotade arter kommer vi att kunna skylla på de 297’000’000 ton CO2 som kommer att produceras unde de 50 år som det föreslagna Sutherland Generating Station Unit 4 Powerplant skall vara i bruk? 

Den 30 oktober 2007 anländer följande brev till Prof Hansen från  Kraig R. Naasz, President och CEO vid  NMA (National Mining Association)

Bäste Dr Hansen.

Jag blev djupt störd av att läsa en redogörelse för ert nyss genomförda vittnesbörd inför IOWA Utilities Board, i vilket ni liknade lastvagnar bärande kol från Powder River Basin vid de godsvagnar som körde europeer till sin död i krematorier under Andra Världskriget. Påståendet att kol som användes till att generera elektricitet skulle jämställas med den systematiska utrotningen av eruopeiska judar är både motbjudande och absurd.

Er advokatyr för att främja global uppvärmning tjänas dåligt av en osmaklig jämförelse som lyckas med att inte bara trivialisera miljoners lidanden utan också underminerar er trovärdighet som en rationell observatör av komplexa fenomen.  Ert påstående att tillkomsten av ytterligare ett kolkraftverk här i Amerika på något sätt skulle utgöra en omslagspunkt när det gäller att bygga upp växthus-gaser,  medan Kina bygger ett nytt kolkraftverk varje vecka, trotsar sunt förnuft.

Jag tycker att ni är skyldig de hårt arbetande männen och kvinnorna i både kolgruvor och vid järnvägsindustrin en ursäkt och begär med all respekt att ni avstår från att göra sådana här kommentarer i framtiden.

Högaktningsfullt

Kraig B. Naasz

Jag har läst på lite om Kraig Naasz. Han är en ytterst framgångsrik VD som för ett par år sedan fick sin nu aktuella befattning. Tidigare har han bl a arbetat i samma position i en annan organisation för äppelodlare. Det låter ganska fridsamt men han har fått tillbringa åtskilligt med tid i den mediala hetluften, först i samband med ett våldsamt massmediedrev i Amerika framkallat av en uppgift om att röda äpplen besprutades med ett äme som skulle påskynda mognad, samt att detta ämne visat sig cancerogent. Det  väckte en våldsam uppståndelse. Man får intrycket att våra många mediadrev vid allsköns s k alarm är rena västanfläkten. Senare fick han uppleva ngt liknande i samband med mediala synpunkter på gödningsämnen.

När han var nykommen till sin nuvarande arbetsplats, drabbades Amerika av en av landets största gruvkatastrofer,  Sago Mine-olyckan i januari 2006.  Det rörde sig om en gruvexplosion som kostade 11 människor livet och som rörde upp sinnena i Amerika på ett sätt som var helt unikt. Det följdes av en lång rad utredningar och hearings  och sysselsatte media dagligen i månader. Kraig R Naasz var som nykomling inte drabbad särskilt hårt, men har ändå ansetts ha skinn som tål det mesta.  I en intervju  säger han: det värsta som kan hända i en kris är rådjurets reaktion när det hamnar i strålkastarljuset. Ingen reaktion är fruktansvärt.

Prof Hansen svarade den 21/11 2007.

Bäste Mr Naasz:

Ert brev den 30/10 angående mitt vittnesbörd till IOWA:s Utilities board förefaller illustrera att ni inte önskar att något budskap om de allvarliga framtida konsekvenserna av obegränsad utökning av antalet kolkraftverk inte skall få framföras offentligt.

Ändå framför ni inte något bevis som motsäger de vetenskapliga bedömningarna i mitt vittnesbörd. Det råder en överväldigande enighet om den tilltagande av människan orsakade klimatförändringen, vilken utgör ett hot mot mänskligheten och många andra arter på vår planet.

– – –

Varje antydan om att arbete som skapas genom  stöd för energieffektivitet, rena förnyelsebara energikällor och avancerad säker kärnkraft på något sätt skulle vara inferiort till arbeten i kolgruvor utmanar sunt förnuft.  

Amerika längtar eftger sin ursprungliga klara himmel, att ökande astma och andra luftvägsbesvär skall minska igen, ett slut på  kvicksilver och andra föroreningar som i våra vatten förgiftar våra barn och ett stopp för våra förstörda landskapsbilder och vattendrag.

Att resa som passagerare med tåg har blivit en olidlig sak i delar av vårt land när det vore som mest angeläget med motsatsen på grund av oupphörliga förseningar orsakade av att koltransporter ständigt prioriteras.  – – –

– – – Lyckligtvis börjar unga människor bli medvetna om orättvisor när alltför många specialintressen söker efter snabba vinster och ignorerar skadlig inverkan på den planet som våra barn och barnbarn skall ärva.Jag hooppas att du kommer att höra mer från den unga generationen och jag ser fram emot att våra politiker kommer att rätt värdera och agera för våra unga människors bästa . – – –

För en bättre förståelse rekommenderar jag en noggrannare läsning av mitt vittnesbörd.

Härutöver framför Hansen en ursäkt, inte riktad till Kraig Naasz själv utan till dem som eventuellt kunde väcka anstöt,  anhöriga till offren i förintelselägren.

Jag tror att människor kan uppfatta detta på olika sätt. Själv upplever jag Prof Hansen som genuint bekymrad och Kraig R Naasz’ brev som en rutinerad lobbyists välformulerade protest. Prof Hansen anför i sin text om denna händelse att han fått åtskilligt med stöd för sitt eget uttalande, även av judar, som möjligen är de som skulle kunna tänkas ta anstöt, trots att det inte alls var dem det handlade om. 

I själva sakfrågan, kolets dominans som riskfaktor, och den påträngande risk som ytterligare delay vad gäller politisk beslutsamhet och insatta åtgärder utgör, känner jag mer  sympati för Hansens ståndpunkt.

Balimötet har just börjat. Jag har inte hunnit ta del av mer än Ban Ki-Moons artikel i GP och Yvo de Boers öppningsanförande ännu. Viktiga dagar är förestående, föreställer jag mig. Samtidigt tror jag inte att det blir politikerna som i sinom tid kommer att spela huvudrollen utan näringslivet, trots allt.

Lämna ett svar