Utsläppsrätternas flopp.

Försäljning av utsläppsrätter har varit en viktig punkt i det svenska programmet för reducering av koldioxid. Det har förefallit dunkelt hur det egentligen skall fungera. Före jul annonserades det att utsläppsrätter vore en bra julklapp. Vitsen var att man inte skulle göra något med den utom möjligen hänga den inramad på lämpligt ställe. Outnyttjad skulle den innebära minskade koldioxidutsläpp. Pengarna hamnade delvis i Svenska Naturskyddsföreningens fickor, delvis någon annanstans.

Tidskriften Affärsvärlden hade igår en artikel i ämnet som den intresserade kan hämta på www.affarsvarlden.se/art/165493/ Politikerna inom EU, som fortfarande brister allvarligt i en samlad syn på klimatproblemet, och som ofta talar med flera tungor beroende på om det råkar vara en allmänhet som lyssnar eller  t ex representanter för bilindustrin, gjorde 2005 ett stort samlat grepp bär utsläppsrätterna presenterades. Särskilt genomtänkt verkar det inte ha varit. Toppnoteringen var för ett år edan 30 euro, avseende rätt att släppa ut ett ton koldioxid. Idag kostar samma rätt 1,20 euro. Ett rimligt pris borde ligga på 15-20 euro om man utgår från de samhällsekonomiska analyser som ledande miljöekonomer gjort. Man kan väl utgå från att Affärsvärden rätt kan bedöma den saken. 

Man undrar hur noteringen går till. Det sägs att politikerna givit ut för många utsläppsrätter, säkert lockande. Men när sjönk det? Reade man ut de rätter som ingen ville betala fullt pris för? Fanns det någon särskild tanke på att hålla priset uppe genom att bredda marknaden med julklappsköpare. Är det meningen att Naturskyddsföreningens kassa skall förstärkas med denna märkliga avlatshandel.

Man tycker kanske att priset skulle ha haft någon koppling till en koldioxidsparande åtgärd på annat håll, som finansierats med medlen.

Handeln med utsläppsrätter har aldrig tyckts mig som någon god idé. Och att lansera rätterna som någon slags koldioxidsparande julklapp verkar  vara rena rama snurren när ingen som helst dokumentation finns på när, var och hur denna koldioxid sparats.

Angela Merkel har varnat EU-kommissionen för att ställa för hårda krav på  tysk bilindustri efter att bara några dagar tidigare stått upp i Davos och hävdat att politikerna och näringslivet  gemensamt skal hejda klimatförändringen.

TV-reklam springer jag ibland in och tittar på, den är inte sällan roligare än programmen den stjäl tid ifrån. Bilar förekommer ofta och köp-argumenten kopplas alltid till hastighet . kraft och väghållning. Man ser fordonen ila genom landskapet på en lyckligtvis i övrigt tom väg. När hörde man något om bensinsnålhet i reklamen?

Ransoneringskort på bensin vore kanske något att återuppliva. De kan ju kallas för utsläppsrätter om så önskas, skillnaden är hårfin. Samma mängd per tidsenhet till alla privatbilister. Kanske skulle snåla bilar bli vanligare då. Och Naturskydds-föreningen hade fortfarande en julklapp att erbjuda sina medlemmar.

Bengt Axmacher 

Lämna ett svar