Averting our eyes. – Att vända bort blicken.

För ett par dagar sedan kom James Hansens senaste veckobrev. Det utgår från en brevväxling som prof Hansen nyligen haft med Kraig R. Naasz,  President och CEO i National Mining Association USA, och utgör en bakgrundsbeskrivning.

Den har gjort djupt intryck på mig och är en dagsaktuell syn på nuläget vad gäller klimatet på planeten jorden och ger också en pregnant bild av vad som kan bli följden om vi vänder bort blicken och låtsas om intet. Därutöver ger prof Hansen sin syn på vad som nu krävs av mänskligheten om vi skall kunna sova lugnare om nätterna och säkra en bättre framtid för våra barn, barnbarn och kommande släktled efter dem.

Följande är bitvis direkt översättning av prof Hansens egna ord,  bitvis samman-drag eller egna kommentarer.

Klimathotet har inte stått klart förrän för nuvarande generation. Tidigare förändringar har drunknat i naturliga väderfluktuationer och varit obetydlig på grund av trögheten i djuphavets temperatur.

Vi kan inte klandra tidigare släktled för att de nyttjat fossila bränslen på ett okontrollerat sätt. De har arbetat hårt för att skapa ett bättre liv för sig själva och sina barn. Deras utsläpp av växthusgaser var små jämfört med våra. 

. . . Okunnighet är ingen ursäkt för oss. Det finns överväldigande vetenskapliga bevis för global uppvärmning, dess orsaker och många av dess implikationer.  Dagens generation kommer att kunna ställas till svars och hur vi klarar att stå starka inför denna utmaning återstår att se. Det finns ännu tid, men bara nätt och jämt.

 Människans utsläpp av växthusgaser idag är enormt, särskilt av koldioxid med en årlig emission av över 8 gigaton kol, svarande mot en ökning av 2 ppm CO2 i atmosfären vart år. De senaste 30 åren har medeltemperaturen stigit 0,2 grader per decennium och eftersom det inte råder energibalans  (mer värme in än ut) så finns därutöver 0,5 grader så att säga ”i rören”. ( Det vill säga, även om någon trollade bort de följande årens koldixoidökningar, skulle värmen stiga upp emot 3 decennier ytterligare.)

Det finns tillräckligt med hälsovådliga föroreningar i luften idag  (ozon i roposfären, dess precursor metan, svart sot och spårgaser som bidrar till uppvärmningen ) för att de, om de reducerades med fullt tänkbara mängder, i det närmaste skulle återställa energibalansen. Det är genomförbart och skulle ha många fördelar dessutom.

Den största utmaningen vore att snabbt få stopp på nuvarande koldioxidutsläpp. Ungefär en femtedel stannar i atmosfären uppemot 1000 år och det är följaktligen inte kritiskt om vi bränner fossila bränslen ytterligare något år. Vi måste dock inse att det finns en gräns för hur mycket koldioxid som kan släppas ut. Om vi bränner alla fossila bränslen (olja, gas, kol och även okonventionella bränslen som oljesand och skiffrar) till de är slut så kommer det att leda till en helt ny och annorlunda planet. Hela ”skapelsen” med de djur och den växtlighet som dominerat de senaste 12-15’000 åren, det vill säga Holocen, den ganska långa period av relativ klimatstabilitet under vilken vår civilisation har uppstått, kommer att gå under.

(Koldioxiden kommer under sådana omständigheter nå så direkt hälsovådliga nivåer nivåer att allt högre djurliv möjligen kan dö av direkt giftverkan, alldeles oavsett om klimatet skulle göra mänskligt liv möjligt eller ej. Egen anmärkning) 

Vi kan inte låtsas som om vi inte känner till konsekvenserna av att bränna slut på alla fossila bränslen. Fossila bränslen bidrar idag till CO2 i luften med i grova drag 50% för kol, 35 % för olja och 15% för gas. Den årliga ökningen de senaste 50 åren har varit med lite större mängder för olja än för kol, men användningen av kol har ökat snabbt de senaste åren och i det långa looppet kommer kolet att bli den största energikällan av det enkla skälet att därav finns de största kända reserverna (kända) och resurserna (ännu ej kända).

Det rasar idag ett krig om storleken på reserver och resurser av fossila bränslen, med ”peakister ” som hävdar att vi är nära produktionstoppen av såväl olja som kol eftersom mängderna utvinningsbara bränslen är mindre än vad petroleumindustrin har velat medge.  Men det torde också vara klart att utan ett pris på utsläppt koldioxid kommer en framtida prishöjning att medföra ytterligare mängder utvinningsbara mängder när oljesand och andra okonventionella bränslen blir lönsamma. Även om vi skulle acceptera de uppgifter som industrin ger om mängden återstående bränslen så kommer mängderna koldioxid i framtida utsläpp få en omfattning som inte kan tolereras.

Helt klart står dock att med en stadigt stegrad avgift på utsläppt koldioxid kommer bristande lönsamhet att få industrin att avhålla sig från brytningsförsök i ännu inte studerade svåråtkomliga områden som Antarktis och under Arktiska havets botten för att krama ut varenda droppe.

Två fakta utgör basen för vad som krävs för att rädda jordens klimat.

(1) Det är opraktiskt att fånga upp CO2 som avges av fordon och

(2) det finns mycket mer CO2  i kol och okonventionella fossila bränslen än i olja och gas. Strategin för att rädda skapelsen måste baseras på detta.

Först och främst, och utgörande 80% av lösningen, måste all förbränning av kol snabbt fasas ut utom den som uppfångas och sekvestreras direkt vid förbränningen. I avvaktan på att tekniken för detta blir helt klar måste det till ett moratorium för uppförande av fler kolkraftverk.

För det andra måste tillkomma en anpassning av diesel-, gas- och bensinpris som stimulerar till tekniska innovationer vad gäller energieffektivitet och utnyttjande av andra energikällor, gärna med extra påtryckningar i form av aviserade framtida höjningar.

Prof Hansen anför flera olika sätt att belasta koldioxiden med kostnader inklusive utsläppsrätter eller olika former av direktbeskattning av bränsle, designat med tanke på rättvisa.

Behovet att omstrukturera skatter för att uppmuntra till utveckling av rena energier behöver inte innebära någon stor ökning av nettobeskattningen, inte heller medför det nödvändigtvis någon försämrad samhällelig ekonomi. Tvärtom, sunt förnuft säger att många nya bra arbetsplatser kommer att skapas i industrier fokuserade på energieffektivisering, förnybara energi-källor och andra rena energislag. Kolpriset enbart måste höjas succesivt och börja på måttliga nivåer för att inte orsaka ekonomiska störningar. Regeringar måste vidta mått och steg såsom ändrade regler så att olika nyttigheter kan tjäna in pengar, genom att uppmuntra miljövård, öka effektivitetskrav på fordon, annan utrustning, elektroniska varor etc. och genom att investera mycket mer i energiforskning och utveckling.

(Jag önskar jag kunde formulerat detta lika bra, Det är min absoluta övertygelse att de prövningar mänskligheten kommer att ställas inför, rätt hanterade, kan leda till ytterligare utveckling och ekonomisk tillväxt på nya områden och dessutom  kan bli den hävstång med vilken kvarvarande underutvecklade länder kan påbörja en sund ekonomisk utveckling. till och med tycker jag att man redan kan se de första tecknen på detta.)

Prof Hansen fortsätter:

Ett högt kolpris kommer också att utgöra en säkerhet för att vi inte kommer att ge oss in på absurda energivägar, såsom att mala Klippiga bergen till småsten för att krama olja droppvis ur skiffrar. Istället kan vi fokusera på de steg vi behöver ta för att åstadkomma en sund framtida miljö med ett stabilt klimat som även fortsättningsvis understödjer allt liv  in i tider långt bortom de fossila bränslenas era. När näringsliv och allmänhet inser vart en ny energipolitik kommer att leda, är positiv feedback och innovationer troligen att emotse så förändringar kommer att öka takten. I sanning, mycket av kolet kommer kanske att lämnas kvar i jordskorpan. Detta är ingen dålig sak utan kommer att bromsa kvicksilverföroreningar i våra hav, förstörda landskapsbilder och nersmutsning av våra vattendrag.

Utöver detta påpekar Prof Hansen att även om vi är sent ute och kanske rentav förbi den kritiska punkt som koldioxid kan accepteras till, om vi vi ll ha kvar vår planet som vi minns den, så finns skäl för hopp. Varje år kan jorden ta upp ungefär 43% av den fossila koldioxidmängd vi släppt ut. Det finns en gräns för jordens förmåga att binda koldioxid vid tidsskalor under millenier, men det finns åtgärder att förbättra förmågan, såsom förbättrade jordbruksmetoder med just detta mål i sikte och kanske framförallt förbättrade skogsbruksmetoder som reducerar emissionen från avskogningar.

(Att använda avfallsprodukter för framställning av biogas eller andra bränslen stör inte denna möjlighet, det gör däremot storskalig produktion av biobränslen. Egen anmärkning.)

De förslag som jag här har beskrivit är fullt genomförbara och de kan göra klimatstabiliseringen hanterbar. Det skall särskilt noteras att den  planet som blir slutresultatet, med ren luft och rent vatten, även blir mer attraktiv för människor och andra species.

Så långt Prof James Hansen. Han torde inte bara vara en av våra allra främsta forskare på detta område, utan också den som på ett tidigt stadium stod upp för sin uppfattning.

Återkommer i morgon till den intressanta brevväxlingen med Kraig R.Naasz, som berördes  inlednigsvis.

  

Lämna ett svar