Mer om tryckluftsfordon, tryckluft och kompressorer.

Min gode vän Bengt Sagnell tidigare verksam vid CERN i Geneve och fortfarande boende bland alptopparna har påpekat för mig att när man byggde tunnlar genom alperna förr i tiden använde man sig av ”ånglok”, drivna av tryckluft, som fraktade ut sprängsten ur berget. Tryckluften fick man från jättelika kompressor placerade utanför tunnelöppningarna, ofta en s k Trompe, en tidig vattendriven kompressor som använts lite här och var världen över där man hade fri tillgång till vatten med avsevärd fallhöjd.  Detta var ju ofta aktuellt i alperna.

Tryckluftsloken släppte naturligtvis ifrån sig sin luft vartefter inne i tunneln vilket verksamt bidrog till ventilationen, en avsedd bieffekt av största värde när stora elektriska fläktar ännu inte fanns att tillgå.

Ill. fr Mother Earth News Nov 2006.

Funktionen framgår. Vattnet kommer in till vänster och drar med sig luft från särskilda intag. I botten får luften , som nu är komprimerad, möjlighet att bubbla upp i en ficka och det avluftade vattnet rinner ut till höger. Kompressionen blir densamma som vattenpelarens höjd till vänster minus höjden till höger. 

För den tryckluftsbil jag berättade om häromdagen, Den uppblåsbara bilen, är en trompe inte så användbar eftersom det krävs luftkompression upp till 3-400 Bar. Ett mindre vattenfall i trädgården är inte tillfyllest, det krävs 3000 m fallhöjd minst.   

I Kanada finns fortfarande trompes i arbete – som museiföremål kan man förmoda – för den som har vägarna förbi.

4 svar till “Mer om tryckluftsfordon, tryckluft och kompressorer.“

  1. Bengt Sagnell skriver:

    Det är kul med teknisk arkeologi, och man kan bara beundra våra förfäder deras ofta våldsamma experimentlusta. Och tilltro till tekniska lösningar! Och förmodligen ganska bra tillgång till riskkapital.

    På tal om tryckluft, eller snarare undertryck, gjordes även en ”Atmospheric Railway” i England på 1850-talet, som drevs med en kolv i ett rör längst spåret. Tätat med ventiler av läder! Det gick inte så bra eftersom bl.a röret blev fullt av råttor som sögs in det. Utom en gång, när en person satte sig på en dressin, som råkade sugas in i systemet. Han lär ha blivit den första person som kommit upp i 100 miles/h när han slungade ut i änden av spåret!

    Googla på ”Lost railways of Surrey”

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Man kan bara tacka för denna underbara kommentar. Och följa förslaget att besöka Lost Railways of Surrey.

  3. Bengt Sagnell skriver:

    … men jag skulle ha läst på bättre, och inte bara skrivit från minnet!
    Givetvis har Wikipedia en bra artikel i ämnet:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Atmospheric_railway där det anses vara en myt att råttorna åt av lädret. Men imponerande ändå att den längsta sträckan i drift var hela 32 km. Hela systemet lades ner efter bara ett år, men det finns minnen i form av övergivna pumpstationer (och en pub) kvar i landskapet.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Tänk vad sådan här egentligen onyttig kunskap är rolig. Vilka entusiaster det trots allt fanns förr i världen, med deras – jämfört med våra – begränsade tekniska möjligheter.

Lämna ett svar