Björn Lomborg planterar träd och vitmenar städer.

Björn Lomborg, mest känd för att försöka flytta fokus från klimatfrågan till andra, och i hans tycke mer angelägna projekt för jordens befolkning, har skrivit en artikel i Dagens Nyheter den 16/11 med titeln Kyl ner städerna.  Den har redan fått en snubba av Christer Ljungberg, men jag tycker den kan få några vänliga ord också.  Jag håller på med Lomborgs böcker, men det går lusigt för jag får lust att opponera mig mer eller mindre i ett kör, förmodligen för att mina kunskaper i ekonomi inskränker sig till ungefär den nivå på företagsekonomi som en lantbrukare har användning för. Däremot undrar jag om inte Lomborg skulle ha bruk för lite av mina medicinska kunskaper, men det spar vi ett tag.

Kvintessensen av vad Lomborg menar är att de s k kändisaktivisterna kanske inte bara borde fördjupa sig i koldioxidnivån utan även fundera lite över vad som med enklare medel skulle kunna göras åt det egentliga  problemet som naturligtvis snarare är värmen än koldioxiden. ( Även om jag själv i en tidigare artikel har påpekat att koldioxiden i sig själv också kan bli ett bekymmer om  nuvarande lättsinne får fritt spelrum 2-3 sekel till. )

Lomborg  påpekar det sedan många år kända förhållandet att tätorter ger upphov till s k urbana värmeöar, beroende på bl a stora värmeabsorberande mörka ytor, takbeläggnignar, asfalt på gator, den relativa avsaknaden av träd, ( samt i större städer i varmare klimat den oerhörda förekomsten av luftkonditionering, som visserligen kyler inne i husen, men ytterligare ökar värmen utomhus, min anm. )

Lomborg föreslår plantering av träd, vitmålande av en stor del av alla ytor och byggande av fontäner.  Det sistnämnda gör Ljungberg sig med viss rätt lustig över,  deleffekten av just detta blir nog inte så imponerande. Men i övrigt kan man naturligtvis inte tycka annat än att detta är lätt genomförbara och billiga idéer. Eftersom  effekten enligt Lomborgs beräkningar rör sig om flera grader, så må man ju särskilt påpeka att behovet av lufkonditionering också påtagligt sjunker, vilket väl ändå måste tillfredsställa även de s k kändisaktivisterna .

Själv ställer jag mig med särskild entusiasm bakom idén om trädplantering. Jag älskar träd och utöver att fler träd alldeles avgjort skulle sänka temperaturen, så skulle de också öka luftfuktigheten.  I Los Angeles tänker sig Lomborg 11 miljoner träd vilket mellan tummen och pekfingret inte verkar orimligt alls. Antalet fontäner nämns inte, men för att effekten skulle vara jämförbar med trädens får nog även fontänerna räknas i miljoner,  och mellan tummen och pekfingret låter det alldeles stolligt.

Men glöm fontänerna – eller håll antalet rimligt. Det är ändå en utmärkt idé.

Träden bidrar också enligt vad jag hört (kan inte hitta referensen i en hast), med små mikroskopiska partiklar till den lokala atmosfären, som kan fungera som kondensationskärnor, vilket i kombination med den höjda luftfuktigheten skulle öka den lokala nederbörden.  (Jag tänker återkomma till min förtjusning i träd, som inte bara är av det romantiska slaget.=

Lomborgs skrivsätt i artikeln stör mig lite på samma sätt som det gör i hans böcker. Ett stycke in i artikeln läses följande: Om man undersöker tillväxtstäder som Houston i Texas framträder de verkliga effekterna av urbana värmeöar. De senaste 12 åren ökade Houstons befolkning med en femtedel  (200’000 personer)  Under den tiden steg nattemperaturen med 0,8 grader.  Räknat  på en hundraårsperiod motsvarar det 7 grader. 

Vad är den sista meningen för struntprat? Menar Lomborg att om befolknings-ökningen håller i sig så kommer det att bli 7 grader varmare på hundra år. Eller är det med bidrag från den höjning som koldioxiden ger? Och oavsett hur det ligger till med det, hur får Lomborg för sig att man utan vidare kan anse att detta är en linjär funktion?

Gradienten till omgivningen ökar ju, eller hur.  Skulle befolkningsökningen hålla i sig i 500 år ( osannolikt men kan godkännas som hypotes) så tror i alla fall inte jag att temperaturökningen skulle bli 35 grader.  Överdrifter kan ibland göra det lättare att förstå när man tänkt fel.

Men bortsett från det. Hör av dig när det är dags att börja plantera.

Lämna ett svar