Allmänna transporter, udda synpunkter.

För ungefär tio år sedan färdades jag med kollektiv lokaltrafik, buss i Norrköping, var det fråga om och den blev precis lagom knåkfull vid den hållplats där jag  klev på.  Jag fick sista sittplatsen. Nästa hållplats bidrog med ytterligare ett litet gäng, mest ungdomar. Dock visade det sig att bland dessa fanns även en dam, gissningsvis 40-50 år, det är i den åldern man kan göra sig förtjänt av beteckningen dam. Min ålderdomliga uppfostran tvang mig upp på benen och så erbjöd jag min plats, chevalereskt – hade jag så när sagt – men i alla fall artigt och vänligt.

Damen ifråga tittade vänligt och förvånat på mig, log, klappade mig helt lätt på axeln och sade: ”Sitt, gamle man, sitt!”

Ett par år senare tvingades jag till en annan färd med kollektivtrafik, då rörde det sig tillika om en skolbuss, fullt med ungar från 9-10 år upp till 17-18, skulle jag gissa. Det var ett jäkla liv rent ut sagt, de kastade saker på varandra, säkert skämtsamt, men en sådan sak var ett begagnat tuggummi och det landade på mig i håret. Det väckte jubel, som ökade än mer när det visade sig att det inte gick att få bort. Jag gjorde själv bara situationen värre. En kille som jag tyckte såg rätt godartad ut tillfrågades av mig om han kunde hjälpa mig bli av med kladdet.

”Det kan du göra själv, gubbbjävel.” svarade han glatt och oförfärat och drog ner ytterligare lite bifall.

Det första blev i sinom tid en rolig historia, en bland andra, att ta till vid ett middagsbord eller liknande situation. Det andra blev anledningen till att jag med alla medel försöker undvika kommunala transporter, enkelt nog där jag bor och där det krävs egen bil i vilket fall som helst.

’En miljon mer vill åka kollektivt’ utropar två representanter för SLTF,  Svenska LokalTrafikFöreningen, förtröstansfullt i SvD under Brännpunkt idag.  Först inne i texten står det klart att förutsättningen för denna entusiasm är att arbetsgivaren skall betala hela eller större deln av kostnaden. Som man ropar får man svar, brukade min gamla mormor, född mitt i artonhundratalet säga.

De lägger ut texten om hur mycket bättre allmänna transporter är för miljön, eldrivna fordon släpper i princip inte ut någon koldioxid alls och det anses tydligen inte bussar drivna på förnybara bränslen heller göra. Den koldioxiden är s k icke-fossil och man menar att den då icke påverkar klimatet. ( Detta förklaras faktiskt inte  i artikeln utan betraktas numera som självklart; en tillräckligt ofta upprepad lögn blir sanning av sig själv. ) Och elen är väl förmodligen vindkraftsel. Den kan man ju numera köpa separat om man lägger på ett öre eller två. Då blir det någon helt annan, t ex näringslivet, som får stå där med skammen och betala för den el på marginalen som vi för det mesta måste importera eller producera med oljekraftverk.

Klimatfrågan är för stor och viktig för att vi ska tillåta oss att misslyckas med miljöåtgärder inom trafikområdet.”

står det, och den feta stilen är inte min. Men då krävs det i det långa loppet att människor åker med lokaltrafik för att de vill göra det, och så krävs det att man kan räkna.

Samtidigt får Carl Cederschiöld på samma plats replik av tre miljöpartister med Peter Eriksson i täten. Förbifart Stockholm kommer minsann inte bara att bli en förbifart, 75% kommer att åka till eller från stadskärnan, skriver dom. Det kommer att öka koldioxidutsläppen, eftersom det är ny trafik.

Går det att locka en miljon människor ytterligare till kommunala transportmedel med att flytta kostnaden till arbetsgivaren så må det vara hänt.  men att tvinga folk in i bussar och vagnar genom att låta trafiksituationen med bil bli fullständigt olidlig kommer att straffa sig i långa loppet.

På insändarsidan i samma förträffliga dagblad har Jerry Hellström under rubriken ”Hur kundvänligt är tåget egentligen? beskrivit en 90-årig moders vedermödor på resa från Karlshamn till Stockholm. Försenad avgång, biljett kan inte längre betalas kontant, ständigt surr med mobiltelefonsamtal etc på tåget omöjliggör läsning, nervösa tågbyten, för sen ankomst, byte av perrong meddelas inte till den väntande sonen förrän tåget redan är inne, mm.  

Vem känner inte igen detta.

Vi som knegat oss upp över sjuttio vill helst undvika allmänna transporter. Vagnar och fordon är inte sällan nersvinade, tonläget bland medpassagerare är ofta rått och gapigt,  Artighet och civiliserat uppträde -så som vi urmodiga åldringar är vana – är satt på undantag.

Att resa kan och borde vara ett nöje. Det är en överdrift att påstå att så aldrig är fallet,  men alltför ofta blir man besviken, ibland rentav missfirmad och till och med rädd.  Att åka med eget fordon blir då ett mycket mera lockande alternativ.  och så kommer det nog dessvärre att förbli.  

18 svar till “Allmänna transporter, udda synpunkter.“

  1. Erik Sandblom skriver:

    Hm, du ska nog inte basera dina kunskaper om kollektivtrafik på två resor över en tioårsperiod, varav den ena var en skolbuss. Om du kan flyga så kan du nog åka kollektivt också.

    När det gäller motorvägar är jag också av diametralt motsatt åsikt. Motorvägar leder bilarna in till stan där de blockerar gångtrafikanter och cyklister. Ta t ex Hamngatan i Stockhom (framför NK) och tänk bort bilarna. Det blir tyst och trivsamt, butikerna får fler kunder, man kan röra sig fritt. Likadant i något förortscentrum som Huddinge (där motorvägen går).

    Och parkeringen tar upp stor plats som kunde använts till annat. Antag att vi har en spårvagnshållplats där vagnen kommer var femte minut. Det stiger av fem personer genom vart och ett av spårvagnens fem dörrar. 25 personer alltså, var femte minut. På en timme blir det 300 personer. Åkte de bil skulle det behövts 300 p-rutor, men nu behövdes bara en spårvagnshållplats. I rusningen kör spårvagnarna varannan minut, det blir 750 p-rutor.

    Jag vill inte asfaltera stan för att rädda den.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Nej Erik det är klart att jag inte kan döma ut kollektivtransporter på basen av mina två oturliga resor. Det var inte så allvarligt menat på det viset, mer en anledning att kunna klämma in någon liten rolighet. Men i alla fall för lite äldre borde man nog tänka på en viss grad av trivsamhet, snyggt, rent och inte åverkan. Jag läser ju om hur det kan se ut i Stockholm ibland och har hört av andra med. Tågresor kan vara maximalt trivsamma det vet jag, för under en tidigare period i livet åkte jag mycket tåg och tycker absolut att det skulle kunna föredras trots ev lite längre tid.
    Jag kommer från Jönköping, stor spårvägsstad på den tiden. Ett utmärkt trafikmedel, men det tycks inte vara ”kompakt” nog för planerarna idag.
    Har själv fått pröva parkering utanför sta´n och buss till centrum ett par gånger (Canterbury i England) Utomordentligt bra. Snabbt, inga köer någonstans, mycket trivsamt i sta’n.
    Jag är inte fiende till kollektivtrafik, men tror inte det funkar om man mer eller mindre skall tvinga in folk. Det måste vara funktionellt, effektivt, trivsamt och billigt.

  3. Erik Sandblom skriver:

    Det blir tvång hur man än gör. De som inte åker bil tvingas stå ut med alla bilar, eller så tvingas bilisterna gå, cykla eller åka kollektivt.

    Enligt plan- och bygglagen är kommunerna skyldiga att upprätta parkeringsnormer vilket innebär att den som inte lovar bygga minst X antal parkeringsplatser inte får bygglov. Den som inte har bil är därför med och betalar för andras parkeringsplatser. Parkeringsnormer brukar ligga på minst en p-ruta per bostad. Bilfria hushåll kan inte använda utrymmet vilket innebär att andra hushåll uppmuntras hålla sig mer fler bilar än annars.

    Så det blir tvång oavsett, eftersom en stad är en gemensam resurs, precis som klimatet.

  4. Erik Sandblom skriver:

    Förresten har centrala Jönköping bra kollektivtrafik. Man har några spårvägsliknande busslinjer som går till stor del går i egna sk reservat.

  5. Bengt Axmacher skriver:

    Jo, det är klart att det kanske inte går att undvika tvång ibland. Men jag kan inte tycka att man då har nått en bra lösning. Jag tyckte Canterbury var bra. Det fanns bilar i sta´n och det var tillåtet, men ett mycket stort antal valde frivilligt bussen in och det blev rätt gott om plats och när bilisterna inte var i flertal tog de en helt annan hänsyn till fotgängare som vällde fram överallt. Vet inte om du har läst min första snörstump, den med stapelbara bilar. Du får gå baklänges till 6/11. Det kanske blir en lösning.
    Fast jag föredrar cykling, om det inte bara vore för vädret under nästan halva året. Men det lär ju bli varmare om än inte torrare.

  6. Erik Sandblom skriver:

    Bilar blir inte mindre för att man staplar dem. En bil mäter 4×2 meter vilket är ungefär lika mycket som ett sovrum eller ett kontor för en person. Det lär behövas 2 meter höjd för varje bil, så det är fortfarande ett stort slöseri jämfört med cyklar.

    Som jag skrev ovan kan en spårväg lätt ta 750 personer per timme till en hållplats. Ska du stapla 750 bilar vid varje hållplats?

    Visst ska kollektivtrafiken bli attraktiv. Men genom att bilisterna frivilligt valde bussen in till stan så frigörs en mass plats i centrum. Man väljer en gång så att säga, och sen bygger man bostäder, kontor och butiker på p-rutorna och anlägger gågator mellan husen.

    Så Canterbury bevisar bara att man inte kan ha kakan och äta den. Antingen så ger man mycket utrymme åt bilarna, eller så gör man inte det.

  7. Bengt Axmacher skriver:

    Du har uppenbarligen inte besvärat dig om att läsa om de stapelbara bilarna, eller gå till källan med bild (och film) i NyTeknik. Det rörde sig om en variant på Parissystemet med publika cyklar som kan tas fritt och lämnas fritt vid ett stort antal ställen. Det får rum 5 sådana bilar på en vanlig parkeringsplats. Stapelbara stolar blir mindre när man staplar dem. Kundvagnar blir mindre när man staplar dem. De här bilarna blir mindre när man staplar dem också. Läs!

    Vad du menar med att stapla 750 bilar vid varje hållplats förstår jag överhuvudtaget inte.

  8. Erik Sandblom skriver:

    Aha jag får ta tillbaka lite av min bryskhet. Sist jag hörde om stapelbara bilar rörde det sig om en parkeringsmaskin som lyfte bort helt vanliga bilar och parkerade dem tätt. Det tyckte jag var ganska dumt, eftersom det inte löser trängselproblemet.

    Fällbara bilar till låns/uthyrning är förstås smartare, om folk kan tänka sig att avstå från den egna bilen. Dels får man in fem gånger så många fällbara bilar som vanliga bilar, och dels minskar det totala antalet parkerade bilar genom att man sätter sig i första lediga bil när man ska hem igen.

    750 bilar per hållplats grundar sig på att så många personer kan en spårväg transportera per hållplats och timme, enligt uträkningen ovan. Men med fällbara lånebilar skulle man inte behöva 750 bilar eftersom en del lånebilar körs iväg inom en timme.

    Jag tycker nog att spårvagnar blir ännu mer utrymmessnålt, men som vardagstransport i stan är allt bättre än dagens privatbilism.

    Snyggt av dig att uppmärksamma detta, det hade jag missat! Kör hårt! 🙂

  9. Bengt Axmacher skriver:

    OK. Vi är nog överens i alla fall om körriktningen. Avslutningsvis vill jag påpeka att det ibland finns legitima skäl för att ta bilen in till sta´n. Flera små barn t ex. Stor packning t ex, köp av voluminösa eller tunga grejor. Vem tar bussen/spårvagnen till IKEA t ex. Jag måste t o m utrusta mig m släpvagn.

  10. Erik Sandblom skriver:

    Ikea och de flesta byggmarknader har hemleverans. Det brukar kosta ungefär 300kr för leverans samma kväll. Beställer man kök eller annat som kommer vid senare tillfälle, så bokar man tid för leverans per telefon. Då får man välja mellan att få köket på förmiddagen, eftermiddagen eller kvällen den dag man har kommit överens.

    Går man igenom sina transporter så visar det sig för de flesta stadsbor att man kan tjäna stora pengar på att sälja bilen. Man ersätter den med hyrbil, taxi, cykel, kollektivtrafik och hemleverans. Bland cyklister är det förhållandevis vanligt att man har som mål att sälja sin bil eftersom det blir billigare, och man slipper krångel.

  11. Bengt Axmacher skriver:

    På vilket sätt blir det mindre trafik om IKEA kör hem varorna istället för att jag gör det själv.

  12. Erik Sandblom skriver:

    Det blir mindre trafik genom att Ikeas förare är avlönad, och därför finns ett stort incitament att köra leveranserna med kortast möjliga väg. Det blir också mindre trafik genom att man kör en enda slinga på kvällen istället för många radiella, individuella transporter.

    Beställningsvaror körs ut med Poståkeriet, så där finns en väldigt bra samordningsvinst. Poståkeriet arbetar med att fylla sina bilar så mycket som möjligt, något som inte gäller privatbilister. Se länk nedan.

    Biltur till mataffär miljöbov
    Att ta bilen till matbutiken frestar hårt på miljön. De transporterna släpper ut mer än alla andra transporter i livsmedelskedjan – sammanlagt.

  13. Erland skriver:

    Detta var ett för långt resonemang om kollektivtrafik. Acceptera att vi inte har något som kan ersätta bilen för transporter under ca 300 km, inte ens om det finns en järnväg mellan punkterna. Och varför är den moderna bilen en miljöbov och hur kommer man annars till och från butiken utanför stadskärnan en gång i veckan?

    Men tacka vet jag tiden före bilen! Här en liten glimt hur det såg ut i New York på den ’gamla goda tiden’ (om siffrorna stämmer):

    ”År 1890 släppte hästarna i New York ut 1.2 miljoner hästskit varje dag och 240’000 liter urin. Det gjorde gatorna till ett underbart smörgåsbord för flugor. Varje år fraktades 15’000 hästlik bort efter att de stupat av överansträngning eller avlivats på grund av skador.
    Utsläppen från bensinbilen är fortfarande ett problem. Men en modern bil släpper ut mindre föroreningar under en resa från Oslo till Göteborg, än vad en bensidriven gräsklippare gjort efter man har klippt en genomsnittlig gräsmatta.”

    SvD 26.9 2002

  14. Bengt Axmacher skriver:

    Tack för lite fräscha synpunkter. Undras hur mycket metan det blir av 1,2 miljoner hästskitar.?

  15. Erik Sandblom skriver:

    Varför kan man inte åka tåg på sträckor under 300km?

  16. Bengt Axmacher skriver:

    Erland får väl svara för sig, men jag vill påpeka att det var tal om transporter. Jag minns, från företag jag arbetat på, att man ansåg att på sträckor under 300 km var det ekonomiskt ofördelaktigt att använda tåg som transportmedel. Hade man inte spår dragna ända fram krävdes det än längre sträckor för ekonomiskt bättre utfall, pga omlastningsbehovet.

  17. Erik Sandblom skriver:

    Det finns ju persontransporter också.

    Apropå snörstumpar: Ica testar ett tåg som kan ta lastbilar genom att man fäller ut en ramp från vagnarnas sidor. Det krävs ingen terminal, bara en hårdgjord yta brevid spåret.

    Ica börjar frakta maten på järnväg

    Se bilder på http://www.flexiwaggon.se

  18. Bengt Axmacher skriver:

    Har sett det. Intressant.

Lämna ett svar