Förkylda tankar för och emot, tänkta helt på egen hand.

Hösten har provat om det vore dags att gå över i vinter. Men temperaturen har tagit sig upp över nollan igen.  Om någon dag gör den väl ett nytt försök. Hösten alltså. Vi kämpar mot höstförkylningen och hostar i kapp. Mellan hostattackerna vill inte orken räcka till så mycket. Men hjärnan tänker lite hit och dit ändå. Mer ostrukturerat än vanligt men den håller sig, även när valet är fritt, till klimatfrågan.

Jag tycker inte om förnekarna, i varje fall inte flertalet. Kan det vara just den här motviljan som gör att man bara vill godta de ”offentliga” argumenten.

Tycker man inte om dom, så tycker man inte heller som dom. 

Al Gores böcker, t ex, har imponerat på mig, särskilt hans förmåga att presentera ett vetenskapligt material på ett tydligt och förståeligt sätt utan att vederhäftigheten blir lidande.  För förnekarna är han däremot rena voodoo-dockan. Och den förmodligen ömsesidiga antipatin har inte precis avtagit sedan han fick sitt halva Nobel-pris.

Det föreligger nu en allmänt känd lista på nio ”lögner” – den från domstolen i Kent- och därutöver är jag tipsad på annan lista med hela 35 ”lögner” därutöver. Har föresatt mig att gå genom varenda ”lögn”, men en första genomläsning gjorde mig bara trött. (Och kanske bidrog det rentav till att jag fick detta förbaskade RS-virus.) En av lögnerna var att han sagt att havsytan skulle kunna stiga till med 6-7 m.  För bara några dagar sedan nämnde Johan Rockström, VD på SEI Stockholms Energy Institute, i en morgonintervju på P1, att om CO2-halten i atmosfären passerar 450 ppm, vilket nu ligger ganska när, så är vi vid en s k tipping point och kan räkna med oförutsedda snabba försämringar i läget med ökad avsmältning som följd så att vi skulle kunna drabbas av havsytehöjningar på 6-7 m. Är det en lögn? Uppgifterna har Rockström uppenbarligen från WEO, World Energy Outlook 2007. Ljuger dom? Om inte, ljuger Al Gore? Kan en domare i en domstol avgöra detta? För mig är en lögn en avsiktligt felaktig framställning av något som står i direkt strid mot kända och accepterade fakta. Till nästa sekelskifte går det att avgöra om Al Gore hade fel. Även om han får fel gör det inte hans utsaga nu till en lögn. Han har sagt att det är tänkbart, och det måste det ju vara när det finns många andra som tycker detsamma. 

Utan att föregripa ev tillkommande egna åsikter om de inalles 44 ”lögner”, som Al Gore sägs vara skyldig till, misstänker jag att det rör sig om definitionsfrågor. Vad  menas med lögn.   

IPCC:s olika rapporter (bland andra) har redan tvingat mig att byta färgkasetter i ett par omgångar i min laserprinter som jobbar träget med alla utskrifter. Jag läser dem också naturligtvis, men blir oundvikligen efter. Det finns och görs för mycket utredningar för någon att hänga med i. Somliga förnekare talar hånfullt och stundtals rent ärekränkande om de vetenskapsmän som gör jobbet, och som beskylls för att spela med i någon slags jättekonspiration i FN-regi.  Toppolitiker och höga FN-tjänstemän påverkar gnidna och äregiriga vetenskapsmänn till att dagtinga med sina samveten och komma med riggade resultat för att få mänsklighetens situation att verka allvarlig långt bortom det rimligas gränser.  

Det är svårt att få kläm på vad detta konglomerat av verklighetsförfalskning, bedrägeri, , undanhållande av fakta och rena skära lögner i sista änden syftar till. Man måste ju komma ihåg att sanningens minut ligger inom en enda generations tidsavstånd. ”Lögnarna”, vilka de nu är,  kommer att bli avslöjade och stå där med skammens rodnad på kinderna och slokande lagerkransar runt flinter eller grånade hårtestar.

Efter nästan 40 år som företagsläkare har jag upplevt och överlevt mängder med larm om alla möjliga faror, gifter och risker. Jag tillhör också dem som bland mina arbetsuppgifter har haft bl a informationsansvar och ofta skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för förmodat farliga arbetsplatser. En del larm har haft substans och mina arbetsuppgifter har känts rimliga och angelägna, andra har varit sådant som man mest tyckt sig kunna rycka på axlarna åt.  Jag tycker att media inte alltid sköter sina åligganden föredömligt när det gäller s k larm, men känner mig inte själv som alarmist.

Klimatfrågan spelar i en division för sig. Ingen har något att vinna på att försöka piska upp en stämning av fasa och skräck, som förvisso massmedia ibland har gjort. Men de vetenskapsmän som anser sig ha underlag för nu aktuellt väntat scenario  med stigande havsytor, smältande isar, utbredning av öknar och tilltagande risker för översvämningar, stormskador med mera, skulle väl sköta sitt uppdrag illa om han eller hon bagatelliserade läget eller bara förteg forskningsresultat och dolde sina misstankar. 

Det finns vetenskapsmän som svävar på målet och det finns vetenskapsmän som ingår i IPCC:s forskarpanel men som ändå inte tycker att de vill skriva under på allt. Av dessa skickar en del ut tydliga signaler om hur det ligger till men hoppar likväl inte av sitt uppdrag. Det tycker jag de gör rätt i.

Det finns naturligtvis också förnekare som tycker sig ha vetenskapligt underlag för sitt ställningstagande. Naturligtvis skall de framföra det och framförallt sina skäl. Det görs också i viss utsträckning och jag tycker det finns ett och annat som gör att man kan förstå en tvekan. Men inte har jag hittat något som motiverar den våldsamma hybris som präglar många förnekares framställning av sitt kunnande och vetande och inte heller den ringaktning som visas mot kollegor med annan uppfattning.  

Ingen kan frigöra sig helt från sina känslor och det gäller naturligtvis även vetenskapsmän, även om de tränas i att bortse från vad de ”tycker”. Det kan vara svårt och ibland också kontraproduktivt. Vetenskapsmän styrs ofta av intuition, en egenskap som hos flera ofta leder rätt,  hos andra lika ofta fel.  Fortfarande är det så mycket forskning på klimatområdet som delvis är intuitiv, att det borde vara svårt att uttala sig om sanning eller osanning. Men det är enligt min mening bara den offentliga sidan som visar normal vetenskaplig ödmjukhet inför problem som ännu inte är lösta. Man kan trösta sig med att det brukar klarna så småningom.

Låt oss hoppas att förnekarna visar sig ha rätt! Koldioxiden har ingenting med oss att skaffa, den kommer från havet. Så fånigt onödigt att vi byggt så många vindkraftverk och låtit solceller breda ut sig över tak och öknar  och att vi med höga bränsleskatter gjort långa turistresor till något som kanske inte ens blir en engångsföreteelse för alla människor.

Eller. Var det inte bra att vi sänkte förbrukningen av fossila bränslen fast det var i onödan. Nu räcker det lilla som finns kvar mycket längre och till måttliga priser, när alternativen är utbyggda. 

Eller tänk om det var vi ängsliga miljönissar som hade rätt. Hade vi kört vidare med business as usual, var hade vi stått då om femtio år. Tänk om alla, eller för all del, bara de flesta av alla dystra profetior hade slagit in. Som James Lovelock har sagt kunde det kanske bara finnas en halv miljard av oss kvar till nästa sekelskifte.  Vilka ställer upp på att bli utsorterade?

För mig spelar det ingen större roll vem som har rätt eller fel.  Det som betyder något är om vi kan fortsätta som vi är vana eller om vi måste göra något, och jag kan bara finna ett svar på den frågan.

Bloggen Moderna Myter driver sedan juni 2005 en mycket konsekvent linje; det finns inget samband mellan mänskliga aktiviteter och en klimatförändring – om ens en sådan föreligger. Per Welander är måttfull vad gäller personliga påhopp och bloggen full med material för den som tycker som Welander och vill bli styrkt i tron.  Något egentligt material som rättvist belyser motsättningarna finns knappast.

När det gäller bemötanden av några av alla förnekarna från panelmedlemmar i IPCC är det också ganska tunnsått. Man får en känsla av att den ”offentliga sidan” försöker låtsas som om inga andra respektabla åsikter finns. Det ger förnekarna möjligheten att hävda att de inte kommer fram i några egentliga debatter och det finns väl visst fog för det. Å andra sidan läser man ofta uttalanden och artiklar från förnekarnas sajter och bloggar som i sitt språkbruk genast avslöjar att man talar för sina egna och eldar dem i tron. Antalet kommentarer brukar vara enormt men kvalitén rätt bedrövlig. Någon motsvarighet har jag inte hittat på den offentliga sidan.

Diskussionen blir alltså inte någon egentlig debatt.  Det är synd, för en någorlunda konstruktiv debatt behövs. Av de återkommande studier som görs av allmänhetens inställning till åtgärder och vad det får kosta den enskilde, i pengar eller i ansträngning och omak, så framgår det att offentliga åsikter haft bäst genomslag,. men det finns också en ganska stor klick instämmare till förnekarna. Många tilltänkta åtgärder kräver långt bättre enighet än så. Diskussionen borde föras i vidare cirklar och den politiska korrektheten behöver inte vara allestädes vägledande.

Förnekarna borde bemöda sig om att avstå från nedsättande omdömen och obestsyrkta påståenden och offentliga representanter, som  sägs vägra delta i debatter av det här slaget, får nog lov att försvara sina ställningstaganden offentligt. 

  

2 svar till “Förkylda tankar för och emot, tänkta helt på egen hand.“

  1. Bulletin News skriver:

    Marvelous write up pertaining to Förkylda tankar för och emot, tänkta helt på egen hand.! Thoroughly love this blog!

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Thank you so very much. Encouragement is just what you love and need when viruses make you feel low and useless.

Lämna ett svar