Bilar, varför vill vi inte ha dom??

SvD har en bra ledare om Volvo, SAAB och bilhandeln som sådan idag. Mona Sahlins propå om att Svenska Staten skall ta över avvisas. Däremot påpekas att det inte behöver betyda att Rheinfeldt o grabbarna (o tjejerna) kan rycka på axlarna åt sakernas tillstånd. Utan sugna bilköpare kan Maud Olofsson ligga i som en bäver utan att det hjälper, skriver man . Och det är naturligtvis den springande punkten.

Precis innan krisen hade vi under en period bränslepriser som var 50% över vad vi är vana vid. Dessförinnan hade vi under lång tid åtnjutit en högkonjunktur och många svenskar lärde sig glassa omkring i stora, dyra och törstiga fordon. Men nu har betydelsen av att Oil peak står för dörren gått upp för de allra flesta.

Miljöfrågan har samtidigt succesivt börjat slå igenom alltmer och det flaggas för att koldioxidbeskattning på ena eller andra sättet är att vänta. När nu nöden är uppfinningarnas moder så gör trenden lappkast och plötsligt vill alla ha små och snåla fordon. Bilindustrin är med några få undantag fullständigt tagen på sängen.  Alla vill bli av med sina gamla stora bilar och ingen vill köpa. Och det man vill ha finns inte ännu, för FoU har inte hunnit med.

Det förefaller uppenbart att situationen inte avhjälpes med att staten går in som ägare. Mona måste skaffa sig andra fantasier att dagdrömma om. Skulle hon be om förslag är jag övertygad om att bättre idéer skulle strömma in i rekordfart.

Vill vi ha kvar vår bilindustri, och det vill säkert de flesta svenskar, så kan vi kanske be Staten hjälpa till med de faktiska problemen, och ägandet hör inte dit.

  1. FoU. Första bekymret, och en knapp halv miljard är redan säkrad och skall anlända i form av garantilån från Europeiska investerigsbanken.  Mer behövs förmodligen.
  2. Kunder. En del miljöbilsklassade fordon finns och många skall ta sig över tröskeln ut i stora världen inom kort.
    VW är i princip redan färdig med en bil i nedre mellanskiktet som har en dieselmotor och är en pluginhybrid. De första 20 bilarna skall rulla hela år 2009 och sedan är man klar för produktion. Blandad körning på längre sträckor ger dieselförbrukning på 0,25 l/mil. Daglig körning under 50 km medför inget bränslebehov alls utan klaras på el. Vi kan nog också säkert förvänta oss att arbetsgivare kommer att ställa upp med tankning av el och de blir det 50 km aktionsradie istället. Priset är inte klart, enda haken hittills. Visst låter detta lockande, Så fort ett pris är klart ställer jag mig först i kön.
  3. Men det finns en hake till. När jag skall hämta ut min nya bil måste jag också bli av med den gamla. Just i mitt privata fall kanske inte så svårt för jag har en Toyota Prius i skapligt skick. Men många har det inte så beviljat utan sitter med en gammal Volvo som ser ut som en förvuxen tårtkatong och dricker bensin som en A-lagare halsar öl. Här kan staten komma in. Det vore som hittat med ett ordentligt tilltaget skrotningsbidrag.
  4. Finansieringsproblem återstår tills det börjar rulla. Medan gräset växer dör kon. Gräs behöver tillhandahållas. Det här är inte mitt område, men kan man inte tänka sig en emission riktad till staten som kan bli delägare och få en observationspost i styrelsen. Eller kan inte Scania köpa SAAB och Volvo lastbilar köpa Volvo PV med support från näringslivet i övrigt.  Det är fler än Staten som har ett ekonomiskt intresse av att inte bilindustrin försvinner från  Sverige och som även har lite ekonomiska muskler kvar.

Summa av detta är. Mer FoU. Ett rejält skrotningsbidrag som verkligen lockar. 20’000:- eller t om än mer, kanske. Mycket bättre än att dela ut julcheckar för att stimulerafolk till fler julklappsköp. Det kan f.ö. kanske villkoras. Bara om du köper en miljöbil.  Just idag har Riksbanken vaknat till och sänkt räntan så det faktiskt måste slå igenom och vara en hjälp för den som vill nappa på det här.  20’000 eller t o m än mer, vill nog inte räcka ända fram till en ny miljöbil utan hjälp av lån.  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lämna ett svar