”Vindruvor och paprikor är rena giftcocktails”. Larm i DN.

I Dagens Nyheter den 26/11 slår Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och Emeli Hansson, samma förenings jordbrukshandläggare, larm under ovanstående rubrik.

Det handlar om en granskning som EU-kommissionen låtit göra av 65000 livsmedelsprover. Den är ännu inte publicerad och man tycker de hade kunnat vänta med utbasunerandet till så skett. Inte heller meddelas var undersökningen i sinom tid kommer att kunna studeras i detalj.

De resultat som vidarebefordras är, kan man förmoda, selekterade för att resa nackhåren även på oss arma svenskar som utsätts för den här sortens skräckpropaganda mest varje vecka året runt.

Av de prover  där gifthalten har en omedelbar negativ effekt på hälsan kom cirka 60 procent från vindruvor, får vi veta. Hur yttrar sig detta? Har larm skickats ut till landets akutmottagningar så man är beredd? Min fru och jag själv är mycket förtjusta i vindruvor och äter nästan dagligen. Kan min dåliga rygg bero på detta.

Men det kanske bara är våra barn som lever riktigt farligt. I viss fall överskreds den för barn tillåtna resthalten med över 900 procent. skriver man.

Dessutom ökar antalet olika bekämpningsmedel i ett och samma livsmedel – exempelvis kan paprika innehålla upp till 29 olika preparat, fortsätter det.

Kommer man in i texten visade det sig dock att det bara var i 46% som man hittade rester och i bara 4,5 % överskreds EU:s gränsvärden.  Dessutom står det att: Antalet  överskridanden minskat något jämfört med tidigare undersökning men granskningen visar på en ny oroande trend: antalet olika bekämpningsmedel i ett och samma prov ökar.

På vilket sätt är detta särskilt oroande? Var inte detta ett väntat fynd? Bekämpningsmedelsindustrin arbetar ju faktiskt inte för att ta död på mänskligheten utan för att finna på nya medel som medför mindre risker för brukaren och konsumenten och som ger bättre och mer avgränsade resultat. Det tar tid innan resultaten ”sätter sig”. Odlarna övergår gradvis till nyare preparat och det kan också mycket väl vara så att man kombinerar dem för att öka effekten samtidigt som man kan reducera mängderna av varje enskild kemikalie.

Författarna anser att de tvingas (?) dra slutsatsen att odlarna tycks försöka undevika att överskrida gränsvärdena för enskilda bekämpningsmedel genom att använda olika preparat. ( Mitt frågetecken)  

Man hävdar att forskningen visar att kombinationer av olika giftiga kemikalier kan ge en högre giftverkan ochslå mot fler arter, vilket drabbar den biologiska mångfalden än värre.

Det är känt att den biologiska mångfalden i odlingsarealernas omedelbara närhet påverkas av bekämpningsmedel. Är det verkligen känt och studerat att detta blir än mer påtagligt vid kombinationssprutning? Var? Spelar det någon större roll? Det rör sig om dikesrenar, vändtegar och åkerns direkta närområde. Måste vi ha mångfald överallt?

I arikelns ingress var det paprika som innehåll upp till 29 preparat. Men det visar sig vid genomläsing att det rörde sig om EN paprika.  Även om jag under mina lantbrukarår aldrig odlat just paprika så måste jag ställa mig undrande till detta.  Vilken odlare har så många preparat tillgängliga? Var har man hämtat sina prover?

Natursklyddsföreningen ser tydligt framför sig hur dessa giftiga kemikalier kommer att sprides i naturen kring odlingarna och där påverka förutsättningarna för liv.

Det drabbar den biologiska mångfalden på genetisk nivå  (?) Mångfalden av arter av växter, djur och svampar i naturen är en förutsättning för vår välfärd. Rika ekosystem producerar mat, vatten och en lång rad andra livsnödvändiga varor och tjänster vilkas värden visa överstiger global BNP.

Det fortsätter i samma förnumstiga halvt ”religiösa” stil. Vi kommer inte att kunna anpassa oss till klimatförändringarna.  Antalet arter kommer att minska än värre.

Detta kan möjligen gälla om det rör sig om miljögifter. Men Naturskyddsföreningen kan inte skilja på gifter och gifter. Det är ”kemikalier” och de är farliga.  Studier har visat att bekämpningsmedel idag påverkar diversiteten i åkrars direkt närområde, SNF får det strax först att avse ”naturen kring odlingarna” för att längre fram i texten påverka  mänsklig välfärd, artantal och klimatföljder generellt.

Vindruvor och vin ägnas mer spaltutrymme. EU:s experter har inför ett nytt begrepp som kallas akut referensdos, dvs en dos med omedelbar effekt på hälsan. Det framgår inte vilken slags effekt det rör sig om. Den överskreds i 124 fall (av 65000 ), varav 73 var vindruvor.  I något fall överskreds den med 900%. Det låter mycket och detta kan möjligen vara något att lyfta på ögonbrynen åt. Förvisso är det bra att studierna görs. Men de kanske kan få bli publicerade innan man börjar prata o giftcocktails. 

Det framkommer också att SNF tydligen i egen regi gjort en undersökning av halten bekämpningsmedel i vin. Den visade halter av bekämpnigsmedel i alla vinsorter gjorda av konventionellt odlade druvor. Livsmedelsverket har i mediekommentarer om undersökningen menat att halterna av bekämpningsmedel är för små för att påverka hälsan.  Livsmedelsverket är en klok och pålitlig myndighet med utbildade toxikologer som har vett att inte slå larm om allt mellan himmel och jord. Men Naturskyddsföreningen är upprörd, de måste ha fel eftersom det inte finns några gränsvärden för rester i vin.

Gränsvärden är inte något som är givet av Gud, och frånvaro betyder inte att nolltolerans gäller.  Kan Naturskyddsföreningen peka på någon studie som visar att man av vin kan få sjukdomar och lidanden utöver alkoholism.

Längre ner summerar man pompöst: Om nu Livsmedelsverkets toxikologer i medierna ifrågasätter den svenska regerigens och EU-kommissionens bedömning att dessa ämnen är så giftiga att de måste förbjudas, ar  det djupt allvarligt, anser vi. Man menar t o m att det skrämmande resultatet av den nya EU-granskningen, som kommissionen nu tycks vänta med att publicera för att inte störa förhandlingarna om den nya lagstiftningen, ger nya signaler.

Det enda en lagstiftning i EU och Sverige kan åstadkomma om de agerar enligt SNF:s uppfattning -och det är väl risk att de gör det – är att industrin fortsätter att uppfinna än fler gifter i jakten på något som man får använda. Diversiteten på gifter kommer att öka ytterligare.

Hälsan kommer förvisso inte att förbättras.

Bråttom är det också. EU:s myndigheter måste omgående börja arbeta med ytterligare förbättringar – – – Det skall inte vara möjligt att komma undan gränsvärdena genom att blanda giftcocktails. avrundar Mikael Karlsson och Emelie Hansson. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 svar till “”Vindruvor och paprikor är rena giftcocktails”. Larm i DN.“

  1. Harald Cederlund skriver:

    Jag tycker du är lite för hård i din kritik. Det finns absolut studier som visar på att kombinationer av gifter kan ha synergistisk verkan (dvs. 1+1=3) – och även om detta inte är visat i just det här fallet är det ju en motiverad farhåga anser jag.

    Inget fel heller i att sträva efter att plocka bort de substanser som potentiellt skulle kunna vara farliga (så som den nya EU-lagstiftningen förmodligen kommer att utformas).

    Den akuta referensdosen är säkerligen framtagen utifrån djurförsök. Exakt vilken toxisk effekt det handlar om kan variera – det handlar om ett gränsvärde under vilket man anser att det inte ska uppstå någon akut effekt av något slag (akut = <24 h). Detta kan jämföras med ADI-värdet – som är ett gränsvärde som beskriver vad som anses vara ett acceptabelt intag även på längre sikt.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Har funderat lite på dina ord. Jag kanske tog i onödigt mycket. Visst finns det studier som visar synergistisk effekt, det finns de som visar additiv också och reducerad effekt tillika – i varje fall när det gäller läkemedel, som jag är mera bekant med.
    Det som störde mig var att man inte med ett ord nämner vad för preparat som var aktuella men ändå håller en så alarmistisk ton.
    När det gäller dosers farlighet är jag mer van vid att jämföra med LD50-värden, det är ett mer exakt mått. Förmodligen hamnar man så långt från LD50 att skrämseleffekten avtar.
    Att avgöra ”effekter av något slag” är inte det allra nådigaste, men det finns säkert någon metodik som ger någorlunda repeterbarhet.
    Självklart finns det kanske skäl att sanera för en del preparat eller ta bort dem helt från sortimenten. Industrin dyker då snart nog upp med någon ersättning och det händer att den visar sig värre än det man ersätter.
    På den tiden jag sysslade med gifter av det här slaget var vi inte så intresserade av akuta referenser utan mycket mer fokuserade på seneffektter (<10-20 år) och nästan alltid gällde det cancer av något slag. Mödosamma studier att genomföra, oftast mycket stora material och långa väntetider. Eller, om man gjorde retrospektiva fall-kontrollstudier med frågeformulär på exponeringen, var det mycket stor risk för fel i rapporteringen.
    Då var det också en hederssak att ta det försiktigt med pressen och journalisterna, som gärna blåste upp även mycket diskreta resultat till ”larm”.

  3. Harald Cederlund skriver:

    Ja, det var inte menat att klaga 🙂 – Jag tycker ju inte heller att man ska överdriva risker eller skrämma upp folk i onödan.

    Att uttala sig om farlighet utifrån LD50-värden är nog inte att rekommendera – det är liksom svårt att uttala sig om vad som är en säker konsumtionsnivå utifrån den mängd som dödar 50% av försöksdjuren!

    Det är väl för övrigt mest relevant att studera eventuella kroniska effekter även idag.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Jo jag vet att LD50 inte är något under av tillförlitlighet men det är ganska många år sedan och när det gällde akut sjukdom så rörde det sig ju ofta om klart toxiska skador. Faktum är att vi använde det rätt ofta då.
    Det är längesedan jag gjorde någon akut förgiftningsbedömning, det är bara seneffekter vi intresserar oss för. Försiktigheten är mycket mycket större nu.
    De här killarna som flög besprutningsplanen var värst, de flög ju fram o tillbaka och kom ofta rakt genom dimman som de själva nyss åstadkommit. Overallerna kunde vara så blöta att de fick vridas ur. Det har jag inte sett själv men hört dem berätta om. Resorption genom huden var vanligaste vägen in i kroppen.

Lämna ett svar