Lars Bern får mothugg.

Under Brännpunkt SvD idag bemöter professorerna Johan Rockström och Thomas B Johansson Lars Berns beramade artikel från den 18/11.

Jag lyckades hålla mina fingrar i styr och avstod från inlägg då. Jag har läst ett och annat av Lars Bern tidigare och tyckt om vad jag läst i stort sett. Den här gången blev jag besviken. Att göra en ”djupdykning” på 1-2 månader i forskningen kring klimatet och sedan tycka att man kan avfärda alltihop som pseudovetenskap vittnar inte om vare sig rimlig självkritik eller om att man lyckats hitta rätt i de hyllkilometrar som skrivits.

Berns artikel  fick 543 kommentarer. Utan att veta misstänker jag att det måste vara någon slags rekord. Jag har läst ett tjugotal lite här och där.  Man orkar inte länge för nivån är inte upphetsande hög. Tvärsäkra uttalanden om än det ena än det andra, glåpord och tillmälen och små enfaldiga debattungar om struntsaker som särskilda trådar, som inte är värda att följa någonstans – dessutom är det för rörigt för att man skall hitta svaren. Många, många av typen Lov ske pris, Kejsarens nya kläder, Hysterisk alarmism osv. Supporterskaran verkar överväga. Fast man kan tycka att med sådana vänner behövs det inga fiender.

Dessutom finner man 42 blogglänkar, och även där återfinns supporterskaran med  nästan alla klimat-  och climate- bloggar och givetvis Moderna myter och övriga tjatmostrar, som för en gångs skull svämmar över av lycka och triumfkänslor.

Rockströms och Johanssons bemötande har också redan samlat en liten flock i kommentarsvansen, nästan bara mera tjat om Kejsarens Nya Kläder. Dessutom har man tydligen hittat på att när man tycker sig ha formulerat något ovanligt hånfullt och dräpande så kan man klippa ut sin egen text och kopiera in den igen. Samma dyker upp i listan med jämna mellanrum förefaller det som. Det har också hunnit komma några blogglänkar. ”Början till slutet för Rockström – – ” utropar en triumfatoriskt och förväntansfullt.

I vilken utsträckning gallras kommentarerna av redaktionen?

I sak har Rockström och Johansson helt rätt i sina påpekanden.  Tyvärr har de inte helt lyckats undgå frestelsen att följa Berns exempel och kryddar sin anrättning med en del tillmälen. Bern får höra att han varit arrogant, okritisk, pompös, manipulativ, ältande, hårdför, insinuerande och spridande intellektuell sörja.  Flera av älskvärdheterna har onekligen visst fog för sig, och inget är direkt kränkande, men i den mån man orkar bemöta debattinlägg av den här typen så tjänar nog ändå saken mest på att man stryker ner sin text lite.

Ett stycke in i bemötandet läser man följande två meningar:

Tyvärr visar ny forskning dessutom att det redan nu borde vara en grad varmare.  Denna avkylning förklaras av luftföroreningar i världens städer.

Detta är ju ett  rätt välkänt förhållande. (Dessutom kan man förmoda att det nuvarande ovanligt långa solfläcksminimat spelar in.)

Men skrivningen är oklok när man har med intellektuellt ohederligt folk att göra. Den första meningen finns refererad på ett flertal ställen bland Rockströms kommentarer och blogglänkar, men den andra meningen struntar man i. Man kanske blir så hänryckt av den första att man helt glömmer att läsa vidare?

All seriös diskussion stupar på sådana dumheter.

Under Rockström et al-s artikel hittar man ytterligare ett litet mothugg av en grupp från Global Utmaning, ordf. Kristina Persson, Måns Lönnroth, Carl von Essen och Peter Kleen samt meteorolog Martin Hedberg. Rubriceringen är Jordens uppvärmning är komplex och osäker och redan den känns löftesrik. Artikeln känns nerstruken lite väl mycket men är saklig och bra och fri från förklenande tillmälen.

Bl a läser man:  Kraven på fullständig säkerhet må låta bestickande. Men att ignorera den samlade vetenskapen i denna fråga är oansvarigt  

Och det är en beskrivning av läget som är lätt att instämma i.  Försiktighetsprincipen har väl aldrig någonsin varit mera motiverad än i ett sammanhang som detta. Själv vill jag gärna tillägga, precis som många andra har gjort, att flertalet av de åtgärder man nu börjar vidta – och vars kostnader Lars Bern är så ängslig för – måste vi snart vidta ändå, när tillgången på olja nu börjar minska. Förbränningen av kol, som står för hälften av alla koldioxidutsläpp och dessutom är i raskt stigande, medför en rad andra nackdelar för miljön med sina utsläpp av luftföroreningar (gaser och partikulära), tungmetaller och radioaktivitet. Dessutom kostar verksamheten, framförallt brytningen,  en försvarlig massa människoliv varje år.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lämna ett svar