Är bloggosfären en kloakbrunn eller ett demokratiredskap?

I Göteborgsposten den 12/11 skriver Bo Rothstein en läsvärd artikel under rubriken Bloggar utan spärrar. Den har fått många och långa egna kommentarer och har även föranlett blogginlägg av bl a Erik Svensson i Biology and Politics, och utav Jan Thurin  och Ulf Bjereld.

Bo Rothstein är som bekant statsvetare, men inte bloggare själv. Nyfiken på delilberativ demokratiteori ( en demokratiforskningsgren som menar att själva det civiliserade samtalet och den öppna diskussionen är demokratins grundbult.) har Bo Rothstein under hösten försökt tränga in i bloggosfären och gjort den sorgliga upptäckten att den består av osorterade trivialiteter samt en försvarlig del förolämpningar, okvädinsord och rasistiska stämplingar.  Han ger tre personliga exempel.

Efter att i SvD den 27/9 bl a ställt frågan om bristen på generell välfärdspolitik (som kräver höga skatter) kan vara en orsaktill krisen eftersom avsaknaden av skyddsnät gjort att många låginkomsttagare i USA inte kunnat betala räntorna på sina huslån, blir han av av nyliberala bloggare  bemött med en  uppsjö av förolämpningar men inga sakargument. Mattias Svensson framför i sin blogg följande huvudargument: Bo Rothstein, sug min kuk.

Jenny Westerstrand, doktorand i Uppsala inom Eva Lundgrens forskningsgrupp, har i sin blogg kallat honom för tokdåre, att hans påståenden var sjuka att han sysslade med  pajasteorier och hans hjärna pajat ihop.

Veronica Svärd, styrelseledamot i Feministiskt initiativ släpper på sin blogg fram en kommentar som efter några inledande förolämpningar fortsätter så här: Är han av judisk börd lille Bo? Kan det vara där skon klämmer eftersom han för jämnan är så bitter och sarkastisk trots att han så att säga fått en professur – får delta i debatten och till och med hos en del åtnjuter en form av respekt? Kan det vara detta judiska arv som får Bo att alltid vara så arg och missnöjd. 

Veronica Svärd har senare försvarat publiceringen av denna klart rasistiska kränkning med att hon inte har något emot att publicera rasistiska inlägg om de tillför en intressant ny vinkel till den debatt hon för på sin blogg. 

Det är inte svårt att förstå att Bo Rothstein blir upprörd. Åtskilliga fler inlägg av samma kaliber har han hittat och fortsätter: Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.  

Det är starka ord, men jag är böjd att instämma.  Det låter sig naturligtvis sägas att man behöver inte läsa om man inte vill. Det kan också sägas att de tre personer som omnämns dömt ut sig själva.

Mattias Svensson försvarar sig här . Språkbruket passar inte in i något civiliserat sammanhang enligt min uppfattning och  denna mångordiga bortförklaring imponerar  inte.

I Jenny Westerstrands blogg finns inget inlägg sedan slutet av oktober. Men man häpnar över bloggen sådan den nu är. Om detta är kvalitén på dagens doktorander så är det sorgligt. 

I Veronica Svärds blogg kan man idag läsa något som väl skall vara en halv ursäkt. Ett genmäle aviseras i GP till i morgon.

Det är inte svårt att på egen hand hitta liknande i bloggosfären, även om de som sorterar in under vetenskap brukar vara avsevärt bättre. Skeptikerbloggar är visserligen ofta tråkiga bloggar att läsa med alla sina triumferande utrop, konspiratoriska funderingar och enklare förklenande uttryck, men kloakdoften håller sig på avstånd, även om den ibland kan förmärkas bland kommentarerna.  

Jag tillhör väl inte dem som tror att demokratin på något sätt fördjupas av bloggarna. Demokratin har sina brister det får man nog stå ut med, den stora, stora fördelen med demokratiskt statskick är för mig att det erbjuder ett sätt att göra sig av med olämpliga makthavare.  

Bloggvärlden erbjuder alla kalibrar av människor att göra sig hörda. Var och en får välja sitt sällskap eller sin samtalspartner ur en stor mångfald. Det  är lärorikt.

Rothsteins tråkiga erfarenheter är nog dessvärre inte ett specifikt bloggfenomen, även om det märks tydligare i bloggosfären än på andra håll. Nerbusning av det offentliga samtalet är lätt att iaktta på många andra sätt.  Så sent som igår kväll såg jag Tage Danielsson visas som porträtt. Hans folkkära, intelligenta och roliga framtoning efterlystes, och man fylldes onekligen av ett visst vemod..

Humor idag är inte längre roligt. Humor idag är svordomar, grova sexuella anspelningar, åtbörder och  klara verba på bästa sändningstid i den svenska TV som inbillar sig att de erbjuder någon slags public service. Det färgar av sig. Allting går an och kloakdoften är sannerligen inte begränsad till bloggosfären.  När en partiledare dyker upp i rutan kan han få frågan om han rakar sig på pungen. Rapningar, fisar och liknande  programinslag är högst comme il faut.  Vi bara väntar på den dag då offentliga samlag är en självklar muntration.

Bloggosfären speglar hur det ser ut i dag. På ont, men också på gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 svar till “Är bloggosfären en kloakbrunn eller ett demokratiredskap?“

  1. niklas skriver:

    Men jag tycker Veronicas ursäkt är typ hel, inte alls halv. Jag undrar faktiskt efter att ha läst den debatt det ju handlade om där varför inte Rothstein själv ber om ursäkt? Han försvar sitt eget skojande mot en annan minoritet, varför är det MER okej. Nej, rätt borde vara rätt. Han faller på eget grepp.

  2. Samuel Kvist skriver:

    Hej, jag håller med Nicklas, känns som du försöker antyda nånting som inte finns. Ursäken är hel och har en bra förklaring med sig.

  3. Bengt Axmacher skriver:

    Jag har läst om Veronicas ursäkt ett par gånger och funderat, och håller med er. Det ÄR en fullgod ursäkt. Jag läste slarvigt när jag skrev och fick fel intryck. Beklagar. Jag ber om ursäkt själfv.

  4. Bergatorparen skriver:

    Det är med bloggosfären som med samhället i stort: hur det luktar beror på var du vistas. Själv känner jag inte igen mig i den beskrivning av bloggosfären som här ges, men åt andra sidan bedriver jag själv bloggning där jag gör det för avancerat i de flesta fall för att gatu pöblarna skall kunna hänga med. I mitt grannskap i bloggosfären är det i stort sett grannsämja, även om ett eller annat vulkanutbrott kan förekomma. Att navigera inom bloggosfären är inte något man lär sig på en dag. Jag har förmånen att vara före detta budbilchaffis, så jag känner retoriken hos de olika människortyperna. Det höll mig trygg den gången för över 20 år sedan, och det gör det fortfarande. Värre är det för de som suttit bakom ett skrivbord och aldrig talat med pöbel. De kan få sig en stygg överraskning. Men allt som allt är bloggosfären som ett tvärrsnitt av samhället. Varken värre eller bättre.

Lämna ett svar