Snörstump 24. Att gjuta utan kol.

325’000 ton järndetaljer gjuts årligen i Sverige, ungefär 35 kg för varje invånare. Järnet hettas upp till flytande och hälls i sandformar, där det får kallna. För att inte sand skall häfta vid järnet blandas stenkol i gjutsanden. En praxis med många år på nacken.

Kolet omvandlas dock delvis till bl a metan och koldioxid, vilket avgår till atmosfären.

Ny Teknik skriver om saken idag  och berättar att,  omräknat i koldioxidekvivalenter, avgår det 50’000 ton växthusgaser, vilket svarar mot ungefär 250 miljoner km bilkörning. Så det rör sig inte om småpotatis.

Peter Nayström, miljöchef vid industriforskningsinstitutet Swerea Swecast i Jönköping har emellertid arbete 3-4 år på att hitta något annat än stenkol att blanda uppå gjutsanden med. Tanken var att gjutmetoden i övrigt int skulle behöva ändras, den enda förändringen skulle vara att stenkol byttes ut mot något nytt.  

Och nu är det färdigt. Medlet kallas Nayvoc och är en tills vidare mix av olika ämnen. Processen fungerar bra, resultatet vad gäller gjutgodsets finish är utmärkt och det avgår inga som helst flyktiga gaser till atmosfären. mängden koldioxid reduceras med upp emot 90 % koldioxid.

Företaget Askania i Göteborg ska nu börja tillverka och sälja Nayvoc i Sverige och övriga Europa.

I helgen belönades Peter Nayström och hans uppfinning med ett pris från gjuteribranschen. Bra jobbat.

Hur mycket koldioxid släpper inrikesflyget ut?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lämna ett svar