Kärnkraft och lagringsproblem. Inget att bekymra sig om.

Naturen har visat att den effektivt kan ta hand om radioaktivt avfall som skapats av naturliga kärnreaktioner.

Denna lilla men förvånande kommentar återfinns som en randanmärkning till detta faktablad från U.S. Department of Energy, Office of Civilian Radioactive Waste Management.

Jag läste häromdagen ( I James Lovelocks förträffliga bok The Ages of Gaia) om den naturliga  kärnreaktorn som man hittade i Afrika för snart 40 år sedan. På Google gav kombinationen kärnreaktion och Oklo en enda träff, men den gav i sin tur några till. Den riktigt nyfikne  kan i faktabladet hitta fler länkar.

Det visade sig att 1972 förklarade den franske fysikern Francis Pierrin att naturen slagit knockout på mänsklig förmåga genom att på egen hand konstruera den första kärnreaktorn gott och väl 2 miljarder år innan människan lyckades  med konststycket.

Bakgrunden var denna:

I början på 70-talet hade franska vetenskapsmän  noterat att uran-prover från urangruvan i Oklo i Gabon i Västafrika uppvisade en egendomlighet. Uran-isotopen U-235, den isotop som har förmågan att underhålla en kärnreaktion, förekom i onomalt låg koncentration. Den är alltid ovanlig i naturen, men här fanns den bara i hälften så hög koncentration som på alla andra håll.

Åtskilliga andra vetenskapsmän förhöll sig skeptiska till fyndet och särskilt till den förklaring som Perrin och hans kollegor från Frankrike tänkte sig. De hade nämligen noterat att inte bara U-235 utan många andra isotoper därutöver förekom i samma mängd som man idag har i utbränt kärnbränsle. Följaktligen föreslog de att naturen själv hade arrangerat en kärnreaktor.

Uran ifrån hela vårt planetsystem håller, såvitt man vet, samma koncentrationer: U-238 99,3%, U235 c:a 0,7% . Förändringar i förhållandet indikerar att något hänt utöver det ordinarie långsamma radioaktiva sönderfallet.

Genom baklänges räkning kom man fram till att för knappt 2 miljarder år sedan var halten av U-235 3%, vilket är tillräckligt för att enkärnreaktion skall starta spontant om förhållandena är de rätta. 

Okloreaktorn enligt Office of Civilian Radioactive Waste

Och det är  just vad som hände djupt under Afrikas jord just här. Här ligger malmkroppen i ett sandstenslager med granit som begränsning. Här finns också det vatten som är nödvändigt för att dämpa neutronernas iver att avlägsna sig för snabbt. Hettan av reaktionen  ledde så småningom till att vattnet upphettades till förångning och då avstannade processen för att ånyo dra igång när vattnet svalnat. Man har sammanlagt nu hittat 15 sådana här reaktorhärdar och tror att de kunde hålla på med denna intermittenta verksamhet under loppet av någon miljon år.

Så  snart koncentrationen av U-235 sjunkit tillräckligt avstannade proceduren för gott och nu har det radioaktiva sönderfallet alltså fortgått med normal hastighet och koncentrationen är lägre än i andra uranmalmskroppar. Man har studerat andra malmförekomster som tycks gynnsamma men ännu  inte hittat några tecken på passerade kärnreaktioner någon annanstans.

När väl kärnreaktionerna avstannat av sig själva har det höggradigt radioaktiva avfallet som genererades hållt sig kvar på platsen under Oklo av graniten och sandstenen. Plutonium som genererades har flyttat sig mindre än 10 fot (3m) under de 2 miljarder år som gått.  Det verkar som om även den mest harhjärtade kärnkraftsmotståndare skulle kunna känna sig lugn.

Naturen själv har arrangerat ett experiment som aldrig kunnat göras i något laboratorium. Forskarna, i  första hand de som skall konstruera och bygga en anläggning för långstidsförvaring av amerikanskt  kärnavfall i Yucca Mountain,  har dragit en rad slutsatser. De geologiska förhållandena kring Oklo-reaktorn skiljer sig en del från dem i YouccaMountain. Men informationen är användbar vid design av den planerade långtidsförvaringen 

Människor med kärnkraftsskräck kanske inbillar sig att spontana kärnkrafts-reaktioner kan dyka upp igen. Eftersom U-235 nu endast finns i alldeles för låga koncentrationer för en kärnreaktion försäkrar vetenskapsmännen att det är en omöjlighet. 

En viss Dr Paul Kuroda arbetade 1956 på Universitet i Arkansas. Han beskrev redan då vilka förhållanden som krävdes för att en naturlig kärnkraftsreaktion skulle kunna förekomma. När Okloreaktorn upptäckte 1972 visade det sig att Kurodas förutsägelser stämde synnerligen väl.

Kärnfysiker förefaller vara pålitligt folk.

Tillägg 1/9. Johan Simu på Gröna realisten har kommenterat. Han har bloggat om Oklo-reaktorerna för några månader sedan, och mycket fylligare än jag. Här finns en direktlänk 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 svar till “Kärnkraft och lagringsproblem. Inget att bekymra sig om.“

  1. Johan skriver:

    Oklo är fantastiskt fascinerande, har bloggat lite själv om Oklo för några månader sen. Slår verkligen luften ur argumentet att kärnkraft är ”onaturligt” 🙂

    Tyvär och inte direkt förvånande så vill inte kärnkraftsmotståndare acceptera att Oklo bevisat geologisk slutförvarings säkerhet.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Roligt att höra av dig. Konstigt att min googlesökning på Oklo inte gav någon träff. Jag har nu läst på din blogg och där finns mycket mer för den nyfikne. Har redigerat min egen post och lagt in en länk också.

  3. Kennedy Karlsson skriver:

    Väldigt intressant läsning!
    Du är en folkbildare av rang, Bengt.

    Oklo-reaktorerna har även varit aktuella att studera vid analyser av ljusets hastighet. Forskarna är tydligen inte helt säkra på att ljushastigheten varit konstant genom årmiljarderna.

    http://ljusets.hastighet.sv.infofx.net/

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Tack, smickrare där. Skall ta en titt på ljushastigheten.

  5. Johan skriver:

    Jag har legat lågt ett tag med flytt och allt. Men ska försöka erövra bloggvärlden igen nu 🙂 Har en hel del bloggläsande att göra också!

  6. Hans-Erik Hansson skriver:

    Jag har länge förundrats över att ingen ifrågasätter Sveriges beslut om slutförvaring, som jag förstår endast är ett politiskt beslut som inte har att göra med radioaktivitetssäkerhet. Förmodligen kommer vi i framtiden att kunna återanvända avfallet till något nyttigt, i så fall är det dumt att ha avfallet inmurat långt under jord.

  7. Bengt Axmacher skriver:

    Hans-Erik,
    håller gärna med dig. Mycket talar för att vi inom något eller några decennier har reaktorer som plockar fram ytterligare energi ur det kärnbränsle vi idag har kasserat. De slutliga resterna kommer då att bli kraftigt reducerade i aktivitet och den slutliga lagringstiden blir avsevärt kortare.
    Man kan inte nog förundras över den befängda idioti som ligger i att man genom ett politiskt beslut – nu tack och lov upphävt – avsåg att förhindra upptäckten av denna möjlighet.

Lämna ett svar