Ett ovärdigt miljögeschäft.

I ett ledarstick idag i SvD skriver Patrick Krassén om klimatkompensation. Intresset för att frivilligt skaffa sig ett gott samvete genom inköp av sådan har aldrig varit särskilt högt och sannolikt har det minskat ytterligare från en redan låg nivå. Mest har saken varit på tal när det gäller flygresor och senast häromdagen läste jag någonstans att endast någon enstaka procent betalar för klimatkompensation om man bortser från de fall där myndighetsbeslut föreligger på att kompensation skall erläggas. 

Tanken att man kompenserar genom att ge ett bidrag till ett projekt som direkt leder till minskat koldioxidutsläpp är tilltalande och enkel – om man nu omfattar tron på växthusgasernas betydelse. Plantera ett träd eller flera t ex är ingen dum idé.  En organisation som Naturskyddsföreningen skulle kunna organisera detta. Där omfattar man emellertid tron att skogsbruk inte är bra för miljön och trädplantering är en del i skogsbruk och följaktligen ingen god idé.

I SNF:s skogspolicy kan man läsa:

När skog avverkas frigörs kolet som lagrats i träden förr eller senare. Hur snabbt det går beror på vad träet används till. Kolet fortsätter att lagras under lång tid om det används till trähus och andra konstruktioner av trä. Men största delen (c:a 65%) av det som avverkas används till papperstillverkning. Papper har vanligen en kort livslängd innan det bryts ner eller eldas upp – och då hamnar kolet  som koldioxid i atmosfären igen.

Är inte biobränsle från skogen bra för klimatet? Jo, absolut.”

SNF tycker det är bra att elda upp skogen direkt i form av biobränsle, men inte genom att ta omvägen om papper som först fyller en annan funktion innan det eventuellt eldas upp. Och att använda skogen till produktion av trähus är ingen idé eftersom det bara är 35% som används till långtidslagring av kol på detta sätt.

Vilken virrhjärna står för denna stringens?

SNF tycker istället att dom skall köpa utsläppsrätter för 250:- per ton koldioxid, sedan sälja dem igen för 450:- och stoppa mellanskillnaden i fickan för att göra propaganda för sin sak, motstånd mot kärnkraft bl a.  Man anser att om det försvinner utsläppsrätter från marknaden så kommer någon att tvingas avstå från att släppa ut koldioxid. Kan vi få ett enda exempel från någon som tvingats avstå från det? När? Var? och Hur?

Utsläppsrätter är något som i huvudsak politiker har hittat på. Verksamheten är svårbegriplig. I fjol fanns det för många så de kunde realiseras ut för en spottstyver.  Vem köper SNF utav? EU? Hur många får de sälja? Och vad gör EU med sin del av kakan? Redovisas medlen på något sätt? Misstänksamheten är stor och föder, kanske oavsiktligt, misstankar om att det bara är ytterligare ett sätt för politiker att plundra sina medborgares plånböcker.

Individuella utsläppsrätter är enligt Patrick Krassén på tapeten. Skall vi redovisa varje tänd tändsticka? Kan Anders Wijkman inte avstyra detta istället för att utveckla tanken?

Om SNF startade ett projekt som inte var  till förmån för någon opinon utan istället var en praktisk handling för att binda koldioxid eller minska utsläpp så skulle jag kunna tänka mig att kompensera ett koldioxiddrygt semesternöje. Men den nuvarande utsläppsrätts-försäljningen borde upphöra omgående. 
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 svar till “Ett ovärdigt miljögeschäft.“

  1. Marta Ruth skriver:

    Jag har själv upplevt utsläppsrätter som obegripliga. Tror att jag kommer att göra det i fortsättning också. Förutom att lämna ett kommentar tänkte jag att göra dig uppmärksam om inläggen om NanoSolar som jag skrev bloggen (http://www.sunthings.blogspot.com).
    Hälsningar,
    Marta

  2. Raine skriver:

    Hej,
    Det här med utsläppsrätter är häftigt, men man måste förstå hur det fungerar. EU med 27 olika länder har kommit överens om hur mycket koldioxid man får släppa ut. Den handlande sektorn inom EU får släppa ut ca 2 miljarder ton per år. Sedan skall utsläppen reduceras med 1,7% varje år. Det är väl häftigt, man har kommit överens i 27 länder, man har satt upp ett tak och man har beslutat hur taket skall sänkas – det är väl häftigt eller hur?

    Om det sedan finns geschäft med ”privata” företag som säljer utsläppskompensationer är en annan sak.
    Raine

  3. Bengt Axmacher skriver:

    Jag tycker inte det är speciellt häftigt annat än möjligen just det faktum att man kunnat komma överens om något. Det innebär ju inte automatiskt att det man kommit överens om är vettigt.
    Vad är den handlande sektorn, eller snarare var går gränserna för den? Jag förstår att man måste betala för att få släppa ut koldioxid. Jag förstår att man kan handla med rätterna och på så vis kan marknaden bestämma priset. Men den som ställer ut rätterna från början tar väl betalt? Vart går pengarna? Hur fördelas de mellan nationerna? Var och hur redovisas de? Vem kontrollerar att de handlande företagen har släppt ut just så mycket som de betalt för? Vem reviderar? Hur stor del av den här verksamheten är administrations-kostnader? Om någon rik välmenande knös, t ex Bill Gates, köpte upp alla utsläppsrätterna, avstannade all verksamhet då, när man inte längre fick släppa ut någon koldioxid.
    Alla dessa förbaskade kolkraftverk, som nu utgör halvparten av alla koldioxidutsläpp, köper de utsläppsrätter? Hur kan då deras el vara så billig?
    Jag har hört och läst massor med förklaringar i stil med den du kom med. Tanken och funktionen förstår jag och många andra säkert också, men det verkar vara en verksamhet som kräver våldsam administration och en mycket strikt kontroll om den skall fungera. Varför hör man aldrig något om det?
    Det enda som har läckt ut är att 2007 så fanns det alldeles för mycket utsläppsrätter, ingen tycktes behöva dem och priset rasade.
    När SNF säljer utsläppsrätter till privatpersoner som betalar för att döva sitt samvete när de flyger, får de (privatpersonerna alltså) då något slags papper på rätten? Vad hindrar dem att sedan sälja rätten vidare till ett ”handlande” företag som sedan släpper ut motsvarande mängd koldioxid? Uträkningen skulle ju vara att de skulle stiga i pris och på så sätt förmå företagen att snåla in på utsläppen. Det kan ju bli lockande att tjäna pengar själv som privatperson.
    Och vilken nytta gjorde då Naturskyddsföreningen utöver att de skodde sig själva?
    Kan Du inte förklara lite närmare?

Lämna ett svar