Bilen, vår käre gamle vän. Må den leva länge än.

Regeringen tillsatte under våren 2007 ett särskilt råd lydande under undervisnings-departementet benämnt Globaliseringsrådet. Det leds som sig bör av Lars Leijonborg med professor Pontus Braunerhjelm som huvudsekreterare och tillika kanslichef. I övrigt består det av 21 personer, varav 4 ministrar, 3 representanter för facklig toppnivå, 7 representanter från näringslivet, 2 högskolerektorer och 2 journalister. Rådet skall i god tid till nästa val ha enats kring en slutrapport med ekonomisk-politiska policyrekommendationer, vilket låter ganska flummigt

Med den blygsamma kunskap jag har om sådana här storgruppers arbete och förmåga att få något uträttat hade jag förväntat mig ett ganska blygsamt resultat. Glesa sammanträden och representanter för delvis motsatta intressen kunde  i bästa fall förväntas ge urvattnade kompromisser som utbyte. 

Detta har emellertid  glädjande nog varit en helt felaktig förmodan. Rådet har visat hög aktivitet. Man har insamlat synpunkter från alla möjliga kloka människor och i oktober 2007 kom en första rapport med namnet ”Kunskapsdriven tillväxt”.  Då  hade man redan avverkat 5 möten, varav ett tvådagars, och hunnit ta del av vad framgångsrika entreprenörer och flera framstående utländska forskare haft att informera om. Vidare har Johan Norberg bidragit med en rapport med internationell statistik från trovärdigt håll.

Resultatet har blivit bra. Rapporten är på 16 välmatade sidor, informativ och synpunktsrik och fri från förnumstigheter. Jag skall inte uppehålla mig mer vid den; det finns kanske skäl att återkomma längre fram.

Detta beröm tjänar mer som bakgrund till en färsk rapport med den stimulerande titeln ”Gör Sverige till ett elbilens pionjärland”.  Man kan inte precis säga att det var vad man väntade sig av ett råd, som har som ursprunglig uppgift att före 2010 lämna synpunkter på ekonomiskt-politiska policyfrågor. Men rapporten, som åtminstone bitvis har karaktären av vädjan till regeringen, är klok, väldokumenterad och ändock inte med sina 19 sidor något särskilt ”tungt vägande” dokument.  Genomläsningen tar ingen någon längre tid, ändå skall jag i korthet redovisa innehållet. Alla med minsta intresse för saken borde hämta hem det för egen granskning.

Inledning

Rappporten påpekar inledningsvis att för Sveriges räkning är tranpsortsektorn det kvarvarande största problemet med utsläpp av växthusgaser. Uppvärmning av hus och produktion av elektricitet gör vi redan nära på koldioxidneutralt.

Det påpekas att tidigare angiven huvudväg ut ur detta förhållande ända sedan Oljekommissionen för ett par år sedan varit odlade bränslen, och främst etanol. Man värjer sig mot att stämpla denna satsning som felaktig, utan påpekar att det för tämligen lång tid framåt finns ett behov av odlade bränslen till förbränningsmotorer i hybridbilar och till tunga fordon.

( I ett blogginlägg för ett par dagar sedan har i Ljungbergs blogg framförts det häpnadsväckande påståendet att egenproducerade biobränslen skulle räcka för alla våra behov. Något dokumenterat stöd för detta finns ännu ej.)

Det konstateras att el har en överlägsen energieffektivitet. Den produceras inom landet, i huvudsak koldioxidfritt och det föreligger prognoser om ett elöverskott under åtskilliga år framåt. Ett växande antal experter menar att vi står inför ett systemskifte där förbränningsmotorn  kommer att ersättas av elmotorn som huvudsaklig kraftkälla i våra fordon.

Batteriteknologin är fortfarande inte framme vid batterier som kan ge helt eller delvis eldrivna bilar samma räckvidd och fartprestande som bensinbilar till rimligt pris och mycket forskningsarbete återstår.

Samtidigt påpekas att de fem första körmilen utgör 80% av all körning. Så långt som utvecklingen idag hunnit skulle  en övergång till eldrivning i stor skala alltså kunna inledas omgående.

Sverige har bedömts ha ett unikt utgångsläge:

  • Koldioxidfri elproduktion och förväntat elöverskott framöver.     
  • Flera tekniskt avancerad bil- och fordonstillverkare
  • Flera företag med elektricitet i affärsidén
  • Vi är ”early adapters” av tekniska innovationer med hög miljömedvetenhet.
  • Vi har ett företroendefullt samarbete mellan stat, akademi och företagsamhet. 
  • Vi ligger i världstopp vad gäller kunnande om elsystem och  el-överföring.

( Anmärkning: Sista punkten verkar ha ett litet inslag av hybris. Det behövs nog utbyggda forskningsresurser om vi vill ligga i världstopp)

Elbilens alla fördelar:

  • Man slipper vibrationer,luktoch buller.
  • Inget behov av växling.
  • Överlägset bäst när det gäller reduktion av växthusgaser. 80% minskning möjlig bara med  plugin-hybrider.
  • Inget behov av ny infrastruktur, elnätet är väl utbyggt.
  • Elmotorns högre effektivitet medför att även i länder med hög andel fossil-bränslen i elproduktionen skulle elbilar och -hybrider medföra minskade utsläpp.
  • Elhybrider skapar förbättrade möjligheter för miljövänliga bränslen, drivmedelsåtgång förväntas sjunka till 75-80% av nuvarande.
  • Eldrift innebär möjlighet att återvinna rörelseenergi vid bromsning
  • Vid fullskalig el-implementering skulle elförbrukningen öka med 5-10 %, vilket befintligt nät klarar.
  • Den tillkommande förbrukningen skulle i huvudsak belasta nattlig produktion vilket ger jämnare elförbrukning.

Enda nackdelen skulle vara att möjligheterna till elexport blir sämre. Energi-ekonomiskt är detta dock en nackdel som kompenseras av att förluster vid eltransport minskar.

Sammantaget anser man att såväl kommersiella skäl som klimatskäl talar för en samlad svensk strategi med både eldrift och klimateffektiva bränslen, både rena elbilar och elhybrider.

 (Bäst av allt)

Vi behöver inte vänta. I princip finns redan den teknik och de andra förutsättningar som krävs. Det som behövs är beslutskraft, att tänka i nya banor och ta ett samlat grepp. Inte minst gäller det distributionssystemet. Bensinen har dominerat distributionen – och tänkandet kring distributionen – av drivmedel för fordon under mycket lång tid.  

Sverige som pionjärland.

Världsnaturfonden har en lista på kriterier för vilka länder som lämpar sig bäst för elbilar:

  • att landet är en nettoimportör av olja
  • att landet önskar nyttja inhemska energikällor effektivast möjligt.
  • att landet har en stor eller växande transportsektor
  • att landet har en stor eller växande bilindustri
  • att landet har en utbredd infrastruktur för elektricitet.
  • att landet är engagerat för att minska sin utsläpp av växthusgaser.

Overdersägligen uppfyller Sverige samtliga dessa. Rådet fyller i med följande:

  • Sverige har en unik kompetens inom transportsektorn; ett kluster av tekniskt kunnande vad gäller lastbilar och personbilar
  • Vi har en mycket avancerad elindustri
  • Vi har miljöengagemanget.
  • Vi är kanske bäst i världen på trafiksäkerhet.
  • Vi har varit med om systemomställningar förut och dragit lärdomar.

Som exempel på det senare anförs den snabba utbyggnaden av etanolpumpar på 1100 tankställen, införandet av civil mobiltelefonistandard samt digital-TV-övergången.

(Jag skulle kanske också anfört vänster-högeromläggningen, även om det nu är nästan en mansålder sedan.)

Fordonsindustrin 

Volvo personvagnar och Saab är båda engagerade i Swedish Hybrid Vehicle Centre på Chalmers.

Volvo personvagnar har nyligen tagit fram en elhybridbil som klarar 10 mil på enbart el och med antingen diesel- eller etanolmotor.

Volvo lastvagnar har världens första hybridsoopbil under testning i Stockholm och Göteborg. Man tänker börja produktion av hybridlastbilar från 2010

Scania säger sig kunna utveckla motorer för  vilket drivmedel som helst men avvaktar att politikerna bestämt sigför inriktning ochramar.

Saab avser bygga ett tillverkningssystem som kan funger för b¨åda konventionella fordon och hybridbilar.

Staten bör engagera sig för att Sverige skall bli Elbils-landet.

Rådet menar att svenskarna har en hög medvetenhet om klimatproblematiken och är väl motiverade för miljövänlig konsumtion. Man menar också att det finns principiella skäl för att staten skall vara teknikneutral eftersom det kan vara svårt att förutse vad som är gångbart i en framtid. 
Samtidigt är det klart att näringslivet inte är berett för snabba omställningar om inte staten har bestämt  sig för en huvudinriktning..

Globaliseringsrådet rekommenderar slutligen regeringen att vidtaga följande åtgärder:

  1. Bilar som helt eller delvis drivs med hjälp av el från nätet bör gynnas skattemässigt. – – –
  2. Staten bör tillsammans med privata aktörer bidra till att plug in-stationer installeras i ett tätt nät över hela landet. För detta och andra infrastrukturfrågor som rör ny  fordonsteknik bör det i infrastruktur-propositionen avsättas betydande belopp årligen under flera år framåt.
  3. Den miljöbilspremie som regeringen har infört på 10000 kr ska ligga kvar men elbilar och plug in-hybridbilar ska få en större premie. Exakt hur detta skattegynnande ska utformas och avvägas ot reglerna för andra miljöbilar får utredas vidare.
  4. Vid upphandlingar av tjänstebilar på myndigheter ska incitament att använda hybridbilar finnas.
  5. Staten bör bidra till att lösa evenuella negativa konsekvenser av en ökad användning av elbilar. Det kan till exempel handla om att utveckla system för att miljövänligt ta hand om uttjänta batterier.
  6. Forskningssatsningarna på batteriteknik, elöverföring och elsystem bör öka. Det kan t ex handla om vilka batteriråvaror som är de bästa och mest miljövänliga.Under forskningspropositionens fyra år bör väsentliga belopp satsas på dessa ändamål. Den svenska satsningen på fordonsutveckling och bränsleutveckling ska fortsätta med statlig medverkan. Sverige bör verka för att EU skapar ett gemensamt regelverk som främjar övergång till helt eller delvis eldrivna bilar.

SLUTORD

Avslutningsvis påpekar glabiliseringsrådet att vi knappast kan förmena länder som t ex Indien eller Kina rätten till standardhöjning och möjlighet för envar att äga en bil.  Samtidigt är dessa länder medvetna om vikten att inte upprepa de misstag som gjorts i väst och låsa sig vid fossila bränslen. Sverige bör vara med och hjälpa  dem till en sund utveckling

Sverige bör se till att de bästa forskarna, entreprenörerna, patenten och företagen hamnar i vårt land. Elbilarna är ett viktigt utvecklingsområde och en stark hemmamarknad är viktig för att bilföretagen skall satsa .

Rapporten slutar så här:

Sveriges mål bör vara att utveckla sådan världsledande kunskap om elektricitet, batterier och elsystem som bas för större fordonsflottor att vi på den grunden kan

  • utveckla framtidens fordon
  • utveckla framtidens infrastruktur
  • utveckla tekniska lösningar för smidig samfunktion elektricitet – bränslen
  • utveckla Sverige som internationell testbädd för breddprovning av el- och elhybridfordon.

Hela rapporten andas entusiasm och framtidstro. 

Rådets första rapport ”Kunskapsdriven tillväxt”, omnämnd i ingressen, avslutas med att Wanja Lundby Wedin konstaterar att hon står bakom rapporten med undantag för resonemangen om skatter, fördelningspolitik och förutsättningarna för anställningstrygghet.

Denna rapport avslutas utan några snarlika inskränkningar, vilket väl bör tolkas som att full enighet råder om innehållet. Det förekommer skrivningar inne i texten som en illvillig person kanske kan tolka som någon slags brasklappar för någon eller några, men i mycket ringa omfattning.

Måhända har enigheten underlättats av att det inte finns med några representanter för olika miljögrupperingar som t ex Naturskyddsföreningen eller Greenpeace. Följaktligen saknas annars vanliga fromlerier och orealistiska krav om omläggningar till en mer asketisk levnadsstil.

Personligen känner jag mig lätt upprymd av dokumentet. Visst finns det en väg framåt att anträda utan ytterligare funderingar och framförallt utan en massa fördröjande statliga utredningar. (Bortsett från dem som Globaliseringsrådet själv förutskickar.) Kan det verkligen vara svårt att besluta om en satsning helt i enlighet med förslagen? Skulle det underlätta om det vore möjligt för vanliga dödliga som inser värdet av förslagen att stödja den här rapporten?

Miljö- och klimatbloggare med långt fler läsare än jag har, kanske kunde ta upp tråden.  Vad kunde Lunken tänkas säga? Eller Gröna Realisten ? Eller Miljövänner för kärnkraft ? Eller Skor längtar ut? Eller Skattepoliltik och Samhällsfilosofi  ? för att bara nämna några. Det börjar finnas öra för den s k bloggosfären långt upp i den statliga byråkratin.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 svar till “Bilen, vår käre gamle vän. Må den leva länge än.“

  1. Lunken skriver:

    Håller till mångt och mycket med du, förutom att detta borde skett för 30 år sedan då vi hade idéer och konstruktiva koncept på elbilar. Tack för kortsiktiga vinstintresen och billig olja att det inte blev som det kunnat bli. Dock är kommentaren att det finns enighet eftersom SNF och GP inte funnits med rätt så trist och sänker inlägget till viss del.. Vad jag förstår så likställer du SNF som reaktionärer som vill att vi återgår till stenåldern, vilket inte är fallet. SNF har varit drivande ang elbilar en längre tid, så jag tror att de ser på denna rapport klart positivt, trots att den är en statlig rapport.

    Mer kan dock alltid göras, farligaste som finns är att sitta nöjd… då är efterkälken ett faktum.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Ja, jag är kanske lite förtretad på SNF efter i mitt tycke dåliga kampanjer. Dessutom tycker jag deras skogspolicy är alltför inriktad på ”urskogar” överallt, och tjatig i sin aversion mot skogsbolag – jag arbetar på ett och har arbetat på ett par andra, miljöintresset är stort där, och mer realistiskt. GreenPeace sympatiserar jag mer med men deras vettlösa raseri mot kärnkraft har jag svårt för. Det finns en del andra skäl också. Var dock så sent som i fjol medlem i SNF själv.
    Dock tycker jag det är principiellt fel att den här sortens intressegrupper skall ha för stort inflytande i statliga råd. I båda de nämnda grupperna finns ett betydligt inslag av om inte stenåldersromantik (skrev jag verkligen det?) så gärna ändå tillbaka till 1800-talet.
    Visst borde vi ha satsat på elbilar för länge sedan. Knappast ett argument emot att det äntligen görs idag. Men det menade du väl inte heller? Det bästa går inte alltid att göra, bra får vara gott nog.

  3. Erland skriver:

    Sverige får nog skynda sig för att bli ett pionjärland!

    Under OS i Beijing kommer 1000 elektriska bussar att vara i drift, kineserna satsar stenhårt på elbilutvecklingen, och elektriska scooters och cyklar vimlar det redan av på Beijings gator.

    En bussmodell använder superkondensatorer, har vanlig storlek och tar 60 passagerare 30 km med 45km/h. Den laddas direkt från 380V på 15min!

    Den går att köpa nu.

    Luttrande läsning finns på:

    http://english.peopledaily.com.cn/200206/13/eng20020613_97768.shtml

    http://english.peopledaily.com.cn/200202/06/eng20020206_90053.shtml

  4. […] skrev jag ett långt inlägg om våra älskade bilar och om globaliseringsrådets senaste rapport. Ur denna citerades […]

Lämna ett svar