Pinsamheter? Åsikter och fakta om ”livets gas”.

Fredrik Ljungberg hade i förrgår ett inlägg om Pinsamheter. Det refererar i korthet ett par inlägg av Per Olof Eriksson och Sverker MartinLööf , m fl. i DI.  Ljungberg  gör ganska stort nummer av att dessa näringslivstoppar personligen redovisar åsikter som avsevärt avviker från mer officiella ställningstaganden från deras företags styrelser.

Det är svårt att inte instämma i Ljungbergs synpunkter även om det väl inte kan anses som särskilt uppseendeväckande att enstaka tongivande toppar devierar från styrelsebeslut och policyhandlingar. Snarare är det väl ett hälsotecken att andra medlemmar i företagsledningarna tycks ha ett reellt inflytande också.

Det finns mängder med kommentarer i DI och jag (och knappast någon annan heller, gissar jag ) har väl orkat läsa dem alla. Jag tänker inte blanda mig i meningsutbytet.

Men jag kan inte underlåta att än en gång yttra mig igen om koldioxidens eventuella nytta  och/eller skadlighet.  Per-Olof Eriksson skriver i ingressen: Koldioxid är livets gas, oundgänglig för allt liv på jorden. – – – Med stöd av Gösta Wallin, professor emeritus i oceanografi och klimatforskare, skrev jag ett avskedsbrev till Volvostyrelsen, när jagnyligen avgick. Artikeln är baserad på detta.”

Jag har hört Gösta Wallin predika dessa numer nästan mantra-lika ord tidigare. En  sympatisk man med en professor-emeritus-framtoning som inger respekt och tillit. Likafullt har han i detta avseende fel. Koldioxid har inte gjort sig förtjänt av beteckningen LIVETS GAS. Möjligen  skulle jag kunna tänka mig Dödens Gas istället, men  uppfinningsrika människor har under framförallt förra århundradet hittat på så många vidriga dödsbringande gaser att denna beteckning på koldioxid skulle skulle leda tanken vilse totalt.

För det första:

Koldioxid är inte oundgängligen nödvändig för allt levande, annat än indirekt. Vi människor liksom alla andra djur –  mer elller mindre – klarar oss förträffligt utan denna gas i atmosfären.

Peter Stilb har en gång förklarat för mig att funnes den icke skulle det inte heller finnas några växter och följaktligen inte heller något att äta. Indirekt skulle vi alltså dö. Nog tycker jag att det är tveksamt om det motiverar beteckningen Livets Gas. Syre skulle passa bättre, utan det skulle allt liv utom cyanobakterier och en del andra mikroorganismer gå en död till mötes.

För det andra:

Gösta Wallin och talrika andra professorer, både emeretii och yngre, hävdar att koldioxid är ogiftigt. Som en i kommentar-sammanhang rätt vanlig pseudonym brukar skriva, totalt ogiftigt, vi skulle klara en mycket högre koncentration i atmosfären utan besvär, 200 ggr mer, typ. 

Jag kan försäkra honom (eller möjligen henne ) att vi i händelse av en sådan koncentrationsökning alla skulle vara döda inom någon timme.  385 ppm x 200 = 77000 ppm, dvs 7,7 %. Koldioxidhalten i vår utandningsluft ligger kring 5% och när värdet i atmosfären når dit kan vi inte längre göra oss av med den koldioxid vi själva kontinuerligt bildar. Då stiger raskt halten kolsyra i blodet, pH i vävnaderna sjunker och livet flyr snabbt.

I själva verket är vi i farozonen vid långt lägre koncentrationer. Hygieniskt gränsvärde för 8 timmars arbetsdag går vid 0,5 % för människor, ett värde som lätt överskrides i dåligt ventilerade lokaler där många människor och/eller djur finns. Det är blott tretton gånger så mycket som vår nuvarande friska luft innehåller. Höns är känsligare än vi och har gränsvärdet 0,3 %. Pälsdjur brukar f ö avlivas med koldioxid.

När man dagligen läser ett antal artiklar i klimatfrågan snubblar man ideligen över häpnadsväckande uttalanden som t ex: Koldioxiden är ogiftig i sig. Att vi inte klarar höga koncentrationer beror på att den undantränger syrgasen, så det är brist på den vi far illa av. 

Till bland annat den omtalade olyckan med vulkanisk koldioxid som dödade 1700 människor och mängder med  kreatur i Kamerun när den bubblade upp ur kratersjön Lake Nyos en dag för bara 32 år sedan, har man kommit med denna förklaring. Den är helt fel. (En kommentator hävdade t o m att man hade blandat ihop koldioxid med kol(mon)oxid, vilket är lika fel det.)

Koldioxid undantränger naturligtvis en del andra gaser när den ökar till flera procent men det drabbar främst kvävgasen som är den största delen i luft. Blandar vi luft med t ex 5% koldioxid sjunker syrgashalten från 20% till 19 %, vilket helt saknar betydelse för vår andning. Koldioxid-döden sammanhänger istället med svåra störningar i kroppens metaboliska maskineri framförallt kopplat till rubbningar i pH-balansen.

(Kolmonoxid ger en helt annan typ av kvävningsdöd med bl a karakteristisk missfärgning av kroppen som de flesta läkare torde känna igen direkt.)

För det tredje:

Prof Em James Lovelock, torde vara välkänd för flera klimatintresserade. Hans andra GAIA-bok rekommenderas till läsning, för den som inte redan lyckliggjort sig själv med det. Där finner man bland annat hans numera allmänt accepterade resonemang  om hur livet utvecklats från det cyanobakterierna tillkommit – ungefär. Det rör sig om en tidsaxel graderad i miljarder år inledningsvis.

Till en början bestod jordens atmosfär i mycket hög grad , 80 % eller mer, av koldioxid. Syrgas var frånvarande. Så småningom kunde cyanobakterier omvandla koldioxid till kol-föreningar och syrgas utan hinder av att syrgas till en början inte fanns.

I själva verket tycks det vara en regel att planeter vars atmosfär domineras av koldioxid, som t ex Venus, är ”döda” planeter, dvs saknar liv. Planeter vars atmosfär håller en försvarlig halt av syrgas, som jorden, kan däremot innehålla liv. Så långt vi vet är jorden den enda hittills noterade planeten med en hög halt syrgas i atmosfären, och tillika den enda med liv.  

James Lovelock redogör i sin ”The Ages o Gaia” bland annat för hur atmosfärisk syrgas bildas av liv och sedan utgör en förutsättning för livets vidare utveckling. Det är en fascinerande läsning som kan rekommenderas den som funderar mycket över hur det kommer sig att vi finns här på vårt lilla klot, och som undrar om det kan finnas liv på fler ställen.

Har man läst och förstått så inser man att riklig förekomst av syrgas i en planets atmosfär är en förutsättning för att liv skall finnas. Detta är för övrigt också en förutsättning för att vatten i större mängd skall kunna finnas, vilket i sig också anses vara en förutsättning för liv. Total frånvaro av koldioxid skulle kanske omöjliggöra liv, men är såvitt jag vet inte något känt förhållande någonstans. Dock är det en intressant tanke att livet kanske så småningom helt kunde förbruka all koldioxid och så bli sin egen undergång. Inte bidrar det till att motivera beteckningen Livets Gas. Ej heller är det skäl att fortsätta att öka halten i atmosfären.

För det fjärde:

Ideligen får vi från skeptikernas skara höra att koldioxid skulle öka skördarna och få skogen att växa snabbare. Det finns veterligt inte mycket stöd för det, även om det finns lite. Men det är inte en universell regel. Man kan vänta sig ett positivt utfall i vissa avseenden, men negativa i andra. Bara för att man bränner propan i vissa växthus för att öka skörden av tomater, så kan man inte dra annat än möjligen den slutsatsen att ökad fossil förbränning skulle marginellt öka produktionen av just tomater.

Det som så långt vi idag vet skiljer jorden från andra planeter är att vi har en syrgasrik atmosfär och att vi har liv.

Det förefaller mig långt naturligare att kalla syrgas för livets gas, om man till varje pris måste förse en gas med en poetisk benämning. Det är nog också syrgas man normalt i vardagslag förknippar med liv.  Livgivande syrgas är i varje fall för en doktor en ganska självklar kombination.

Jag tillhör inte dem som utmålar hotande katastrofer och civilisationernas snara undergång som en följd av vår förbränning av fossiler. Men oavsett hur det förhåller sig med koldioxidens effekt på vårt klimat, så kan ingen förneka att fossila bränslen är en ändlig resurs om kostnaderna för att utvinna dem skall vara rimliga.  Det finns alltså goda skäl för att se sig om efter andra lösningar. Och det finns ingen som helst anledning att förgylla koldioxiden med lånade poetiska och positivt klingande benämningar bara för att stimulera till ökad produktion av denna onödiga gas genom ytterligare förbränning.

Dessutom kan det kanske vara klokt att betänka alla andra miljömässiga nackdelar som de fossila bränslena medför. Då tänker jag inte bara på oljekatastrofer och gruvdöd. Kvicksilverhalten i våra insjöfiskar, som varit i sjunkande ända sedan kvicksilverbetning förbjöds, är nu åter i ökande som vi kunde läsa häromveckan. Den här gången är det inte ett relativt lättlöst lokalt problem utan ett nytt hotande globalt elände eftersom det  kvicksilvret emanerar från den snabbt ökande  förbränningen av kol.  Olyckligtvis är detta fossila bränsle långt ifrån att ”peaka”.  

Sammanfattningsvis:

Livets Gas är en helt omotiverad och korkad benämning på koldioxid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

12 svar till “Pinsamheter? Åsikter och fakta om ”livets gas”.“

  1. nicolito skriver:

    Jag antar att du läst ”Dagens Pucko” på lunkens blogg.
    Om inte så gör det.

    Kul att läsa lite olika kommentarer om samma artiklar. Tonen i era inlägg är ju lite olika, men slutsatsen densamma.

    Hoppas det går bra att länka till lunken, annars får ta bort det här:

    http://lunken.wordpress.com/2008/06/05/dagens-puckon-wallin-och-ericsson/

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Viisst har jag läst ”Dagens Pucko.” Lunken och jag är inte särskilt jämnåriga vilket väl förklarar skillnaden i tonfall. Men vi har, tror jag, rätt mycket samma inställning.

  3. Erland skriver:

    Din förklaring av hur farligt CO2 är fick vi ett nytt bevis på i går i grannbyn där jag bor. Far och son lantbrukare bara skulle städa upp lite uppe i sin fodersilo, som väl inte jäst riktigt färdig.

    Ingen kom ut igen, utan båda dödades av den osynliga, lukt- och smakfria gasen! Sonen, som just tagit över gården, var nygift, men båda var givetvis erfarna bönder som inte borde drabbas av en sådan olycka.

    Man såg att sonen försökt rädda pappan men inte lyckats. Så det går fort också. Så inte är det någon ’livets gas’, inte.

  4. Peter Stilbs skriver:

    Bengt . nu är Du helt korkad! Jag är ledsen att ta till sådana ord.

    Du är uppbyggd av atmosfärens koldioxid !

    Hur ? Jo genom att äta växter direkt, eller genom att äta något annat som en gång ätit växter. Växterna byggs upp genom fotosyntesen

    Koldioxid + vatten —-> (via solljus) — >> koldydrater/cellulosa + syrgas

    På högra sidan finns också den energi som håller Dig igång.

    Vi är kolbaserade organismer – fattar Du inget ?

    /Peter

  5. Bengt Axmacher skriver:

    Jo, vi är kolbaserade organismer, men det är inte kol vi talar om utan koldioxid. Det är basen för växterna, men inte för oss. Jag är inte uppbyggd av koldioxid utan av proteiner, kolhydrater och fett. Vi kan inte tillgodogöra oss koldioxid för att bygga upp någonting alls. och vi klarar oss utan koldioxid också. Men växterna gör det inte. Jag är ingen växt. Att kol är livets grundämne kunde jag köpa, det är ju alldeles självklart.

    Innan den här diskussionen om koldioxiden i atmosfären kom igång hade ingen kommit på att kalla koldioxid för livets gas. Att kol är livets grundämne har det rått enighet om sedan den organiska kemins begynnelse.

    Ärligt talat tycker jag diskussionen om en benämning av det här slaget, livets gas alltså, är något att träta om. Vill du kalla det så, så tänker jag inte kalla dig korkad för det. Kärnpunkten är ju om vi kan låta koldioxiden öka hur mycket som helst. Det kan vi inte, även om klimatet skulle hålla sig oförändrat. Halten har varit mycket högre än nu en gång, men då fanns det inget högre djurliv.

  6. Peter Stilbs skriver:

    Bengt – Du fattar fortfarande inte – vi lever alla på växtligheten på land och i haven. Havens fotosyntes ger oss också vårt syre.

    ”Jag är inte uppbyggd av koldioxid utan av proteiner, kolhydrater och fett. ” skriver Du – var tror Du dessa kom ifrån ? Biologiska processer med utgångspunkt från växternas startmaterial. Energin som Driver Dig
    kommer samma väg. Vad tror Du ?

    Växternas vatten används framförallt för att transportera koldioxid.

    Skräckscenariet är att vi inte hade koldioxid i atmosfären. Då skulle allt normalt liv på Jorden gradvis upphöra – med högre organismer först.
    Dessa lever på de lägre organismerna.

    Överleva skulle kanske en del (icke-fotosyntetiska) livsformer runt
    varma vulkanutsläpp på havsbotten.

  7. Bengt Axmacher skriver:

    Jag märker att du faktiskt tror att jag är en idiot.

    Jag förstår mer än väl vad du säger, och begriper, och har själv påpekat, att koldioxid i atmosfären är en förutsättnig för liv. Men koldioxid finns mer eller mindre i alla kända planeters atmosfärer och inte finns där liv för det. Bara på jorden, och här är syrgas rikligt förekommande, det är det inte någon annanstans, som vi känner till. Och utan syrgas går också livet under. Faktum är att utan syrgas är jag död inom 10 minuter. Utan koldioxid mår jag prima tills det börjar bli ont om växtlighet.
    Hur kan du få för dig att högre organismer skulle dö först? Dör vi så beror det på att de lägre redan har dukat under.
    Detta är en strid om påvens skägg, som jag inte längre vill delta i. Skeptiker har hittat på begreppet ”livets gas” för koldioxid för att ge den en positiv image, så att vi kan fortsätta att släppa ut massor i atmosfären.
    Jag tror visst att vi kan släppa ut en hel del och tillhör inte någon slags alarmistgrupp. Jag har bara påpekat att gasen inte är ogiftig och att oavsett klimat så finns det en gräns där vi mår illa av den.
    Fortsätt gärna att kalla den ”livets gas”, det är intellektuellt lika lysande som att vi kallar Blåklint för Östergötlands landskapsblomma. Ett mänskligt påfund som inte tillför något av naturvetenskapligt intresse.

  8. Peter Stilbs skriver:

    OK Bengt – i botten finns snarare en önskan från ”Din sida” att klassa koldioxid som en förorening, och man är livrädd för att allmänheten och politiker ska börja fatta sammanhangen.

    När det gradvis blir ont om näring kommer De högre livsformerna att duka under, en efter en. De lägre klarar sig nog, på en lägre nivå. Grundbyggstenarna i livskedjan är solljus och atmosfärisk koldioxid.

    Notera också att Du inte skulle ha någon syrgas i atmosfären, om det inte från början fanns atmosfärisk koldioxid (kanske 80% – varav det mesta nu är i form av mineraler och i haven) – en liten marginell del i atmosfären håller oss vid liv.

    All ”livsenergi” kommer ursprungligen från solljuset, och vi får den på kemisk väg, via energirika föreningar som byggs upp med ett första steg via fotosyntesen CO2 + H2O —–> kolhydrater/cellulosa + O2

    ”Din syrgas” används för att bryta ner denna levande materia, ätligt material och cellulosa etc. Den bygger inte upp något.

  9. Bengt Axmacher skriver:

    Jag har ingen som helst önskan att klassa koldioxid som någon slags förorening. Jag försöker lägga fram argument och synpunkter, anstränger mig för att vara öppen för alla åsikter, ändra uppfattning när jag insett något nytt eller nya fakta tillkommit.
    Från början var det föreställningen att koldioxid är ogiftigt som störde mig. Jag har tidigare i mitt yrkesliv bl a rest runt och hållit föreläsningar i toxikologi och vet vad som menas med giftigt och ogiftigt, vilket inte är så alldeles självklart för många.
    Din redogörelse för solljuset, syrgasen och koldioxiden känner jag till i detalj sedan jag var gymnasist.

  10. Erland skriver:

    Kära diskutanter!

    Jag känner inte herr Stilbs personligen, men hans utfall verkar vara skrivna i viss affekt. ’Korkad’ och ’fattar du ingenting’ verkar både ovanligt och onödigt sårande uttryck att använda i den här bloggen, som annars håller föredömligt hög språklig och teknisk/vetenskaplig nivå.

    Men jag uppskattar och delar helt herr Stilbs oro för en katastrofal minskning av koldioxiden. Det är onekligen en fasansfull och försummad hotbild som kan ge klimatdebatten nytt liv, om det är rätt ord? Vet IPCC och regeringen om detta?

  11. […] svenska bloggen Back to Balance har ett intressant inlägg om koldioxidens status som “livets gas” – en gas som tydligen bland annat används […]

  12. […] Vistas människor i ett slutet rum och syrgashalten sjunker från 20% till 19,5% så stiger koldioxidhalten med ungefär lika mycket, dvs 0,5% vilket är lika mycket som 5000 ppm. Tillsammans med de 380 ppm som redan finns överskrider detta vad vi mår bra av. Hygieniskt gränsvärde för 8 timmars arbetsdag går vid 5000 ppm.  Kan läsas här  […]

Lämna ett svar