Filosofiska kommentarer till filosofiska betraktelser.

I dagens SvD i kolumnen på ledarsidan skriver Roland Poirier Martinsson en betraktelse under rubriken I själva verket virvlar vi i vinden.

Den är som vanligt intressant och tar sin utgångspunkt i att politiker in corpore skulle ha ställt in sig i ledet vad gäller klimatfrågan. Ett avsevärt antal skeptiker skulle med viss plötslighet kommit till insikt om sakernas verkliga tillstånd. Poängen i betraktelsen är att det bara är ögonskenligen det ter sig så, i själva verket har det blåst så starkt i en riktning att det blivit bekvämast att ställa in sig i ledet.

Som en liten sidotanke menar Martinsson att denna följa John-lek på något sätt skulle kunna vara signalen till att det snart står klart att en U-böj är att vänta. 180 grader tvärtom. Som exempel anförs det snarlika beteende som leder till att när alla äntligen börjat förstå att börsen bara går upp och upp och handlar därefter, så är vändningen omedelbart förestående och klokast att handla tvärtom.

Utan att vara alarmist egentligen har jag väl räknat in mig själv som politiskt korrekt och däremed troende i viss utsträckning på att människan är i färd med att omskapa sin värld till något hon inte alls vill ha. I ett försök att inte entusiastiskt gapa med ett flertal har jag läst en hel del av vad ”ansedda” skeptiker har skrivit, och åtskilliga gånger känt tvivlet härja.

 Att läsa goda vetenskapliga studier är ingen bra ”bot”, de vore inte bra om de inte innehöll ett element av ovisshet och av kritisk diskussion. Bättre då att fundera över det vanliga skrivsättet hos skeptikerna, som sällan anfäktas av tvivel. Många gånger innehåller deras artiklar välformulerade för att inte säga roliga och träffsäkra iakttagelser som gör en böjd att hålla med. Mänsklig dumhet och nit för saken av närmast religiös kaliber hos de alarmister som är svårast troende inbjuder lätt till raljans och nedsättande omdömen, och den konsten behärskar  åtskilliga på den ”högra kanten” väl.

Höger och vänster borde inte ha något att betyda i vad som egentligen är ett vetenskapligt sammanhang, men som ofta varit fallet på senare år är det som uppfattas som politiskt korrekt nästan alltid ett vänsterorienterat projekt – det har väl blivit så när den politiska dominansen fått vara vänsterinriktad praktiskt taget ostört i nästan ett sekel. Och jag har en klar misstanke om att färgen smiter av sig i klimatfrågan också. Man följer sina likasinnade.

Den som  försöker frigöra sig från omgivningens tryck och läser vidare i ”skeptiker-litteraturen” upptäcker så småningom att det vetenskapliga stöd som tvivlarna lutar sig mot gärna blir ensidigt och många SIF-ar (Single Issue Fanatics)  avslöjar sig. En förlitar sig helt på Henry,s lag och tröskar sitt mantra om att det uppvärmda havet fyller atmosfären med koldioxid, andra letar och letar tills de hittar studier av det ena eller andra som förefaller stödja en avvisande hållning, s k cherry-pickers. Var hösten ovanligt kall, anförs det som bevis, och har man hittat många isbjörnar på något ställe har det också bevisvärde. Det inte särskilt bestridda förhållandet att det under några år inte varit någon påfallande uppvärmning har påpekats av många.

Bland skeptikerna finns också många yrkesskeptiker. De har intagit en avvisande hållning till en lång rad av alla de larm, som väckt uppmärksamhet under åren.  De var – och är –  kritiska till DDT-förbudet och har protesterat mot många andra s k giftskandaler, de tycker AIDS-problemet är överdrivet, Galna kosjukan var mer en storm i ett vattenglas, passiv röknings påstådda farlighet har inget stöd i vetenskapen etc. Ibland har de till viss del haft rätt men för det mesta bort i tok fel, vilket de dock aldrig medger.

Ett antal av dem odlar också konspiratoriska funderingar som man har svårt att tro på, framförallt alla tankar som går ut på att FN  och IPCC har någon slags hidden agenda. Samma beskyllning kan med minst samma trovärdighet riktas mot dem själva, och det har också gjorts, eftersom det är ett känt faktum att de i varje fall i Amerika i stor utsträckning backats upp kraftigt av Exxon Mobile, som ovedersägligen har mycket att vinna på att skepsisen sprides. Någon liknande pekuniär misstanke kan inte lika enkelt riktas mot FN, även om man förvisso aldrig kan säga aldrig i sådana här fall.

Martinssons grundläggande påstående om att politiker på sistone har manövrerat sig in i ett antiskeptiskt läge är lite svårt att känna igen från Sverige. Har det amerikansk färg månne, Martinsson bor ju i Austin, Texas? Här tycker jag snarare vi har fått en rörelse in mot ”mitten” i och med att etanolfrågan kommit upp till allmän diskussion. Den svenska miljörörelsen har utan tvekan mist i trovärdighet. Jag har också en svag känsla av att miljörörelsens resonemang om att vi som föregångsland skall ge ytterligare profilering i den riktningen genom att i första hand sträva efter åtgärder inom Sverige, även om samma insats utomlands skulle givit bättre resultat, t ex mätt i insparat koldioxidutsläpp, har fått utstå  mer kritik.

Det känns som om det finns ett läger som strävar efter rationalitet i största möjliga utsträckning. Koldioxidvärdet blir mindre centralt, vi kan vara oeniga om huruvida det är antropogent och huruvida det verkligen är av nämnvärd betydelse för klimatet. Att minska betydelsen av fossila bränslen börjar istället bli ett allmänt accepterat egenvärde. Vi passerar just peak oil, oljan blir alltmer en bristvara och priset stiger till nivåer där hela världs-ekonomin påverkas. Lika bra att inte invänta en värre krissitation än den vi redan har utan istället följa strömmen  mot ett nytt energisamhälle som inte är beroende av fossila bränslen och inte av odlade heller.  Även om vi med sofistikerade och dyra metoder skulle kunna hålla oss ”flytande” några decennier till.

Rätt eller fel ur klimatsynpunkt klarnar med tiden. Den sida som tycker sig ha fått rätt kan ju peka finger åt den andra ett litet tag och sedan kan livet gå vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,  

4 svar till “Filosofiska kommentarer till filosofiska betraktelser.“

  1. Kennedy Karlsson skriver:

    Jag tycker din blogg är intressant.

    Det är ofta antingen eller, svart eller vitt, i Sverige.

    Vad händer om vi hittar uthålliga naturgaskällor i den svenska alunskiffern med gas av hög kvalite? Den är fossil. Här finns uppmuntrande tecken:

    http://www.processnet.se/iuware.aspx?pageid=4216&ssoid=80269

    Det finns väldiga områden med alunskiffer i Sverige, särskilt i Jämtland och sydvästra Lappland. Och de är, vad jag vet, outforskade med avseende på naturgas.

    Särskilt i förening med kraftigt stigande oljepriser kan frestelsen att använda fossil gas bli övermäktig.

    Det kommer också nya tecken på att oljan börjar ta slut. Internationella bedömare tror på en 20 procentig nedgång i oljeproduktionen redan till år 2015.
    Ett av många tecken är, att terminspriserna gått upp senaste halvåret. Det har blivit kraftiga fördyringar på olja med leverans om fem år. Det är nytt.

    http://di.se/

    Det är mycket nu. Prishöjningar med tendenser till exportbegränsningar på livsmedel, en utveckling på oljefronten som är oviss, ett elpris som går upp. Hur ska det gå för den fattige pensionären i norrländska glesbygden med sin gamla bil?

  2. Erland skriver:

    Hej Kennedy!
    Jag tycker att dina kommentarer också är synnerligen läsvärda! Det är inte bara svart eller vitt i landet, utan mest helsvart, trots att Sverige faktiskt är bäst i världen när det gäller miljö, vilket en karta i veckans nummer av Newsweek visar. Något vi borde vara stolta över – men inte!

    Trots vår enormt höga levnadsstandard bidrar vi med bara 0.2% av världens utsläpp av växthusgaser. Vi kan inte göra ett smack för att ’förbättra’ den situationen utan att fullständigt kriminellt slösa med resurser som kan användas mycket bättre på annat håll. Eller genom att stänga våra statliga stålverk.

    Men allt tycks vara tillåtet bara för att lugna ett kollektivt samvete, som tydligen älskar att känna sig skyldigt. En tagelskjortsmentalitet, som f.ö. inte har något med Luther att göra, som många säkert tror (han var i själva verket en festlig prick!).

    Den fattige pensionären, och alla andra, kan lugnt fortsätta att köra sina gamla bilar på vanlig bensin. De stora skogarna runt omkring tar gott hand om utsläppen, och t o m växer lite bättre.

    Men priset kan vi inte göra något åt, och kommer bara att öka, mest beroende på spekulation och skatter. Staten skrattar ju hela vägen till banken när priset på el och olja går upp, eftersom skatten ökar i proportion. En dröm för en finansminister.

  3. Erik Sandblom skriver:

    Men hallå. Det finns ingen gudstroende människa som inte nån gång drabbas av tvivel. Utanför amerikanska kyrkor står det ibland ”sinners only” vilket syftar på att om du tror att du är perfekt, så behöver du inte gå i kyrkan och kan stanna hemma istället.

    På samma sätt finns det ingen miljövän som aldrig tvivlat på klimatproblemen. Tvivel är inget konstigt, alla har det!

    Sen vill jag slå ett slag för mindre köttkonsumtion, vilket är bättre för hälsan, plånboken och miljön. Kanske äta kött två-tre gånger i veckan istället för varje dag?

    Rekommenderat dagsintag protein för en vuxen är cirka 0,8 g per kg kroppsvikt, vilket motsvarar 50-60 g per dag. I praktiken blir proteinintaget oftast betydligt högre i en blandad kost och det genomsnittliga intaget bland vuxna i Sverige är cirka 70-90 g per dag. En tredjedel av proteinet i kosten kommer från mjölk och ost, en tredjedel från kött, fisk och ägg samt en fjärdedel från bröd och spannmålsprodukter. Källa Livsmedelsverket.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Uppvuxen som son till en stor jägare har jag för länge sedan ätit den ranson kött en människa rimligen kan anse sig ha någon slags rätt till. Tar numera ibland en bit saltkött på en smörgås alternativt leverpastej m gurka. En fläskkotlet eller en bit lövbiff varannan vecka under vintern och någon gång per månad en halv kyckling. Annars sill, lax, gös, räkor (små från atlanten) gädda, sallad av något slag mest varje dag. Och en skvätt etanol utspädd till vin rätt så ofta. Tyvärr influerar det inte på kinesernas sätt att elda upp kol, miljontals ton var och varannan dag.
    Jag cyklar rätt ofta, har ingenting emot att åka tåg om jag inte behöver passa någon tid, och det behöver jag nästan aldrig numera. Och jag älskar långa promenader särskilt när det finns svamp att hitta och plocka.

    Jag är dock inte säker på att du har helt rätt när du säger att ingen miljövän finnes som inte av och till tvivlat på sin övertygelse. Man skall inte döma andra efter sig själv ens om syftet är gott.

    Roligt att höra från Dig.

Lämna ett svar