Snörstumpar. Idéer i smått.

Det händer alltsom oftast att mer eller mindre entusiastiska miljövänner kommer med kanske små men oftast fantasifulla bidrag till en redan ganska rik flora av åtgärder för att i första hand minska emissionen av koldioxid. Tagna vart och ett för sig lär flertalet av dessa inte bidra märkbart, och inte ens tillsammans blir det särskilt imponerande i relation till det nästan omätliga behovet.

Man skall kanske ändå inte gyckla med dem. Vi behöver all fantasi som kan mobiliseras både i stort som i smått. Kanske kan det också leda till några leenden. Vänliga sådana tack, det kan man inte få nog av.

En god vän till mig berättade för en tid sedan att en åldrig och ensamstående fader hade gått ur tiden. Han var smålänning tror jag – i varje fall andligen. (Jag är också smålänning, alldeles tvättäkta, och uppfostrad till att allting skall tas till vara. Inget får förfaras, sades det alltid.)

Efter begravningen var det dags att tömma stugan som stod utan invånare. Det var ganska enkelt för det rådde ordning och reda på bohaget. Bland andra fynd hittades en påse på vilken det var prydligt textat.

SNÖREN. FÖR KORTA ATT ANVÄNDAS.  

Snörstumpar kallar jag de här idéerna för. När de blir många lägger jag nog ut dem på en egen sida.

Lämna ett svar