Håll grytan kokande, men inte i destillerierna.

P J Anders Linder i Svenska Dagbladet fortsätter idag med etanolproblemet. Protektionism och sprit gör ont värre, rubriceras dagens ledare, och det är så sant som det är sagt.

100 miljoner människor har inte längre råd att köpa mat säger chefen för FN:s World Food Programme, Josette Sheeran, och hon om någon borde väl ha koll på detta. Gordon Brown öppnar för omprövning av EU:s mål vad gäller biobränslen och Tysklands biståndsminister fyller i med att kräva ett tillfälligt stopp för produktionen.

– – – reformera biståndsinsatserna så att de i högre grad främjar förbättrad produktivitet i utvecklingsländernas jordbruk, fortsätter Linder och citerar ekonomihistorikern Martin Andersson från Sydsvenskan: Tyvärr är inte vägbyggen, gödningsmedel, mekanisering,  tillväxt och konsumtionsökning honnörsord i mycket av dagens biståndsdiskussion, som hellre talar om ekologisk odlingsmetoder, stärkande av lokala samhällen och faran med tillväxt

Redan har länder hunnit reagera med handelshinder och exportförbud, vilket med säkerhet lär driva upp prisnåvån långt mer. Själv skulle jag vilja tillfoga att den första åtgärden borde vara ett snabbt globalt stopp för alla bidrag till främst etanolen, men kanske också till palmoljedieseln. (Känner mig kanske inte helst påläst om den.) Och med bidrag menar jag också andra former av stöd som t ex skattereduceringar etc som gynnar etanolproduktionen. Det kan tillfälligt leda till ytterligare prishöjning men  snart nog till omläggning av produktionen. Det drabbar Sverige i viss mån, Agroetanol t ex, men de lär vara färdiga för malpåse i vilket fall som helst.  Redan kontrakterad spannmål borde släppas ut på världsmarknaden istället. Där gör den mera nytta.

Etanolproduktionen har kanske inte hunnit bli den starkaste drivkraften bakom prisstegringarna påmat, men den gör redan ont värre. avrundar P J Anders Linder. Instämmer av hela mitt hjärta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

4 svar till “Håll grytan kokande, men inte i destillerierna.“

  1. nicolito skriver:

    ”vägbyggen, gödningsmedel, mekanisering, tillväxt och konsumtionsökning” är inte honnörsord i biståndspolitiken längre på grund av erfarenheter. Det är lätt att tro att sådant skulle hjälpa, vilket ofta inte är fallet. Stärkande demokratiprocessser och hjälp till självhjälp är inte utan orsak biståndsgivarnas målsättning för tillfället.

    Jag kan av egen erfarenhet säga att de föreslagna honnörsorden har skapat stora sociala problem och miljöförstöring i Perus djungel. Allt är inte utveckling bara för att det är modernt…

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Inget ont i stärkande demokratiprocesser även om det låter liteflummigt, men det kanske det inte är, utan det finns en realitet bakom. Hjälp till självhjälp borde vara en självklarhet, men på vilket sätt det skulle kollidera med vägbyggen, gödningsmedel etc, förstår jag inte riktigt.
    Det är ju miljöförstöring vi vill undvika.

  3. nicolito skriver:

    Vägbyggen är bra för ekonomin, men medför också att folk rör flyttar inom länderna på ett oknotrollerat och inte alltid så lyckat sätt. Brottsligheten och fattigdomen i städerna ökar då folk från landsbygden flyttar in till städerna i tron att de skall få det bättre där. Det är tyvärr inte fallet för 90% av de som lämnar sina rötter.

    Jordbruket i ”tredje världen” upplevde en stark produktionsökning i och med den gröna revolutionen, men ny teknik och gödningsmedel i kombination med monokulturer och nya växtsorter (samt växtskyddsmedel) har allvarligt förstört ekosystemen i många delar av världen och gjort situationen ohållbar för många småbrukare i fattigare länder. Detta skapar betydligt fler konflikter än etanolen någonsin gjort. Vad värre är går uråldriga kunskaper om odlingsmetoder förlorade när ”nya” jordbruksmetoder säljs in hos småbrukare världen över. Dessutom förstörs mycket mark genom erosion och försaltning och urskog skövlas när ett expanderande modernt jordbruk breder ut sig.

    Jag är personligen mycket skeptisk till blind tekniköverföring. Lika bra jag säger det med en gång 🙂

  4. nicolito skriver:

    Jag ber om ursäkt för min dumma kommentar. Urbaniseringen av storstäder beror givstvis inte på vägbyggen. Jag tänkte bara på specialfallet Tarapoto i Peru som inte hade vägförbindelse förrän alldeles nyligen. Där har vägen inte direkt lett till en positiv utveckling för den tidigare lokalbefolkningen. Det går förstås inte att generalisera. Men jag borde ha nämnt vad som alltid sker när nya vägar anläggs. Dels averkas de naturresurser som finns i närheten av vägarna (skog, mineraler, m.m) på ett skrämmande snabbt sätt (oftast olagligt). tack vare brist på demokrati och korruption kan detta också fortgå obehindrat. Det är därför stöd till demokratisering och undervisning är viktigt att stödja. Därefter sker inflyttning djupare och djupare in i orörda terriotorier. Det är då fattiga människor som söker ny mark att bo på och bruka. Inte sällan är det helt nya ekosystem och naturmiljöer för dessa vilka de inte känner till eller vet hur man brukar. Det leder ofta till en accelererad miljöförstöring med erosion, ökenutbredning och förstörda ekosystem som det tragiska slutresultatet.

Lämna ett svar