En föresats. Och helt kort om skägg.

Det börjar finnas så mycket som jag tänkt skriva om att en krypande känsla av stress infinner sig. Sitter bland travar av papper, tidningsklipp och annat mer skräpbetonat och rotar bland uppslagen.

Blev lite uppskakad av Times artikel om etanol, har letat vidare och hittar nästan hur mycket som helst av samma slag. Känner mig som mannen som bestämt sig för ett mål och högtidligt försäkrar att han inte skall raka sig förrän detta är uppnått. Brukar tänka på den mannen varje gång jag ser någon med långt skägg, vilket f ö numera händer ytterst sällan.

Skall vi ta det som ett tecken på att folk har slutat upp med stora föresatser?

Tänkte jag skulle lova att skriva minst ett inlägg om dagen om etanol tills produktionen är stoppad.  (Av etanol till bränsle alltså)

Skägg kliar. Gamle framlidne Prof i Medicin i Uppsala, Erik Ask-Upmark, stod en gång på en rond och skällde på en av sina yngre kollegor i kretsen av en drös med folk (det gjorde han ofta sägs det.) I en andhämtningspaus såg den yngre kollegan sin chans och petade på professorn med ett finger:

Du, Erik, sade han.

Vad är det röt professorn.

Du har ägg i skägget, Erik!

– – –

Så jag fortsätter med att vara slätrakad. Men jag skriver nog ett inlägg om etanol varje dag, tills miljörörelsen ändrat uppfattning. Eller tills uppslagen tar slut. Eller tills alla 85-stolpar är borta. Eller tills importförbud råder. Vilket som händer först!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,  

Lämna ett svar