Livets gas – katastrofalt språkbruk, eller ??

För kanske ett år sedan såg jag att en bekants bekant i ett brev kallade koldioxid för livets gas. Det låter onekligen som en poetisk upphöjelse av ett på senare tid mycket diskuterat problembarn. Eftersom jag varit läkare i snart 44 år, höjde jag – bildligt – på ögonbrynen. Syrgas väl, tänkte jag, menar han. Vem har inte hört kombinationer som livgivande syre, och hur många gånger hade jag inte under min narkosläkartid sett rosiga kinder återvända till blåbleka patienter under syrgasens inverkan.

Men icke; för någon månad sedan hörde jag Gösta Walin upprepa den här beteckningen i TV  i någon klimatdiskussion. Ogiftig är den också, sades det. Viss spridning har uttrycket redan fått. Google ger ett par dussin träffar. Flera så kallade förnekare – som inte tror på någon kommande klimatförändring – använder uttrycket ofta, helst i samband med förklaringar om att det bara ärbra att koldioxidhalten i atmosfären stiger.

NE uppges mycket riktigt att koldioxiden är ogiftig och att den är nödvändig för växters fortbestånd. I Wikipedia finns dock trots den påstådda ogiftigheten viss toxikologisk information. Så här stod det:

  • Kvävande genom inandning då den undantränger luftens syre.
  • Även låga halter orsakar snabbt cirkulationssvikt 

Symtom som listades var huvudvärk, illamående, kräkningar och att  detta kan följas av medvetslöshet.

Att man rentav kan dö, stod inte, men symtomen i övrigt stämmer med vad jag trodde. Däremot är det fullständigt tokigt att den verkar genom att undantränga syrgas. hade den kunnat anses som ogiftig – det vore ju i så fall bristen på syrgas man blev sjuk av.

I engelska Wikipedia får man korrekt information.

Koldioxid är luktlös och färglös. Inandas man höga koncentrationer kan den ge sur smak i munnen och en stickande känsla i näsa och hals. Det beror på att gasen löser sig i slem och delvis dissocieras till kolsyra, den välkända svaga syra som finns i alla bornerande drycker.

Vid mera konstant inandning anses det att halt över 800 ppm är ohälsosam, över 5000 ppm är det mycket ohälsosamt och över 50000 ppm = 5%, är det farligt för allt djurliv.  Det högsta värde som kan tolereras för en människa under en åtta timmars arbetsdag är 5000 ppm = 0,5%.  2000 ppm ger efter längre tid symtom hos de flesta människor som obehagskänsla, illamående och huvudvärk.

Akut koldioxidförgiftning är känd från gruvarbete och gasen kallas då på engelska blackdamp, choke damp eller stythe. Kolgruvearbetarna kunde se på lågor  om koldioxidmängden blev stor, men man brukade använda kanariefåglar i bur. Kanariefågeln är betydligt känsligare för koldioxid än människor och dör i så god tid att arbetarna som regel hinner ta sig upp i friska luften. 

( Koldioxid i gruvor skall inte sammanblandas med det vi kallar gruvgas, som i huvudsak är metan och som kan föranleda brand och explosioner istället.)

Den 21 augusti 1986 läckte koldioxid i stor mängd upp genom den lilla men djupa kratersjön Lake Nyos, belägen i en vulkan i Kamerun. Eftersom koldioxid är tyngre än luft och behöver tid på sig för att blandas upp, samlades den över sjön och bredde även ut sig över närmaste omgivningen som delvis var befolkad. 1700 människor och 1500 nötkreatur miste livet.

Lake Nyos

Lake Nyos

Koldioxidens giftverkan har, som nämndes ovan, ingenting med syrgasens undanträngande att göra. Eftersom vi har c:a 20 % syrgas i atmosfären så begriper envar att 5 % koldioxid inte kan undantränga mer än högst 1% syrgas (och 4% kväve ). Detta förhållande saknar fullständigt betydelse för vårt välbefinnande. Däremot medför den ökade koldioxidhalten att kroppen inte klarar att bli av med den koldioxid den producerar. Utandningsluft innehåller c:a 5% koldioxid och är halten lika hög i inandningsluften så stiger koncentrationen i blodet.  Detta leder till störningar i kroppens mycket känsliga syra-bas-balans och blodets pH sjunker. Till en början inte så mycket, för blodet har  god buffrande kapacitet, men efter ett tag avtar den och pH sjunker tillräckligt för att vi skall må dåligt och på sikt bli allvarligt sjuka och i sista änden dö.

Författaren i svenska Wikipedia har nog förväxlat koldioxid och koloxid. Den sistnämnda gasen tar upp syrgasens plats i hemoglobin, vilket ganska snabbt kan leda till syrgasbrist i hjärnan och kvävning.

Den nuvarande halten i atmosfären, 385 ppm i år, kan förmodligen inte kallas hälsofarlig men fortsätter den att stiga med nuvarande takt kring 1,7 ppm per år är vi uppe i  potentiellt hälsovådliga koncentrationer inom ett par sekel.

Det finns kanske goda skäl att be våra kära ornitologer hålla lite specialkoll på hur kanariefåglarna har det.  Däremot finns det inga som helst skäl att kalla koldioxid för ”livets gas.”

5 svar till “Livets gas – katastrofalt språkbruk, eller ??“

  1. Peter Stilbs skriver:

    Gösta har helt rätt. Vi är alla uppbyggda av ATMOSFÄRISK koldioxid. Livets grundläggande drivkraft är fotosyntesen, som skapar energirika föreningar (socker, cellulosa etc) ur DENNA koldioxid och vatten, med hjälp av solens ljus. Sen äts detta material i flera steg av olika organismer.

    /Peter

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Gösta har fel, tycker jag. Vi är alla uppbyggda av kolföreningar från växter och djur. VÄXTER är uppbyggda av atmosfärisk koldioxid. Livet från början startades med cyanobakterier som kunde hantera koldioxid utan syre. Efter det att syrgas började förekomma i rimlig mängd tillkom för växter som är organismer som behöver syrgas som vi. Vi själva klarar oss utmärkt utan koldixoid. Behovet är bara indirekt. Däremot reglerar koldioxiden vårt välbefinnande. Syrgas kan vi inte undvara och vatten kan vi inte heller undvara liksom en lång rad andra ämnen. Men som sagt, koldioxid behöver vi inte.
    Men visst får Gösta gärna kalla det för livets gas, men ogiftig får han inte kalla den. Den har lett till döden för alltför många. Dessutom lär den fortfarande användas när man avlivar pälsbärande djur.
    Detta är en strid om påvens skägg. Beklagar att jag tog upp ämnet.

  3. Peter Stilbs skriver:

    Bengt – Du blir vad Du äter, säger man och det blir alltså djupare än så.

    Och den kanelbulle Du tar till kaffet, eller den fläsklägg Du äter till lunch har alla tagit sitt kolinnehåll via atmosfären och fotosyntesen i steg 1. Och den energi som då skapade vetekornen, eller de växter som grisarna åt skapades alla samma väg. Vi är s.k. kolbaserade organismer – och det är atmosfärens koldioxid vi tillgodogör oss på nämnda sätt.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Jovisst. Inte är jag okunnig om hur vi är sammansatta. Vi kunde lika gärna säga att kol är livets grundämne, det skulle kännas mer naturligt och det finns ju dom som har gjort också; även om det kanske skulle gå att starta liv utifrån kisel också.
    James Lovelock som fick i uppgift av NASA att hitta tecken på liv på Mars, brydde sig inte som alla andra med samma uppgift om att söka efter celler eller DNA eller något liknande. Han undersökte atmosfären, och letade i första hand efter syrgas som nästan säkert skulle vara ett tecken på att liv, som vi ser det, finns.
    Det känns ändå lite konstigt för mig, och jag tror alla mina kollegor skulle tycka detsamma. Mars, Venus och flera andra planeter och månar har koldioxid som väsentligt innehåll. Livlösa likafullt.
    Det skulle förresten kunna vara en tanke, tycker jag, att tömma ett litet rymdskepp fulllastat med cyanobakterier över Venus. Om det inte vore så hett så skulle det kanske kunna starta någonting. d

    Jag vidhåller att detta är en strid om påvens skägg, och lägger gärna ner min talan.
    (Men giftigt är koldioxid i alla fall. Alltid ngt)

  5. […] som dödade 1700 människor och mängder med  kreatur i Kamerun när den bubblade upp ur kratersjön Lake Nyos en dag för bara 32 år sedan, har man kommit med denna förklaring. Den är helt fel. (En […]

Lämna ett svar