Etanol än en gång

I går kom ytterligare en bilaga om klimatfrågor i Svenska Dagbladet, helt ägnat etanol. Jag förmodar och hoppas att tidningen har bidragit lika lite till den, som till Naturskyddsföreningens eländiga kampanj-bilaga för en vecka sedan.

Per Carstedt från BioAlcohol Fuel Foundation skriver inlednigsvis att vi fungerar som ett föredöme i världen när vi i processen ”bort från oljan” med exempelvis 30 procent biodrivmedel till 2020 kommer att fånga de industriella möjligheterna i denna gigantiska omställningsprocess! 

 

Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson rubricerar sin halvsida:

 ”Man bör vara stolt över sin etanolbil

och fortsätter trosvisst: Debatten om biobränslen är snedvriden. Den påverkas av okunskap och myter. Det finns inga hållbara stöd för vulgärargument och påståenden om att etanolen idag stjäl ”bröd”  från u-länderna.

Miljöministern talar om ”en förtalskampanj mot etanol”

Anders Wijkman talar i ett upphetsat tonläge under rubriken Nu är det bråttom!  men trycker inte lika emfatiskt på att bara etanol skall vara räddningen och syns medveten om att etanol-produktionen kan vara problematisk i varje fall i Amerika. Han skriver också: Minska skövlingen av regnskogen genom att kompensera skogsägarna ekonomiskt när de skyddar skogen.

Maria Wetterstrand hävdar från djupet av sin vishetsbrunn: Det är kanske på sin plats att faktiskt konstatera ett enkelt faktum. Vi som har etanolbil bidrar til att utsläppen av koldioxid minskar. Tyvärr har man den senaste tiden lätt kunnat få intrycket av det motsatta.

Bilagan fortsätter med flera sidor av uttalanden från etanolindustrin, bilindustrin och forskningsvärden.  Alla i samma lyckliga förtröstan på att etanol är Guds gåva till mänskligheten.

Time kan man emellertid finna en hälsning från verkligheten. Jag hoppas den får de ovanstående miljökämparna att sätta maten i vrångstrupen men borde väl snarare hoppas att världens politiker istället tar sitt förnuft till fånga och blåser av denna vanvettssatsning. Den fördubblar våra utsläpp av koldioxid.

Grundfelet i det resonemang man för är att man inte tar hänsyn till vad som växte på marken innan etanolfebern började.  Nerbränningen av djungler har ökat takten till smått otroliga dimensioner. Eftersom dessa enorma skogsområden utgör en mycket stor del av jordens kolförråd skjutsar man nu ut allt detta i atmosfären som koldioxid, först när man bränner upp det, sedan när det som inte brunnit får förmultna.

1994 skrev jag första gången om detta i en insändare till SvD som inte togs in. Klimatintresset var bara i sin linda då. Jag satte mig ner och funderade över på vilket sätt jag hade tänkt fel. Men jag hade inte tänkt fel då och jag har inte gjort det nu heller.

Bakom sakernas nuvarande tillstånd ligger inte längre så mycket förvirrade idéer från miljörörelsen eller vilseledda politiker utan det sätt på vilket marknadsekonomi fungerar.

För undanröjande av missförstånd; jag är rättroende marknadsekonom, men inser att i vissa lägen krävs det styrmedel i lagar och politiska beslut för att hindra miljöskadande resultat. Nu har det blivit tvärtom och situationen spårar ur snabbare än man kunde ana. Dessvärre är också denna tragiska utveckling påhejad av miljöfolket och politiker som inte håller sig informerade om vad som sker i verkligheten.

Times artikel är lysande skriven av Michael Grunwald. Rubriken är

The Clean EnergyScam

Jag tar mig friheten att citera långa avsnitt nästan ordagrant och utan ideliga  angivanden av att jag citerar. Artikeln borde köpas in av någon och få en välgjord översättning och publicering på ett ställe där den blir läst.

Amazonas var en gång på 1990-talet anledning till ekologernas intresse och ansågs som ett ojämförligt stort förråd av biodiversitet. På senare år har detta intresse överflyglats av den globala uppvärmningen. Amazonas råkar nämligen också vara ett ojämförligt stort förråd av kol, samma kol som nu värmer upp hela planeten, när det släpps ut i atmosfären. Brasilien rankas idag som fjärde land i världen när det gäller koldioxidutsläpp och det mesta av emissionen kommer från avskogningen. Grunwalds pilot under en överflygning av området, en härdad person som deltagit i projektet Ökenstorm och som dödat en anaconda med sina bara händer utan att blinka, blir helt i panik över skogens framtid. Den går inte att rädda. Det finns för mycket pengar i att bränna ner den säger han. Här ute ser man verkligen marknaden i arbete.

Grunwald fortsätter.

 Biobränslen har blivit den gröna teknologiska revolutionens förtrupp, ett trendigt sätt för politiker och organisationer att visa att de menar allvar med att hitta alternativa energikällor för att minska hastigheten i den globala uppvärmningen. USA har femdubblat sin produktion av etanol och Washington har sagt att man tänker femdubbla den en gång till under nästa decennium.  Europa har på samma sätt aggresivt subventionerat ett åtagande med biobränslen och Brasiliens egna tankstationer har inte längre några stolpar för oblandad bensin. Jordens investeringar för ändamålet har ökat från 5 miljarder $ 1995 till 38 miljarder $ 2005 och väntas nå 100 miljarder $ 2010 tack vare pengar från Richard Branson, George Soros, GE och BP, Ford, Shell, Cargill och Carlylegruppen.

Men flera färska studier visar att biobränsle-boomen gör precis det rakt motsatta till vad dess tillskyndare tänkt sig. Den ökar dramatiskt jordens uppvärmning, och hotar planeten med just det man tänkte skulle rädda den.

Majs-etanol har visat sig vara rena miljökatastrofen. Även cellulosa-etanol på Switchgrass som eko-aktivister och eko-investerare särskilt har puffat för och som President Bush sagt skulle bli framtidens bränsle ser betydligt mycket mindre grönt ut än vanlig bensin.

Under tiden som spannmål och oljeväxter trängs ut från matborden till bränsletankarna skjuter världsmarknadspriserna i höjden. Den spannmål som behövs för att fylla tanken på en SUV räcker för att hålla en människa vid liv i ett helt år. FN:s program för livsmedelsunderstöd behöver ytterligare 500 miljoner $ för att kunna hålla volymerna uppe på samma nivåer som tidigare.  Det höga majspriset har lett till ”Tortilla-upplopp” i Mexica City och spannmålspriserna har destabiliserat Pakistan.

Biobränslen minskar importbehov av olja och etanolboomen har skapat sysselsättning på landsbygden och lantbrukare och deras industriföretag har berikat sig ordentligt. Ingen invänder mot det, men det grundläggande problemet är ett annat och förvånansvärt enkelt. När man använder land till biobränsleproduktion leder det till förstörelse av skogar, våtland och savanner som är förråd av enorma mängder kol.

Uppbackat av ett ständigt ökande kapital sprider sig nu eländet runt världen. Indonesien har med brand och bulldozer gjort slut på så mycket djungel för att odla palmolja till diesel att deras ranking som koldioxidemittent har ökat från 21-e plats till tredje enligt en rapport från Wetlands Internatonal. Malaysia omvandlar skog till oljepalmsplantager i sådan rasande fart att man nu börjar få svårt att hitta outnyttjad ytterligare mark.

Mycket av den skada som denna jakt på biobränslen medför blir indirekt och inte helt lätt att upptäcka. I Brasilien är det bara en ganska liten del av Amazonas som bränns för att ge utrymme för de sockerrörs-odlingar som förser nästan alla bilar i Brasilien med bränsle. Mer avskogning är istället resultatet av en kedjereaktion lika stor som den är subtil. 

USA-bönder säljer en femtedel av sin majs till etanolproduktion, så odlare av sojabönor i USA lägger om till att odla majs. Detta i sin tur leder till att biff-farmarna i Brasilien lägger om till Sojabönor och bifffdjursbeten får leta efter ny plats i Amazonas där ytterligare skog bränns ner.  Det är alltså följden av en osentimental råvarumarknad. När priset på soja går upp, bränns skogen i Amazonas ner, klagar en biolog på Conservation International i Brasilien. 

Avskogning svarar idag för 20% av alla koldioxidutsläpp. Så om inte världen kan eliminera utsläpp från alla andra källor: bilar, kolkraftverk, fabriker etc, så måste man helt enkelt få stopp på avskogningen om man vill undvika en miljökatastrof utan like. Det betyder att utökande av åkerareal måste stoppas; en inte helt enkel sak i en värld där befolkningen fortfarande ökar i rask takt. Att spara skogarna blir en klar omöjlighet så länge en stor andel brukad jord skall användas till att bli något som ändå är en rätt blygsam andel av bränslena. Biobränsle-boomen är i korthet något som kommer att plåga planeten i generationer, och det har precis bara börjat.

Ett bett av Amazonas stort som Rhode Island har avskogats bara under andra halvan av 2007 och ännu mer har bränts ner. Vetenskapsmän misstänker att eldarna ändrar mikroklimatet och kan sannolikt göra om Amazonas till ett savannlandskap eller rentav öken. Ekologen Daniel Nepstad i Woods Holes forskningscenter säger att vi närmar oss en ”tipping point”.

Michael Grunwald tillbringade en dag i Amazonas tillsammans med Kamayurastammen. De har pga torka tvingats plantera  om sin gröda fem gånger i år. De klagade över hosta och svidande ögon från alla bränder i området och berättade att alla infödda växter de brukade använda som föda, mediciner och för sina ritualer hade försvunnit. Stammens första kontakt med den ”vite mannen” var på 1960-talet och nu kollapsar deras skog runtom den.

Huvdproblemet är att Amazonas har blivit mera värt utan skog än med. Hastigheten i avskogningen följer råvarupriserna på Brasiliens handelskammare. Farten ökar nästan exponentiellt p g a det höga prisläget. Landreformer i området har åtföljts av uppmaningen att använda skogen eller bli av med den igen. Use it or lose it.  Många markägare tar alltså ner skogen bara för att inte förlora marken den växer på..

Sockerodlarna lyckas bättre sett ur ”grön” synvinkel. De tillhandahåller 45 % av Brasiliens eget fordonsbränsle. De har minskat mängden gödning och lyckats höja skörden ändå. Resterande biomassa bränns till elektricitet. Sockerodlingens marknadsgrupp vill inte att Grunwald skall jämställa sockerrörs-etanolet med annan etanol. Spannmål är bra till bröd och inget för bilar, med socker är det annorlunda,

Biffdjuren har erövrat Cerrado-området, söder om Amazonas. Där har vuxit världens mest artrika savann med 10’000 arter, av växter varav ett flertal inte återfinns någon annanstans runt jorden och av fler däggdjur än i afrikanska bushen. Skogen är inte lika stor och tät som i Amzonas och lagrar alltså inte lika mycket kol, men regionen är tre gånger större än Texas så det blir ju en hel del ändå.

Eller snarare det var –  innan det omvandlades av utvecklingen – till betesmark och sedan till sockerrörsodlingar och nu till sojabönsfält. Efter flera timmars resa genom området hittade Grunwald ett litet område, endast 39 patetiska hektar av intakt Cerrado, som det en gång, ganska nyligen, var. En före detta butiksägare hade satsat hela sitt sparkapital för detta lilla naturreservat. Ägaren sade ”priserna går bara upp och upp och upp. Mina vänner säger att jag är en dåre och min fru har nästan skilt sig ifrån mig. Men jag ville spara detta innan alltihop är borta.”

Kostnaderna för miljön är nu klarlagda i en studie i Science. Majs-etanol och soya-diesel ger ifrån sig dubbelt så mycket koldioxid som bensin. Rörsocker-etanol är bättre och biobränslen från avfall har en verklig potential, men även cellulosa-etanol ökar utsläppen om råvaruväxterna växer på åkermark. Folk vill inte tro att förnyelsebara bränslen kan vara dåliga säger författaren Tim Searchinger. Men det blir uppenbart vad det kostar i koldioxidförluster när man tar ner skogen.

Situationen är långt mera hotande än vad vi kunde föreställa oss i början säger Nathanael Greene från Natural Resources Defense Council.  Hans bok ”Growing Energy” från 2004 var vid utgivningen ett betydande stöd för biobränslen hos olika miljögrupper.

Flera av de mest citerade experterna på miljöfördelar med biobränslen varnar nu för miljökostnader, efter att de insett vad verksamheten betyder för skogens försvinnande. Robert Watson, den ledande vetenskapsmannen i Englands Department for the Enviroment har nyligen varnat för att ytterligare satsningar på biobränslen, som EU har tänkt sig,  är vansinne (insane). Men de krafter som släppts loss, politiska, ekonomiska och sociala, kommer kanske att bli omöjliga att stå emot.

Iowa har blivit amerikansk etanols Mecka. Förra året kunde mindre än 2 % av USAs mackar erbjuda etanol och landet  producerade 26 miljarder liter som kostade skattebetalarna 8 miljarder $ i subventioner. Men 6 nov 2007 presenterade Hillary Rodham Clinton en plan som skull leda till produktion av 230 miljarder liter till 2030 och alla mackar skulle då ha det. ”Detta är bränslet för en mycket ljusare framtid” utropade hon förtjust.

Barack Obama kritiserade henne inte för denna blåögda plan utan för att hon inte stöttat etanolen långt tidigare.

I IOWA kommer detta att medföra 53’000 jobb och 1,8 miljarder $ intäkter. Idag är så många destillerier under projektering att råvaran i stor utsträckning måste importeras när de är färdigställda. Andra stater börjar också intressera sig. Fabriker skall byggas i New York, Georgia, Oregon och Texas och priserna kommer att lyfta böndernas inkomster till rekordnivåer över hela landet. En god sak, men några måste betala, för hela verksamheten bygger på subventioner. Skattebetalarna.

Hur kan det komma sig att så mycket pengar öses ner i  en sådan vilseledd industri.  Precis som vetenskapsmännen och miljörörelsen så tror många politiker på fullt allvar att de gör en god gärning för miljön. Mycket räknearbete har gjorts av många  mindre skarpa hjärnor och man har kommit fram till att att man tjänar nästan 90% av koldioxiden med biobränslen.

Det finns emellertid ett rejält men. (exakt det som jag försökte få SvD att intressera sig för 1994. Jag har skrivit om det på säkert 10 ställen här och var tidigare i bloggen.)

Alla beräkningar har utgått från att grödan har tagit upp koldioxid men ingen har tänkt på att den kommer att ersätta annan gröda och uppta jord som hade sugit upp ännu mer koldioxid. Det är som om vetenskapen hade antagit att grödorna skulle växa på parkeringsplatser. Indonesiens avskogning visar att så inte är fallet. Kolförlusten jämfört med om skogen fått stå kvar överträffas många gånger om av förtjänsten med ”renare” bränslen. En studie vid universitetet i  Minnesota av ekologen David Tilman konkluderade att det kommer att ta 400 år av biodieselproduktion för att betala tillbaka den skuld man satte sig i när marken  rensades för att erbjuda plats åt oljepalmerna. 

Självklart behöver man inte oroa sig för att all mark används till bränslen. Matbrist kommer att driva priserna rejält i höjden. Och eftersom trots allt en försvarlig del av världens befolkning kommer att kunna betala stannar inte prishöjningen förrän bilarna antingen inte längre vill ha bränslet eller regeringen inte klarar högre subventioner. Men för en stor del i mindre lyckligt lottade länder, kommer inte pengarna att räcka till maten längre.  Detta problem är skrämmande, och vi är redan där.

Vi måste inse att på en allt varmare planet som försöker lösa energifrågan med biobränslen kommer matpriser och markpriser att raka i höjden på ett sätt som ingen riktigt föreställt sig.

Bränsle på avfall är en vettig lösning. Kanske finns det också vildgräs på arealer som inte bär annan växtlighet. som kan användas för cellulosa-etanol och verka rimligt bra. Detta kan dock klara bara en ytterst begränsad del av jorden energibehov om vi inte skall gå hungriga eller rentav svälta.

För mig är det en kuslig känsla att inse att nästan samtliga i ansvariga positioner i regering och riksdag, i miljörörelser och i industrier inte tycks vilja inse att detta är den bistra sanningen.

Så småningom måste det väl ändå stå klart. Jag hoppas dessa företrädare som yttrar sig så självsäkert i etanolbilagan då kommer att inse att detta dröjsmål med mera adekvata ågärder i kombination med en lösning som gör ont värre kommer att högst påtagligt fördröja den dag då vi får se ökning av koldioxid i atmosfären förbytas till en långsammare takt för att så småningom avstanna. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

14 svar till “Etanol än en gång“

  1. Patrik skriver:

    Bra! Det skulle vara intressant att veta i hur hög grad internet kan ersätta transporter världen över. Det borde spara ofantliga mängder energi, tycker jag som amatör. Fel?

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Det var ingen lätt fråga att svara på.
    Internet sparar väl in en hel del post men istället ökar ju frakterna av allt som vi nu köper via nätet. Då slipper vi å andra sidan göra en hel del resor själva till affärer. Vad nettot blir är intel ätt att veta.
    För mig är inte frågan särskilt relevant. Ett liv där vi som privatpersoner inte skall kunna köra bil eller flyga på stimulerande resor ter sig allt för trist, för mig och för många andra som nog inte vill foga sig. Om vi slutar elda upp skog och återplanterar så mycket det går och om vi ersätter alla olje- o kolkraftverk med kärnkraft, vind- o solenergi så har vi gjort oss av med 70% av koldioxidutsläppen. Då kan vi kosta på oss att flyga, jorden har faktiskt en avsevärd kapacitet att ta hand om koldioxid och oljebolagen lär inte nöja sig med att proppa igen alla oljeriggar i vilket fall som helst. För frakter på marknivå finns det ett antal nya teknologier under utveckling.
    Sparsamhet är nog bra, men folk tröttnar snart och återgår till gamla (o)vanor. Och bidraget blir hur som helst så ynka litet.

  3. Kennedy Karlsson skriver:

    Tidigare har ju FN slagit larm om hungerkravallerna. Nu gör även Världsbanken det.

    http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2007964

    Den svenska biståndsministern, Gunilla Carlsson, vill lösa problemet med akut bistånd på sedvanligt svenskt maner. Var skall maten köpas?

    Situationen kan naturligtvis inte skyllas enbart på etanolen. Det handlar även om missväxt, indragna exportkvoter av försiktighetsskäl, dyrare konstgödsel och transporter.

    Svenska politiker tror i sin enfald, att högre priser på jordbruksprodukter ska ge bönderna mer pengar och därmed stabilisera situationen.
    Man glömmer den urgamla sanningen, att då det regnar manna, har den fattige ingen sked.

    Många jordar befinner sig i händerna på ockrare, som nu gör vinster. De höjda matpriserna slår oerhört hårt mot de som jobbar med jorden. De kan inte återlösa sina för 20 % i månaden belånade jordar, inte heller riktigt försörja sina familjer.
    Inför de höjda priserna på traktorhyra och konstgödsel står de maktlösa.
    Kor och bufflar har de i många fall tvingats sälja.

    Situationen skapar oro runt världen. Vi har sett hungerkravaller i många länder i Syd- och Mellan- Amerika samt Afrika.

    Pedagogiskt är det helt omöjligt att förklara för den som aldrig kan äta sig mätt, att väst gör fordonsbränsle av mat.

    Etanolförespråkarna leker med elden.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Tack för bra understöd. Men hur får man stopp på eländet? Det kan inte få fortsätta.

  5. Kennedy Karlsson skriver:

    Svar. Genom tålmodigt upplysningsarbete, som du praktiserar.
    Del av FN har svängt. I Tyskland görs nu halt såtillvida, att endast 5 % inblandning av etanol i bensin tillåts. De tyska miljöorganisationerna är direkt fientliga till etanol, så också die Grünen.
    Det som görs i Tyskland har en tendens att sprida sig via EU.

  6. Bengt Axmacher skriver:

    Jo jag vet ju det, med miljörörelsen i Tyskland och FN menar jag. Mitt eget upplysningsarbete är ju bara en ropande röst i öknen. inte ens 200 unika läsare i veckan.
    Mycket egendomligt att miljörörelsen här i Sverige bär sig åt som en religiös sekt, medan den i Tyskland genomgående försöker ta åt sig kunskap och tänka själva.
    Jag är ibland rädd för över att jag förlorar läsare på att ständigt tjata om etanolen och vikten av att skogen får stå kvar eller användas till annat än bränsle.

  7. Lunken skriver:

    har läst att över 90% av amazonas skogsskövling beror på boskapsskötseln och hardwood-efterfrågan… Etanolen är ett nytt fenomen, endast 30 år på nacken, och Brasilien var massproducenter av socker långt innan dess, fast när sockerpriserna föll så skapades biobränslerevolutionen där… samtidigt som oljepriserna ökade då… men då var största deled av den skövlade amazonas redan skövlad. Trist givetvis, men jag tror efterfrågan av vad det än månde vara är ett hot mot naturvärden. Det har inget med etanol att göra. Skulle man vilja göra något åt saken så handlar det som lokalpolitiska beslut om bevarande av mark och dess biotop. Från allt från etanol, kaffe, klöver, urbanisering, vattenkraft, oljefält och sandtag… Problemet är urgammalt, men etanolen har lyft fram frågan igen…

  8. Bengt Axmacher skriver:

    Lunken du avfärdar nog amazonas lite för lättvindigt. Visst har det varit efterfrågan på hardwood och visst har Brasilien tillverkat etanol av sockerrör länge, men det är nu när plötsligt hela världen har fått för sig att vi skall lösa klimatkrisen med biobränslen som priset på Amazonas gått upp och avverkningen börjar öka på allvar. Om du tycker det mesta av Amazonas redan är skövlat ändå, så är det inget vidare skäl att se genom fingrarna med att den sista biten också bränns upp. För mig känns det förbaskat angeläget att få stopp på det och för mig är det ingen som helst ursäkt att just den etanol vi köper kommer från godkända odlingar utanför amazonasområdet. Det är EN marknad och efterfrågan måste blåsas av helt. Inga lokala beslutivärlden kan stoppa det. Det är inte något rikt land med handlingsfrihet. Det är styrt av starkt kapital och handeln måste minska,inteöka.

  9. Lunken skriver:

    Absolut är avskogningen något vi måste få stopp på, men tror du allvarligt att om vi slutade använda oss av etanol skulle göra att vi får stopp på Amazonas avskogning. Vi förväntas bli 3 miljarder fler på den här jorden med en ökad köpkraft i genomsnitt. Vi förbrukar redan idag i medel klart över en hållbar mängd energi och råvaror. Och då menar jag KLART över en hållbar mängd.

    Så länge det finns efterfrågan av kött, kaffe, socker, vete, hardwood, majs och gummi så lär urskogarna få betala det, med eller utan etanol.

    Vad jag vill säga är att problemet är gammalt, typ sedan 1492, och plötsligt får några människor upp ögonen för det här för att något media tar upp det på förstasidan, vilket gör att männsikor plötsligt brinner för detta i bloggosfären. Idag finns det 1 % kvar av den atlantiska regnskogen i Brasilien (dvs inte Amazonas), och det beror uteslutande på livsmedelsproduktion och urbanisering av områdena. Köttproduktionen inledde skövlingen och andra instressen har tagit vid. Etanolen is just another commodity!!!

  10. Bengt Axmacher skriver:

    Nej, jag tror tyvärr inte det, jag skulle gärna vilja få slut på köttdjursbetningen och soyaodlingarna också. Men etanolen är liksom sista spiken i kistan och med den frenesi som miljörörelsen driver idén om biobränslen så kommer sannolikt produktionen att öka långt bort i tok.
    Jag kan naturligtvis inte göra något som helst åt saken,men det känns bra att få lufta sitt missnöje. Det är f ö minst lika angeläget att få stopp på palmoljeeländet i sydostasien.
    Hardwoodfrågan kan lösas med skogsodling, vilket redan görs med ffa teak. Det kritiseras men är en god idé faktiskt. Dels binder det koldioxid som inte genast släpps loss igen,dels minskar trycket på den vilda skogen. Eller borde göra det i alla fall.

  11. Lunken skriver:

    Sant. Men snacket om att binda CO2 kortsiktigt i träd är en mycket kort konstgjord andning. Vill vi ha bort CO2 ur systemet så är det berggrunder och havsbottnar som gäller.

    Men nog är träd trevligare än icke-träd, värdena ligger inte bara på eventuell CO2-bindning. Här är det handelsvara, inkomster, livskvaliteter och fattigdomsbekämning på samma gång.

  12. Bengt Axmacher skriver:

    Jag tror det är lite en felsyn att träd är kortsiktigt. Om vi eldar upp det är det ju naturligtvis tillbaka, eller om det skallförmultna som naturskyddsföreningen gärna vill. Mengörvi timmer av det och bygger hus, så är det inlåst ganska länge. Och säg att ett träd växer i 100 år så vinner vi i alla fall lite tid. Och sedan är det ju som du säger: handelsvara, inkomster, livskvalitet etc.

  13. nicolito skriver:

    Hoppas det inte stör någon att jag blandar mig i disskusionen så lite i efterhand men jag kan inte låta bli att reagera på vad som sagts.

    Bägge har ni rätt i vad ni säger (lunkan och bengt). Etanolen är inte orsak till skövlingen av regnskogen men den är en snabbt ökande bidragande faktor. Allt hänger som sagt trots allt ihop. Men jag tycker att ni bägge förbiser en VÄLDIGT viktig punkt i sammanhanget. när vi diskuterar miljöförstöring och orättvisor i latinamerika (och många andra världsdelar också för den delen) så är det inte marknaden som är det stora problemet. Det absolut största problemet är den extremt utbredda korruptionen i alla delar av samhället….

    Den ökar på klyftorna i samhället, hindrar konstruktivt miljöarbete, underlättar för illegal skövling och kommersialisering av regnskogen, försvårar lokalbefolkningens vardag och späder på ett redan enormt stort politikerförakt och misstro till demokrati vilket skapar en enorm grogrund för de kravaller som setts på senare tid runt om i världen när något så grundläggande som matepriserna stiger.

    Att hävda att etanolen skulle vara den enda boven i dramat är här att blunda för ett stort underliggande problem.

    Jag tror inte på etanolen som ett framtidsbränsle. Potentialen för storskalig framtida produktion finns helt enkelt inte utan extremt negativa synergieffekter på andra marknader som inte har med biobränslen att göra. Men det kan väl finnas tillfällen då etanol som bränsle kan vara motiverat. Om du Bengt vill fortsätta leva som idag måste du, jag och alla andra nog vänja oss vid en mängd nya drivmedel. Det finns inte ett enda som ensamt kan erätta fossila bränslen. Tänk bara på vad som skulle ske med elpriset om alla plötsligt skulle börja använda elbilar om vi inte byggde mer kärnkraft, exploaterade fler älvar eller börja importera en MASSA el från tyska och danska koleldade kondenskraftverk….

    Vad gäller etanolens vara eller icke vara är det en viktig disskusion. Personligen anser jag att man skulle ta ett stort steg enbart genom att avskaffa subventionerna vid framställningen. För att lösa miljöproblemen och rättvisefrågorna i fattigare länder måste man nog däremot ta sig an demokrati och korruptionsfrågorna med minst lika stor entusiasm som etanolfrågan. Det har SIDA förstått. Tyvärr har de ju inte riktigt lika stora resurser som USAID, men en förebild är de trots allt 🙂

  14. Bengt Axmacher skriver:

    Det är bara trevligt Nicolito att det kommer in fler i diskussionen.
    Jag håller med om att korruptionen är ett enormt bekymmer som vi kanske har en viss benägenhet att tänka bort, eftersom vi inte har så mycket inhemsk erfarenhet av allt elände och trassel det ställer till med. Eftersom det dränerar nästan alla verksamheter på pengar som till stor del sedan också parkeras på Cayman Islands eller något annat ställe så får bidragsgivare t ex inte valuta för sin insats – bland många andra nackdelar.
    Det finns en norsk advokat som heter Eva Joly.
    ( http://www.aftonbladet.se/bocker/intervjuer/article191434.ab )
    Länken här går till en intervju i Aftonbladet som ger lite basal information om henne. Jag har läst en bok av henne om hennes kamp mot korruption på hög nivå i Frankrike, och fylldes av en avsevärd beundran.
    Hon hade en idé om att man för det första skulle tvinga alla världens banker att lätta på bankhemligheterna. Pengar som hittades, där ägaren inte kunde förklara var de kom ifrån skulle man ha rätta att beslagta. Dels en ny inkomstkälla för stater, dels ett sätt att stoppa all möjlig slags kriminalitet (inte bara korruption).
    Det är nog lite på gång i den riktningen, men det lär väl dröja innan man fått alla världens banker på knä. Tror ändå inte att det är en omöjlighet.

    Jag har inte hävdat att etanolen är enda boven i prishöjningsdramat. Men det är den enda som vi kan göra något åt och mitt förslag var precis det du nämnde. Sluta subventionera eländet. Det görs överallt och i många olika former med bidrag, speciella tullar, lägre beskattning osv.. Det är det som håller verksamheten igång.
    Själv har jag inga invändningar mot kärnkraft som en billig lösning på ev elbrist. Det gäller ffa de stater som nu öppnar nya kolkraftverk med en fart som kan skrämma livet ur en.
    Transporter av folk och last i marknivå eller på hav kan med fördel elektrifieras. Det dyker upp nya lösningar och bättringar i stort sett varje dag. Du inser väl också att alla kan inte PLÖTSLIGT börja använda elbilar. Det tar säkert 20-30 år att lägga om det. De skall produceras och en stor del av befintlig bilpark måste åldras innan den kan återvinnas. Under den tiden kan vi succesivt öka elproduktionen, i varje land efter dess förutsättningar, med kärnkraft, vattenkraft, vindkraft, vågkraft, solceller eller vad du kan komma på.
    Lyckas vi med det, kan vi flyga på semester i lugn och ro och de fossila bränslena kommer att räcka i årtusenden.
    Skräcken för kärnkraft är obegriplig, irrationell och kommer att släppa i sinom tid.
    När jag började den här bloggen var jag övertygad om att kärnkraften borde få dö vartefter de befintliga verken tjänat ut. Men jag är van att tvinga mig till att i första hand läsa om de åsikter som jag inte gillar och har vartefter insett att jag också var irrationell. Nu är jag med i MFK. (Miljövänner för kärnkraft) och det känns bra och riktigt. Utvecklingen av kärnkraften har ju fortsatt i övriga världen och man får inte leva kvar i forntiden.

Lämna ett svar