Kina, klimat och konkreta resultat

I Svenska Dagbladet  finns i dag en sida om Kinas ekonomi och de klimatkrav som Fredrik Reinfeldt lämpligen skall föra fram. Som ofta är den utmärkt illustrerad med lite grafik om situationen, för dagen om energikällor och koldioxidutsläpp, totalt och per person. Jag tror att jag har skrivit om detta som problemet nr 1 på klimatagendan i åtminstone 10 inlägg hittills i år. SvD:s bild belyser problemet.

Kinas koldioxidutsläpp har de senaste 5 åren fördubblats, från 3 gigaton/år till 6.  Kurvan stiger brant uppåt och visar ännu inga tendenser att plana ut. Naturligt nog eftersom det hela tiden byggs nya kolkraftverk med mer än ett nytt i veckan. Ineffektiva anläggningar som inte bara vräker ut koldioxid utan sot, en lång rad andra föroreningar, tungmetaller och liknande och dessutom radioaktivitet.

Idag utgör kolkraftverken knappt 70%, olja drygt 20%  och naturgas knappt 3% av energikällorna. Vattenkraft är drygt 6%, Kärnkraft knappt 1% och förnybara energikällor 1 säger EN promille.

Man kan också utläsa vad koldioxid utsläppen är som ton CO2 /person och år.

USA leder förstås med 20,6 men ökar knappt längre, Kanada efter med 20 och har ökat. Ryssland har 10,6 men har fakiskt minskat från 13,4 1992 hur det nu har gått till. Frankrike 6, har minskat lite. Kina har 3,8, nästan fördubblat sedan 1990, Indien 1,2 ökat med 50% på samma tid. Bangladesh 0,3 har minskat från 0,5. Etiopien ligger still på 100 kg.

Sverige har 6 ton/person och år enligt uppgift från annat håll. 

Med det rättvisetänkande som vi håller oss med här hemma borde Kina och Indien (de andra utvecklingsstaterna också, förstås, men de är ju inte lika förtvivlat många) mer eller mindre ostraffat få öka till våra genomsnittliga nivå i väst, låt oss säga i alla fall minst till vår nivå. Och självfallet måste alla få komma upp till en levnadsnivå liknande vår egen.

Tyskland är inte redovisat, men alla vet att de med stort allvar går in för att använda sig av vind och solceller. Ändå är det beslutat om ytterligare 20 kolkraftverk närmaste decenniet. Eventuellt skall det dock bli koldioxidfångst om man får tekniken att fungera. Indien och Kina, många många fler än vi, har eget kol, den billigaste och  snabbaste energikällan i länder som växer så det knakar. Utan att ha räknat över detta allt för noga kan vi ha tusentals nya kolkraftverk om några få år.

Man blir benägen att hålla med Prof James E Hansen när han säger att om vi ersätter kolkraften med i första hand kärnkraft ( enda tänkbara alternativet är en fungerande teknik för koldioxidfångst) så får det en sådan dramatisk effekt på minskningen av koldioxidutsläpp att resterande utsläpp blir hanterbara. Kärnkraft är billigaste sättet och det går fortast att genomföra. Skall vi verkligen hejda oss inför detta beslutet hänvisande till att man måstef örstå folks rädsla även när den är fullständigt omotiverad.

Det verkar lite futtigt att vi i huvudsak intresserar oss för om vi kan slopa standby-lägen på TV-apparaterna och andra åtgärder av liknande dignitet. 

När det gäller den politiska sidan av detta problem så kan man naturligtvis inte tycka annat än att Fredrik Reinfeldt inte skall mumla om detta problem. Dock tycker jag det verkar som vår gåtfulle statsminister ändå med viss beslutsamhet och energi driver klimatfrågan på ett realistiskt och insiktfullt sätt, i varje fall jämfört med vad mp, s och V har gjort.

Han har ju också fått med sig en portfölj som innehåller inte bara Tibetfrågan utan också en rad personärenden samt slutligen olympiadinvigningen som nästan alla nu tycks vilja sabba.  Och det ligger tryck bakom på alla dessa ärenden. 

Jag minns en patient för c:a 15 år sedan, en ingenjör strax under högste chefen.  Han sökte för depression, tiden räckte inte till, han jobbade nästan dag och natt men fick ständigt nya ärenden till sitt bord.

Han tog tillslut mod till sig och gick till chefen och klagade. ”Jag har 10 ärenden inne på mitt bord” sade han. ”Även med övertid tar det mig minst en vecka att klara det här, och du kräver att få allt i morgon. Tacksam om du kunde ge mig en prioriteringsordning.”

Det ville inte chefen. ”Alla är lika viktiga” sade han, och körde ut ingenjören.

Ibland får man ett inryck av att Mona Sahlin redan betraktar sig som Reinfeldts chef. Kan han be henne om en prioriteringsordning?

Politik på hög nivå kan jag noll och intet om. Ändå misstänker jag att om Reinfeldt lyckas driva klimatfrågan fram till ett vettigt  löfte om ett avtal när nästa stormöte är aktuellt, så minskar hans utsikter att lyckas lika bra med övriga frågor. Och vice versa. Det är mänskligt att det blir så, och jag förmodar att Hu Jintao inte är vare sig mer eller mindre än en människa han heller. Han kan backa, men bara ett litet stycke i taget.

Kan han ringa Sarkozy och säga:”Hördu om jag tar klimatfrågan, så kanske Du kan köra med personfrågorna, jag tror vi lättast kommer fram till ett bra resulat då.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lämna ett svar