Vår på gång. Djurliv.

Igår förtog jag mig nog lite med alla kurvor och med att känna mig negativ hela dagen. Det går inte an, jag inbillar mig att jag inte är sådan – egentligen.

I Egypten för ett par veckor sedan, i solsken och 40 grader i skuggan fick vi sällskap av den här lilla befjädrade och välkända krabaten med vippande stjärt och allt.

Hon – eller möjligen han,  jag är ju inte ornitolog så jag vet inte hur man skiljer på könen på sädesärlor – pinnade runt på sina små ben på beachrestaurangen där vi intog något svalkande då och då.

( Är det egentligen så viktigt med skillnaden på könen förresten. På oss människor verkar det ju inte spela någon roll just längre. Så ornitologerna kanske också har börjat lugna ner sig en smula på den punkten?)

Den såg lite luggsliten ut. Möjligen beror det på att den tyckte det var varmt och därför börjat rugga. Alternativt var det kanske så att den var gammal och luggsliten och därför fortfarande var kvar där nere. Den kanske inte längre orkade flyga så långt? Eller möjligen hade den otillräckligt med fjädrar, så att inte aerodynamiken fungerade? Egentligen borde den ju vara minst halvvägs hit. Några kompisar såg vi aldrig till. Artfränder menar jag. Men benen var det inget fel på, den sprang så fort när den ville att den nästan kunde tagit landvägen hit upp till oss. 

Nu är vi alltså hemma igen sedan snart 2 veckor. Inga sädesärlor har synts till än. Vi går fram och tillbaka på kanalbanken 3-4 kilometer var dag enligt föresats. Vi går stavgång. Åtminstone för min del känns det fortfarande lite löjligt även om det onekligen är något klämmigare än rollator. Fast det blir egentligen bara varannan dag om jag skall vara sanningsenlig. Igår var det tofsvipor på gärdena och lärkor i luften. På vägen här och var  hittade vi den moderna tidens vårtecken. Mördarsniglar!  Vi trampade ihjäl så många vi såg. Man måste förhärda sig.

Klimatzoner för sädesärlan har kanske rört sig mot strömmen, söderut. Men för mördarsniglar har den flyttat mot norr. När vi får lika varmt som i Spanien håller de kanske på och acklimatiserar sig norr om polcirkeln. Inte mig emot.

Man behöver inte skriva något allvarligt och viktigt varje dag, eller hur. Inte när det våras i alla fall.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lämna ett svar