Fred Singer och andra förnekelsens apostlar.

I senaste numret av Axess finns under rubriken Faran med att hävda det ofarliga, en förtjänstfull recension av Fred Singers bok Unstoppable Global Warming: Every 1500 Years. Recensionen har skrivits av Sverker Jagers,  verksam vid Statsvetenskapliga Institutionen, Göteborgs Universitet. Här tas inte bara upp det mest iögonfallande – att boken redovisar en uppfattning om klimatfrågan rakt motsatt den som IPCC:s samlade och mer än tusenhövdade samling vetenskapsmän har enats kring. Jagers lämnar detta av andra så tuggade tema efter få  kommentarer för att istället anlägga ett humanistiskt betraktelsesätt; mycket fruktbart enligt min mening. Jag skall återkomma till det, men vill först komma med lite kompletteringar vad gäller Fred Singer och hans medförfattare till boken, Dennis T Avery

 Jag tänker också i kommande poster närmre diskutera vad som brukar kallas the Denial Industry ;  En alldeles egen liten bloggosfär bestående av ett stort antal föregivet vetenskapliga sajter, där allt, som inte överensstämmer med vad förnekarna anser, kallas för junk science medan det som är i linje med deras egna åsikter kallas för sound science.

Unstoppable Global Warming utkom första gången 2006, med ny upplaga i år. En ytterligare och enligt uppgift aktualiserad utgåva är aviserad till nästa år, men finns att köpa fr o m idag, (3/11). Tidigare böcker med ungefär samma innehåll har utgivits inte bara av Fred Singer; det finns en uppsjö att välja på av olika författare, nästan alla från Amerika.

Fred  ( Siegfried Frederick ) Singer, nyligen fyllda 83 år och född i Österrike torde vara en portalfigur och nestor – ehuru icke den äldste – i denna samling. Han är mest känd som President för och grundare av The Science & Environmental Policy Project, ( SEPP ), en mindre grupp likasinnade utgörande någon slags thinktank som ifrågasätter den förhärskande vetenskapliga uppfattningen om klimatförändringen.  

Singer är elektroingenjör och fysiker och har i sitt yrke sysslat med instrumentering i satelliter och rymdfarkoster. Senare har han etablerat sig som rådgivare och konsult och är dessutom numera Professor Emeritus i Environmental Science vid University of Virginia.  Han har i flera böcker och artiklar avfärdat det mesta av det som idag i den vetenskapliga världen anses som sanning om växthusgaser och klimatförändring. 

I september 2006 var han en av deltagarna, tillika på speakerlistan, vid det internationella seminarium, Global Warming-Scientific Controversies in Climate Variability som arrangerades i Stockholm av KTH med Anders Flodström som president och Peter Stilbs som chairman. Talarlistan innehöll en lång rad andra namn, vars bärare nästan alla gjort sig kända som envetna motståndare till IPCC:s konsensus, som de hävdar alls icke är någonting ens i närheten av samstämmighet. 

Singer är alltså långt ifrån ensam mot FN:s expertkommitté IPCC. Förmodligen är han inte ens unik i ställningstaganden rakt emot huvudsakligen vetenskaplig consensus gällande en rad andra famösa katastrofer. Sålunda har han ända sedan Montreal-protokollet 1987 skrevs under, resolut avvisat det allmänt accepterade sambandet mellan klorofluorkarboner (CFC) och ozonhålen över framförallt Antarktis. Jag vet inte om han möjligen ändrat uppfattning när nu ågärder som vidtagits på tvärs med hans rekommendationer visat sig ge resultat.

(Kommen hit fick jag för mig att ändå försöka konstatera om ozonhålens krympande gjort något intryck på Fred Singer. Och – hast Du mir gesehen – på hans (Sepps) hemsida hittar jag en A4-sida författad av Ben Liebermann publicerad för bara någon vecka sedan.  Läs gärna själv, men har Du brått så säger detta citat det mesta: ”Overall, the Montreal Protocol isn’t making these bad consequences go away — they were never occurring in the first place.”) Om Ben Lieberman finns det också att läsa, han är medarbetare vid Competitive Enterprise Institute och Tech Central Science Foundation or Tech Central Station, vilka understötts från 1998 till 2006 av Exxon Mobile med tillsammans 2’100’000 $)  

Inte heller har Singer trott på något samband mellan UV-bestrålning och hudcancer och till yttermera visso har han även kategoriskt bestridit alla samband mellan s k sekundär rökning och lungcancer. 

Singer har genom åren samarbetat med andra sammanslutningar och institut som  American Council on Science and Health, Frontiers of Freedom, Marshall Institute och National Center for Policy Analysis, vilka samtliga sedan flera år är stora mottagare av understöd från Exxon Mobile Foundation, liksom hans egen organisation SEPP, vilket den vetgirige enklast kan konstatera genom ett besök på Exxonsecrets factsheet. Där listas utöver de redan nämnda instituten ytterligare nio med Fred Singer som medarbetare. Samtliga 14 har motstånd mot tanken på en antropogen klimatförsämring på agendan och alla utom ett har mottagit understöd från Exxon Mobil med varierande belopp. Sedan 1998 fram till 2006 rör det sig om sammanlagt 3’909’000 $.

Medförfattaren Dennis T Avery är biolog och har sysslat mest med bio-teknologiska frågor.  Han har författat boken Saving the Planet with Pesticides and Plastic (Hudson Institute 1995) och är känd för åtskilliga artiklar och spridda citat om framförallt vådan av ekologisk odling och djurhantering. Han anser t ex att frigående fjäderfä är stora sjukdomsspridare liksom ekologiskt odlade grönsaker.  Sedan flera år har han också tagit energiskt avstånd från tanken på en antropogen uppvärmning av jorden. Han sitter som medarbetare i tre organisationer, varav i två tillsammans med Fred Singer. De tre organisationerna har samtliga under samma tidsperiod som övriga uppburit bidrag från Exxon Mobil om tillhopa 692 000 $. 

På Fred Singers egen SEPP-sida är den recenserade boken Unstoppable Global Warming, den senaste av en rad skrifter. Hemsidan är dock, bortsett från ett avsnitt som kallas The week that was, (där Liebermans artikel återfanns) inte särskilt aktualiserad. Det mesta verkar ha tagit slut kring 2000, vilket kanske är förståeligt när man är född 1924

Jag skall som sagt återkomma till den argumentering som The Denial Industry använder sig utav. Det lär bli ett flertal poster.  Låt mig i avvaktan på dem endast säga att tonfallen är atypiska för vetenskaplig litteratur. Motståndare ges nedsättande beteckningar, insinueras för så kallad hidden agenda, dvs pekuniära motiv. S k Junk Science, ett begrepp som ses ofta även i svensk diskussion, uppfattas här nog av många som helt enkelt dålig vetenskap. Den som skapade begreppet, Steven Milloy, med hemsida Junk Science har själv definierat det sålunda:Junk science is faulty scientific data and analysis used to advance special and, often, hidden agendas. Till detta fogar han 8 förtydliganden. Studera gärna hemsidan själv och ta in tonfallet.

Min länkning  på Milloy går till Wikipedia, men han ger många träffar. Han är bl a medarbetare på 8-9 organisationer, alla utom hans egen hemsida understödda av Exxon Mobile, i det här fallet med sammanlagt 2’495’000 $. Han är själv inte vetenskapligt skolad på något sätt utan redaktör på Fox News. Han har varit aktiv och inblandad i en lång rad debacle på senare år som DDT, Global warming, Alar ( Dimethylhydrazin, en carcinogen som använts bl a som bekämpningsmedel på frukt, värre uppblåst i media i USA än här ), bröstimplantat, passiv rökning, ozone-hålen och CFC samt galna kosjukan och därvid alltid fronderat mot de anspråk som den etablerade vetenskapen gjort vad gäller samband och ansvar. 

Det torde inte vara svårt att förstå att seriösa vetenskapsmän inte gärna vill ta del i diskussioner på denna nivå, men termen junk science har rotat sig och används flitigt av alla som inte kan bedöma vad saken gäller och som inte heller tror på IPCC:s vetenskapsmän.

Nu åter till recensionen av Fred Singers bok.

Sverker Jagers påpekar att problemet handlar dels om den sk försiktighets-principen, dels om de risker vi utsätter oss själva och vår civilisation för.  Det viktigaste är inte om det är vårt eget fel eller inte.

Mot det ständiga påpekandet att jorden har haft gott om värmeperioder tidigare måste man ställa det faktum att mänskligheten inte ser ut som vid tidigare tillfällen, i den mån vi alls var på plats. Singer menar att det senaste var aktuellt med värmebölja under tidig vikingatid, när man t ex kunde kliva iland på Grönland och tycka att det var en trivsam plats att bebo och bebygga på de grönaste ängder. 

Den som vill konfronteras med Singers synsätt kan naturligtvis påpeka att det än idag och under hela den mellanliggande kalla tiden varit fullt möjligt att bo ganska trivsamt på sydligaste Grönland. Men man kan också argumentera utifrån att mänskligheten då räknades i några miljoner, medan man idag får räkna oss i miljarder.  Vi behöver nu kort sagt långt mer utrymme, inte bara för oss själva utan för all areal som krävs för livsmedelsförsörjnig och annat.  Bangladesh ensamt kommer vid en ganska blygsam förhöjning av havsnivån att kunna generera flyktingströmmar som kan räknas i hundratalet miljoner. 

Jagers påpekar det naiva i Singers resonemang om att vi idag långt lättare kan flytta på oss; med tillgång inte bara till samfärdsmedel och ekonomisk förmåga utan även krisberedskapsmyndigheter. I varje fall det senare finns det inte mycket utav i flertalet länder, och inte fungerade de som finns särskilt bra där de behövdes – Singer exemplifierar bl a med orkanen Katrina.

Jagers refererar också till det inte bara korkade utan även cyniska resonemang som författarna (Avery må inte glömmas ) för, när den lilla ö-staten Tuvalus prekära situation kommer på tal.  Tuvalu har uppvaktat Australien och bett om framtida amnesti för den händelse de sista kvadratmetrarna fast och torr mark skulle försvinna under havsytan. Författarna menar att denna begäran görs av krasst ekonomiska skäl, ”det kommer att generera högvis med pengar”.  Inte nog därmed, det lilla rikets c:a 11’000 invånare skulle komma i åtnjutande av en långt bättre livsstil med tillgång till bl a ”förmögna länders stränder.”

Enligt min enkla åsikt och säkert Jagers’ också dömer detta författarna helt och hållet som inte bara hjärtlösa och i total avsaknad av empati utan i besittning av en häpnadsväckande arrogans som förhoppningsvis ger även andra läsare avsmak. 

Jagers avrundar: ”Annars är boken ungefär lika läsvärd och intellektuellt utmanande som de flesta samhällsanalyser gjorda på uppdrag av någon med en  uttalad politisk agenda.”  

Precis detta tror och hoppas jag att jag givit belägg för med min långrandiga inledning om relationerna mellan författarna och Exxon Mobile.

7 svar till “Fred Singer och andra förnekelsens apostlar.“

  1. Peter Stilbs skriver:

    Enbart patetiska kommentarer. Singer har ingen som helst koppling till Exxon Mobile – han är en mycket seriös person, som sätter vetenskapen i första rummet.

    /Peter

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Nej, det är naturligtvis möjligt att det är en tillfällighet att så många av de institut och organisationer han har samarbetat med också råkar uppbära stöd från Exxon mobile.
    Det som betyder mer för min uppfattning är bl a hans ställningstagande i CFC-frågan, där det väl idag ändå finns en ganska klar konsensus och där åtgärder utefter föreslagna linjer så sakteliga börjar ge effekt.
    Men framförallt tycker jag att hans uppfattning vad gäller hälsoriskerna vid sekundär rökning är svårbegriplig. Det råkar vara ett område som jag själv behärskar rätt väl. Den vetenskapliga bevisningen där är överväldigande. Philip Morris agerande i den här frågan är också ganska välkänt och kartlagt. Dammet har ju lagt sig och jag har på många år inte hört någon som inte accepterar det aktuella kunskapsläget.
    När det gäller klimatfrågan vacklar jag själv lite, som du kanske kan se i inlägg högre upp.

  3. Peter Stilbs skriver:

    Jag känner Fred Singer personligen, och kan gå i god för hans djupa engagemang att slå ner på sådant som inte följer den ”vetenskapliga processen” – dvs baseras på tyckande och ideologi, eller religiös eller politisk styrning. Hans CV finns på http://www.sepp.org – läs den (istället för smutskasningen ovan), så blir Du imponerad. Notera också sådana udda
    detaljer som att han i koldioxidfrågans begynnelse sampublicerade med Roger Revelle – den person som Al Gore drar fram som sin mentor i saken i sin film.

    På nämnda webbsida finns också en klar redovisning av hans instituts finansiärer.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Jag förstår ju att du känner Fred Singer personligen och accepterar ditt ord. Jag har varit inne på sepp.org tidigare, men skall läsa grundligare. Jag väntar också hem hans senaste bok – som var upprinnelsen till hela artikeln – och skall läsa den direkt. Återkommer efter det, och självfallet med en ursäkt om jag finner skäl därtill. Jag tycker man skall ha rätt till egna uppfattningar utan att behöva gripa efter tillmälen och vill föra en saklig diskussion.
    I åtskilliga bloggar och kommentarer hittar man glåpord och föraktfulla formuleringar som i mina ögon lite dömer den som använt dem. Jag kommer att återkomma med det problemet i sinom tid

  5. Peter Stilbs skriver:

    OK Bengt – det låter bra. Jag blev bara förundrad av recensionen av recensionen (som jag däremot inte läst). Jag har själv läst boken. Den är sprängfylld av fakta, som det verkar som man bara inte vill höra talas om.

    Intressant psykologi. Läs gärna denna (som egentligen inte handlar om klimatfrågan) – som finner att argument inte biter på ”majoritetstroende”, utan bara tränger dem djupare in vad som blir en oantastlig dogm.

    http://junkfoodscience.blogspot.com/2007/09/mythbusters-are-odds-stacked-against-us.html

  6. […] som följt mig ett tag kanske minns så skrev jag för snart ett halvår sedan ett inlägg om förnekelsen och Fred Singer och en del annat. Jag var då ganska ny i den här bloggvärlden och hade efter sökande om […]

  7. […] i vidare kretsar och en del i mindre smickrande sammanhang. Jag började själv  skriva om dom. Om Fred Singer, Lord Monckton, Peter Stilbs  Fred Goldberg och många […]

Lämna ett svar