Öknar, vattenbrist och ett åtgärdsförslag.

I min bloggrulle finns bland andra en länk till Gröna Realisten. Johan  skriver där kunnigt, fylligt och spekulativt om framförallt kärnkraft men med talrika utvinklingar till än det ena än det andra. Även om det redan är en blogg som är välbesökt – i varje fall 3 ggr fler besök än jag själv -så har jag kanske någon besökare, som inte hittat dit. Gör det.

För några dagar sedan tar han kortfattat upp frågan om vattenbristen i världen. Den saken är av vikt och värde för överbefolkningsfrågan, som jag försökte introducera för en vecka sedan eller så.

Jag citerar Gröna Realisten:

Jag vill ta vatten som ett exempel på ett problem jag tror är fullt lösbart i ett hundraårsperspektiv.  Om man går enligt IAEA’s siffror för avsaltning av vatten med kärnkraft så krävs det en megawatt installerad elektrisk effekt för att avsalta 3,33*10^3 kubikmeter vatten per dag. ( ungefär 3300 kubikmeter vatten = 1200 fulla swimmingpooler av normalstorlek, Min anm.) Världens konsumtion av vatten för alla syften är 1,07 *10^10 m3 per dag. Det krävs alltså i runda slängar 3 terawatt installerad effekt för att förse hela världens vattenbehov. Världens totala energikonsumtion är idag 15 TW (obs effekt inte energi ) 

(Jag har lagt in Gröna realistens länkar bortsett från den första, som inte hittades. Den är istället ersatt med en länk till ett PDF-dokument som ger lite allmän information om problemet.)

Kärnkraft lämnar som bekant ett ganska betydligt energiöverskott, som man idag vädrar bort till ingen nytta. Det finns rationella förslag om att använda överskottet till att värma tätorter, men eftersom den alltmer omotiverade skräcken för kärnkraftverk har tvingat fram lokaliseringar långt ute i obygden är det inte lönsamt. Fossila bränslen har för övrigt tidigare varit ett enklare alternativ att värma bostäder. 

Med kustnära lokalisering i länder med vattenbristbekymmer öppnas nu möjligheten att genom avsaltning med kärnkraft avsevärt förbättra energinettot.  Man får alltså dels elektrisk energi, dels färskvatten fran samma anläggning. 

Hos mig föder detta funderingar över möjligheterna att avhjälpa utbredning av öknar över allt större arealer. Att detta är ett stort problem är väl allmänt känt, att hittills företagna åtgärder har inte lett till några nämnvärda framsteg är ett mera okänt faktum och vad som har gjorts från FN och Sverige ser man nästan aldrig en rad om eller hör något om i våra vanligaste media.

Svenska  FN-förbundet har gett ut ett dokument på 3 A4-sidor som ger lite information. Problemet har diskuterats sedan 70-talet, den första konferensen hölls 1977 i Nairobi när en aktionsplan antogs som aldrig fullföljdes i brist på medel och annat stöd. I Agenda 21 från Rio-konferensen 1992 slogs det dock fast en konvention mot ökenbildning skulle utarbetas under ledning av svensken BoKjellén och den 17/6 1994 lyckades han får en konvention kalla the United Nations Convention to Combat Desertification (UNCCD.) antagen . Grundtanken med denna har varit att den skulle ha sin utångspunkt lokalt, dvs på gräsrotsnivå skulle det bestämmas vilka proekt man vill ha etc.

Det har hållits 7 partskonferenser, den senaste i okt 2005 i Nairobi. Vid tidigare möten hade det gått sisådär, men det senaste var lite katastrofartat enligt International Institute for Sustainable Development, (IISD) Tyvärr har jag inte lyckats hitta detta dokument, mötet sägs ha varit ett av de mest konfrontationsfyllda någonsin, och beskrivs så här: Som en tung lastad lastbil  som snirklar sig uppför den sista sträckan av Limburuvägen till Gigiri, så tycks konventionen hacka sig framåt med handbromsen i, medan förarens blick är fastnaglad vid en farligt låg bensinmätare.

Bakom ligger enligt IISD klyftan mellan Nord och Syd och synen påfinansieringen, och denna konflikt har legat under ytan hela tiden. Jag skall inte orda mer om själva problemets handläggning utan fantisera mer fritt om vad som skulle kunna göras.

Ökenutbredningen har till stor del beskrivits som en del av den hotande klimatkatastrofen. Jag kan inte avgöra till vilken grad detta är sant men vill påpeka några andra kända fakta. Ökande fattigdom och folkökning i torra områden, framförallt i Sahara-öknens sydligare gränsområden har medfört alldeles för stor nedbetning av den vegetation som ändock funnits. Det som inte äts upp av kreaturen (i huvudsak getter) används till vedbrand för matlagning. I delar av området har man tidigare använt kamelspillning till bränsle, men minskande vegetation har lett till att kamelhållningen blivit omöjlig.

Samtidigt har grundvattennivåerna i hela området sänkts genom uppumpning av det vatten man behöver. Obevekligt flyttas gränsen mellan bevuxen savann och öken söderut.  

Ett inslag i mekanismen är -och nu spekulerar jag en del – att träd avger små partiklar som fungerar som kondensations-kärnor för regndroppar. När dessa minskar eller försvinner blir det än torrare. När ökenområden breder ut sig minskar den yta som det mer eller mindre normalt regnar på, vilket leder till att regnet där blir rikligare och våldsammare.

Första sättet att vända på utvecklingen är att förse befolkningen med elektricitet via t ex solceller, eller gas, så att man inte längre behöver samla ved.

Nästa steg är att skapa annan sysselsättning så att man kan förbjuda betesdriften, som nu är enda uppehället.

Denna andra sysselsättning torde vara största problemet, men kunde man få billig tillgång till vatten skulle det lösa sig eftersom det kunde möjliggöra odling med droppbevattning av i första hand träd som ger någon form av avkastning, dadelpalmer eller andra tropiska frukter t ex.

Vattnet kunde produceras genom avsaltning i anslutning till kärnkraftverk. Detta har varit en av tankegångarna i det projekt som kallas TREC  och som jag har skrivit om flera gånger tidigare. Då har det dock inte handlat om kärnkraftverk utan om solvärmekraftverk, som också skulle kunna driva avsaltningsanläggningar på ett effektivt sätt.

Finansiering borde kunna ordnas från Västländerna om ett klimatkompensationssystem fanns som fungerade och om producerad elkraft i vissa utsträckning skulle kunna exporteras till framförallt södra medelhavsområdet. Hur det skall gå till kan den intresserade läsa om på länken till TREC

Det skulle kosta en hel del men vara en hjälp till självhjälp för människor i ett  område som kan räknas till ett av de mest plågade i världen. Det verkar för mig långt mer angeläget än att vi skall slänga ut pengar på t ex etanolproduktion i Sverige. Det borde också vara en självklarhet att insatser för detta skulle kunna avräknas mot den minskning av koldioxid som man annars ålagts att göra hemma i enlighet med senaste miljöavtalet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

5 svar till “Öknar, vattenbrist och ett åtgärdsförslag.“

  1. Johan Simu skriver:

    Tack för de vänliga orden om min blogg 🙂

    Väldigt intressant inlägg, måste ta och läsa igenom det igen ordentligt imorgon när jag är lite piggare! Hade aldrig hört talas om TREC förut, solkraft till avsaltning borde vara utmärkt i de mest utsatta regionerna med tanken på hur mycket sol de får där. Frågan är väll om man kan göra det ekonomiskt.

    Vårt bistånd hade nog gjort bra mycket mer nytta ifall det gick direkt till projekt som avsaltning av vatten. Det hade skapat jobb på plats och sett till att jordbruk och liknande kan bedrivas. Men bara förslaget att använda bistånd för att bygga tex en reaktor som förser en fattig region med vatten och el hade nog bemötts med hat från miljörörelsen. För dem är nog ingen lösning bättre än en kärntekniklösning.

  2. Hans Brise skriver:

    Eufrat -Tigris området utgjordet ett fruktbart land under kulturer som avlöste varandra. Syndafloden kom kanske rent av som en räddning. Arkeologer har kartlagt ett större område i denna region där ett tjockt lerlager skiljer liartade fynd ovan som under leran. Denna omfattande katastrof levde kvar till våra dagar och finns skildrat i gamla testamentet.
    Genom sinnrika bevattningssystem frodades växtligheten, men avtog så småningom allt mera. När man tolkade kilskriften på lertavlor hade man skriftlig dokumentation på avtagande skördar. Förmodligen skedde en sakta urlakning av salter i jorden.som blev ofruktbar. Bättre förklaringar efterlyses.
    Genom Assuandammen har Egypten berövats sin årliga naturliga gödning, som även höll efter skadeinsekter och parasiter. Går de samma öde tillmötes? Investeringarna höll i alla fall en bra tid!

    Jag gillar iden om standardökning och vägen är att tillgodose ett ökat energibehov och skapa tillgång till vatten!
    En klart bättre inriktning av miljöarbete än biobränsleillusionen-

  3. Roger Frey skriver:

    Förstår inte ett ord av vad du säger. MW???? Man måste lägga till tid också för att få något uträttat. Det tar ca 60 KWh för att avsalta 1 m3 med modern flachteknik. 3300 m3 kräver energiåtgång på 198 MWh. Med en energikostnad på 30 öre/KWh blir kostnaden 60000
    Kr eller 18 kr/m3. Vilket är normal kostnad för avsaltat vatten. Det går åt 1000 ton vatten för ett ton spannmål som kan säljas för ca 2000 kr. Vattenräkningen blir då 18 000 kr.
    Men visst går det att förse lantbrukarna med så billigt vatten att det går att odla med vattnet. Det är roligt att någon tänker i de banorna och det vore trevligt om du presenterade en lösning.
    Det verkar som att du inte vet om att det finns en stor brist på uran till
    kärnkraftverken. Uranpriset har stigit stigit med 1200 % på senare tid.
    Urangruvornas kapacitet är bara hälften gentemot efterfrågan.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Jo, Roger, jag vet skillnaden på effekt och energi, men när det gäller kärnkraften så presenteras nästan alltid den som installerad effekt. Eftersom den i normalläget går för fullt så är det rätt lätt att räkna om det. Men det påpekas vad det blev per dag i produktion.
    Länkarna har gett mig siffrorna.
    Jag är tacksam för din kommentar, du kan uppenbarligen mer än jag om avsaltning,jag har läst lite men det är första gången jag skrivit en rad. Tycker det är fantasieggande ändå.
    Från ganska säker källa har jag att kärnkraften inte är särskilt känslig för priset på bränslet eftersom energiinnehållet är så högt. Men det är klart att det spelar in, särskilt om efterfrågan skulle öka påtagligt.
    Egentligen ställer jag större hopp till solvärme-kraftverk. Gör man ordentligt stora anläggningar börjar man komma ner i pris påtagligt och torrområden som behöver bevattnas har ju den goda egenskapen i just detta sammanhang att solen skiner för det mesta (inte nätterna förstås, men man kan köra då också genom att lagra värme dagtid i saltlösning som upphettas till flera hundra grader.)
    Och stora anläggningar är ju vad som behövs.
    Har läst en del om TREC-projektet och där ingår stora avsaltningsanläggningar som en del. (se länken som finns i mittinlägg)

  5. Bengt Axmacher skriver:

    PS: Det är ett ständigt irritationsmoment med att olika studier och andra länkar hela tiden svänger sig med olika mått. Det är tröttsamt att sitta och göra omräkningar och man räknar ofta fel vid min ålder och det är synnerligen förargligt.

Lämna ett svar