Hur många sorters koldioxid har vi egentligen.

Susanna Baltscheffsky bloggar idag på SvD-bloggen och frågar sig när klimatkvittot kommer? Hennes tankar bygger på tankar som stammar från Prof Erland Källén och kräver kommentar och fundering. De bygger i sin tur på ett resonemang som jag också hittat hos Prof James (JIM) Hansen.

Tanken är, precis som Susanna B. framför den, att de förhöjda halterna av koldioxid i atmosfären stammar från utsläpp som gjordes för 50-100 år sedan. Jovisst de har bidragit. Men den koldioxid som vi släppte ut i fjol finns där också liksom alla annan koldioxid som vi släppt ut, som haven lämnat ifrån sig etc. Där finns också den koldioxid som släppts ut på senare år och som av någon egendomlig anledning anses som klimatneutral, dvs den som stammar från etanol, och diverse andra ”förnyelsebara” bränslen.  När vi tar han om koldioxiden – eller snarare låter biosfären göra det så tar det naturligtvis lång tid innan just den koldioxid som släpptes ut för länge sedan helt är borta. Men det finns ju all den andra koldioxiden också. Klimatet struntar i vilken koldioxid det är som försvinner. 

Resonemanget är alltså stolligt. Det finns bara EN sorts koldioxid, i atmosfären och annorstädes. CO2, helt enkelt. NÄR den kom till atmosfären spelar naturligtvis ingen roll. Det finns bara för mycket helt enkelt. Enligt den välkända kolcykeln tillför vi en viss mängd varje år och resten av biosfären också en viss mängd. Haven tillför också en ganska stor bit. Men Biosfären tar också upp en viss mängd och det gör havet också. Biosfären tar faktiskt upp  ganska mycket, så mycket att man fortfarande varje år kan se hur halten i atmosfären minskar – under sommarhalvåret – när blad och barr gör sitt jobb. Vinterhalvåret går det sämre, eftersom södra halvklotet har så relativt små landområden och då ökar halten igen bl a eftersom alla kolkraftverk nästan ligger på norrsidan och går för fullt.

Det är fullständigt likgiltigt vilken koldioxid vi sparar mest på bland utsläppen, det är bara summan som betyder något.  Den koldioxid som försvinner är i allt väsentligt den som biosfären tar upp och barr och blad struntar fullständigt i om de assimilerar koldioxid från förra århundradet eller den som vi släppte ut alldeles nyss.

Däremot är det tråkigt att man ägnar denna sida av saken så litet intresse. Naturskyddsföreningen anser att det är olämpligt att plantera skog för eucalyptusplanteringar i Brasilien medför sociala problem. Sockerrörsodlingarnas väl dokumenterade sociala problem kan man däremot acceptera.

Om vi på något konstigt sätt i morgon dag direkt kunde stänga alla kolkraftverk, sluta köra bil, sluta flyga, sluta elda upp skog, dvs helt sluta med all sorts förbränning av vilket slag det vara må, så skulle kvittot komma redan i övermorgon för då skulle koldioxiden börja minska i atmosfären DIREKT även om det skulle dröja några månader innan det skulle kunna konstateras. Och vi skulle allihop kunna fortsätta andas och kreaturen skulle kunna bajsa av hjärtans lust och risodlingar skulle vi också kunna ha, för biosfären klarar väl av att ta hand om mer koldioxid än den som den själv producerar. Vi skulle t ex säkert kunna klara av att fortsätta att flyga också. Men flera hundra kolkraftverk kommer aldrig att gå. Och en trafik som helst skall drivas med olja går inte heller.

Problemet är att det inte är möjligt att stänga de förbaskade kraftverkena. Men det ÄR möjligt att iintressera sig mer för skogsplantering eller vilken trädplantering som helst f ö. Alléer vid sidan av alla vägar t ex. En av mina älsklingsidéer. Trädplanteringar på alla dessa enahanda tjatiga grönytor som producerar massor med koldioxid sommartid när parkarbetarna en till två gånger i veckan tillbringar hela dagarna med att åka kors och tvärs med sina åkgräsklippare för att det skall se prydligt ut. Träd överallt skulle minska gräsklippningen och göra sommarklimatet i städerna svalare och sundare samt binda massor av koldioxid, koldioxid från förra århundradet, från igår, från klimatneutrala bränslen också. 

Och låt oss sluta tjata om det öppna landskapet.  Det är väl inte bara Ulf Lundell som skall trivas. Lagom med betesmarker är väl OK, liksom åker o en del äng. Men i övrigt skog, skog och åter skog. Och låt oss sluta upp att tjata om urskog. Skogen skall naturligtvis avkasta något, världen skriker ju efter virke. Se dig om när du åker genom Sverige. Det finns hur mycket ytor som helst som kan planteras utan att landskapet blir helt ogenomskinigt.

Det är så mycket prat om att skogen inte är någon självklar sänka för koldioxiden. Ibland sägs det vara tvärtom. Men det kol som vi räddar undan förruttngelse eller uppeldning via avverkning har vi i alla fall undandragit atmosfären till en tryggare tillvaro i husväggar, möbler och alla andra träkonstruktioner. I naturskydds-föreningens älskade urskogar räddas inget kol undan atmosfären. Det är ju tvärtom meningen att träden skall ruttna, eller brinna eller ätas upp av skadeinsekter.  

Sedan ser jag att Susanna B redan har fått en liten svans av kommentarer, Lisagumman och andra. Vem var det som tyckte att skeptikerna var få och kunde ignoreras.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

5 svar till “Hur många sorters koldioxid har vi egentligen.“

  1. Lunken skriver:

    Jag förstår inte problemet… Varför har folk så svårt att skilja på olika skalor? Att blanda ihop 250 miljoner år (fossilt bränsle) med 200 år (industriella revolutionen) och 1-10 år (biobränsle såsom sockerrör och salix). Industriella revolutionen är en miljon gånger yngre än sitt bränsle… Binder vi denna koldioxid i några alléer så lär det behövas väldigt långa och gamla alléer…

    Källén har dessutom inte förstått vad en riskbedömning och försiktighetsprincip innebär, men det är väl svårt att hinna med mellan alla tokiga förringanden av en hel forskarkår.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Det lär behövas långa alléer, men det finns en förskräcklig massa vägar iSverige. Det finns ungefär 100’000 km statliga vägar, 280’000 km enskilda vägar och 40’000 km kommunala vägar varav en hel del är gator. Säg i runda svängar 400’000 km. Minst en tredjedel torde ha öppen mark vid sidorna, gissningsvis, men vi säger en fjärdedel för det blir lättare att räkna med.
    100’000 km alléer finns det plats för. Träden står med ungefär 5-10 meters delning, lite beroende på trädslag. Vi säger 10 för det är också lättast att räkna med. Det blir 200 träd per kilometer eftersom vägar har två sidor. Det blirför hela landet 20 miljoner träd, sombehöver 100 år för att växa upp till full storlek. Då innehåller de säkert 10 m3 fast ved vart och ett och har ett rotsystem som är lika stort. Detta blir 400 miljoner fast kubikmeter ved, varav största delen är kol. säg 500 kg kol. Det blir 200 megaton koldioxid. Huvudräkning hela tiden och mycket avrundade hörn, men förmodligen rätt härad. Det blir 2 megaton om året. Inte mycket, men inte försumbart. Men vilken turistattraktion. Och så svalt och härligt att cykla på vägarna.

  3. nicolito skriver:

    Bengt, vägverket är nog inte riktigt med på planerna att omvandla alla sveriges vägar till alléer. Deras senaste initiativ gick ut på att avverka alla träd i närheten av vägar för att skapa ”förlåtande” miljöer.

    Allvarligt talat så håller inte argumentet att binda upp koldioxid i möbler och byggnader speciellt långt heller eftersom man måste ha ett mycket kortsiktigt perspektiv för att anse det kolet ute ur kretsloppet. Det enda kol jag skulle kunna acceptera som avlägsnat och bundet är sådant man undanskaffat via olika sorters återförsel till geologiska formationer = CCS.

    Tack för mig

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Naturligtvis kommer inte vägverket att tillåta det. Men enskilda vägar kanske gör, det är 2/3 av alla. Och det borde utgå bidrag till det.
    Argumentet att det håller koldioxid håller visst. Många hus är timrade sedan flera hundra år tillbaka. Det finns beräkningar på hur mycket man kan binda på det viset. Dessutom är det ju så att vi behöver vinna tid. På sikt och längd såkommer viatat övergå till nästan helt bränslefri energi så småningom. Det dröjer, kanske 100-200 år. då om inte förr börjar oljan tryta och då kommer koldioxidfria energikällor att gälla.
    CCS är också ett bra sätt, kan hämtas tillbaka om 1000 år som marmor.
    Fantasi är också bra att ha.

  5. nicolito skriver:

    Du kommer förmodligen aldrig få mig att gå med på dina ressonemang. I flera av dina inlägg och kommentarer har jag lagt märke till resonemang som inte går ihop med min uppfattning om termodynamikens lagar. Den allra mest grundläggande kan väl sägas vara att energi kan inte skapas eller förbrukas utan bara omvandlas. Materia är energi. Allt vi gör påverkar materian. Jorden är många miljarder år gammal. Den har upplevt värre miljökatastrofer än människans härjningar. Jorden och dess växt och djurliv anpassar sig alltid till nya och förändrade förhållande, men det gör inte alla arter som vandrar på dess yta. Människan har som art både en enastående förmåga att anpassa sig och överleva, men man skall inte tro att den är oändlig. Vi besitter även en enastående destruktivitet och förbluffande förmåga att såga av grenen vi själva sitter på. Om man inte bara ser de närmaste decenierna framåt i tiden utan också bryr sig om våra barnbarns barn och deras barnbarn finns det anledning till reflexion. Att ökade växthusgashalter påverkar klimatet och är negativt för oss själva är väl de flesta här överens om. Att binda koldioxid i timmer är som jag tidigare nämnde inget uthålligt resonemang, av precis samma anledning som produktiv skog inte är ett sätt att binda koldioxid. Ingen av de två avlägsnar nämligen koldioxiden ur kretsloppet. Skogen tar vi ner och eldar upp eller använder i olika konstruktioner. Dessa konstruktioner, må de vara möbler eller byggnader, är inte eviga (även om de kan hålla flera hundra år). Till slut förfaller de ändock och bryts ned eller rivs och används till bland annat uppvärmning. Den sammanlagda koldioxidekvationen blir då +/- noll. Det är bara på en eller några mansåldrar man kan luras att tro att man avlägsnat koldioxid. Betänk hur lång tid det tar att nyskapa fossila energikällor och jämför det med ett träds eller en byggnads livslängd.
    CCS är ett möjligt sätt att undvika koldioxidtillskott till atmosfären, men då krävs det att den koldioxid som lagras verkligen deponeras för got. Att använda CCS för att öka utnyttjandet av fossila energikällor istället för att kombinera den med en ökad användning av förnyelsebara energikällor och energieffektivisering är inte ett hållbart sätt att ta sig an problemet. CCS går faktiskt alldeles utmärkt att kombinera med alla kolbaserade energikällor, inte bara fossila. Men det är ingen lösning. Vi måste alla lära oss att hushålla med energin och leva, tänka och andas uthålligt, inte som idag använda varje gjord energieffektivisering till att få högre effekter och höja poduktiviteten. Fortsätter vi i den banan kommer det inte att gå bra.
    Alla borde läsa grundläggande termodynamik. Det är nyttigt.

Lämna ett svar