Naturskyddsföreningens kampanj.

Mitt naturintresse började i tidiga år.  8 år gammal startade jag föreningen Naturfrid, verksam i mitt dåtida närområde. Medlemskap kostade 50 öre. Föreningen blev dock kortlivad, 3-4 veckor om jag minns rätt. Då var kassan 3:50. Den tillföll mig – ordföranden – vid nerläggningen.  Sedermera har jag varit medlem i  Jönköpings Akvarieförening, Svenska Jägarförbundet, Svenska Orienteringsförbundet,  Friluftsfrämjandet och startat S:ta Ragnhilds Trädgårdsförening ( fortfarande livaktig efter 8 år ). Vidare har jag varit lantbrukare i 17 år och under denna tid även egenhändigt skött ägd skog om ett par hundra hektar med stort intresse och avsevärd arbetsinsats. Detta meddelas endast för att påvisa att jag har ett inte obetydligt naturintresse. 

För ett par år sedan blev jag medlem i Naturskyddsföreningen, men i år har jag gått ur. Delvis som någon slags fånig protest mot hur Söderköping behandlat sitt friluftsområde – där avsevärd mängd gammal skog blåste ner i samband med stormen Gudrun. Jag har skrivit om det ett par gånger förut, senast för fyra dagar sedan under rubriken Vid stupets branta kant.

Men det finns ett bättre skäl också.

Naturskyddsföreningen är en allmänt högt aktad förening som sedan flera år har en stor medlemsskara och bedriver ett ytterst värdefullt arbete för djur och natur. De är med all rätt remissinstans vid frågor i naturärenden. Anseendet och prestigen är avsevärt och välförtjänt. Men nu undrar jag om inte kammen börjar växa sig för hög.

Första gången jag fick funderingar om att dom började uppfatta sig som en myndighet var när de började sälja utsläppsrätter. Jag känner inte till hur de fick denna rätt. Utsläppsrätterna har varit och är fortfarande ifrågasatta av ganska många. Det är inte helt transparent hur det hela fungerar. Det känns lite oroväckande när man hör hur priset kan bära sig åt och det är för mig oklart var och hur den koldioxid sparas in som man säljer rätten att sedan åter släppa ut.  Hur mycket gick i föreningens egen ficka?

Jag har sedermera tagit del av skogspolicy, klimatpolicy och en del andra rapporter och trycksaker. Klimatfrågan dyker upp lite varstans och föreningen intar ibland hållningar som jag inte kan acceptera och som jag inte tycker rimmar med god vetenskap utan mer verkar vara svårigheter för dem att ändra tidigare åsikter.   På sistone har föreningen vid flera tillfällen skickat ut tiggbrev med anledningen av klimatproblematiken och dessutom har idag anlänt ett 16-sidigt annonstryck med Svenska Dagbladet.

Ta ditt klimatansvar står det på första sidan.

Den 16-sidiga trycksaken  består i huvudsak av annonsmaterial från flera kraftbolag, NCC, Löfbergs lila, Arlanda Express, HSB,  Skyllermarks, Sveriges Redareförening och en del mindre företag. De har en klar miljövinkling allihop naturligtvis, inte alls ansträngt eller krystat. Överdrivet informativt annonsmaterial är det dock ej, funktionen har väl snarare varit att finansiera de 6-7 sidor som var Naturskyddsföreningens eget material.

Mikael Karlsson själv står för en kort ingress under rubriken Det skall vara billigt och lätt att göra rätt. Sveriges energislöseri sägs vara gigantiskt – man tycker nog att det gått lite väl mycket inflation i ordet.  Det sägs också kunna bantas rejält och ofta till negativ kostnad. Det finns gott om plats att exemplifiera hur detta skulle gå till, men den utnyttjas istället till att skälla på Reinfeldt naturligtvis, men ingen övrig i regeringen. I övrigt allmänna nötta fraser med de vanliga värdeorden och en slutkläm om att den här tidningen lyfter därför fram en rad förslag på en klimatpolitik som stärker människors och företags möjligheter att bromsa klimatförändringarna. 

Håll till godo statsministern, avrundar han älskvärt.

Sedan följer lite allmän reklam för Naturskyddsföreningen i marginalen i medlemsvärvande syfte. och därefter nästan två hela sidor om Bra Miljöval-märkningen, ganska välkänd vid det här laget. Det finns en ruta med tips om vad man kan göra för att bromsa växthuseffekten: gå, cykla, åka buss, samåka, sänka innetemperaturen, spara på varmvattnet, köpa begagnat, hängtorka tvätten etc. Inte en rad som jag inte sett och läst massor med gånger. I en annan ruta om att äta miljö- och klimatsmart finns under sju punkter inte heller något nytt mer än att en del kött skall ersättas med baljväxter.

En helsida ägnas åt vad föreningen gjorde på Bali på ett tiotal rader, en uppmaning att gå ner till ett ton koldioxidutsläpp per capita till 2050,  en annan att gå in på hemsidan för att börja klimatbanta redan idag, samt ett trettiotal rader om att Global miljökamp utgår från gräsrötterna. En annan helsida ägnas åt att varmare vatten i östersjön kan döda torsken;  halva sidan en bild på vatten med solblänk – för varmt kan man förmoda. Så finns det två halvsidor med korta textsnuttar från huvudstadens egen klimatkrets och devisen Mycket handlar om att få människor att förstå allvaret i klimatfrågan, samt en liten ruta med inbjudan till en paneldebatt med politiker från båda blocken den 29/4. Slutligen finns ett halvt uppslag med Andreas Carlgren  och Svante Axelsson på bild med en from text om att politikerna först måste se till att förutsättningarna blir de rätta innan människor kan göra kloka klimatval. I en kort text ventileras en del procentsatser. Ett konkret förslag går att se: flyget och den tunga lastbilstrafiken bör få bära sina miljkostnader fullt ut.  Lätt att instämma i men det torde väl kräva lite internationellt samarbete innan det kan genomföras, gissar jag.

Här finns också en lista över vad Naturskyddsföreningen gjort för gott genom åren; DDT-förbudet, 98 skogar räddade från avverkning, trängselskatten, pris som årets opinionsbildare 2006 för kampanjen Livrädda Östersjön, Projektet Pilgrimsfalk, naturresurslagen, samt slutligen att Scandic tog bort jätteräkor på menyn på 123 hotell efter Naturskyddsföreningens kampanj om saken. En del av detta har man naturligtvis inte klarat på egen hand, men listan är inte dålig för det.

Till stor del tycker jag att detta som kampanj för växthusgaserna och klimatet blott och bart är snömos. Bristen på konkreta förslag med lite kraft i är slående. De uppmaningar som finns gäller till större delen inte regeringen utan oss vanliga invånare. Vi har hört dem till leda, många av oss gör vad vi kan för att leva upp till dem. Andra tycker fortfarande att hela problemet bara är skitprat och mitt intryck är att den andelen sakteliga ökar. Denna trycksak torde inte göra vare sig till eller ifrån. Alldeles för lite substans för att väcka intresse. I själva sakfrågan ingenting bortsett från torsken i Östersjön. Flera tidningar i landet har haft åtskilliga klimatbilagor under senaste året som vida har överträffat detta.  

Hur många träd har fällts för upplagan?

Inser Naturskyddsföreningen själv dimensionen på problemet?

Man undrar vad det är statsministern skall hålla till godo med.

Jag undrar om det inte vore bäst att Naturskyddsföreningen släppte taget om klimatet och lät de närmast berörda vetenskapsmännen, politikerna och näringslivet ägna sig åt saken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 svar till “Naturskyddsföreningens kampanj.“

  1. Johan Simu skriver:

    Det som gör att jag inte kan stöda SNF är deras kärnkraftshållning. Trots allt annat bra arbete som de gör så sänker de helt sin egen trovärdighet när de väljer att ignorera allt vad vetenskap heter direkt joniserande strålning kommer in i bilden. Lite tragiskt egentligen, undra hur det blev så?

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Håller helt med. Miljörörelsen i sin helhet gör därmed ett stort misstag. Egendomligt för stora miljögurus som t ex James Lovelock säger att utan kärnkraft kan vi inte klara energiförsörjningen. Samma gäller James E Hansen och även Patrick Moore- en av grundarna till Greenpeace

  3. Johan Simu skriver:

    Man får hoppas det sker en omvändning snart inom miljörörelsen, Stewart Brand har skrivit en intressant och positiv artikel om det hela.

    http://www.technologyreview.com/read_article.aspx?id=14406&ch=biztech&pg=1

    jag hoppas hans optimism visar sig vara rätt.

Lämna ett svar