Skolan och IT. Vad gör de med våra barn?

I Forskning och Framstegs senaste nummer hittar man en intressant artikel om värdet av IT i skolan skriven av Patrik Hall, Fil Dr i statsvetenskap, Malmö Högskola. Han har studerat det nationella projektet IT i skolan (ITiS) vilket genomfördes  i grundskola och gymnasium under perioden 1999 till 2002, dels centralt, dels i fyra kommuner.

Själv brukar jag med ett ganska stort intresse följa debatten om vår skola, oftast utifrån en ganska kritisk inställning sedan mina egna barn gick i den under 1960- och 70-talet. Likväl har jag tidigare totalt missat detta projekt. Jag minns bara vaga resonemang om att kunskaper inte vad var man längre behövde pressa på ungarna, utan snarare skiclighet att vid behov leta fram dem med hjälp av datorer.

Senare har jag också haft tillfälle att fundera över hur det kommer sig att t o m barn i lågstadiet snabbt och lätt lär sig att hitta fram i datorvärlden, i varje fall till detta fullkomliga myller av spel som finns och varav kanske somliga utgör en intellektuell stimulans och träning. (Andra tycks mig bara lära ut dumheter och uppamma våldsbenägenhet.) 

Jag har ju också tagit del av av trista iakttagelser över lite äldre barns förmåga att slippa använda eventuella egna utförsgåvor genom att medels ”klipp och klistra” lättvindigt planka vad andra har tänkt och skrivit. Det förefaller mig som om Patrik Hall också är lite oroad över att den ymniga användningen av IT-resurser i skolan gör att ungdomar inte längre lär sig läsa och tänka kritiskt.  

Dåvarande skolministern Ylva Johansson ville med ITiS-projektet främja en bild av skolan som modern och framåtsträvande och inte problemfylld och gammaldags. Lärarna och skolverket intog en lite varierad attityd, de förra ”köptes” med var sin privat bärbar dator mot löfte att lojalt följa ITiS kursverksamhet. Det tillfogades också några pedagogiska idéer om projekt- och problembaserat lärande samt arbete i arbetslag. Man hoppades att Skolverket skulle se projektet som ett försök att ge skolan en ny image efter de nedskärningar som under 1990-talet varit en prövning för skolan och  personalen.

Vad som konkret skulle åstadkommas var lite diffust och Skolverket dömde ut satsningen hänvisande till att det var kommunerna som ansvarade för lärarnas fortbildning och skulle bestrida inköp av pedagogiska läromedel. En erfaren utredare som Hall intervjuade menade helt frankt att han aldrig förstått vad IT-baserad pedagogik var för något. De statliga styrdokumenten var också, om än optimistiska, så tämligen vaga. Hall förmodar att just denna luddighet var en hjälp när det gällde att driva genom förslaget. Hur som helst gick det genom riksdagen i enighet trots prislappen på 1,6 miljarder kronor.  Moderaterna ville rentav dubbla beloppet.

Den som vill ta del av resultatet rekommenderas läsa artikeln i sin helhet. I korthet kan sägas att denna satsning som i den officiella utvärderingen angavs som ”gigantisk”, från enskilda skolor knappast bedömdes som så anmärkningsvärd.  Hall själv tycker utvärderingen är påfallande okritisk. Patrik Halls egen bedömning var att det pedagogiska utbytet varit obetydligt om ens något alls. Utrustningen, ett avsevärt antal datorer framförallt, är av bl a utrymmesskäl ofta placerade långt från klassrummen, vilket försvårar användningen. De har på flera skolor saboterats, och på en skola blev muskulorna ett begärligt stöldobjekt. Lärarna har genomgående varit angelägna och intresserade, men mer på lägre nivå än de högstilade planerna på ett nytt lärande. Kunskap om mjukvaror och liknande prioriterades högre. Eleverna använder datorerna hemtamt vad gäller google och power-point rent tekniskt, men visar i övrigt upp en okritisk attityd, frågar t ex aldrig efter källorna till alla de ”träffar” de hittar, utan tar gärna första bästa utan att reflektera över hur pass relevant eller sant innehållet kan bedömas vara.

I efterhand kan ITiS bedömas som ett begränsat projekt som satt obetydligt avtryck i skolans vardag. Det har nog mest handlat om att regeringen ville visa handlingskraft.

Hall avslutar: Vad som däremot skulle behövas på nationell nivå är en debatt om vad det ivriga internetplagierandet gör med skolbarnen. Tyvärr verkar nästan ingen vilja ta denna debatt, kanske av rädsla för att framstå som gammalmodig.

Det faller mig in att tänka på de floder av kommentarer på nätet som ofta följer debattinlägg i press. Jag har tidigare påtalat att de ofta vimlar av språkliga fel  och stavfel, av ett slag som avslöjar en ungdomlig skribent, men att de samtidigt innehåller fakta som visar på tekniska kunskaper som inte riktigt rimmar med den språkliga nivån. Är det månne en följd av det ”nya” kunskapsinhämtandet – direkt från en källa som man inte riktigt kan hantera – än?  

Läs även andra bloggares åsikter om ,              

Lämna ett svar