Hurghada, en lyckad semester trots allt.

Egypten var inte det resmål vi i första hand hade tänkt oss, men sistaminuten-alternativen är inte alltid så många. Låt mig direkt säga att det blev långt bättre än vi trott – en av våra bättre utlandssemestrar faktiskt. Till stor del var det egyptiernas förtjänst. Vänliga, trevliga och många nya infödda vänner fick vi på bara ett par veckor. Soligt, varmt för att inte säga hett, intressant – och billigt.

En del intryck kan kanske vara av intresse på denna plats. Persontransport framförallt !

Inger och jag tycker om att gå. För motionen, för nöjet, för vikten och för min del för att behålla rörligheten i mina syntetiska knäleder. Vi har på många håll funnit strandpromenader vara lämpliga för detta ändamål. Omöjligt här. Varje hotell har sin strandplätt. Att traska in till grannen och bortom är inte möjligt, åtminstone var det inte det där vi  bodde.  Att gå på trottoarerna kunde vara ett tänkbart alternativ, men inte en bra idé i Hurghada. Långa rader med turistshoper av ganska enahanda slag har ägare som med enveten energi försöker locka en in genom dörren för en prutningsmatch på för oss umbärliga artiklar. En otrolig byggboom fyller dessutom vägkanterna på långa sträckor med grushögar, cementsäckar, allsköns byggmaterial och dito avfall samt ofta tunga entreprenadmaskiner i arbete, vilket allt tvingar en ut i en trafik som visserligen väjer, men nära och i hög fart.

”Åk taxi”, är det ständiga rådet man får. Det finns enligt uppgift 1,4 miljoner taxibilar att välja på i Egypten och Hurghada hade sin beskärda del av dem. Röda och grå och allestädes förekommande. Alltid i rörelse, oftast i hög fart. Ingen tom bil stannar någonstans och inväntar kunder, alla kör planlöst runt i  hög fart, upp emot 100 km/tim, i hopp om att hitta en kund i en mördande konkurrens. Att hitta en taxi var följaktligen ingen konst; blunda och höj en hand, eller se bara för en sekund lite villrådig ut och inom några sekunder har 2-5 förhoppningsfulla rödgrå exemplar tvärbromsat och står redo vid din sida. Billiga är de också. Inte så konstigt; staten erbjuder vem som helst som vill, att bli taxiförare i egen bil som man får på något slags statligt finansierat leasingkontrakt med ytterst förmånliga villkor. Det skall väl hjälpa till att hålla arbetslösheten nere, tror vi. Och bensinen kostar i svenska pengar knappt 2 kronor litern. Dieseln ungefär hälften så mycket.

Apropå lämpliga och förmånliga inköp för turister hävdade en av reseledarna skämtsamt att klokaste alternativet är att ha med sig en dunk, fylla den med bensin och ta den med till Sverige.

I Hurghada, ett smalt och avlångt ställe, 4 mil faktiskt utmed Röda Havets kust, kostade ingen taxiresa normalt över 20 Egyptiska pund (25 SEK).

Längre utflykter gör man lämpligen med buss. Vi följde med på en sådan till Luxor att bese Konungarnas del, Karnaktemplet, Hatsehshuts tempel, Memnonstatyerna och andra sevärdheter från en mer än  fyratusenårig historia. 35 mil att åka under lite speciella förhållanden.

Busskonvoj

Busskonvoj. Det stora flertalet bussar var efter oss. Ständiga poänglösa omkörningar inom konvojen. Alla ville vara först. 

I Luxor 1997 var det som den minnesgode kanske erinrar sig, som 64 turister sköts ihjäl i ett blodigt terroristattentat. Det kostade Egypten bland annat ett avsevärt och långvarigt tapp i turistindustrin. Fast det nu gått många år utan allvarligare intermezzon tar man inga risker utan turisttransport de 30 milen genom öknen mellan Safaga, strax söder om Hurghada, och Luxor sker fortfarande i busskonvojer med poliseskort före och efter konvojen samt någonstans mitt i också.

Vår konvoj var 135 bussar lång och drygt 2500 personer medföljde. Det är en ansenlig apparat som drages igång. Konvojen har alltid företräde, så även övrig trafik måste övervakas. Rast ordnas halvvägs, bara det ett litet problem för så mycket folk på en gång mitt ute i en ganska tom öken.

Det finns en järnväg med snarlik sträckning som borde vara ett lämpligare alternativ. Men där fraktas enbart exportvaror från Nilområdet.

Vi träffade några egyptier med goda språkkunskaper som jag pejlade lite på hur det var med intresset för miljö- och klimatfrågor. Närmre noll kunde man nog knappast komma.

 I Konungarnas dal var det 50 grader varmt vid vårt besök. Jo, det var nog ovanligt mycket så tidigt på året. Bra, nu var sommaren redan här. Efterlängtad. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

9 svar till “Hurghada, en lyckad semester trots allt.“

  1. Kennedy Karlsson skriver:

    Väldigt intressant.
    Och kul att du åter är i sadeln och fit for fight!

    2 kr per liter för bensinen? Dieseln ändå billigare. Hur är detta möjligt?

    Här i Thailand kostar bensinen i alla fall kring 6,35 kr per liter efter ett skattepåslag i form av moms på blygsamma 7 %.

    Råoljan kostar 104 dollar per fat (157 liter). Dollarn står i 5,95 SEK. Det ger ett literpris på 3,94 kr och då är kostnaden för transporter och industriell omvandling till bensin och diesel samt distribution till kunderna inte räknad.

    Enda möjligheten är att Egyptiska staten går in och subventionerar fordonsbränslet för att få ner det till 2 kr litern. Det är i och för sig inte osannolikt.

    Men.

    Känns det inte lite hopplöst, att vi i Sverige i detta läge ska ”gå före” bland världens alla länder i jakten på koldioxidutsläpp och fossila bränslen.
    Nästan lite naivt, typ.

    Vem i Egypten bryr sig i att svenskarna iklär sig tagelskjorta?

    Särskilt som den globala medeltemperaturen står stilla sedan 10 år trots allt högre utsläpp av växthusgaser.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Hej igen Kennedy. Roligt att höra av dig.
    Jovisst är bensinen statligt subventionerad. Enligt uppgift får de mellan 5-6 Egyptiska pund/liter (6-7 SEK) när de exporterar bensinen, så det är svårt att förstå uträkningen, men det har sannolikt med arbetslösheten att göra. Dock prioriteras viss utlandsförsäljning, kanske för att undvika kontraktsbrott, vad vet jag. Men då händer det att det blir brist på mackarna. Inträffar någon gång varje månad enligt min sagesman, och det hände under vår vistelse att mackarna var torra nästan ett helt dygn. Dock märkte vi inte mycket av det. Folk är väl vana och har extra soppa stående någonstans att ta till när det kniper.
    Jovisst är det tråkigt att vi alltid skall vara bäst i klassen. När man dessutom hör att vi skall prioritera åtgärder i Sverige trots att samma pengar skulle ge mycket bättre utfall vid åtgärder utomlands så tar man sig för pannan och undrar vad det är för människor vi valt till politiker. Naiva, typ! Rätta ordet.

  3. Erik Sandblom skriver:

    Välkommen hem igen Bengt, kul med din reseskildring! Det låter som att resan blev lyckad.

    Till ämnet:

    Vi är inte bäst i klassen. Egypten släpper ut 2,6 ton klimatgaser per person och år, mot svenskarnas 7,5 ton. Kina släpper ut 3,9 ton.
    List of countries by greenhouse gas emissions per capita

    Alla måste minska, ner till ett ton per person och år enligt dessa professorer på DN Debatt.
    En myt att Sverige minskat utsläppen av växthusgaser

    Apropå subventioner är vi svenskar och européer lika goda kålsupare. Vi har jättestora EU-subventioner till jordbruket. Vi äter subventionerat kött. Om nötköttet hade samma klimatskatt som bensinen så kulle köttet kosta 20kr mer per kilo. Kyckling och skinka skulle kosta 3kr mer per kilo. I Uppdrag Granskning nyligen (finns som podd-tv) uppgavs att en tvåbarnsfamilj som bytte ut vartannat mål med nötkött mot kyckling skulle spara lika utsläpp som om man byter till en hybridbil.

    källa Kristina Mohlin, Chalmers

    Sen har vi en av mina käpphästar, en subvention som tvingas på de flesta privatpersoner. Det handlar om parkeringsnormen som alla kommuner är skyldiga att upprätta enligt plan- och bygglagen. För att få bygglov måste man bygga minst det antal p-rutor som anges i parkeringsnormen. Det orsakade viss uppståndelse i Stockholm där ett antal nya bostadsrätter tvingades utrustas med 1,1 p-rutor per bostad, till en merkostnad av hundratusentals kronor per ruta. Avreglera detta! Kan marknaden inte erbjuda tillräckligt med p-platser så får man höja priset helt enkelt.

    City skriver om parkeringsnormen

    Bort med miljövidriga subventioner!

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Hej Erik.
    Trevligt att höra ifrån dig.
    Jo det ärklart att räknar vi in alla u-länder så ÄR vi inte bäst iklassen på något sätt. Men bland industriländerna ligger vi bra till. Dock var det väl så nu att vi till varje pris skall reducera våra koldioxidutsläpp mer än alla andra, trots att vi, om pengarna användes på annat håll skulle reducera totala mängden utsläpp globalt långt mer.
    Vi vet ännu inte hur långt koldioxidutsläppen måste minskas. Det är också oklokt att stirra sig blind på att varje enskild människa skall ha rätt till samma utsläpp. Hur skall det arrangeras? Det förefaller rättvist, men det måste också vara genomförbart. Har man inte rätt till lite mer koldioxidutsläpp om t ex husen kräver mer uppvärmning och ens reseavstånd är stora? Låt det inte bli ett invecklat kineseri, det gagnar ingen i långa loppet.
    Fast jag varit lantbrukare i 17 år är jag ingen vän av jordbruks-subventioner. Men tyvärr är de svåra att bli av med så länge vissa länder älskar dem; läs Frankrike. Jag tycker inte om transportsubventioner heller, och förvisso inte subventionerade parkeringsrutor. Det finns många andra subventioner som jag förmodligen skulle tycka lika illa om – jag är en utpräglad marknadsekonom ideologiskt, vilket knappast kan ha undgått dig.
    Men jag är också pragmatiker och fogar mig hellre i en del dumheter om summan i slutändan blir förmånlig, hellre än att ingenting blir uträttat.
    Skall läsa dina länkningar, tack för dem. Har inte hunnit nu.

  5. Erik Sandblom skriver:

    Vi är tillräckligt säkra på hur mycket klimatutsläppen måste minskas. Alla uppskattningar jag sett säger att utsläppen måste ner till mellan noll och två ton per person och år, globalt, till år 2050. Alla utfästelser jag sett går ut på att industriländerna ska minska utsläppen med 80% på några decennier, det gäller även t ex Clinton och Obama.

    Jag tittade nu lite på Anders Isaksson i DN och får en krypande känsla av att alla inte riktigt förstått att naturen sätter absoluta gränser som inte är förhandlingsbara. Detta är fakta, det går inte att nihilistiskt avfärda som politiska ismer eller meningslösa sifferexerciser. Någonstans måste man acceptera vad vetenskapen har kommit fram till och att vi faktiskt inte har några reservplaneter att ta till. På samma sätt som en människa inte klarar att dricka mer än X liter sprit så klarar inte klimatet mer än X mängd utsläpp. Det finns gränser som man inte kan överskrida. Tyvärr.

    Det meningslösa är att ägna sig åt inåtvända evighetsdiskussioner om hur mycket man egentligen måste veta innan man agerar. Man talar ju om försiktighetsprincipen som säger att man t ex låser sitt hus även om man inte är helt säker på att man får inbrott annars. Man sätter på säkerhetsbältet även om man inte är säker på att man krockar.

    Eftersom Balimötet gällde förhandlingar så tycks många människor nu tro att vi kan slappna av om vi bara är mindre dåliga än någon annan, att vi klarar oss bra i förhandlingarna. Men vakna upp, det är inte någon förhandling som sätter gränserna, det är vad klimatet tål.

    Att svenskarna år 2050 skulle kunna släppa ut mer än maxgränsen ett ton per person och år bygger på att något annat land är berett att minska sina utsläpp som kompensation. Det tycker jag är en mycket vansklig väg att gå. Det finns inget som säkrar att det finns några ”köpare” för våra utsläpp, eller att vi skulle ha råd med det begärda priset, eller att andra länder skulle acceptera att vi släpper ut mer. Nånstans måste man undvika att sätta sin välfärd i andras händer.

    Sen förstår jag inte varför Sverige ska satsa på kärnkraft när vi har elöverskott som vi talade om tidigare. Det kostar pengar att bygga kärnkraft, dessa pengar kan lika gärna läggas på vindkraft eller annat. Maud Olofsson har självklart rätt, det är billigare att spara el än att bygga ny el. Anders Isaksson pratar strunt när han påstår att det inte stämmer, vad stödjer han sig på? Luftvärmepumpar och passiva hus lönar sig i längden, det är därför folk köper dem. ”Sveriges faktiska utsläpp redan ligger vid nollstrecket”, vad är det för dumheter? De ligger ju närmare åtta ton per person och år! Upplys mig gärna! I Wikipedias lista står det ju ”including land use” så det kan knappast handla om skogen.

  6. Bengt Axmacher skriver:

    Hej igen.
    För det första så står det idag i Naturskyddsföreningens tidningsbilaga, som jag misstänker kommer i flera tidningar – jag har fått den via SvD – att varje svensk släpper ut 6 ton CO2. Det är fortfarande ganska mycket, men om din siffra är 7,5 ton och förmodligen äldre än Naturskyddsföreningens dagsfärska, så går det ju i alla fall åt rätt håll. Det gör det inte i Kina.
    Om vi satsade lika mycket på kärnkraft som den planerade vindkraftsutbyggnaden så skulle det bli bra mycket mera el, jag har inte hört någon bestrida att kärnkraft än så länge är klart billigare än vindkraften. Vattenkraften är billigare, men den sätter sig miljörörelsen emot att bygga ut.
    Att spara el KAN vara billigare. Vänjer vi oss vid att bo i 18 grader inomhus, så sparar vi naturligtvis pengar. Om däremot industrin satsar stora belopp på att minska elförbrukningen med t ex vassare teknologi så kan det förvisso kosta åtskilligt mer än att t ex bygga ut kärnkraften. Det varierar från fall till fall. Enda fördelen med den sortens energibesparing är att den kan ge resultat snabbt. Anders Isaksson pratar inte strunt, det vore olikt honom, utan försöker vara realistisk.
    Det är fortfarande lite oklart om hur det är med passiva hus. Om det vore helt klart lönsamt så skulle det finnas långt fler än de få hus som byggts hittills. Värmepumpar är klart lönsamma, de monteras ju också så fort vi bara hinner.
    Näringslivet har ett betydande intresse av miljöteknik och det uträttas ju en hel del därifrån. Det går inte att försöka piska upp någon stämning av hotande katastrofer annat än för kort tid i anslutning till något som faktiskt hänt. Det kan inte förnekas att den globala värmeökningen åtminstone gjort en liten paus, hur lång den nu blir. Det ger skeptikerna vatten på sin kvarn. Läser Du aldrig de nästan ändlösa listorna efter olika debattinlägg med kommentarer från folk som säger att hela klimatproblemet bara är skitprat. Det blir inte bättre av att man försöker höja röstläget själv, snarast tvärtom. Naturskyddsföreningens flersidiga annons tror jag inte heller kommer att förbättra saken. De flesta klimatsmarta råden man serveras har vi hört hundratals gånger och åtskilliga är ekologiskt allmängods som i och för sig kan vara bra men inte har mycket bärighet för just klimatfrågan.
    Ett sansat tonläge och uthållighet tror jag är bättre. Det värsta som kan hända är att folk tappar intresset helt på grund av misstro.

  7. Erik Sandblom skriver:

    Bengt, har du glömt att Sverige redan har minskat elförbrukningen? Jag har inte 18 grader hemma, har du det? Varför ska vi bygga kärnkraft om vår elförbrukning minskar?

    Sverige på väg mot kraftöverskott

    Det har byggts 6000 passivhus i Europa hittils.

    ”With careful design and increasing competition in the supply of the specifically designed Passivhaus building products, in Germany it is now possible to construct buildings for the same cost as those built to normal German building standards, as was done with the Passivhaus apartments at Vauban, Freiburg”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Passive_house

    Självklart behöver industrin bra morötter för att minska energiförbrukningen. Genom att bygga kärnkraft tar du bort dom morötterna. Vi har en nordeuropeisk elmarknad, med stigande elpriser, så det behövs väldigt många kärnkraftverk i Sverige för att påverka priserna. Lämna lågprislinjen och växla in på hållbart istället.

    Näringslivet har en självklar roll för att minska utsläppen, men dom behöver gemensamma spelregler för att de grönaste bolagen ska få de vinster dom förtjänar. Alltså behöver staten gå in och reglera, något som jag tycker görs hyfsat bra i Europa för närvarande, även om det kan bli bättre. Samtidigt måste konsumenterna ta sitt ansvar och välja bort dåligt isolerade hus och glupska bilar. Det är jag inte lika nöjd med, hälften av alla bilresor är ju kortare än fem kilometer.

    Man kan inte lämna miljöansvaret till konsumenter eller näringslivet eller staten. Alla tre behövs, och ingens insatser får genomslag om inte alla tre drar åt samma håll. För då kommer gröna bolag konka, konsumenterna får svårare att välja grönt, och staten missar miljömålen.

    Den sansade inställningen är att vi i Sverige måste minska våra klimatutsläpp till en globalt hållbar nivå, dvs 0-2 ton per person och år, till år 2050 ungefär. Vi är på god väg, redan nere i 6 ton som du säger, så det finns ingen anledning att ge upp.

    På nittiotalet infördes en EU-bestämmelse om att inga länder får ha högre än 3% budgetunderskott och inte högre än 80% statsskuld, mätt som andel av BNP. Det var egentligen mycket märkligt eftersom det ligger i varje lands enskilda intresse att ha låga budgetunderskott och låg statsskuld. Ur det perspektivet tycker jag det är lite komiskt att många länder idag pratar sig till höga klimatutsläpp. Precis som med skenande statsskuld så straffar det sig i längden att slösa med resurserna.

  8. Bengt Axmacher skriver:

    Jag hade väl inte tänkt mig att vi skulle ge upp vid 6 ton per person. För just oss här hemma är tafiken en ganska stor delav de 6 tonnen. Bättre bilar är på väg och kommer att göra en hel del. Svenska hus är i hög utsträckning tilläggsisolerade men mer går tt göra. Passivhusen är jättebra. Men man kan inte tvinga folk att bygga dem. Och framförallt kan vi inte börja riva hus föratt bygga nya. Men på lång lång sikt kan det säkert bli bra. Självfallet skall alla 3 hjälpa till, men jag tycker att staten försöker styramer än vad man kan få folk att acceptera, och man satsar lite på fel saker. Men visst är vi bra.
    MEN
    Sett ur planetens synpunkt är det mer angeläget att USA, Kanada och andra stora länder som släpper ut mer än 3 ggr så mycket som vi, sätter sig i rörelse. Det ligger också mycket i vad Reinfeldt påpekat, att man inte kan stirra sig blind på att Kina bara släpper ut 4 ton p/p o år. Kina har blivit två länder i ett. Ena halvan, i de stora städerna, släpper ut långt mer än vi. Andra halvan – egentligen mer än hälften – är fortfarande ett U-land. Vore det två länder skulle det ena fått betala mycket och det andra nästan inget. Nu borde de göra något mitt emellan och det tror jag de gör också, för det kommer de själva att tjäna på i långa loppet.
    Har du klart för dig att 20% av världens koldioxidutsläpp nu är de skogar och djungler som huggs ner i rasande fart för att ge plats åt palmolja, biffdjur och soyafält.? Det skulle kunna stoppas på kort tid med lite påtryckning från stora länder. Nu köper de skiten istället.
    Faktiskt tycker jag statsministern skött sig oväntat bra. Hittills i alla fall.

  9. Bengt Axmacher skriver:

    Kärnkraften glömde jag. Här hemma känns den inte så nödvändig, om än lite billigare.
    I Kina, Indien och t o m Kanada, som nu skall börja exploatera tjärsand, vore den en välsignelse.

Lämna ett svar