Skolan och språkinlärningen

I Dagens Nyheter för ett par dagar sedan har Professor Martin Ingvar en artikel om vad hjärnforskningen lär oss om barns hjärnor i tidig skolålder och om vad detta  implicerar vid läroplanernas utformning. Prof.Ingvar är en välkänd och högt renommerad hjärnforskare så det känns inte som om man skall betvivla hans sakkunskap. Artikeln var dock inte i första hand en detaljerad redogörelse för hjärnforskningens senaste fynd utan mer en tämligen pepprad vidräkning med skolan, och då särskilt vådan av att senarelägga språkundervisning och den betydelse det har för utvecklingen av ett tredje språk.

Jag tillhör dem som tycker skolan har blivit eländig och tycker också att den är  den samhälleliga försummelse som socialdemokraterna måste lastas för, Jag skall inte gå in på det mer.

Anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om detta just nu är egentligen snarare Klass 9A, som ikväll hade ett avsnitt i TV som mest handlade om valet före gymnasiet, de poäng som krävdes och det sorgliga faktum att ett ständigt växande antal ungar inte är rustade för gymnasiestudier.  Mina egna barn befinner sig i 40-årsåldern så det kan inte sägas att jag har någon färskare förstahandskunskap om problemet. Men jag har ändå en iakttagelse som jag borde dela med många andra och som styrker eländet.

Jag följer på nätet rätt flitigt artiklar om miljö-och klimatproblemet i fleratidningar. Då och då får jag för mig att läsa lite i den formliga flod av kommentarer som ibland följer artiklarna, särskilt de med lite mer tekniskt präglat innehåll.  Det är ofta en bedrövlig läsning. Inte på så sätt att de i egentlig mening är okunniga, även om det också förekommer. Utan mer det språkliga innehållet.

Där artikeln som kommenteras kan tolkas utefter två linjer, vi kan kalla dem alarmistiska eller skeptiska  förekommer det mycket trista tillmälen,  oftast från dem vi kan kalla skeptiker. De som bekymrar sig över situationen bemöts inte sällan som kompletta stollar, enfaldiga kretiner som låter sig luras av köpta politiker eller intressegrupper som av dunkla skäl vill lura mer eller mindre hela mänskligheten. Förlöpningar i motsatt riktning  finns det också, men mindre talrikt. Kanske delvis beroende på att de kommentarerna är ovanligare.

Vokabulären i övrigt, ordval och modeord avslöjar att en stor del är skrivna av unga personer. Det som framförallt avslöjar dem är dock den erbarmliga svenska de skriver. Det vimlar av språkfel,  av alla sorter och felstavningar är vanliga, ibland vart och vartannat ord.  Ofta är de av ett slag som man trodde inte ens ganska små barn gjorde.  Jag tänker inte på de fel som datorerna kan åstadkomma ibland.  Underligt nog gör ytterst få några stavfelskontroller. En del har uppenbarligen hunnit långt upp i utbildningen om man dömer av deras tekniska kunskaper, men språkfel och stavfel är ändå vanliga.

Av TVns klass 9A framgick att eleverna var rätt skärrade över betygskraven före gymnasiet. Jag kan inte minnas från  min egen sedan länge svunna skoltid att vi någonsin var lika skakade över betygen. Men vi var ju vana ända sedan andra skolåret. 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 svar till “Skolan och språkinlärningen“

  1. Hans Brise skriver:

    Professor Sven Ingvar, Lund, var på min tid, 40-falets början, min lärare i medicin och neurologi Vid andra universitet krävdes tentamnen i vardera ämnet var för sig. Sonen David Ingvar blev också professor i neurologi och jag förstår att intresset för hjärnforskning är förankrat i mamiljen och förhoppningsvis fortsätta.
    Det är en allmän erfarenhet, och den har tydligen i hög grad vetenskaplig förankring, att inlärandet av språk går lättare desto tidigare man börjar. Invandrarbarn som kommit till Sverige före 10 -12 års ålder lär sig behärska svenskan bättre.
    Nya aspekter på språkundervisningen har sakta fått gehör.

    Ett helt annat, men närliggande, problem utgör TV. Ett nytillkommet inslag utgör reklamen.
    Den bryter abrupt, mer eller mindre ofta och länge, programmen
    och eftersom jag blivit så gammal att jag blivit barn på nytt, känner jag mig störd i tankegångar och förmågan att komma ihåg. Det skapar stress helt enkelt och jag kan tänka mig att hemmamiljön influeras. Arbetet hemma blir ryckigt och svårbemästrat. Hur det påverkar våra hjärnfunktioner är troligen Martin Ingvar inne på.
    TV reklamen skulle vinna på ett enhetligt program och tid liksom den konstnärliga behållningen av ett påkostat genomförande,

  2. Bengt Axmacher skriver:

    TV-reklamen är ett helt ämne i sig. Normalt irriterar den mig också när man blir avbruten i ett program som man är absorberad av. Men det ges undantag, när ordinarie programmet är rätt likgiltigt och bryts av rolig intelligent och instruktiv reklam. Det FINNS bra reklam, de kunde gott få en sammanhängande längre tid då och då. Det lär väl inte dröja länge innan TV är mer interaktiv, då kan man kanske markera sitt missnöje med dålig reklam och på sikt slippa den. Undras om en blogg eller en site med alla reklamsnuttar vi tvingas se skulle kunna fylla någon funktion.
    Det finns reklam som får mig att tyst lova heligt och dyrt att den produkten skall jag aldrig köpa mer. Kul om reklamföretaget kunde informeras om effekten av deras ansträngningar.

Lämna ett svar