Uppmuntrande händelser

Al Gore har fått Nobelpriset och delar det med IPCC.  Väntat visserligen men glädjande likafullt.  De flesta kommentatorerna verkar vara av samma åsikt, men i bloggvärlden är det inte svårt att hitta sura kommentarer och glåpord,  som tex miljödemagog.  Flera skulle hellre sett de röda munkarna i Burma som pristagare och möjligen ligger det mer i linje med vad  Nobel en gång tänkt sig. Tycker ändå att klimatfrågan bland flera mer uppenbara dimensioner också i förlängningen har betydelse för krig eller fred. Konferensen på Bali kommer för övrigt inom kort och priset lär väl öka IPCC:s prestige och därmed också intresset för konferensen.

För ett par dagar sedan hade därutöver Sören Wibe en utmärkt debattartikel i DN som i huvudsak handlade om vikten av att ta kärnkraften ut ur den skamvrå som mer eller mindre hela det offentliga Sverige placerat den i.  Gräsrötter kan i denna fråga tycka vad de vill – de politiskt korrekta har tolkningsföreträde och tragglar samma gamla dystra profetior om de ofantliga riskerna och de olösta problemen med långtidsförvaringen. Utomlands, där inget förbud hindrar fortsatt forskning och utveckling, har bilden ändrats. 

Mig personligen glädjer det dessutom att Sören Wibe mera perifert påpekar att de biobränslen, främst etanol, som man nu satsar stort på i enlighet med rekommen-dationerna i Göran Perssons eländiga och skrytsamma oljekommisionsrapport,  också avger koldioxid precis som förbränning av fossila bränslen. (Se nedan om etanol den 26/2 2007 )

Artikeln fick en lång rad kommentarer, somliga med den uppskattning den förtjänade, men också en lång radda med miljörörelsens vanliga ängsliga invändningar och ibland högmodiga utfall.

Lämna ett svar