Om växthuseffekt och miljörörelse och skogsplantering!

Dagen börjar bra. I SvD hittar man under Brännpunkt ett klarsynt inlägg av Stefan Fölster, som uppenbarligen tar växthuseffekten på allvar och också inser att det är tekniska förändringar som med chans till framgång skall kunna hjälpa oss och inte något slags svältprogram. Vill med detta inte mena att sparsamhet med energi är meningslös, den har ett stort övertag; vi kan börja idag. Men intresset och uthålligheten brukar sina och även om så inte vore fallet så blir effekten alltför blygsam.

Jag vill gärna lägga till en synpunkt. Det finns en åtgärd som är meningsfull och som BORDE kunna ligga i linje med miljörörelsens inriktning på gröna lösningar och den heter: Skogsplantering.  Den har förts fram på ett tidigt stadium, och olyckligtvis främst av USA. Följaktligen har den diskvalificerats, guilt by association kan man förmoda. Med den handel med utsläppsrätter som Kyotoprotokollet och t ex Naturskyddsföreningen blåst under och som varit en del i den svenska politiken skulle man kunna få effekten att USA genom att plantera s k sänkor, gärna i andra länder f ö, köpte sig fria att bränna fossila bränslen i oförminskad omfattning. Det kan inte miljörörelsen tåla.  Men glöm utsläppsrätterna då. De fungerar ju inte i alla fall.

Nu har miljörörelsen fastnat i en ståndpunkt där man – klokt nog – vill få stopp på avverkning av våra tropiska regnskogar men samtidigt, helt obegripligt, vill hindra plantering av ny skog, särskilt om det rör sig om monokulturer och alldeles avgjort om det är fråga om GM-skog (genmanipulerad, det finns bokstavsförkortningar för nästan allt numera.)  Det finns t o m särskilda antisink-sajter, där man kan läsa hur förkastligt det är att plantera skog om avsikten är att skörda virke till timmer eller massa. Skog, om den skall få finnas, skall multna ner som en riktig äkta urskog. Naturskyddsföreningen har samma punkt med i sitt miljöprogram, man får se ett litet fotografi från en eucalyptusplantering under vilken kan läsas att dessa planteringar skapar sociala problem och därför inte kan accepteras. Något som helst dokumentation av detta bekymmer finns inte. Personligen trodde jag att skogsplantagerna skapade sysselsättning, men det kan naturligtvis vara fel.

Det brukar anföras att skogarna ändå inte ger någon nettoeffekt på koldioxiden på sikt, eftersom tillväxten multnar ner och återbördas som koldioxid till atmosfären. Det kan alldeles säkert gälla jordens av miljörörelsen omhuldade urskogar men knappast om skog som brukas ekonomiskt. I varje fall timmerutbytet brukar hamna i byggnation av olika slag och tillåts alltså inte att multna. Kolet däri har bundits för lång om än inte oändlig tid.

Det finns ofantliga ytor att plantera skog på. Det behöver inte vara monokulturer och det behöver inte vara GM-träd. Men det är en klar fördel om skogen får lämna ekonomiskt utbyte. Skogen kan dessutom ha en direkt egen klimateffekt. Det är väl känt att klimatet i större avskogade områden ändras så att den lokala nederbörden minskar. Det finns goda skäl att misstänka att motsatta förhållandet också är sant. Etablerad skog över stora ytor sprider kondensationskärnor för luftfuktigheten och motverkar dessutom onödig upphettning av luften genom att skugga markytan. Ökentillväxten söder om Sahara kan till dels hänga samman med avverkning genom överbetning och ständig skörd av bränsle från det lilla som försöker växa.

Skogsplantering har en annan fördel. Den skulle kunna fungera som gemensam uppgift för oss alla som verkligen vill göra en insats mot växthuseffekten, ett program att samlas kring där nästan vem som helst med normala kroppskrafter kunde göra nytta på ett sätt som upplevdes ren fysiskt. Man skall inte ringakta sådana program. Mycket av diskussionen om vad som skall göras har nu en benägenhet att urarta till gräl och det är ingen betjänt utav.

Miljörörelsen murar på sikt in sig i en hörna genom sin fientliga inställning till nästan allt som kan hjälpa till att reducera växthuseffekten – undantaget biobränslen.

Bengt Axmacher

Lämna ett svar