Bilen som går på luft. Fransk idé och indisk produktion. En helt ny teknologi.

Tryckluft vet vi ju alla vad det är för något. Det pumpar vi in i våra cykeldäck, händiga hobbymänniskor har det hemma i små behållare till att blåsa bort damm och smuts. Yrkesfolk använder det i mutterdragare och diverse handverktyg, det finns i fordon till bromsar och dörröppnare och säkert på många fler ställen som flertalet av oss överhuvudtaget inte känner till.  Det betraktas inte precis som någon högteknologisk detalj utan en vardagsvara av enklaste slag.

En gång i tiden har det dock använts till att driva vanliga ånglok vid tunnelbyggen. I varje fall i Schweiz gjorde man så för att undvika rök och gaser långt inne i berget. Loken laddades med tryckluft från s k trompes, gammaldags vattendrivna kompressorer som tog kraften från kringliggande vattendrag. Som mest kunde de prestera en atmosfärs övertryck för var tionde meter fallhöjd i vattendraget.

För 3-4 månader sedan läste jag för första gången om någon som hade konstruerat en bil som drevs av tryckluft. Min första tanke var att framdrivningen var något i stil med vad som som händer när man tappar greppet om en nästan färdiguppblåst ballong. Den far som bekant iväg med stor fart, kors och tvärs för att efter någon sekund sluta som en liten sladdrig trasa under en soffa. En variant på raketdrift alltså. Det visade det sig dock inte vara fråga om.

Mannen som sysslar med detta, Mr (monsieur) Guy Negre, grundade 1990 det fortfarande familjeägda lilla företaget MDI Group med verksamheten så småningom förlagd till Carros inte långt från Nice i södra Frankrike. Där har han tillsammans med Mr Cyril Negre (en son?) och ett tekniskt team utvecklat sina drömmar om den tryckluftsdrivna motor som han menar skall bli den slutgiltiga lösningen inte bara på människans ständigt ökande behov av transporter utan kanske också i andra applikationer som drift av elgeneratorer och annan utrustning. Nu är han enligt en pressrelease från Tata Motors i Indien framme vid ett delmål, de första fordonen skall snart vara i produktion och för denna och för vidare utveckling skall detta företag få ett stort ansvar.

Tata Motors är väl inte direkt välkänt i Sverige, men det är Indiens största bilföretag med en årlig vinst på 5,5 miljarder US $. (2005-06) Det har 4 miljoner fordon rullande på indiska vägar och  är världens femte största producent av medeltunga och tunga lastfordon och den näst största av tunga bussar. Utöver i hemland har Tatas Motor verksamhet i flera länder i Europa om än ej i Sverige, Mellanöstern, Södra Asien, Sydostasien och i Australien. De har nära samarbete med Fiat och är delägare i en lång rad andra stora företag i branschen över hela världen.  Man kan lugnt säga att när lilla MDI-Group har slutit ett avtal med detta företag så förtjänar det att tas  på allvar.

Mr Guy Negre har inte bara utvecklat en liten tryckluftsdriven motor, han har också visioner om framtiden och hela hans koncept är noga genomtänkt och förefaller i alla fall mig ytterligt intressant och stimulerande. 

Motorn är naturligtvis själva basen för hans planer. Den kallas CAT (Compressed Air Technology) och finns i två varianter: Mono och Dual Energy.  Rent tekniskt är det en enkammars motor med två motställda cylindrar. Den kan drivas av endast trycksatt luft (mono), men den kan också få hjälp med uppvärmning av luften, vilket kraftigt ökar effekten, från i stort sett fritt valt flytande bränsle (dual). Funktionellt är den någon slags kusin till Stirling-motorn, teknologiskt alltså inget speciellt invecklat. Den kan tillverkas till synnerligen moderata kostnader med ganska enkel anpassning av den tillverkningsappat, främst gjutning och fräsning, som idag är den gängse vid all tillverkning av explosionsmotorer.  Givetvis skyddas den av en rad patent.

Motorn tillverkas i moduler med de nämnda 2 motställda cylindrarna. Modulerna kan enkelt med bultar dras ihop sida vid sida till 4 eller 6 cylindrar, varvid motorstyrkan ökar, från lägst 4 hkr till 75 hkr.

Drivkällan, den till c:a 350 bar komprimerade luften, förvaras i en trycktank tillverkad av ett kompositmaterial med kolfiber, och det framgår att utan denna innovation hade motorn aldrig varit möjlig att göra. Motorn kan med hjälp av en i bilen befintlig elektrisk motor, som kan anslutas till nätet, drivas baklänges. Då pumpas luft in i trycktanken som fylls på 4-5 timmar. Alternativt kan den fyllas från särskilda mackar med redan trycksatt luft och då fylls tanken på 3 minuter istället, inte värre än vilken bensintankning som helst. Mackar kan ha en egen anläggning för komprimering av luft som kan drivas med lokal solel, vind-el eller nätelektricitet.  Det krävs alltså ingen transportkapacitet för att hålla mackar utrustade med detta nya drivmedel.

Fordonen är tänkta att i städer och tätorter köra ”mono”, dvs med inga som helst utsläpp annat än luft. Den bil, som är tänkt att först komma i produktion och redan finns i prototyp är namnsatt till MiniCAT. Den är tresitsig, med ett bagageutrymme på 500-700 liter, väger 550 kg och har som mono-bil en max-fart på 110 km/h, en räckvidd på 140-150 km och en CO2-emission som alltså är 0. I Dual2-utförande har samma bil en toppfart på 140-150 km/hn en räckvidd på 150 mil (sic) och en CO2-emission som ligger på 40 g/km. Priset för detta lilla fordon blir 9’200 €, ungefär 85’000 SEK.

 

 Bilen är på byggd på ett chassi av aluminiumrör med en kaross av dubbelväggig skuminjekterad glasfiberarmerad plast, vilket sammantaget gör bilen oslagbart lätt.

För sammanlagt 5 olika bilstorlekar finns konceptet klart. CityCAT – i storlek som en medelstor vanlig bil – är femsitsig och kan erhållas i flera olika utföranden: som Taxi, VAN eller Sedan (6 platser). Den gör upp till 155 km/h i Dualversion och kan köra 135 mil mellan tankningarna, och CO2-emissionen blir som högst 45 g/km. Den kostar 11’900 € och beräknas komma i produktion ett år efter MiniCAT.

Efter ytterligare utveckling och i större format kommer motorn att placeras i bussar, lastbilar, gaffeltruckar, traktorer, grävmaskiner, you name it,  tom i mindre flygplan. Den kan användas till reservelkraftverk redan i nuläget, i större format lämpar den sig utmärkt för redan planerade anläggningar där vindkraft får komprimera luft i stor skala för att sedan med hjälp av trycksluftsdrivna generatorer återvinna elektricitet till el-balansering när det inte blåser.

Men Mr Negre och MDI-group har tänkt längre än så här. Avtalet med Tata Motors ger inte detta företag några exklusiva rättigheter utan istället är det tänkt att hugade kan få producera CAT-bilar vid egna små fabriker jorden runt, Mr Negre tänker sig hundratals. 85 % av ingående detaljer kan lätt levereras från underleverantörer i närområdet och därmed sparas avsevärda mängder av transporter av såväl delar som färdigproducerade fordon. Avsikten är också att dessa mindre företag skall sälja bilarna i egen regi, utan återförsäljare som mellanhänder, för att ytterligare hålla nere priset. 

Biobränslen som drivmedel för fordon har redan börjat betraktas som en misslyckad satsning. Eldrift är kanske vad flertalet nu sätter sin tilltro till för framtiden. (Det har jag gjort sedan ganska länge.) Dock undras om vi inte idag ser början till ett nytt teknologiskt genombrott av det miljövänligaste vi gärna kan tänka oss. Bara vanligt luft. Vem hade trott det?

Mer finns att läsa på t ex www.mdi.lu och www.tatamotors.com

12 svar till “Bilen som går på luft. Fransk idé och indisk produktion. En helt ny teknologi.“

  1. Erik Sandblom skriver:

    Kul nyhet! De kinesiska och indiska bilparkerna har förutsättningar att snart bli betydligt renare än den europeiska och nordamerikanska, främst för att de är billigare och har svagare motorer.

    Den komprimerade luften är en energibärare, som t ex batterier, inte en energikälla som t ex ett vindkraftverk. Hur mycket energiförluster innebär det att komprimera luften, jämfört med att t ex ladda upp ett batteri eller ett svänghjul? Svänghjul var annars på tapeten för några år sen som ett alternativ till batterier. Eller jämfört med tågens kontaktledning?

    Man skulle spara energi på att låta luftbilarna gå på räls. Tågen kunde gå under kontaktledning där det finns, och gå på luft där kontaktledningen saknas.

    Gröna mattan rullas ut för första hybridtåget

    Hybridtåg släpper ut 60% färre klimatgaser

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Nej, naturligtvis är inte luften en energikälla, det är ju inte elektricitet heller – det var lite mer en lustighet det där med att motorn drivs av luft.

    Energiförlusterna vid komprimeringen är inte så stora faktiskt. Det bildas en del värme vid kompressionen och den är naturligtvis möjlig att ta tillvara. Mackar kan använda den till uppvärmning av lokaler, varmvatten och annat. Man får ju ”tillbaks” den som kyla när bilen är igång och den kan åtminstone teoretiskt användas till luftkonditionering i varmare länder.

    Det mest fantastiska är det energiutbyte man har av bränslen i ”Dual”-versionen. Också av intresse är att man kan använda i stort sett vilket flytande sådant (gas duger också f ö) som helst. Vore alla bilar av denna modell skulle biobränslen för drivning av bilar förslå långt långt längre än de gör idag.

    I länder där man har järnvägar både med och utan kontaktledning skulle CAT-motorer naturligtvis också vara användbara som du påpekar.

  3. Kennedy Karlsson skriver:

    Teknikens värld har faktiskt provkört!

    http://www.teknikensvarld.se/provkorningar/mdi/air_car/index.xml

    Det var ett äventyr märker man av den livfulla skildringen.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Jovisst är den provkörd, jag nämnde nog det när jag skrev om det här första gången, se i bloggen 23/11 2007, men det har gått snart 6 år sedan Teknikens Värld var i Frankrike. Då var det en idé hos en framsynt och visionär entreprenör, nu är idén uppbackad av ett av världens största bilföretag och produktionen skall inom kort komma igång. Det verkar både seriöst och lovande.

  5. Hans Brise skriver:

    Ett ytterst tilltalande project vida överlägset klassandet av ”miljöbilar”, Pengarna kan användas bättre. Denna marknad förtjänar inte skattestöd, däremot kanska planerig av kompressionsanläggningar för lufttankning.

  6. Bengt Axmacher skriver:

    Hej Hans,
    Trevligt att någon inser värdet av denna verksamhet. Jag är mycket spänd på hur lanseringen kommer att gå. Man har tänkt sig tillverkning av 980’000 bilar första året. Skattestöd har man inte andats ett ord om. Håller idén vad den lovar, lär det inte heller behövas. Om man tänker sig att producera kompressionsanläggningar också för mackbruk vet jag inte. Det kunde kanske förtjäna lite initialt stöd, tills åtminstone ett glest nät finns.
    hälsn
    Bengt

  7. Fred skriver:

    Det otrevliga i sången är när någon skickar en projektil på gasbehållaren. Vips så är det en ny sorts bomb ute på gatorna… God idé som tyvärr inte kommer fungera eftersom den blir livsfarlig när busige Otto spänner pilbågen och spränger grannens nya bil med en välriktad pil.

  8. Bengt Axmacher skriver:

    Hej Fred
    Man har funderat över det här naturligtvis. Om det har gjorts försök vet jag inte säkert än men jag tror det. I varje fall var det även säkerhets-tänkandet som låg bakom idén med trycktank i kompositmaterial med kolfiber. En sådan tank bär sig inte åt som en ståltub, som lär kunna explodera om den skadas och trycket är tillräckligt (och 300-350 Bar är ju onekligen en hel del). Men kolfiberkärlet är längt mer motståndskraftigt och en skada (det är väl mest krockar man tänkt på och inte kulor) blir, om jag minns rätt, mera små hål eller revor som släpper ut luften i mindre plötsligt tempo, så trycket sjunker gradvis. Kulor tror jag får svårt att tränga in överhuvudtaget. Busige Ottos pilbåge kan man definitivt betrakta som 100% harmlös i sammanhanget.
    Det är väl också så att det är en fördel att luft i sig inte är en explosiv gas. Antändning lär det inte kunna bli fråga om, snarare kraftig nerkylning. Bensintankar håller ju ett mycket blygsamt övertryck, men är istället känsliga för antändning, och det har ju också skett åtskilliga olyckor med i det närmast explosiv brand. ( Inte bara på film.)
    Framtiden lär väl få visa hur pass farligt det är med tryckluftsbil. Jag skulle inte känna mig ängslig att köpa och köra den .

  9. Hans Brise skriver:

    Fred
    Min morfar överlevde 2 världskrig, min mor föddes också på 1800-talet. Han berättade att det krävdes att en man gick före med varningsflagga, men det dröjde ju inte så länge förrän han blev efter.
    Tiderna förändras, så även elementärt säkerhetstänkande,

  10. […] Det blir bra mycket intressantare när de eldrivna bilarna, plugin-hybriderna och tryckluftsbilarna dyker upp. Särskilt de senare får alldeles för lite uppmärksamhet. Har du inte hört talas om dom ens så kan du läsa här.  […]

  11. […] år 2010. I Europa och i Indien kan det bli redan nästa år.”,  Back to balance skriver på http://www.backtobalance.se/?p=129  “Mannen som sysslar med detta, Mr (monsieur) Guy Negre, grundade 1990 det fortfarande […]

  12. Mikael Nielsen skriver:

    Det vore ju helt fantastiskt om denna skapelse kunde breda ut sig på våran jord och tränga bort alla ”fossila monster” på vägarna! Det kan ju inte vara så svårt för en bilhandlare att sälja in en bil som snudd på är gratis att köra. Problemet är väl att priset är tämligen lågt. Givetvis bra för kunden men bilhandlarna vill ju tjäna bra på varje bil. Det blir alltså mängden sålda bilar som avgör och det vill vi ha!!!

    Bugar och ber för att exporten kommer i gång på allvar för vi behöver såna här saker!

    Miljö-Teknik Freak

Lämna ett svar