Mer om hotande katastrofer.

Kennedy K. kommenterar min blogg om hotande katastrofer nedan bl a med att räkna upp ett antal katastrofer som det aldrig blev så farligt med. Listan ser ut så här:

  • 1970-talets oro för en ny istid.
  • Svältkatastrofen som skulle drabba världen på 1980-talet.
  • Skogsdöden.
  • Skogsförsurningen. 
  • Kvävet som skulle slå ut Östersjön. 
  • DDT-katastrofen.
  • Ozon-hålshysterin. 
  • Galna ko-sjukan. 
  • Fågelinfluensan. 
  • Larmen om akrylamiden. 
  • Datorerna som skulle uppföra sig underligt vid milennie-skiftet.

Alla som varit med ett tag här i världen minns nog flera av de uppräknade larmen. Jag fattar det så att Kennedy menar att de alla var larm i onödan. Det tycks Mikael inte ha gjort och jag instämmer i hans påpekande att man måste hålla isär larm som har föranlett åtgärder från sådana som inte medfört någon åtgärd eller där åtgärderna varit inadekvata eller där de inte torde ha spelat någon roll för utgången. De som varnar för alarmister kan ju inte gärna mena att man överhuvudtaget inte får varna för faror eller hot.

Jag tänkte mig att vi kunde studera de här hoten i listan ett i taget och försöka bilda oss en uppfattning om bakgrund, relevans, värsta utfall utan åtgärder och vilka åtgärder som eventuellt vidtagits och deras effekt och relevans.

Den som känner för att komplettera listan med fler larm är välkommen med bidrag.

Vi tar ett i taget och börjar från toppen.

1. 1970-talets oro för en ny istid.

Jag tillhör dem som under hela 70-talet var vuxna och någorlunda följde med  världshändelserna i media. Från 1972 drev jag lantbruk. Det var genomgående ganska gröna och milda vintrar. Jag har inget personlig minne av att Golfströmmens avstannande diskuterades så tidigt. Jag har också bläddrat igenom hela 7o-talet i SvD:s årsböcker utan att hitta ngn hänvisning till larm om istid, inte heller Bonniers stora Krönika över 20-e århundradet innehåller något i ämnet.

1976 kunde man läsa en artikel i National Geographic om det s k  Maunder-minimat från lilla istiden. Det skulle möjligen upprepas. I nedanstående figur kan man se hur solfläckarna har varierat med sitt karakteristiska mönster efter lilla istiden, där ett långt minimum med endast få solfläckar varade under lång tid. Det anses som bekant att solinstrålningen  minskar när solfläckarna blir färre (fast man kunde vänta sig motsatsen) och att en ny lilla istid kunde vara att vänta, flera stycken kända sådana har föregått ”vår” lilla istid och intervallerna har varit av sådan längd att man nu kunde vänta sig en ny när som helst.

Solfläckskurva

 Som synes i figuren var det en rätt klar nergång i storlek mellan solfläcksmaxima 1960 och 1970 och möjligen har någon spekulerat i att nu var det dags! Som bekant blev det inget då, men nu är situationen snarlik igen och många skeptiker talar om att en ny istid är att vänta  igen. Vi befinner oss i ett ovanligt långt solfläcks-minimum och det oroar en del.

Möjligen är det dessa farhågor som Kennedy syftar på. Jag minns ingen sådan diskussion från den tiden och inte heller någon annan klimatoro. Men jag är inte särskilt ”larmkänslig” och kan mycket väl ha glömt bort det. (Även om bönder alltid noga följer allt som skrivs om väder, vilket även jag gjorde.) Tacksam om någon mera minnesgod kan påminna mig eller bidra med en referens.

Enligt mitt personliga intryck förtjänar detta alltså knappast att kallas för larm,  Jeepfärder på månen tilldrog sig mycket större intresse, liksom almarna i Kungsträdgården och en hel del annat under en händelserik period. 

Återkommer med svältkatastrofen under 1980-talet. I bästa fall i morgon 7/1.

4 svar till “Mer om hotande katastrofer.“

  1. Mikael Johansson skriver:

    Du har tolkat mig helt fel i denna text. Jag skrev att alla de av Kennedy uppräknade larmen var befogade. Man kan säga att samtliga larm gav upphov till forskning som antingen kunde avskriva faran eller ochså gav de upphov till forskning och åtgärder som rättade till verksamheter som var anledningen till larmen. Det är inte detsamma som att de var onödiga. Alla larm är viktiga för de berättar om någon typ av missförhållande.

    Du kan väl vara vänlig och rätta texten.

    Så här skrev jag:

    Jag skulle vilja påstå att alla de larm som Kennedy räknade upp var befogade att larma om. Det är genom att reflektera över alla möjliga och omöjliga faror som våra vilda djur har överlevt så många miljoner år. Vi människor är inte gamla på jorden men har redan ignorerat så pass många larm att vi har fått stora problem. Själv så ser jag det som en stor brist på kunskap om naturens mystik hos oss. De som styr världen bor i städer och har under flera generationen degenrerats i sådan kunskap.

    Personligen så skulle jag aldrig lita på en ledartyp som struntar i larm eller i lönndom fattar egna beslut om dess innebörd. Man kan inte avfärda ett larm innan någon form av expertis har gjort en värdering. Det mest osannolika kan nämnligen vara det mest farliga.

    —————————–

    Din senaste artikel om isbjörnarna var mycket intressant. Vart är vi på väg?

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Hej igen Mikael!
    Jag har gjort en liten men viktig ändring som du nog upptäcker. Ändå är det så att det nog finns en del onödiga larm. Det är en sak att komma med påpekanden eller med rapporter om fynd som man gjort vid vetenskapliga studier, men en lite annan att vara reporter och tolka vad som kan bli följderna. Med LARM menar i alla fall jag att det blivit lite massmediadrev och oroliga insändare och dylikt. Det KAN vara motiverat, men ibland är det det inte.
    Jag var själv lite involverad när det larmades om Akrylamid. Det är förvisso en cancerogen substans, men det krävs troligen ganska ordentlig dos och helst också lång exponering. När det var aktuellt arbetade jag på ett pappersbruk där substansen fanns i små mängder. Efter larmet togs den strax bort ur produktionen men det blev ett alldeles på tok för stort spektakel, med fackligt bråk som faktiskt inte var motiverat. Det har ju också visat sig att substansen bildas i en lång rad sammanhang vid t ex matlagning och liknande, och vi har nog alla fått i oss en del. Men jag har likafullt aldrig hört om något fall som helst säkert fått cancer av det skälet.
    Alltför många sådana här larm leder också till trötthet, folk rycker på axlarna och säger sig: ”Samma tjat som alltid om att allting är så himla farligt.” Det är inte bra, och vi börjar se exempel på det just med klimatet. Du kan ju inte ha undgått att märka hur många det finns som bara förlöjligar alla typer av oro inför ”global warming”.
    Tack för bra kommentarer f ö. Jag tycker du gjorde ett bra påpekande om att det finns gott om risker som vilyckats avvärja tack vare larmen. Jag kommer att återkomma till dem allihop på listan i sinom tid.

  3. Mikael Johansson skriver:

    Ja, utan larm, forskning och eventuell åtgärd så skulle människans fortsatta existens vara hotad. Men tyvärr så avtrubbas vi mer och mer som du skriver. Vi börjar nu vänja oss vid tanken på att klimatet kommer att förändras med kanske katastrofala följder för många miljoner/miljarder människor. En del ser det som naturens gång medan jag känner för att anpassa våra civilisationer så att vi är i balans med ekosystemet. För mig så känns det som en mer intelligent väg att gå om vi skapade system som är hållbara för de kommande 500 åren eller mer än att satsa allt på ett kort som vi gör idag.

    Hoppas din operation går bra så att du snart kommer tillbaka till ditt skrivande. Jag fortsätter gärna att läsa dina intressanta artiklar.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Tack Mikael, jag är tillbaka men inte helt OK än, svårt att röra mig ordentligt. Men det blir nog snart bra.
    Vi är ganska överens om det mesta tror jag. Jag tycker naturligtvis också att vi skall vara i balans med ekologosika system, liksom andra system som klimat. Men krisar det till sig är det kanske klokare att börja i en ända där man kan se fram mot resultat tämligen snart, som t ex nya teknologier o dyl. Livsstilar som är tokiga måste man också göra någonting åt, men det kommer att ta mycket längre tid. Vi ligger rätt långt framme i Sverige i just detta avseende, så vi kanske inbillar oss att det skall gå lätt överallt. Det tror inte jag.
    Hej, Bengt

Lämna ett svar