Olja! Välsignelse eller all bedrövelses källa?

Jag har tidigare vid några tillfällen försökt hävda att även om koldioxiden inte vore mycket att bekymra sig över,  klimatet var stabilt soligt på stränderna men lagom regnigt emellanåt där det behövdes och om isbjörnarna levde tryggt på sina isar runt nordpolen, så kunde det vara en god sak om vi slapp olja.

  • Då hade vi inte behövt reta oss på Exxon Mobile som understödjer så många skeptiska organisationer och institutioner och deras talrika sajter och medarbetare.
  • Då behövde vi inte bli rent ut sagt förbannade på alla oljeutsläpp som tar livet av våra sjöfåglar och smetar ner stränderna med en osannolikt kletig gegga.
  • Då hade vi inte haft en sådan makalös miljöförstörelse i närheten av jättelika oljefält.
  • Då hade vi inte haft alla osannolikt penningstinna oljemultimiljardärer och deras oftast mer eller mindre kriminella hejdukar,
  • Och  vi hade haft ett antal präktiga, modiga journalister, jurister och vittnen kvar i livet, som mist det i ofta fåfänga försök att sätta stopp för måttlöst grov ekonomisk brottslighhet, hänsynslösa utpressare och  korrupta handgångna torpeder, män och kvinnor på höga och låga nivåer.

Anledningen till denna utgjutelse är en av de böcker som med jämna mellanrum hindrar mig att avsluta de jag just håller på med på grund av omprioritering.  

Boken heter Sanningens Ögonblick och är skriven av den norsk-franska undersöknings-domaren Eva Joly.  I SvD häromdagen fanns en understreckare om denna fantastiska person som under något tiotal år vigde sitt liv åt att sätta fast ett avsevärt antal toppfigurer i det franska oljebolaget Elf för ekonomisk brottslighet. Under större delen av den tiden levde hon med dödshot över sig och var mer eller mindre ständigt under skydd av polis. Numer är hon återbördad till sitt fosterland Norge, där hon är staten behjälplig med att bygga ut verksamheten mot ekonomisk brottslighet i Norge.

Hon har ett slutligt mål här i livet: att ordna så att möjligheterna för ekonomiska brottslingar att komma undan med sina pengar blir obefintliga; staten skall kort sagt ha rätt att beslagta alla undanstoppade medel och alla de små skatteparadis som försörjer sig gott på att hjälpa till att härbärgera orättmätigt bekomna medel skall kunna tvingas lämna ut dem. 

Hon har skrivit minst 3 böcker om sitt liv, Sanningens Ögonblick finns på svenska, men den finns inte kvar i någon bokhandel och den finns inte på något antikvariat heller. Däremot finns det till låns på ganska många bibliotek landet runt.

Jag har precis bara börjat på boken, och återkommer kanske till den.  I boken finns en enda illustration, återgiven nedan. 

Oljeinkomster Angola.

Diagrammet återger- den feta linjen – den årliga medelinkomsten  ( i dollar) i denna jämförelsevis rika afrikanske stat som fr o m 1969 välsignad med en ny nationell tillgång. OLJA. Den magra linjen återger hur oljeinkomsterna för staten stigit, i miljoner dollar. Både kurvorna i 1987 års penningsvärde. 

 

Under samma tid har Angola dessutom skaffat sig en statsskuld som till Paris belöpte sig på 7,4 miljarder franc och därutöver i obetalda lån  på andra håll 2,5 miljarder. Mellanskillnaden har hamnat i fickorna på en handfull angolanska potentater coh några dussin höga västerländska beslutsfattare.

Angola är ett av Afrikas rikaste länder med sina mineral- och oljetillgångar. Av landets egna 11 miljoner invånare har ungefär 50’000 en västerländsk levnadsstandard. Enligt Global Witness dör ett angolanskt barn var tredje minut av undernäring eller av en sjukdom som normalt hade kunnat botas.

Angola torde ha varit ett lyckligare land utan oljan.

5 svar till “Olja! Välsignelse eller all bedrövelses källa?“

  1. Björn Wadström skriver:

    Intressant det du skriver och diagrammet är upplysande.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Tack Björn. Bra att någon känner som jag.

  3. Erik Svensson skriver:

    Instämmer helt i ”oljans förbannelse”. Angola är ett tragiskt exempel på ett land rikt på naturtillgångar, som tack vare just dessa naturtillgångar, har befunnit sig inbördeskrig under många år. Alla sidor kunde sälja olja eller diamanter och därmed finansiera sina vapeninköp.

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Ja, visst är det tragiskt. Det lär ju finnas gott om snarlika exempel. Nigeria t ex. Sudan!?

  5. […] har själv skrivit om här , och här  och här  och på fler ställen tidigare hur angeläget det är att åtminstone sluta att […]

Lämna ett svar