Mer om CO2-mätning och vad som kan vara relevanta värden.

Kennedy K. har visat mig på ytterligare en värdefull länk, ledande till den förträffliga bloggen Gröna Realisten, där jag fastnade ett bra tag. Besök den gärna där finns åtskilligt med citat från en åsiktsväxling i chemicalnet.se som började 31/10 med ett kort referat av en forskarrapport. Den stammar från forskningsprojektet Global Carbon Project i tidskriften Proceedings of the National Acacemy of Sciences. som påpekar det kända faktum att ökningen av halten koldioxid i atmosfären var c:a 1,5 ppm under 80- och 90-talen,men att den nu sedan 2000 är nära 2 ppm. Halten idag, 381 ppm är den högsta på minst 650’000 år men sannolikt 20 miljoner år.  Denna ganska dramatiska ökning skylls ökad förbränning av fossila bränslen med en allt sämre energiutvinning, till stor del beroende på den accelererande kolförbränningen i Kina och Indien i anläggningar med låg energi-effektivitet.

 

Dessutom bidrar med stor sannolikhet en försämrad förmåga att ta hand om koldioxiden i våra naturliga ”sänkor” skogen,jorden och havet.

Den 20/11 får man svar på tal av Jan-Olov Liljenzin, profesor emeritus i kärnkemi från Chalmers. 

Denne betecknar artikeln som vansinnig och en lång rad fakta påpekas. De är hämtade från flera studier men tyngst ifrån just den studie av Beck et al som jag skrev om den 5/11. med repris på Nyårsafton. 

Kärnan i den studien är att den påvisar svängningar i CO2-halten som, om de påvisar en realitet, onekligen kullkastar det mesta av alla slutsatser som i olika sammanhang dragits av spektrofotometer-analyser från borrkärnor i is. Den kurva som Beck kom fram till finns i första figuren nedan.

CO2-koncentration

fr studie av Beck, E-G. ”180 years of CO2-gas analysis by chemical methods”, Energy & Environment (2007) 1-17

Som synes får han fram att koldioxidhalten omkring 1820 haft en mycket brant topp upptill 450 ppm och en annan tämligen nyligen, 1942, kring 430 ppm. Detta måste anses som mycket uppseendeväckande.

Webbredaktören på Chemicalnet återkommer den 12/12 med synpunkter från fler forskare.

Henning Rodhe anser Liljenzins kritik som oseriös och hänvisar til en överväldigande mängd data som stödjer den bild som OPCC för fram.

Han påpekar också det faktum, som även jag själv har svårt att svälja, att om Becks kurva var riktig skulle enorma mängder koldioxid på kort tid ha tillförts atmosfären, för att sedan på lika kort tid ha försvunnit igen. Mängderna är fullständigt orimliga, det går inte att förklara var de skulle ha kommit ifrån och det går inte heller att förstå hur de så snabbt försvunnit igen. Den enda förklaring man kan tänka sig är att prover blivit bristande representativa pga olämpligt placerade mätpunkter, precis som Prof Erland Källén påpekade för mig.

Peter Stilbs, som också yttrat sig, påpekar att iskärneproverna kan ge felaktiga värden därför att is inte är ett fullgott kristalliniskt material utan ger koldioxid möjlighet att vandra i isen. (Samma förhållande som jag fört fram i mina enkla funderingar)

Där de kemiska analyserna ”möter” värdena från iskärnor, tidpunkt 1958 när Mauna Loa-verksamheten började, blir det ett ”hack” i kurvan . Man har löst detta problem genom att tidsförskjuta värden med 80 år. Det finns inget vetenskapligt underlag för sådana konstgrepp vilket bl a pekats av Prof Jaworowski, liksom också av Linjenzin . 

Hur man tagit sig för att göra detta framgår inte och förskjutningen har inte nämnts i IPCC:s handingar. Själv tycker jag kanske att det ändå inte verkar orimligt, eftersom kurvorna blir helt kongruenta  (se figur nedan) efter manövern och eftersom  det kan tänkas föreligga ett systematiskt fel i iskärnorna, t ex på grund av att koldioxiden delvis antingen kryper iväg genom isen, alternativt kemiskt delvis omvandlas.

Tidsförskjutning i koldioxidvärden.

 enl artikel av Jaworowski från 1992.

Dock förefaller det naturligtvis lättare att ett mer eller mindre systematiskt fel föreligger i de kemiska analyserna. Det är oklart för mig i alla fall var proverna i den äldre serien togs.

Själv har jag bestämt mig  för att acceptera den officiella förklaringen. Jag kan helt enkelt inte fatta hur koldioxidhalterna skulle ha kunnat nå sådana toppar tidigare. Rent teoretiskt kanske något enormt vulkanutbrott skulle kunna ha medfört ofattbara tillskott av koldioxid på kort tid. Sådana utsläpp i mindre skala är ju kända, läs t ex min egen lilla artikel om koldioxiden från 4 okt ”Livets gas —”. Men hur i all världen har den kunnat försvinna lika snabbt? 

Liljenzin är upprörd över att Becks studie nonchaleras. Det hade kanske varit motiverat att IPCC lämnat en fullständig redogörelse över sitt ställningstagande.  

Lämna ett svar