Repris på borrkärnor i is och koldioxidhalt i atmosfären

Den 5 nov skrev jag om en studie av Beck, handlande om äldre mätdata på koldioxid, i serier som går tillbaka till början av 1800-talet, gjord på direkta atmosfärprov. Den har gjorts med numera övergiven kemisk mätmetodik, (utom för kontrolländamål) och resultatet avviker kraftigt från de mätserier som numera finns från borrkärnor i is och som görs med spektrometri.  Den som är nyfiken får gå baklänges till mitt inlägg då och även läsa den kommentar som jag fick idag av Kennedy Karlsson.

Om någon till äventyrs är intresserad publicerar jag här nedan det svar jag fick från professor Erland Källén, som jag skrev till i sammanhanget för att få en kunnig kommentar till studien.  

 Svaret löd: Becks artikel övertygar inte mig. Den bygger på en rad gamla studier
medan den ignorerar mycket av det som publicerats under senare år. Intressant nog tas en studie av Walter Bischof från början av 1960-talet upp i Becks referenslista. Bischof visar där att mätningar av CO2 i urban miljö och i skogsområden ger helt orepresentativa värden. Detta ignoreras av Beck. De gamla mätserier Beck hänvisar till kan inte användas för att rekonstruera globalt representativa, storskaliga CO2 koncentrationer. Det har övertygande visats att mätningar på Hawaii och en del andra ställen ger mycket representativa CO2 värden som överensstämmer med vad som mätts i iskärnor under motsvarande tid.

Dina påståenden om IPCCs sätt att ta fram sammanfattningsdokumenten är felaktiga. Jag hänvisar till ett avsnitt i den nyligen framtagna rapporten från regeringens klimatvetenskapliga råd där IPCCs arbetssätt beskrivs. Du kan också läsa på IPCCs hemsida (www.ipcc.ch) där korta och informativa texter om IPCC finns. 

Källéns svar i första avsnittet övertygar mig någotsånär om att Becks värden inte är relevanta tillräckligt för att störa den jämförelse med de vanliga spektrofotometriska serierna på isblåsor. Om jag hade haft tid (och råd, jag måste betala för att få ut flertalet studier jag skulle velat titta på) så skulle det känts bra med en egen kontroll, men det är ju fånigt att inte sätta tilltro till Källén.

När det gäller den senare delen skulle jag naturligtvis vilja läsa på i IPCC:s hemsida och tänker nog göra det också – har en komihåg-lapp om saken, men det har inte blivit av  (en kombination av glömska och tidsbrist). Eventuellt återkommer jag. Mitt resonemang bygger på uppgifter från skeptiker som finns att läsa på åtskilliga ställen, men det behöver sannerligen inte vara korrekt för det, de hämtar sina uppgifter från varann kan man misstänka.  
 

6 svar till “Repris på borrkärnor i is och koldioxidhalt i atmosfären“

  1. Kennedy Karlsson skriver:

    Tack för denna fina fördjupning!

    Vid bestämning av koldioxidhalt i luft i dag mäts ljusabsorbtionen av en viss våglängd i det infraröda området. Som referens används gas i tuber som är kalibrerade av NOAA i USA.
    Samtidigt tas flaskprover på luften en gång i veckan som skickas till NOAA, som gör en kemisk analys – oklart för mig med vilken kemisk metod.
    Det kan skilja på upp till 1 ppm.

    Under perioden 1857-1958 användes i stället den så kallade Pettenkofer-metoden som byggde på kemiska processer från början till slut.

    Max Josef Pettenkofer (1818-190) var sannolikt ingen lättviktare. Han har fått ett tyskt institut uppkallat efter sig. Han var alltså tysk kemist och hygienist. Mest känd är han kanske för forskning om spridning av kolera och tyfoid samt urinens sammansättning.

    Luft innehåller 0,035 % koldioxid. Utandningsluft dock 4 %. I ett rum med många personer och med dålig ventilation höjs koldioxidhalten kontinuerligt. Någonstans vid en halt på 800 ppm (0,08 % volym) börjar människan känna trötthet.

    1858 föreslog Pettenhofer ett gränsvärde på 1000 ppm för skollokaler. Han utarbetade en metod för att på kemisk väg mäta CO2-halten i luft i samband med detta arbete.
    Denna gräns på 1000 ppm uppges gälla än i dag.

    http://www.dittrich-systeme.com/BACKGROUND%20INFORMATION-AIR%20QUALITY.htm

    Erland Källen ogillar tydligen, att Beck använt rådata som hämtats från mätserier i skog och urbaniserade områden. Han menar, att endast mätningar på Hawai är representativa, eftersom de bäst överensstämmer med vad som mätts i iskärnor.

    För mig ter sig resonemanget besynnerligt. Jag hoppas, att jag inte förstått innebörden. Det förutsätter ju, att dessa ismätningar visar korrekta värden på koldioxidhalten.
    Men så behöver inte vara fallet. En del av koldioxiden kan ha förändrats under tidens gång och till följd av högt tryck. Kanske har hydrater bildats, kanske har en del CO2 diffunderat. (Grahams lag)

    Att inte tillåta mätningar i skog är också underligt. 30 % av världens yta består faktiskt av skog.

    Det skulle vara tacknämligt, om du med din naturvetenskapliga skolning bevakar det här intressanta området även i fortsättningen. Eller allra helst borrar vidare.

  2. Bengt Axmacher skriver:

    Tack för bra kommentar. Som du förstår har jag funderat en hel del på det här. Jag är inte kemist, så jag kan inte rätt bedöma vad som händer med koldioxiden under långa tider i en liten isblåsa – under mycket högt tryck i en del. Jag inbillade mig kanske att det genom diffusion uppåt och neråt skulle bli en utjämning, så att snabba variationer över tid skulle bli utjämnade. Karbonatomvandling kräver väl närvaro av någon elektrolyt -Ca eller Na t ex – om jag minns min termin på Med Kem rätt?
    Eftersom isen uppstår ur packad snö är det väl ont om joner, gissar jag. Måste bekänna min okunnighet.
    Jag tycker kanske att Källéns resonemang håller ändå. Det är ju inte absolutvärdet av CO2 som är det mest intressanta utan variationerna, dvs man måste kunna göra relevanta jämförelser över tid. Har man bestämt sig för att det är toppen på Mauna Loa som störs minst av variationer i koncentration pga angränsande skogar, industrier annan angränsande mänsklig verksamhet, så är det väl enklast att hålla sig till det. Då är skog och tätorter inga bra platser eftersom förhållanden kan växla avsevärt från en tidpunkt till en annan.
    Du verkar själv mycket väl påläst inom i alla fall det här området. Jag känner mig inte speciellt skickad och är för gammal att skolas om till meteorolog.
    Dessutom har jag kommit till insikt om att för framtida prognoser och för datamodeller är det ytterst angeläget att vetenskapsmännen gör studier av detta slag. För åtgärdsbehovet och hur det skall utformas är det mindre angeläget. Och det är den sidan som intresserar mig mest.
    Jag har lite svårt för skeptikerna, även utan hänsyn tagen till olika studieresultat. Det finns för mycket fullständigt irrelevanta inslag i deras artiklar, såsom personliga utfall och insinuationer om bakomliggande dolda agendor, vilket jag liksom nog många andra tycker man snarare finner skäl att misstänka hos dem själva. Det finns ju faktiskt belägg för det som t ex Exxon Mobiles understöd till en lång rad av skeptiker institutioner i Amerika, och vissa gruvföretags agerande i England. Det skrev jag en del om ibörjan av mitt bloggande.
    Trevligt att du också intresserar dig för koldioxidens effekter på mänsklig hälsa när man kommer upp i lite högre värden. Skeptikerna har döpt den till ”livets gas”, vilket leder tankarna fullständigt vilse.

  3. Kennedy Karlsson skriver:

    Det här med mätning av CO2-halt ur borrkärnor av is har gjort flera än oss fundersamma.

    http://gronarealisten.blogg.se/1197673536_tv_intressanta_artikl.html

  4. Bengt Axmacher skriver:

    Tack än en gång. Värdefull länk som fört mig vidare till än mer av intresse. Det blir ett inlägg till.

  5. Magnus Billberger skriver:

    Fick nyligen kännedom om Becks studie. I sig en ganska intressant studie, men Becks slutsatser är högst anmärkningsvärda och ytterst tveksamma. Går man in lite i detalj på tidsserierna ser man att det finns hopp på ca 70 ppm-enheter från ett år till ett annat. Om Becks siffror skulle vara representativa för hela atmosfären skulle detta innebära att det måste förekomma hittills ej beskrivna eller förklarade processer i det globala kolkretsloppet. 70 ppm-enheter motsvarar mer kol än den totala globala terrestra brutto-fotosyntesen.

    Att många tidsserier av mätningar av CO2 2 meter över mark korrelerar är inte direkt förvånande. Förekomsten av CO2 på 2 meter höjd bestäms i stor utsträckning av växternas respiration och nedbrytningen av organiskt material tillsammans med hur effektiv vädret (vindar, turbulens) lyckas blanda olika luftlager.

  6. Bengt Axmacher skriver:

    Det har ju gått 3/4 år och under den tiden har det blivit helt tyst om Becks studie. Man kan nog betrakta den mer som ett kuriosum idag. Våldsmma skutt på 70ppm går helt enkelt inte att förklara, annat än möjligen med osannolikt hög vulkanisk aktivitet, och någon sådan är ju inte känd från den tiden.

Lämna ett svar