Arkiv för januari, 2009

Summa summarum.

fredag, 9 januari, 2009

Efter drygt ett års bloggande har jag börjat känna hurusom jag fylls av det man kan läsa om i  Predikaren: Fåfängligheters fåfänglighet, allting är bara fåfänglighet. Min hustru pikar mig lite då och då för min världsförbättrarattityd och undrar lätt spydigt om jag inbillar mig att mina skriverier åstadkommer något. Det bästa svar jag kommit på är: det gör vad det kan. Ungefär som miljöpartisternas förslag: de gör vad de kan, men inte är det något som märks någonstans.

Jag bläddrar i mitt hus-o liv-organ, Svenskan, idag. Som vanligt fyllt med bra eller någotsånär bra artiklar, nästan aldrig något riktigt dåligt. Upplaga 200’000 omkring, läsare naturligtvis avsevärt flera, mellan en halv och en miljon. Efterlängtad av mig och många fler. Ofta citerad. Växer stadigt.

Ett 20-tal personer uppsöker min lilla blogg varje dag, kanske det dubbla när jag varit ovanligt energisk. Citerad något tiotal gånger på ett helt år. Ingen vettig människa kan egentligen fortsätta med en sådan verksamhet och begära att bli tagen på allvar.

Det här blir alltså sista posten.

Inte för att det saknas material och uppslag.

En hel del är uppmuntrande. Mina snörstumpar pekar på små framsteg. De gör vad de kan, inte mycket, men betydligt mer än bloggen som skriver om dom. De kan för dagen avslutas med lite information om sjöfarten, som står för 3% av världens samlade koldioxidutsläpp. Det mesta emanerar från lågkvalitativ olja, vilket innebär en massa andra föroreningar med tungmetaller, nitrösa gaser, svavelföreningar mm. Men nu har den samlade sjöfarten beslutat sig för att pressa ner detta olustiga bidrag till den luft vi andas med hälften fram till 2030.

En av alla tilltänkta åtgärder utgörs av solceller på däck – det finns plats för många – som levererar el i  första hand till båtens interna behov men i andra också till båtens framdrivning via en elmotor. En prototyp är under byggnad i  Japan. I förlängningen tänker man sig el från bränsleceller som drivs med naturgas (LNG). 

Min sista jobspost skriver Sanna Rayman om i dagens svenska . Det handlar om det svenska deltagandet i EU:s CDM-projekt i Kina, där man hjälper till med utbyggnad av vattenkraft. Det har talats åtskilligt om saken i SR idag och igår, och som väntat gör SR vad de kan för att framställa denna utomordentligt vettiga satsning i dålig dager. Bl a tycktes det synd om de kinesiska små markägare som måste flytta. De har visserligen fått ersättning som de uppger sig vara nöjda med, men eftersom de lever i en diktatur så tar man för givet att de ljuger för att ställa sig in.  

Det kan ju vara det faktiska förhållandet, men detta kan väl inte bara tas för givet? Sanna Rayman verkar tycka att det i alla fall är troligt. 

Är det uteslutet att de får en skälig ersättning? Eller är det uteslutet att de inser att vattenkraften är en god och nödvändig sak för nationen Kina? Kan ingen skicka ut en ”grävande” journalist och undersöka saken?  Jag tycker inte om diktaturer, men varje enskild åtgärd i en diktatur är inte definitionsmässigt dålig.

Maria W från Mp intervjuades tillsammans med handelsminister Ewa Björling. Maria W var naturligtvis negativ. Sverige smiter undan sitt ansvar sade W från Mp.  Det snart sagt enda som Mp kan ställa sig bakom är ytterligare  storskalig vindkraftsutbyggnad. Och i Sverige förstås. Hur någon klartänkt och kunnig person kan säga så förstår då inte jag.

Vindkraft har förtjänster men är dyr och synnerligen oregelbunden och det krävs reservkraft att fylla i med när det inte blåser.  Det kan man göra med vattenkraft, men då måste effekten byggas ut, och det tycker inte MP är bra. Man kan också göra det med kärnkraft, men det tycker Mp är det största ”sveket” av alla.  

Mp är i Sverige det största hotet vi har mot den globala miljön.  

Längre in i Svenskan skriver Susanna Baltscheffsky   under rubriken Varmare Klimat leder till matkris. Artikeln är lite rörig. Den refererar en studie i senaste Science om hur stigande temperaturer påverkar skördar. Baltscheffsky skriver:

I dagens nummer av den vetenskapliga tidskriften Science har forskarna David Battisti vid universitetet i Seattle och Rosamond Naylor vid Stanforduniversitetet i stället tittat på hur de stigande temperaturerna kommer att påverka skördarna.

Deras slutsats är att temperaturerna i tropiska och subtropiska områden kommer att vara högre än de mest extrema värden som har uppmätts mellan åren 1900 och 2006.

Det verkar som hon råkat komma åt delete-knappen någonstans.

Studien baseras naturligtvis på ett antal körningar om förväntad temperaturhöjning längre fram, men jag tycker den delen är onödig. För det första kommer ett antal skeptiker genast att slänga sig över just detta och påtala dataprognosernas bristfällighet. Det hade varit bättre att låta folk tro vad de vill om den saken – det har redan gjorts mängder med sådana prognoser. Istället hade man kunna begränsa sig till det som är intressant, nämligen skördeutfallet vid olika temperaturstegringar och vid olika förändringar i nederbörd. 

För skeptikerna är detta ett delikat problem för de gör oftast stort nummer av att med ökande mängder koldioxid i atmosfären så kommer skördarna att ÖKA. Man vet ju att detta är sant, åtminstone vad gäller tomater i växthus. Det finns försök som visar att ordentligt förhöjd koldioxidhalt i växthusluften (vanligen m hjälp av propan-förbränning) faktiskt ger bättre utfall.

Skeptikerna hävdar, utan att ha några studier att luta sig emot, att detta gäller allt som växer (växtriket n b.). Att det inte är sant och att det faktiskt finns studier som visar det bryr de sig inte om.

Därför bl a är det angeläget att reda ut förhållandet Hur mycket av skördeminskningen kan förebyggas med hjälp av bevattning? Vad händer om man byter gröda till något som passar bättre i det ”nya” klimatet? I vad mån kan det avhjälpas med växtförädling? Frågetecknen är många.

Personligen misstänker jag likväl att studien har rätt. Implikationerna är viktiga för överbefolkningsfrågan, avskognings-frågan och frågan om biobränslen. För mig är detta tre ödesfrågor för mänskligheten och av särskild dignitet .

Avskogningen och biobränslen är i princip kommunicerande kärl. Stoppa biobränslena för Guds skull.

I koldioxidfrågan är kolförbränningen, främst i kraftverk, den i särklass viktigaste frågan att lösa. Det lilla vi kan bidraga med är vad vi gör genom EU i form av hjälp till alternativa kraftkällor. 

Därutöver kan vi sträva mot en utökad kärnkraftsutbyggnad. Vi i Sverige är kända som energiska motståndare till kärnkraft. Alldeles oavsett att en ändring till en positiv och mer insiktsfull hållning vore en god sak för vårt eget land så skulle det  säkert också gynnsamt påverka opionioner utanför Sverige.

Alla dessa viktiga insatser försöker Mp rida spärr för. ( Vänsterpartiet också naturligtvis, men därifrån finns ändå inget gott att hämta. )

Slutligen. Åter till bloggvärlden.  SvDs kolumnist Anna Larsson  har idag skrivit om bloggmonstret som börjat leva sitt eget liv. Det handlar om allas vår bloggmästarinna Blondinbella alias Isabella Lööwengrip, och kolumnen är läsvärd, vilket dock inte kan sägas om bloggen. Jag har som alla andra varit inne några gånger för att ta en titt på hur en blogg skall se ut om den skall få nämnvärda läsarskaror.

Detta flickebarn har haft några hundratusen läsare varje dag. Under den senaste veckan, sedan hon hamnat i ”Let´s Dance”, har antalet fördubblats och är nu uppe i en numerär som mäter sig med Svenska Dagbladets. Varken Anna Larsson eller jag kan hitta något av egentligt läsvärde, men det är uppenbart att en talrik majoritet finner skäl att återkomma vecka ut och vecka in.  Hon höjer också lyssnar-värdet i SR, i varje fall tycker Janne Josefsson det. Han har henne med i ”Debatt”.  Jag tycker inte hon bidrar med mycket, men hon ”hajpas” väl – om jag nu använt detta konstiga nya ord på rätt sätt?

Bloggen innehåller mer kort på henne själv än man trodde var möjligt och hon får 30´000 kommentarer om dagen. Undras hur många hon hinner läsa?

Jag läser en del bloggar som kan anses som kvalificerade – ingen nämnd ingen glömd – flera av dem kommer upp i höga läsartal men långt långt ifrån Blondinbella. S k skeptikerbloggar skrivna av folk som frossar i sanslöst skryt med den egna förmågan att begripa allt och svämmar över av hånfulla och i bästa fall raljerande eller, som allra bäst, dräpande formuleringar om meningsmotståndare når högre men kommer ändå inte i närheten av blondinbella.

Är det inslaget av ungdom som gör skillnaden? Blondinbellas läsare är  väl endast i undantagsfall över 20 år gissar jag.  Politikerbloggar och vetenskapsbloggar har kanske läsare långt upp i åren – jag följer ju t ex flera av dem. Skeptikerna når kanske ända upp bland senila åldringar, men också långt ner i gymnasiet där ungdomlig självtillräcklighet frodas.

Mina läsare hittas väl bland jämnåriga och det gäller nog flertalet små bloggare – det finns ju ett par hundratusen att välja på. Har förstått att många av mina läsare, de flesta kanske,  är personliga goda vänner. Det förefaller enklare att prata med dem direkt. Och trevligare och mindre arbetsamt. Jag skall börja med det i kväll. 

I övrigt låter jag världen sköta sig själv min hjälp förutan. 

När det gäller mina önskningar om t ex koldioxid, kolkraft-begränsning, biobränslenas död, avskogning och överbefolkning så knäpper jag filosofiskt mina händer och hoppas på ett gudomligt ingripande. 

Den som råkar passera Mem sommartid (båtledes?) och känner sig välvilligt stämd är välkommen upp på en kopp kaffe med enkelt tilltugg. Vilken inföding som helst kan visa vägen. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,