Arkiv för kategori ‘Arbetsmiljö’

Aktiv sjukskrivning, rehabilitering eller avsked.

fredag, 19 december, 2008

Sanna Rayman har på ledarplats i Svenskan idag ett utmärkt inlägg om sjukskrivningar i ”ett, två, tre år utan att någonting händer”.

Jag läser det med instämmande nickar; det har varit min vardag sedan 1971 i stort sett. Det handlar om rehabilitering och som företagsläkare har jag sysslat med det sedan min första anställning i yrket på dåvarande Bygghälsan och därefter i ökande utsträckning genom livet och de olika anställningar jag haft fram till min nuvarande. 

Jag har skrivit om detta tidigare, men finner tillfället lämpligt att återkomma.
Då menade jag att LAS och rehabilitering är två oförenliga entiteter, det har varit min uppfattning i minst tjugo år och jag har inte ändrat åsikt på sistone heller.

Sanna Rayman skriver:  – – – Suck. Låt oss ta det från början.

1: Man kan vara sjuk på många olika sätt.

2: Sjukskrivning i sig är ingen behandling.

3: Ibland kanske man är arbetsrelaterat sjuk och allra mest i behov av nytt jobb.

Ad 1: Detta är så sant som det är sagt,  och det har nog de flesta förståelse för. Men få lekmän tycks medvetna om implikationerna.

Ad 2: Detta har blivit ett talesätt som Rayman kanske lite obetänksamt instämmer i. Det är för det mesta sant, men det finns faktiskt fall där vila från arbetet kan sägas vara en behandling. Det har dock ingen särskilt stor principiell betydelse.

Ofta går det utmärkt tvärtom, dvs att arbeta trots sjukdom,  och det är mycket allmänt förekommande. (Facket kallar det för sjuknärvaro) Men det finns också sjukdomar med långa och svåra trötthetstillstånd där sjukskrivning är av godo och nödvändig under en konvalescensperiod.

Ad 3: Arbetsrelaterade sjukdomar har varit och är min specialitét. De kan, men behöver inte, vara orsakade av arbetet, men det kan uppstå ett arbetshinder som gör den gamla arbetsplatsen totalt omöjlig. Detta är mycket ofta fallet när rehabilitering kommer på tal och föreställningarna om alla de underverk som just rehabilitering tros kunna åstadkomma är tyvärr ofta överdrivna. Alldeles särskilt hopplöst är det ibland när fackliga organisationer mer eller mindre kräver att patienten skall tillbaks till sitt gamla yrke eller om detta är totalt omöjligt så i alla fall till sin gamla arbetsgivare.

Det är här man kan dunka huvudet blodigt mot den vägg som LAS utgör.  Fackets såväl första som sista ord till patienten är: Vad Du gör så släpp inte taget om din anställning.  Och just denna inställning torde vara den i särklass vanligaste anledningen till att rehabiliterings-ansträngningar misslyckas. För det misslyckas ofta.

Jag har grälat massor med gånger om detta med fackliga representanter. Det vanligaste försvaret för LAS förr var att ”det är en reform som vi fått strida så länge för, att vi aldrig kommer att släppa den.” 

På senare tid har man istället försvarat lagen med att det numera är ganska lätt att via fackliga förhandlingar argumentera sig fram till en uppsägning som är en adhoc-lösning – avsedd för det enskilda fallet. Detta är i och för sig bättre än  ingenting men ändå en dålig lösning eftersom tidsutdräkten oftast blir lång, ibland flera år, vilket i sin tur leder till att patientens tillstånd, efter ett antal försök att återgå till en gammal men hopplöst olämplig arbetsplats, blivit så försämrat att livskvalitén försämrats och urvalet tänkbara alternativa placeringar krympt ihop så till den grad att man inte kan hitta någon tänkbar ny arbetsplats.

Den tilltänkta reformen med obligatorisk prövning är säkert en förbättring. Det finns gott om exempel på patienter som lämnats åt sitt öde i flera år, där enda kravet varit att inkomma med nya sjukintyg en gång i halvåret.  Det hade varit bättre om tiden varit ännu kortare, i varje fall till en första prövning. Tre månader brukar man ha som en tumregel, därefter börjar patientens psykiska motstånd mot rehabilitering pga av tillvänjning öka. 

Den fackliga reaktionen är typisk; att likna allting vid katastrof, som inte innebär ständig strykning medhårs av människor som skulle må mycket bättre av att inte lämnas ifred med en i längden hopplös situation. Särskilt när det är den förhatliga alliansen som agerar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Äldreomsorgen. Vad ska vi göra?

torsdag, 20 november, 2008

I dagens SvD finns ett litet stick om Äldreomsorgen signerat Sanna Rayman. Vid denna tidiga timme kan man inte hitta den i nätupplagan men Raymans ledarblogg innehåller samma synpunkter. Det handlar om det aktuella bekymret med  åldringarna på Bäckagård i Halmstad.

Låt mig först säga detta. Jag älskar Sanna Rayman för hennes kloka synpunkter.

(mer…)

Ett bra förslag. Äntligen, äntligen, äntligen.

torsdag, 4 september, 2008

DI, den 3/8 2008 hade Magnus Hall, VD i Holmen och tillika ordförande i Bas El, ett mycket glädjande inlägg på Debatt-sidan under rubriken Basindustrin vill börja producera egen kärnkraft.

Inledningsvis beskriver Magnus Hall den oro som svensk basindustri känner för stora svenska företag och för sysselsättningen. Holmen har tvingats inleda förhandlingar om nedläggning av Wargöns Bruk och varsla 340 anställda i en liten ort som är helt beroende av sitt företag. Han bedömer att detta bara är en början på varsel och nedskärningar inom skogsindustrin.

(mer…)

Snörstump 17. Att spara el och motorslitage.

onsdag, 16 april, 2008

Jag har vid flera tillfälle raljerat lite med energisparande. Syftet har varit ”gott” såtillvida att jag i första hand tyckt att de stora utsläppsbovarna, läs kolkraftverken, borde uppmärksammas. Men jag har också påpekat att energisparande har den goda egenskapen att ge effekt genast.

Det har under beteckningen klimatsmarthet förts fram en lång rad mer eller mindre effektiva råd om energisparande, mest ägnade den enskildes situation och möjligheter.   Förmodligen har det ordats så mycket om detta att gemene man  känner sig fullärd och därtill något uttråkad, det som känns meningsfullt är säkert redan gjort.

(mer…)

Företagare eller anställd – eller bådadera!

måndag, 31 mars, 2008

Anders Linder på Svenska Dagbladet  skrev igår på ledarsidan om företagandets villkor, med exempel från en trovärdig men fiktiv familj. Jag kan inte undgå att reflektera en del utifrån min egen tillvaro.

Jag har tidigare skrivit om hur det var att vara distriktsläkare på 1960-talet. Jag var anställd men hade en stor del av ersättningen för mitt arbete som arvoden direkt från patienterna. En situation som delvis liknar egen företagsamhet. Det fanns ingen stipulerad arbetstid, och min lön stod i relation till min arbetsinsats. Flertalet läkare hade det ungefär som jag i detta avseende. Läkarbrist rådde då som nu men det fungerade ändå mycket bättre, i varje fall i primärvården eftersom ett flertal av oss arbetade upp emot 60-70 timmar i veckan. (mer…)

Egypten nästa. Återkommer 28/3.

torsdag, 13 mars, 2008

Klimatet må vara varmare. Just för dagen är det ändå i svalaste laget för mig. Jag får värk i hela kroppen snart sagt. Konungarnas dal och Luxor liksom Röda Havet få bli boten. Datorn behöver vila sig också. Två veckor, sedan kör jag igång igen. 

LAS och rehabilitering. 2 oförenliga entiteter.

lördag, 8 mars, 2008

I Svenska Dagbladet idag tar Thomas Gür till orda mot Las. Det finns inte mycket  man så helhjärtat vill instämma i och jag vill gärna komplettera med en företagsläkares synpunkter.

I snart 40 års tid har jag utövat mitt yrke, jag har trivts bra och tyckt mig göra en insats.  Vid flera tillfällen har jag bytt arbetsgivare och har nu, när jag egentligen borde varit pensionär för flera år sedan, bred erfarenhet av nästan alla upptänklig verksamhet i små företag, 10 år bland lantbrukare och sedan ytterligare 17 år i storföretag som monteringsindustrier och processindustrier. Därutöver har jag några års erfarenhet även av offentlig verksamhet.

(mer…)

Klyftor, t o m i sjukvården.

torsdag, 6 mars, 2008

Socialstyrelsen avlägger varje år en rapport till regeringen om läget i hälso-och sjukvården. Det är aktuellt idag och Generaldirektör Lars-Erik Holm och projektledare Ingrid Schmidt skriver om den på brännpunktssidan i Svenska Dagbladet. SR och SVT missar naturligtvis inte heller detta tillfälle att sparka Filippa Reinfeldt på smalbenen.

Innan jag har klarat morgongymnastik och frukost har jag hört samma referat 3 ggr i radion och när jag väl läst sidan i SvD och satt mig framför datorn finns där redan 4 länkar varav två till ilskna och giftiga socialdemokratiska bloggare. Där kan jag också läsa vad Filippa R. tydligen har sagt vid något tillfälle helt nyligen.

– Vi tittar inte på medelinkoms­ter, vi tittar på vårdbehov, säger hon.

(mer…)

Sorg och arbetsoförmåga

lördag, 1 mars, 2008

I Svenska Dagbladet på brännpunktssidan finner jag idag en artikel av läraren och författaren Stefan L Holm.  Den anknyter, i varje fall delvis, till vad jag skrev om under Intyg, förr och  nu och jag vill gärna kommentera Stefan Holms i mångt och mycket kloka ord.

En värdighetsgaranti på 4 månader med undantagsvis förlängning till 1 år är kanske att ta i. Har redan sett i en morgontidig kommentar till artikeln att andra tycker så också.  Det är kanske också så att någon bör utfärda något slags intyg och jag hävdar att sjukintyget borde kunna användas för detta ändamål och att en läkare skulle ha den exklusiva rätten att göra bedömningen.

(mer…)

Intyg – förr och nu.

måndag, 11 februari, 2008

Sjukskrivning har på senare tid varit flitigt diskuterat.  Alf Svensson vågade för några år sedan torgföra åsikten att åtskilliga patienter ljög om sina förehavanden vid arbetsfrånvaro för att därmed otillbörligt sko sig på det ganska generösa och snåriga system som skall hålla oss ekonomiskt under armarna när vi drabbas av ohälsa, arbetslöshet eller tvång att stanna hemma vid barns sjukdom.  Då var det  av Alf Svensson inopportunt, för den s k allmänna meningen – snarare massmedias mening – var att den då höga sjukfrånvaron berodde på läkarna, vilka inte ansågs begripa sig på sjukskrivning.  Debatten har senare svängt än hit än dit – det enda som i stort sett inte ansetts förklara en hög sjukfrånvaro är en ökad faktisk sjuklighet. När det så småningom uppdagats att Alf Svensson faktiskt i ganska stor  utsträckning har haft rätt i sin förmodan om att bedrägeri kunde ligga bakom, så har det nu svängt till en förmodan om att ohederligt beteende är huvudorsaken.

(mer…)