Arkiv för kategori ‘KLIMATPÅVERKAN’

Summa summarum.

fredag, 9 januari, 2009

Efter drygt ett års bloggande har jag börjat känna hurusom jag fylls av det man kan läsa om i  Predikaren: Fåfängligheters fåfänglighet, allting är bara fåfänglighet. Min hustru pikar mig lite då och då för min världsförbättrarattityd och undrar lätt spydigt om jag inbillar mig att mina skriverier åstadkommer något. Det bästa svar jag kommit på är: det gör vad det kan. Ungefär som miljöpartisternas förslag: de gör vad de kan, men inte är det något som märks någonstans.

Jag bläddrar i mitt hus-o liv-organ, Svenskan, idag. Som vanligt fyllt med bra eller någotsånär bra artiklar, nästan aldrig något riktigt dåligt. Upplaga 200’000 omkring, läsare naturligtvis avsevärt flera, mellan en halv och en miljon. Efterlängtad av mig och många fler. Ofta citerad. Växer stadigt.

Ett 20-tal personer uppsöker min lilla blogg varje dag, kanske det dubbla när jag varit ovanligt energisk. Citerad något tiotal gånger på ett helt år. Ingen vettig människa kan egentligen fortsätta med en sådan verksamhet och begära att bli tagen på allvar.

Det här blir alltså sista posten.

Inte för att det saknas material och uppslag.

En hel del är uppmuntrande. Mina snörstumpar pekar på små framsteg. De gör vad de kan, inte mycket, men betydligt mer än bloggen som skriver om dom. De kan för dagen avslutas med lite information om sjöfarten, som står för 3% av världens samlade koldioxidutsläpp. Det mesta emanerar från lågkvalitativ olja, vilket innebär en massa andra föroreningar med tungmetaller, nitrösa gaser, svavelföreningar mm. Men nu har den samlade sjöfarten beslutat sig för att pressa ner detta olustiga bidrag till den luft vi andas med hälften fram till 2030.

En av alla tilltänkta åtgärder utgörs av solceller på däck – det finns plats för många – som levererar el i  första hand till båtens interna behov men i andra också till båtens framdrivning via en elmotor. En prototyp är under byggnad i  Japan. I förlängningen tänker man sig el från bränsleceller som drivs med naturgas (LNG). 

Min sista jobspost skriver Sanna Rayman om i dagens svenska . Det handlar om det svenska deltagandet i EU:s CDM-projekt i Kina, där man hjälper till med utbyggnad av vattenkraft. Det har talats åtskilligt om saken i SR idag och igår, och som väntat gör SR vad de kan för att framställa denna utomordentligt vettiga satsning i dålig dager. Bl a tycktes det synd om de kinesiska små markägare som måste flytta. De har visserligen fått ersättning som de uppger sig vara nöjda med, men eftersom de lever i en diktatur så tar man för givet att de ljuger för att ställa sig in.  

Det kan ju vara det faktiska förhållandet, men detta kan väl inte bara tas för givet? Sanna Rayman verkar tycka att det i alla fall är troligt. 

Är det uteslutet att de får en skälig ersättning? Eller är det uteslutet att de inser att vattenkraften är en god och nödvändig sak för nationen Kina? Kan ingen skicka ut en ”grävande” journalist och undersöka saken?  Jag tycker inte om diktaturer, men varje enskild åtgärd i en diktatur är inte definitionsmässigt dålig.

Maria W från Mp intervjuades tillsammans med handelsminister Ewa Björling. Maria W var naturligtvis negativ. Sverige smiter undan sitt ansvar sade W från Mp.  Det snart sagt enda som Mp kan ställa sig bakom är ytterligare  storskalig vindkraftsutbyggnad. Och i Sverige förstås. Hur någon klartänkt och kunnig person kan säga så förstår då inte jag.

Vindkraft har förtjänster men är dyr och synnerligen oregelbunden och det krävs reservkraft att fylla i med när det inte blåser.  Det kan man göra med vattenkraft, men då måste effekten byggas ut, och det tycker inte MP är bra. Man kan också göra det med kärnkraft, men det tycker Mp är det största ”sveket” av alla.  

Mp är i Sverige det största hotet vi har mot den globala miljön.  

Längre in i Svenskan skriver Susanna Baltscheffsky   under rubriken Varmare Klimat leder till matkris. Artikeln är lite rörig. Den refererar en studie i senaste Science om hur stigande temperaturer påverkar skördar. Baltscheffsky skriver:

I dagens nummer av den vetenskapliga tidskriften Science har forskarna David Battisti vid universitetet i Seattle och Rosamond Naylor vid Stanforduniversitetet i stället tittat på hur de stigande temperaturerna kommer att påverka skördarna.

Deras slutsats är att temperaturerna i tropiska och subtropiska områden kommer att vara högre än de mest extrema värden som har uppmätts mellan åren 1900 och 2006.

Det verkar som hon råkat komma åt delete-knappen någonstans.

Studien baseras naturligtvis på ett antal körningar om förväntad temperaturhöjning längre fram, men jag tycker den delen är onödig. För det första kommer ett antal skeptiker genast att slänga sig över just detta och påtala dataprognosernas bristfällighet. Det hade varit bättre att låta folk tro vad de vill om den saken – det har redan gjorts mängder med sådana prognoser. Istället hade man kunna begränsa sig till det som är intressant, nämligen skördeutfallet vid olika temperaturstegringar och vid olika förändringar i nederbörd. 

För skeptikerna är detta ett delikat problem för de gör oftast stort nummer av att med ökande mängder koldioxid i atmosfären så kommer skördarna att ÖKA. Man vet ju att detta är sant, åtminstone vad gäller tomater i växthus. Det finns försök som visar att ordentligt förhöjd koldioxidhalt i växthusluften (vanligen m hjälp av propan-förbränning) faktiskt ger bättre utfall.

Skeptikerna hävdar, utan att ha några studier att luta sig emot, att detta gäller allt som växer (växtriket n b.). Att det inte är sant och att det faktiskt finns studier som visar det bryr de sig inte om.

Därför bl a är det angeläget att reda ut förhållandet Hur mycket av skördeminskningen kan förebyggas med hjälp av bevattning? Vad händer om man byter gröda till något som passar bättre i det ”nya” klimatet? I vad mån kan det avhjälpas med växtförädling? Frågetecknen är många.

Personligen misstänker jag likväl att studien har rätt. Implikationerna är viktiga för överbefolkningsfrågan, avskognings-frågan och frågan om biobränslen. För mig är detta tre ödesfrågor för mänskligheten och av särskild dignitet .

Avskogningen och biobränslen är i princip kommunicerande kärl. Stoppa biobränslena för Guds skull.

I koldioxidfrågan är kolförbränningen, främst i kraftverk, den i särklass viktigaste frågan att lösa. Det lilla vi kan bidraga med är vad vi gör genom EU i form av hjälp till alternativa kraftkällor. 

Därutöver kan vi sträva mot en utökad kärnkraftsutbyggnad. Vi i Sverige är kända som energiska motståndare till kärnkraft. Alldeles oavsett att en ändring till en positiv och mer insiktsfull hållning vore en god sak för vårt eget land så skulle det  säkert också gynnsamt påverka opionioner utanför Sverige.

Alla dessa viktiga insatser försöker Mp rida spärr för. ( Vänsterpartiet också naturligtvis, men därifrån finns ändå inget gott att hämta. )

Slutligen. Åter till bloggvärlden.  SvDs kolumnist Anna Larsson  har idag skrivit om bloggmonstret som börjat leva sitt eget liv. Det handlar om allas vår bloggmästarinna Blondinbella alias Isabella Lööwengrip, och kolumnen är läsvärd, vilket dock inte kan sägas om bloggen. Jag har som alla andra varit inne några gånger för att ta en titt på hur en blogg skall se ut om den skall få nämnvärda läsarskaror.

Detta flickebarn har haft några hundratusen läsare varje dag. Under den senaste veckan, sedan hon hamnat i ”Let´s Dance”, har antalet fördubblats och är nu uppe i en numerär som mäter sig med Svenska Dagbladets. Varken Anna Larsson eller jag kan hitta något av egentligt läsvärde, men det är uppenbart att en talrik majoritet finner skäl att återkomma vecka ut och vecka in.  Hon höjer också lyssnar-värdet i SR, i varje fall tycker Janne Josefsson det. Han har henne med i ”Debatt”.  Jag tycker inte hon bidrar med mycket, men hon ”hajpas” väl – om jag nu använt detta konstiga nya ord på rätt sätt?

Bloggen innehåller mer kort på henne själv än man trodde var möjligt och hon får 30´000 kommentarer om dagen. Undras hur många hon hinner läsa?

Jag läser en del bloggar som kan anses som kvalificerade – ingen nämnd ingen glömd – flera av dem kommer upp i höga läsartal men långt långt ifrån Blondinbella. S k skeptikerbloggar skrivna av folk som frossar i sanslöst skryt med den egna förmågan att begripa allt och svämmar över av hånfulla och i bästa fall raljerande eller, som allra bäst, dräpande formuleringar om meningsmotståndare når högre men kommer ändå inte i närheten av blondinbella.

Är det inslaget av ungdom som gör skillnaden? Blondinbellas läsare är  väl endast i undantagsfall över 20 år gissar jag.  Politikerbloggar och vetenskapsbloggar har kanske läsare långt upp i åren – jag följer ju t ex flera av dem. Skeptikerna når kanske ända upp bland senila åldringar, men också långt ner i gymnasiet där ungdomlig självtillräcklighet frodas.

Mina läsare hittas väl bland jämnåriga och det gäller nog flertalet små bloggare – det finns ju ett par hundratusen att välja på. Har förstått att många av mina läsare, de flesta kanske,  är personliga goda vänner. Det förefaller enklare att prata med dem direkt. Och trevligare och mindre arbetsamt. Jag skall börja med det i kväll. 

I övrigt låter jag världen sköta sig själv min hjälp förutan. 

När det gäller mina önskningar om t ex koldioxid, kolkraft-begränsning, biobränslenas död, avskogning och överbefolkning så knäpper jag filosofiskt mina händer och hoppas på ett gudomligt ingripande. 

Den som råkar passera Mem sommartid (båtledes?) och känner sig välvilligt stämd är välkommen upp på en kopp kaffe med enkelt tilltugg. Vilken inföding som helst kan visa vägen. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,  

Låt två akuta problem bli till ett nytt framgångsföretag!

onsdag, 10 december, 2008

SvD Brännpunkt har idag en artikel av ingenjörernas fackklubbsordförande Magnus Sundemo vid Saab och hans kollega Håkan Danielson vid Volvo. Det är ett ingen dum idé så långt jag kan förstå.

De beskriver den den lättförståeliga frustration man känt på utvecklingsavdelningarna när avancerade tekniska lösningar har stoppats från andra sidan Atlanten eller flyttats dit. Avdelningarna är dock fortfarande intakta och besitter all den kompetens som behövs för att hålla en bilindustri i utveckling och i produktion. Det finns också vilande projekt som på kort tid skulle kunna arbetas fram till produktion.

Det är inte heller svårt att förstå att skall något göras så måste det göras fort, innan fler hunnit varslas och/eller lämnat sina platser på eget initiativ. De riktiga spetsarna brukar vara dom som är först iväg.  Ändå hade man kanske önskat sig att de två förslag man har inte hade framförts som krav.

Det första ”kravet” är att det skapas en gemensam utvecklingsorganisation, gärna en utveckling ur vad som redan finns vid Lindholmen Science Park. Bland annat skulle detta göra det mer lockande för spetskompetensen att inte lätta på vingen utan stanna på plats.

Det andra är att regeringen snarast tillsätter en arbetsgrupp för att utreda och definiera ett nytt gemensamt bolag med pluralistisk ägarstruktur.

Staten själv skall inte behöva stå som ägare, skriver man. Det borde finnas möjlighet, tycker jag, att hitta välvilligt inställda intressenter bland andra presumtiva ägare: större industrikonglomerat, fonder av olika slag (pensionsdito) och enskilda. Den tyngre fordonsindustrin med snarlika namn skulle kanske också kunna vara intressenter – mycket utvecklingsarbete kunde ju vara en gemensam angelägenhet.

Flera har redan börjat kommentera artikeln och det finns gott om positiva inslag. Bloggen  Jakob Heidbrink – Meddelanden från juridikens maskinrum  för ett långt och lite grumligt resonemang helt baserat på uppfattningen att artikeln är en partsinlaga för ingenjörer.  Man undrar varför bara ingenjörerna skall gynnas, vem skall ta hand om försäljarna och arbetarna, och är det inte lika synd om alla andra som varslas. Typiskt svenskt rättvisetänkande, men föga rationellt. Det behövs både ingenjörer, arbetare och försäljare i en bilindustri, men i ett teknikskifte som det vi nu har är det utan tvekan ingenjörerna som är lättast och angelägnast att hålla sysselsatta till en början.

Bara för att författarna råkar vara ingenjörernas företrädare kan man inte utgå från att det skulle vara en inlaga för just den yrkeskategorin.  Hur skulle f.ö. det vara möjligt? Inga ingenjörer vill i längden jobba för bilar som inte skall tillverkas.

Det har spekulerats i att bilarnas tid på jorden snart skulle vara ute. Fortsättningsvis skulle vi cykla, åka tåg eller buss eller möjligen flyga. Det kan väl ingen tro på på fullt allvar. Det kommer för all framtid att vara så att vi nästan alla vill disponera en egen bil. Just nu befinner vi oss i ett teknik-skifte, hybridbilar av olika slag och elbilar är på väg in  och många av oss bara väntar på att de  skall finnas i sinnevärlden. Väntetiden lär inte bli så lång. Det är en fråga om att överleva under en kort period av stiltje, samt att vara framma med de första modellerna av den nya bilen, mindre fordon kanske första tiden, och med ny bränslesnål teknik. De som först har lockande exemplar till salu kan räkna med att inom något år göra lysande affärer.

Det staten kan göra är:

  1. att hjälpa företagen med deras insatser på forsknings- och utvecklingssidan. Att det inledningsvis i första hand håller ingenjörerna under armarna får man stå ut med.
  2. att se till att äldre fordon avvecklas snabbast möjligt med hjälp av skrotningspremie.

Jag tycker personligen idén är god och föreslår att staten gör som man ”kräver”. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,  

Mer om bilar. Är vi osugna på att köpa dom?

fredag, 5 december, 2008

I SvD:s näringslivsbilaga hittar jag längst bak en liten krönika av Tove Carlén,  som menar att svenskarna är just sjukt osugna på att köpa bil. Denna språkliga förnyelse var inte så ny upptäckte jag,  utan gav lite träff på diverse på Google. Men det var ju inte svårt att förstå innebörden: just nu är det inte kul att köpa bil. 

(Artikeln gick inte att länka – finns inte med på nätbilagan av någon anledning.)

Tove Carlén tror inte på skrotningsbidrag, som jag rekommenderade för bara någon dag sedan.

Hon gjorde en liknelse med mjölk. Inte häller man ut mjölk för att få bidrag till att köpa ny menar hon. Det skulle jag göra om mjölken var gammal och ”gällen”, som det hette förr i tiden.

Däremot köper jag inte ekologisk mjölk, som Tove gör. Det finns inga studier som kan påvisa någon reell skillnad utöver priset.  Som gammal mölkbonde hävdar jag att den vanliga mjölken är minst lika bra, och dessutom billigare.

Så vi är inte riktigt eniga, Tove och jag.

Om nu inte svenskar vill köpa bil så är det ändå väldigt många som vill sälja. På blocket finns idag annonser om 129’212 bilar till salu. 17’274 av dem begär man 20’000 eller mindre för. Det var vad jag föreslog som lämplig skrotpremie. De skulle försvinna från marknaden omgående i händelse av skrotbidraget. Anders Borg skulle bli ynka 340 miljoner fattigare. Och majoriteten skulle genast börja leta efter annan bil  i passande prisläge över 20’000. Och dom som sålde dom bilarna, skulle också byta upp sig, och allra överst skulle en hel hög människor bli pigga på att köpa en miljöbil.

Jag tittade på en lång rad annonser på de här billiga bilarna under 20’000. En blandad  eskader  men det stora flertalet skulle man gärna se försvinna från vägarna. Särskilt ur koldioxidsynpunkt.

En sak tror jag Tove och jag är ense om. Etanolbilarna borde bort. Vem vill köra långa omvägar för att tanka något som gör livet surt för fattigt folk i u-länder. Men det finns hybridbilar och det finns mycket snåla dieslar – Volvo gör  åtminstone en. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bilar, varför vill vi inte ha dom??

torsdag, 4 december, 2008

SvD har en bra ledare om Volvo, SAAB och bilhandeln som sådan idag. Mona Sahlins propå om att Svenska Staten skall ta över avvisas. Däremot påpekas att det inte behöver betyda att Rheinfeldt o grabbarna (o tjejerna) kan rycka på axlarna åt sakernas tillstånd. Utan sugna bilköpare kan Maud Olofsson ligga i som en bäver utan att det hjälper, skriver man . Och det är naturligtvis den springande punkten.

(mer…)

Monbiot talar allvarsamma ord. Bör man lyssna?

onsdag, 3 december, 2008

Sedan länge e-prenumerar jag på George Monbiots hemsida. Det kan komma upp till 10-20 mail om dagen när hans kommentatorer är som värst i farten. Ingen orkar läsa allt, men ibland tar jag mig en titt. Några gånger varje månad anländer något av hans egen penna. Alltid läsvärt och oftast något att grunna på. Jag har f ö även läst hans bok ”Heat”. Väl dokumenterad, rik på synpunkter. Inledningsvis negativ till kärnkraft, men hans uppfattning har svängt. Avrättar tidigt alla skeptiker och har länge ansett att det brådskar med åtgärder och att de måste bli omfattande. Sedan länge en tillskyndare av drakoniska åtgärder.

(mer…)

Att få något, eller att få något gjort.

onsdag, 26 november, 2008

I dessa krisens dagar kan man inte öppna en tidning, väckas av radion eller titta på TV utan en försvarlig dos av goda förslag till främst Rheinfeldt eller Borg.

Gasa, är någon slags samlingsbeteckning. En lång rad ekonomiska gurus skriver listor med önskemål: sänkt moms, kraftigt sänkt moms, extra barnbidrag, höjd A-kassa, slopad arbetsgivaravgift, stöd till Volvo och SAAB, engångscheckar, avskaffad stämpelskatt vid fastighetsköp, ökade bidrag till kommuner och landsting, ny riskkapitalfond, skrotningspremie på gamla bilar, energieffektivisering, utbildningsprogram, infrastruktursatsningar och ROT-avdrag torde väl vara de vanligaste förslagen.

(mer…)

Lars Bern igen. Och nu betydligt bättre.

måndag, 24 november, 2008

Som vanligt missar jag söndagssvenskan varje söndag. När jag slår upp mina ögon idag har det snöoväder, som hela dagen igår tog försvarlig plats i Radio  o TV masat sig ner till våra nejder. Det är is på Göta kanal, dags att börja utfodra småfåglarna och dessutom måste jag jobba med snöskyffeln en kvart innan jag kan hämta dagens och gårdagens tidningar.

Lars Berns aviserade svaromål finns plats . Betydligt bättre än första artikeln. Man skulle kunna kalla det för en halv pudel. Mycket mer likt vad Lars Bern brukar skriva.

(mer…)

Lars Bern får mothugg.

lördag, 22 november, 2008

Under Brännpunkt SvD idag bemöter professorerna Johan Rockström och Thomas B Johansson Lars Berns beramade artikel från den 18/11.

Jag lyckades hålla mina fingrar i styr och avstod från inlägg då. Jag har läst ett och annat av Lars Bern tidigare och tyckt om vad jag läst i stort sett. Den här gången blev jag besviken. Att göra en ”djupdykning” på 1-2 månader i forskningen kring klimatet och sedan tycka att man kan avfärda alltihop som pseudovetenskap vittnar inte om vare sig rimlig självkritik eller om att man lyckats hitta rätt i de hyllkilometrar som skrivits.

(mer…)

”Dråpslag” mot Volvo och Saab? Tvärtom, tror jag!

lördag, 15 november, 2008

Svenska Dagbladet har idag ett helt uppslag  i näringslivsbilagan ägnat åt Andreas Carlgrens nya förslag till koldioxidregler. Förslaget har redan ventilerats i flertalet medier, alla har inte riktigt kallat det för ett dråpslag  (SvD:s rubrik). Jag tycker beteckningen är överdriven och idén är rätt, När man läser i Svenskan blir man dock minst sagt besviken över att det bara talas om etanolbilar.

Koldioxid skall enligt uppgift beskattas med ett grundbelopp om 360 kr samt därutöver 15 kr /gram CO2 /år över 100 gram per kilometer, som skall betraktas som något slags frisedel.

(mer…)

”Makten över klimatet” av Christian Azar

onsdag, 12 november, 2008

Det har skrivits en lång rad böcker på svenska om klimatet och växthusgaserna på senare år, dock inte av någon av de mer kvalificerade vetenskapsmän som är direkt involverade.

Till ex.:

  • Meteorologernas Väderbok. Rätt påkostad och informativ om såväl väder som klimat, men tunn vad gäller aktuella klimatproblem, särskilt på åtgärdssidan
  •  Jorden har feber, Stefan Edman. Lättläst med slagsida åt miljöfrågor i största allmänhet, en del på åtgärdssidan kan ifrågasättas, bra för den som vill vara, som det heter, klimatsmart
  •  Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara försent. Andreas Malms  Tjock, välmatad med riklig dokumentation, men enligt min mening tröttsam att läsa med ett omständligt språkbruk och onödiga poetiska inslag och dessutom så ohöljt alarmistisk att man nästan undrar över varför det inte gått åt helsike allaredan.  
  • Oväder Mark Lynas är mer lättläst
  •  En obekväm sanning Al Gore. Är vacker att bläddra i,  men textinnehållet alldeles för tunt för min smak och referenser saknas helt, man för köpa vad som står.  Det hade på sätt och vis varit bättre om man översatt hans första bok Earth in the balance, som var av helt annat slag och vida bättre.

När Makten över Klimatet av Christian Azar, (välkänt namn i klimatkretsar, Professor på Chalmers Tekniska Högskola, medverkar bl a i Reinfeldts kommission för hållbar utveckling) anlände häromdagen kände jag först en lätt besvikelse över hur tunn den verkade. Det blev inte bättre när jag bläddrade. Inga illustrationer alls, inte en graf, inte en tabell. Men när jag väl började läsa blev jag snart nöjd. Jag har hört Azars framställnings-förmåga ”live” för lite mer än ett år sedan och tyckte mycket om den, klar, redig och förståelig till alla delar. Boken sviker inte i dessa stycken och inte mycket i övrigt heller.   

  (mer…)