Arkiv för kategori ‘Atmosfär’

Stöd eller ej för koldioxidens växthusgaseffekt.

måndag, 7 april, 2008

Från min trogne medhjälpare bland alptopparna har jag erhållit en Review om The Environmental Effects of Increased Atmospheric Carbon Dioxide  av Arthur B Robinson, Prof i Kemi vid Oregon Institute of Science and Medicine et al.  Artikeln är publicerad i Journal of American Physicians and Surgeons, alltså en medicinsk tidskrift. Svårt att säga vad detta udda val kan betyda.

Det rör sig om en grundlig genomgång av olika sorters forskning i det här ämnet. Referenslistan är på 132 nr. Artikeln innehåller så mycket av vikt och värde att jag tar en bit i taget, annars orkar varken jag eller läsaren.

Författarens konklusion efter 12 sidor är i korthet att koldioxid inte har någon som helst betydelse för den klimatförändring som vi tycker oss märka. Han är alltså en typisk skeptiker. Men artikeln är välskriven och väldokumenterad och fri från påståenden av konspiratorisk art. Jag skall försöka komma med en del invändningar idag och sedan återkomma med fler och möjligen också med instämmanden.  Jag gör det för åskådlighetens skull lättast med hänvisning till hans grafer. (mer…)

Skeptiker. Blir de fler – eller färre.

fredag, 4 april, 2008

Sent i går kväll surfade jag runt på ett antal miljöbloggar och strödde en och annan kommentar i mitt kölvatten.  Sedan släck och godnatt.

Idag minns jag att någon annans kommentar någonstans tröstande uttalade något i stil med ”Strunt i skeptikerna, de är ju bara en handfull stollar nu.”

Jag minns också att jag själv lade till några rader om att jag kanske inte tycker att skepsisen avtar.  Var jag skrev någonstans har jag glömt, borde nog ha ett program som håller reda på var jag kommentarer.

(mer…)

Mer kyla, när då?

onsdag, 27 februari, 2008

De sk skeptikerna hävdar i relativt stort antal och med jämna mellanrum att det är kyla vi skall frukta och inte värme.  Och så talar man om istider och menar att under långliga tider har isen härskat över stora delar av klotet och sedan har det kommit en  liten paus när den smält undan och det har blivit drägligare för att sedan snart nog bli kallt igen . Nordamerika och stora delar av Europa  och Sibirien har hamnat något tusental meter under is för kanske hundratusen år innan det blir dags för en ny värmeperiod när mänskligheten kan breda ut sig och blomstra några tusen år igen.

(mer…)

Här är det varmt, men i Kina är det kallt.

torsdag, 21 februari, 2008

Förnekare gläder sig förmodligen åt den fimbulvinter man fått i stora delar av norra Kina. Det stämmer ju inte riktigt med vad som sägs om en varmare planet.   World Environment News bjuder emellertid på en förklaring, som knappast kan glädja någon förnekare.

(mer…)

På spaning

lördag, 8 december, 2007

Spanarna är mitt favoritprogram i P1. Efter att alla veckans morgnar letts vid samhälls-redaktionens alla förnumstiga tankeutbyten i ändlösa repriser, kommer dom som en välbehövlig glad stund på fredagen. Brukar föredra Jonas Hallberg, lite omständlig men tar den lätta mobbning de andra utsätter honom för med godmodighet. Men de är bra allesammans och igår var inte Jonas med. Istället kunde man lyssna till Per Naroskin, som, möjligen i medvetande om att det var internationella klimatdagen idag, tog upp just klimatfrågan.

Han gav röst åt den uppfattning som vem som helst borde vara medveten om. Frågan har tuggats så länge att man börjar tröttna på den. I början fanns en viss opposition, tandlös såtillvida att vartefter allt färre tog den på allvar. Nu har det svängt om till glättat anfall från skeptikernas sida och lyhördheten för detta tycks öka. Det är inte fråga om tyngd i några argument. Sakkunskapen talar ofta en bra bit över vad man hänger med på, och när motparten, skeptikerna ägnar sig mer åt att tycka eller hänvisa till sunda förnuftet  så kan det vara enklast att falla in i trallen.

(mer…)

Lufthavet. Vårt förorenade täcke.

torsdag, 6 december, 2007

Min gode vän Bengt Sagnell, min namne bland alptopparna, kommunicerar flitigt med mig, ger välvilligt stöd, har alltid gott om kloka kommentarer och lämnar lite egen text över då och då att fritt förfoga över.  Som följande t.ex:

Utan att över huvud diskutera om människans utsläpp är boven i den stigande temperaturen är det ett tillräckligt argument för en minskning, att alla utsläpp i våra dyra luft måste minska för att få en bättre miljö för alla. Redan min gamle biologilärare, Carl H Lindroth, påpekade för oss att vårt brukbara lufthav inte är tjockare än förnissan på en vanlig jordglob! Och i den öser vi ut vår rök och våra avgaser sedan begynnelsen, och mycket blir kvar i hundratals år. Och inte kan vi vädra ut röken som i ett vanligt rum, heller!

(mer…)

Välkommen

torsdag, 22 februari, 2007

Det har skrivits och talats mycket om klimatfrågan och växthuseffekten senaste månaderna. Frågan har intresserat mig sedan slutet av gymnasisttiden. Mina föräldrar hade ett då populärt bokverk, ”Kunskapens Bok”. Under atmosfär hittade jag där en kurva beskrivande koldioxidens koncentration i atmosfären utmed en tidsaxel. Den zigzagade sig fram, alltid ett stycke uppåt under vintern och ett lite kortare stycke neråt under sommaren. Summan blev en stadig rörelse uppåt.

Oljeeldningen hade just gjort sitt segertåg genom Sverige. En kubikmeter av detta bränsle kostade under hundralappen och man slapp allt slit med ved som skulle kapas,spräckas och bäras in. Min far var ingenjör och pannkonstruktör, men inte entusiastisk. Han oroade sig över just den kurva jag hade hittat och talade ofta om vätgas istället, energirikt och med vatten i stället för rök och koldioxid.

Åtskilligt senare, under den första oljekrisens år i början på 1970-talet, kunde jag som nybliven skogsägare glädja mig åt eget bränsle att värma stugan med. Det blev så småningom vanligt med fliseldning och jag slet mycket med att släpa fram röjningsvirke och hugga till flis i en egen flistugg. Men det dröjde innan det fanns ett mera påfallande kommersiellt intresse för min produkt och satsningen blev en ekonomisk besvikelse.

I slutet på 80-talet läste jag för första gången om en begynnande oro för koldioxidkurvan som jag hade hittat mer än 30 år tidigare och jag fick lära mig vad växthuseffekt var för något. Till en början trodde jag att det sent omsider skulle bli en rennäsans för min flisverksamhet, men nu var hanteringen av det man döpt till biobränsle mekaniserad och min gamla flistugg sorgligt inadekvat.I början på 90-talet hade jag lämnat lantbruk och skog bakom mig, min rygg och mina knän pallade inte längre. Miljöintresset blev mer teoretiskt och fokuserat på frågan om den ständigt stigande koldioxidhalten och jag började läsa mera systematiskt om ämnet. Miljörörelsen var aktiv, jag sympatiserade med den i stor utsträckning men utan något egentligt engagemang.

I början av 1994 hände något som gav en insikt som drog undan mattan för mina åsikter. En struntsak egentligen, men för mig blev det viktigt. Jag till och med författade en artikel som jag skickade in till Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Faktiskt tyckte jag att jag kommit på något som borde ha gjort en publicering självklar. Men det tyckte man inte på Svenska Dagbladet.

Här hittar du som pdf-fil den artikel jag skrev  i Januari 1994.

Det har gått 13 år. Jag har hunnit modifiera en del av de åsikter man kan skymta i artikeln, men i allt väsentligt tycker jag fortfarande likadant. Klimatfrågan har blivit något som vi diskuterar allmänt emellan varandra, vetenskapsmännen är mycket oroade, politikerna är lite oroade, miljörörelsen går nästan i spinn. Ett flertal böcker har getts ut i ämnet. Det har gjorts film och det har presenterats en hel programsvit på TV. Fortfarande finns det ganska många som inte tror ett dugg på detta, oftast hänvisande till argument som: ”Det begriper ju vem som helst att det är båg” eller ”Avsiktlig desinformation från vetenskapligt håll eller politiskt håll.”I inledningen till Carbon Trading, en bok i serien Development dialogue av Dag Hammarskjöld Foundation, påpekar författaren att den person som inhämtat elementära fakta i klimatfrågan men likväl hävdar att han inte ett dugg tror att det föreligger ett problem, kan sägas ha stuckit huvudet i sanden till den grad att endast tårna syns.

Jag tänker framgent inte fördjupa mig i skuldfrågan annat än kanske kort kommentera när nya slående katastrofer är aktuella. Det finns många andra som gör. Istället vill jag undersöka och diskutera vad som är genomförbart och ändamålsenligt att göra åt saken.

Vi har fått en rad råd om hur vi skall agera av t ex Naturvårdsverkets Generaldirektör Lars-Erik Liljehuvud; i studion efter det TV:s serie Planeten avslutats. På direkt fråga om vad vi lyckligt lottade invånare i Sverige kunde göra för att stoppa en annalkande katastrof av dessa dimensioner svarade han gravallvarligt men vänligt leende. Vi kunde öka däckstrycket i våra bildäck för att minska på bensinförbrukningen, vi kunde använda energisparlampor och vi kunde försöka samåka mer, så att vi var åtminstone två i varje bil.Om man, som jag, tror att stora problem väntar oss om vi inte agerar resolut och snabbt, så kan den bagatelliserande attityd detta speglar och som också skymtar i andra officiella sammanhang, göra en lätt desperat.

Desperation är i och för sig inte det vi behöver utan snarare ”kallt huvud och varmt hjärta” för att låna ord från Prof Bengt Kriström i en artikel om Alarmismen i tidskriften NEO

Jag skall försöka det. Kommentarer vill jag naturligtvis också ha, gärna roliga och pregnanta men helst åsikter som baserar sig på fakta. Ange gärna källor

.