Redan i början på 100-talet visste man vad termoelektricitet var för något. Det var ett samlingsbegrepp för en rad elektriska fenomen som uppträdde i metalliska ledare särskilt där två olika metalliska ledare ligger i kontakt med varandra. Man talade om i första hand tre olika slag av detta fenomen.
Seebeck-effekten, upptäckt 1821, vilken innebar att när två olika metalliska ledare med olika temperatur var i kontakt med varann, så uppstod en elektrisk ström.
Peltier-effekten, upptäckt 1834, vilken består i att om en elektrisk ström får passera genom beröringsstället mellan två olika metaller som från början har samma temperatur, så uppträder, alltefter strömmens riktning, avkylning i ena metallen och uppvärmning i den andra.
Thomsson-effekten, visad 1856 som innebär att en elektrisk ström som passera genom en ledare i vilken ett temperaturfall finns, har förmåga att transportera värme i strömmens riktning om metallen är koppar, eller i retrograd riktning om metallen är järn.
(mer…)