I snart ett par års tid har vi nu kunnat bekanta oss med Barack Obama. I början var han mest en lång och vältrimmad person med vårdad klädsel, sonor behaglig stämma och ofta åtföljd av en familj som verkade svara upp mot den amerikanska drömmen. När man så småningom fick tillfälle att lyssna till lite längre och fylligare utläggningar greps man – i alla fall jag – av ett snabbt ökande förtroende och en känsla av hopp, inte bara för Amerika utan för hela världen. På radion i morse fick vi veta att han nu var vald till president. Det kändes nästan som om dagen förtjänade en tidig champagnefrukost.
Arkiv för kategori ‘Hidden agenda’
En jord av glädje, kan den göras med gnäll eller skäll?
lördag, 6 september, 2008Efter snart två års bloggande om koldioxiden, klimatet och hotet mot vår livsmiljö känns det som jag behövde göra en halvhalt, inte läsa mer på en dag eller kanske rentav en vecka utan tänka efter vad jag kommit fram till, försöka skapa någon sorts syntes av vad jag läst, vad jag skrivit och vad jag lärt mig.
Mitt intresse för miljöfrågor började efter läsningen av Tyst Vår nästan 45 år före jag påbörjade Back to Balance. Jag hade upplevt hur åtgärder mot miljön redan hade gjort stora och påvisbara framsteg. Man kunde fiska ätlig lax i Norrström, och bada i Mälaren mitt inne i Stockholm om man ville och havsörnsstammen hade ökat igen t ex. I stort sett hade jag en positiv hållning till den organiserade miljörörelsen. Utan att vara miljöpartist och inte heller medlem i Naturskyddsföreningen, WWF eller Greenpeace eller någon annan likvärd organisation, var jag ändå välvilligt inställd. Jag har alltid lojaliserat mig med miljömässiga påbud som sopsortering, energisparande och försiktighet med gifter. När klimatfrågan började diskuteras var jag genast intresserad och första gången jag försökte publicera mig med synpunkter i ämnet var 1994. Jag har f ö bloggat om det.
Filosofiska kommentarer till filosofiska betraktelser.
måndag, 28 april, 2008I dagens SvD i kolumnen på ledarsidan skriver Roland Poirier Martinsson en betraktelse under rubriken I själva verket virvlar vi i vinden.
Den är som vanligt intressant och tar sin utgångspunkt i att politiker in corpore skulle ha ställt in sig i ledet vad gäller klimatfrågan. Ett avsevärt antal skeptiker skulle med viss plötslighet kommit till insikt om sakernas verkliga tillstånd. Poängen i betraktelsen är att det bara är ögonskenligen det ter sig så, i själva verket har det blåst så starkt i en riktning att det blivit bekvämast att ställa in sig i ledet.
Mer eller mindre moderna myter.
onsdag, 23 april, 2008I min blogroll finns en välkänd och etablerad blogg som heter Moderna Myter. Jag läser den med viss regelbundenhet. Inte särskilt mycket för att jag delar Per Welanders åsikter, för det gör jag ganska sällan. Utan mer för att jag tycker det ligger ett värde i att av och till försöka sätta sig in i hur man kan tycka tvärtom.
Men ibland händer det att vi är av samma mening, som t ex i vår syn på etanol. Det upptäckte jag alldeles häromdagen, när etanol var något som många bloggar nästan svämmade över av. ( Den här också ) Efter att ha läst ett tag om hur väl etanol passade in i en blogg med namnet Moderna Myter, läste jag lite kors och tvärs och insåg att vår samstämmighet tog slut där.
Skeptiker. Blir de fler – eller färre.
fredag, 4 april, 2008Sent i går kväll surfade jag runt på ett antal miljöbloggar och strödde en och annan kommentar i mitt kölvatten. Sedan släck och godnatt.
Idag minns jag att någon annans kommentar någonstans tröstande uttalade något i stil med ”Strunt i skeptikerna, de är ju bara en handfull stollar nu.”
Jag minns också att jag själv lade till några rader om att jag kanske inte tycker att skepsisen avtar. Var jag skrev någonstans har jag glömt, borde nog ha ett program som håller reda på var jag kommentarer.
Skeptikerna avhörs. 2) Lord Monckton lägger ut texten.
tisdag, 11 december, 2007Cristopher Walter Monckton, 3-dje baronen Monckton of Brenchley, f 1952 är en pensionerad (2006, av hälsoskäl) internationell finansiell rådgivare, journalist, f d politisk rådgivare åt Margaret Thatcher, författare och uppfinnare. Han är känd som en ytterst färgstark och kontroversiell person, som för det mesta befinner sig i opposition, varav det mest kända ställningstagandet är det rakt emot den veten-skapliga mittfåra som idag är överens om klimatförändring, koldioxidhöjning och den mänskliga anknytningen till dessa.
Att väga sina ord.
tisdag, 4 december, 2007Vetenskapsmän med några år på nacken inom sin speciella syssla; att finna ny kunskap, utvecklar en språklig stil som syftar till att ge information till i första hand kollegor, i andra hand andra personer med intresse för och grundliga kunskaper inom ämnesområdet. Det är ingen lätt konst att lära sig, men en förutsättning för att man skall bli framgångsrik. Saklighet, begripliga hypoteser och argument samt stöd för alla påståenden är vägen. Först den förfarne i konsten klarar så småningom av att stoffera ut texten en smula med ironi, sarkasm och metaforer som gör läsningen inte bara informativ utan också njutningsrik.
Borrkärnor ur is, hur ligger det till med koldioxiden i luftblåsorna?
måndag, 5 november, 2007Grundbulten i alarmisternas resonemang om att den koldioxidökning vi sett sedan början av förra seklet kan anses antropogen, torde vara den koldioxidkurva man presenterat före 1958, då regelbundna och kvalitativt bra mätningar påbörjades på Mauna Loa i Hawaii.
Koldioxidhalten i atmosfären har uppmätts i borrkärnor ur antarktisk is, som kunnat följas 650’000 år tillbaka i tiden. Halten har under den tiden pendlat mellan 260 och 290 ppm fram till 1800-talets slut – till industralismens början. Därefter har den ökat i allt raskare takt, för tillfället 1,7 ppm om året. En sådan ökningstakt har man aldrig sett maken till i borrkärnorna och slutsatsen har varit att det måste föreligga en mänsklig påverkan, som kopplats till det senaste seklets allt snabbare förbränning av fossilt material.
Att man inte kunnat se snabba och kortvariga stegringar i atmosfärens koldioxidhalt i iskärnor är inte så egendomligt. Det är knappast möjligt att tidsbestämma luftblåsorna med tillräcklig noggrannhet. Dock behöver detta naturligtvis inte betyda att det inte kan ha förekommit.