Jag har flera gånger tidigare skrivit om klimatskeptiker. På senare tid har jag gett dem viss credit – det finns problem som de s k alarmisterna inte riktigt vill kännas vid. Tidigare har jag påtalat den trista ton som skeptiker brukar använda, präglad av hån mot personer med avvikande inställning och av paranoida föreställningar om komplotter och egennyttigt sneglande på möjligheter till forskningsstöd mm.
Idag kan man läsa i Klimatbluffen följande apropå isbjörnar: