Arkiv för kategori ‘Koldioxid’

Ytterligare en obekväm sanning. 2. Brasse-etanolen

tisdag, 8 juli, 2008

Att jag har funnit Oxfams rapport, nämnd i 2 föregående inlägg, mer än läsvärd – har väl redan framgått.

(mer…)

Ytterligare en obekväm sanning. 1. Biobränsle är ett villospår.

måndag, 7 juli, 2008

Jag har flera gånger tidigare öst min galla, om uttrycket tillåtes, över främst politikers men även en del miljöentusiasters – av annan schattering – envisa fasthängande  vid biobränslen och då i första hand etanol och i andra biodiesel. (Biogas alternativt etanol, metanol eller oljor, dvs alla bränslen med ursprung i avfall och restprodukter av olika slag är undantagna.)

Det känns ganska fruktlöst att ideligen återkomma till detta, men fullständigt övertygad som jag är om att alla förhoppningar som ställs på etanol inte bara saknar mening utan, värre än så, är direkt kontraproduktiva, så känns det ändå angeläget. Särskilt när jag nu i Oxfams färska rapport: Another Inconvenient Truth har funnit välgrundat stöd för mina synpunkter.

(mer…)

Bilen igen. Bättre och bättre dag för dag.

tisdag, 24 juni, 2008

Även om man hoppas på produktion av elbilar snarast möjligt så kan man naturligtvis inte tycka annat än att det är bra att gammal teknik förbättras ytterligare. Sålunda bör man känna tellfredsställelse över att Peugeot gör ytterligare framsteg med vår gamla vanliga bensinmotor.

(mer…)

Bilen, vår käre gamle vän. Må den leva länge än.

lördag, 21 juni, 2008

Regeringen tillsatte under våren 2007 ett särskilt råd lydande under undervisnings-departementet benämnt Globaliseringsrådet. Det leds som sig bör av Lars Leijonborg med professor Pontus Braunerhjelm som huvudsekreterare och tillika kanslichef. I övrigt består det av 21 personer, varav 4 ministrar, 3 representanter för facklig toppnivå, 7 representanter från näringslivet, 2 högskolerektorer och 2 journalister. Rådet skall i god tid till nästa val ha enats kring en slutrapport med ekonomisk-politiska policyrekommendationer, vilket låter ganska flummigt

Med den blygsamma kunskap jag har om sådana här storgruppers arbete och förmåga att få något uträttat hade jag förväntat mig ett ganska blygsamt resultat. Glesa sammanträden och representanter för delvis motsatta intressen kunde  i bästa fall förväntas ge urvattnade kompromisser som utbyte. 

(mer…)

Utrymme för tvekan och dags för de tvärsäkra att tänka en gång till.

onsdag, 18 juni, 2008

Erland, en av mina regelbundna kommentatorer, har glatt sig åt gårdagens inlägg. Han har separat skickat mig illustrationen nedan.

Den visar hur tidpunkterna för IPCC:s rapporter alldeles förträffligt passar in med topparna på de mest markanta temperaturökningsperioderna.

(mer…)

Skeptikerna får mera vatten på sin kvarn

tisdag, 17 juni, 2008

Denna kurva redovisas nu lätt triumfatoriskt här och var på skeptikerhåll. (Följ länken om min bild blir dålig.) 

Global temp kurva

 

  

 

 

 

 

 

(mer…)

Pinsamheter? Åsikter och fakta om ”livets gas”.

tisdag, 10 juni, 2008

Fredrik Ljungberg hade i förrgår ett inlägg om Pinsamheter. Det refererar i korthet ett par inlägg av Per Olof Eriksson och Sverker MartinLööf , m fl. i DI.  Ljungberg  gör ganska stort nummer av att dessa näringslivstoppar personligen redovisar åsikter som avsevärt avviker från mer officiella ställningstaganden från deras företags styrelser.

Det är svårt att inte instämma i Ljungbergs synpunkter även om det väl inte kan anses som särskilt uppseendeväckande att enstaka tongivande toppar devierar från styrelsebeslut och policyhandlingar. Snarare är det väl ett hälsotecken att andra medlemmar i företagsledningarna tycks ha ett reellt inflytande också.

Det finns mängder med kommentarer i DI och jag (och knappast någon annan heller, gissar jag ) har väl orkat läsa dem alla. Jag tänker inte blanda mig i meningsutbytet.

Men jag kan inte underlåta att än en gång yttra mig igen om koldioxidens eventuella nytta  och/eller skadlighet.  Per-Olof Eriksson skriver i ingressen: Koldioxid är livets gas, oundgänglig för allt liv på jorden. – – – Med stöd av Gösta Wallin, professor emeritus i oceanografi och klimatforskare, skrev jag ett avskedsbrev till Volvostyrelsen, när jagnyligen avgick. Artikeln är baserad på detta.”

Jag har hört Gösta Wallin predika dessa numer nästan mantra-lika ord tidigare. En  sympatisk man med en professor-emeritus-framtoning som inger respekt och tillit. Likafullt har han i detta avseende fel. Koldioxid har inte gjort sig förtjänt av beteckningen LIVETS GAS. Möjligen  skulle jag kunna tänka mig Dödens Gas istället, men  uppfinningsrika människor har under framförallt förra århundradet hittat på så många vidriga dödsbringande gaser att denna beteckning på koldioxid skulle skulle leda tanken vilse totalt.

För det första:

Koldioxid är inte oundgängligen nödvändig för allt levande, annat än indirekt. Vi människor liksom alla andra djur –  mer elller mindre – klarar oss förträffligt utan denna gas i atmosfären.

Peter Stilb har en gång förklarat för mig att funnes den icke skulle det inte heller finnas några växter och följaktligen inte heller något att äta. Indirekt skulle vi alltså dö. Nog tycker jag att det är tveksamt om det motiverar beteckningen Livets Gas. Syre skulle passa bättre, utan det skulle allt liv utom cyanobakterier och en del andra mikroorganismer gå en död till mötes.

För det andra:

Gösta Wallin och talrika andra professorer, både emeretii och yngre, hävdar att koldioxid är ogiftigt. Som en i kommentar-sammanhang rätt vanlig pseudonym brukar skriva, totalt ogiftigt, vi skulle klara en mycket högre koncentration i atmosfären utan besvär, 200 ggr mer, typ. 

Jag kan försäkra honom (eller möjligen henne ) att vi i händelse av en sådan koncentrationsökning alla skulle vara döda inom någon timme.  385 ppm x 200 = 77000 ppm, dvs 7,7 %. Koldioxidhalten i vår utandningsluft ligger kring 5% och när värdet i atmosfären når dit kan vi inte längre göra oss av med den koldioxid vi själva kontinuerligt bildar. Då stiger raskt halten kolsyra i blodet, pH i vävnaderna sjunker och livet flyr snabbt.

I själva verket är vi i farozonen vid långt lägre koncentrationer. Hygieniskt gränsvärde för 8 timmars arbetsdag går vid 0,5 % för människor, ett värde som lätt överskrides i dåligt ventilerade lokaler där många människor och/eller djur finns. Det är blott tretton gånger så mycket som vår nuvarande friska luft innehåller. Höns är känsligare än vi och har gränsvärdet 0,3 %. Pälsdjur brukar f ö avlivas med koldioxid.

När man dagligen läser ett antal artiklar i klimatfrågan snubblar man ideligen över häpnadsväckande uttalanden som t ex: Koldioxiden är ogiftig i sig. Att vi inte klarar höga koncentrationer beror på att den undantränger syrgasen, så det är brist på den vi far illa av. 

Till bland annat den omtalade olyckan med vulkanisk koldioxid som dödade 1700 människor och mängder med  kreatur i Kamerun när den bubblade upp ur kratersjön Lake Nyos en dag för bara 32 år sedan, har man kommit med denna förklaring. Den är helt fel. (En kommentator hävdade t o m att man hade blandat ihop koldioxid med kol(mon)oxid, vilket är lika fel det.)

Koldioxid undantränger naturligtvis en del andra gaser när den ökar till flera procent men det drabbar främst kvävgasen som är den största delen i luft. Blandar vi luft med t ex 5% koldioxid sjunker syrgashalten från 20% till 19 %, vilket helt saknar betydelse för vår andning. Koldioxid-döden sammanhänger istället med svåra störningar i kroppens metaboliska maskineri framförallt kopplat till rubbningar i pH-balansen.

(Kolmonoxid ger en helt annan typ av kvävningsdöd med bl a karakteristisk missfärgning av kroppen som de flesta läkare torde känna igen direkt.)

För det tredje:

Prof Em James Lovelock, torde vara välkänd för flera klimatintresserade. Hans andra GAIA-bok rekommenderas till läsning, för den som inte redan lyckliggjort sig själv med det. Där finner man bland annat hans numera allmänt accepterade resonemang  om hur livet utvecklats från det cyanobakterierna tillkommit – ungefär. Det rör sig om en tidsaxel graderad i miljarder år inledningsvis.

Till en början bestod jordens atmosfär i mycket hög grad , 80 % eller mer, av koldioxid. Syrgas var frånvarande. Så småningom kunde cyanobakterier omvandla koldioxid till kol-föreningar och syrgas utan hinder av att syrgas till en början inte fanns.

I själva verket tycks det vara en regel att planeter vars atmosfär domineras av koldioxid, som t ex Venus, är ”döda” planeter, dvs saknar liv. Planeter vars atmosfär håller en försvarlig halt av syrgas, som jorden, kan däremot innehålla liv. Så långt vi vet är jorden den enda hittills noterade planeten med en hög halt syrgas i atmosfären, och tillika den enda med liv.  

James Lovelock redogör i sin ”The Ages o Gaia” bland annat för hur atmosfärisk syrgas bildas av liv och sedan utgör en förutsättning för livets vidare utveckling. Det är en fascinerande läsning som kan rekommenderas den som funderar mycket över hur det kommer sig att vi finns här på vårt lilla klot, och som undrar om det kan finnas liv på fler ställen.

Har man läst och förstått så inser man att riklig förekomst av syrgas i en planets atmosfär är en förutsättning för att liv skall finnas. Detta är för övrigt också en förutsättning för att vatten i större mängd skall kunna finnas, vilket i sig också anses vara en förutsättning för liv. Total frånvaro av koldioxid skulle kanske omöjliggöra liv, men är såvitt jag vet inte något känt förhållande någonstans. Dock är det en intressant tanke att livet kanske så småningom helt kunde förbruka all koldioxid och så bli sin egen undergång. Inte bidrar det till att motivera beteckningen Livets Gas. Ej heller är det skäl att fortsätta att öka halten i atmosfären.

För det fjärde:

Ideligen får vi från skeptikernas skara höra att koldioxid skulle öka skördarna och få skogen att växa snabbare. Det finns veterligt inte mycket stöd för det, även om det finns lite. Men det är inte en universell regel. Man kan vänta sig ett positivt utfall i vissa avseenden, men negativa i andra. Bara för att man bränner propan i vissa växthus för att öka skörden av tomater, så kan man inte dra annat än möjligen den slutsatsen att ökad fossil förbränning skulle marginellt öka produktionen av just tomater.

Det som så långt vi idag vet skiljer jorden från andra planeter är att vi har en syrgasrik atmosfär och att vi har liv.

Det förefaller mig långt naturligare att kalla syrgas för livets gas, om man till varje pris måste förse en gas med en poetisk benämning. Det är nog också syrgas man normalt i vardagslag förknippar med liv.  Livgivande syrgas är i varje fall för en doktor en ganska självklar kombination.

Jag tillhör inte dem som utmålar hotande katastrofer och civilisationernas snara undergång som en följd av vår förbränning av fossiler. Men oavsett hur det förhåller sig med koldioxidens effekt på vårt klimat, så kan ingen förneka att fossila bränslen är en ändlig resurs om kostnaderna för att utvinna dem skall vara rimliga.  Det finns alltså goda skäl för att se sig om efter andra lösningar. Och det finns ingen som helst anledning att förgylla koldioxiden med lånade poetiska och positivt klingande benämningar bara för att stimulera till ökad produktion av denna onödiga gas genom ytterligare förbränning.

Dessutom kan det kanske vara klokt att betänka alla andra miljömässiga nackdelar som de fossila bränslena medför. Då tänker jag inte bara på oljekatastrofer och gruvdöd. Kvicksilverhalten i våra insjöfiskar, som varit i sjunkande ända sedan kvicksilverbetning förbjöds, är nu åter i ökande som vi kunde läsa häromveckan. Den här gången är det inte ett relativt lättlöst lokalt problem utan ett nytt hotande globalt elände eftersom det  kvicksilvret emanerar från den snabbt ökande  förbränningen av kol.  Olyckligtvis är detta fossila bränsle långt ifrån att ”peaka”.  

Sammanfattningsvis:

Livets Gas är en helt omotiverad och korkad benämning på koldioxid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Snörstump 19. Jakt på kilon.

måndag, 19 maj, 2008

Idag kan man i SvD inhämta ett referat av en studie i Lancet, som ger en liten vink om hur klimatfrågan håller på att spåra ur helt och hållet. 

Utan hjälp av någon studie kan vem som helst med även ett ganska måttligt antal grå celler räkna ut att överviktiga genomsnittligt förbrukar mer kalorier än den normalviktiga delen av mänskligheten. Att det skulle röra sig om 18% mer höjer knappast några ögonbryn. Möjligen kan det vara av visst intresse att erfara att antalet förväntas nå 700 miljoner till 2015. Att de kostar mer att transportera är inte heller svårt att inse, liksom att de är mindre benägna att röra sig ”sponte sua”, som man brukade säga om patienter som kom till mottagningen på apostlahästarna.

(mer…)

Filosofiska kommentarer till filosofiska betraktelser.

måndag, 28 april, 2008

I dagens SvD i kolumnen på ledarsidan skriver Roland Poirier Martinsson en betraktelse under rubriken I själva verket virvlar vi i vinden.

Den är som vanligt intressant och tar sin utgångspunkt i att politiker in corpore skulle ha ställt in sig i ledet vad gäller klimatfrågan. Ett avsevärt antal skeptiker skulle med viss plötslighet kommit till insikt om sakernas verkliga tillstånd. Poängen i betraktelsen är att det bara är ögonskenligen det ter sig så, i själva verket har det blåst så starkt i en riktning att det blivit bekvämast att ställa in sig i ledet.

(mer…)

Gasernas ökningstakt ökar

måndag, 28 april, 2008

Discovery Channel  hade häromdagen en sammanfattning av läget för koldioxid och metan under 2007 som nu är färdigräknat.

Det ser inte så ljust ut. Den som hade väntat sig åtminstone en antydan till resultat av de ansträngningar som görs med byggande av vindkraftverk och solkraftverk blev, som man kunde förutse, besviken. Koldioxiden etablerar sig på allt högre ökningstakt för varje år som går.

(mer…)